Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 31. 4 augusti 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244 IDUN 1893
»Det har alldeles varit som en ny smek-
månad, och jag har varit lycklig som en . . .
en nygift fru.» Hon sökte litet efter orden,
innan hon fann dem.
»Äro nygifta då så lyckliga?» frågade fru
Lisen, och det låg ej blott vemod utan en
anstrykning af bitterhet i tonen.
» Vi voro det och äro det ännu, » svarade
fru Vivan, och hon och mannen nickade mun-
tert till hvarandra öfver bordet, och så måste
de fylla på glasen och omigen klinga med
hvarandra. Det var då ingen sentimentalitet
i den kärleken, ingen blek månskensfantasi,
utan klaraste solsken, inga skuggor — men
kanske också intet djup!
»Ja, se, min lilla hustru är nu en gång
pessimist,» sade fru Lisens man i lätt gäc-
kande ton, »hon kan aldrig oblandadt glädja
sig åt något i lifvet, hon tror inte på »lycka»
och sådant där, hon skulle vara lika oför-
nöjd, om man strödde guld för hennes fötter
och gjorde henne till drottning »
Han knackade askan af sin cigarr och
blinkade åt de andra med ett par ögon, täm-
ligen tunga och matta af vin.
»Ja, det har du mycket rätt i — rikedom
och ära äro för mig ingen lycka!»
»Hvad är då lycka, min lilla Lisen?» frå-
gade den gamla damen vänligt, men med ett
öfverlägset leende, som när man lyssnar till
ett barns fantasier.
Fru Lisen höjde sina ögon, det blixtrade
till i dem, och hon svarade:
»Lycka? Det är kärlek, icke till en, utan
till många, till alla som lida . . . det är för-
sakelse och glömska af sig själf. .. det är
att offra sin egenkärlek, sin egoism . . . det
är att tro — tro, att lifvet har en annan
mening än njutning och begärens tillfreds-
ställelse ... att det är utvecklingen till ett
högre mål — bortom grafven! Och lycka —
det är också fövstående — förstående af dem
man älskar!»
Det inträdde en paus därute efter dessa
lidelsefullt utslungade ord. Sällskapet före-
föll, som hade det fått en kall dusch öfver
sig, och fru Lisens man såg tämligen generad
ut. Det var tydligt, att där saknades det,
hvarom hon nyss talat — förstående.
En uppasserska kom ut på verandan med
kolsyradt vatten. Detta afbrott verkade syn-
barligen som en angenäm lättnad för säll-
skapet. Den gamle herrn öppnade »en pas-
sant» en konversation med uppasserskan, i
hvilken de andra inflikade ett och annat ord.
(Forts.)
Stockholms pensionatlif.
En liten vägledning
för hufvudstadsbesökande damer.
För Idun af C’. H.-H.
t
tveckliDgen går i våra dagar framåt med
stor hastighet, och Stockholm, som för
en del år sedaD nästan var en småstad
i fråga om »pensionatlif», har med ens äfven
i detta stycke börjat få en viss storstadsprägel.
I de båda andra nordiska hufvudstäderna
hafva »privatpensionaten» redan länge varit
anlitade såsom uppehållsplatser för personer af
alla klasser, hvilka af någon anledning un-
der längre eller kortare tid velat vistas i me-
delpunkten för landets intressen, andliga och
kommersiella. Till och med resande, äfven
utländingar, som på kortare tid besöka staden,
föredraga ofta det mera anspråkslösa, hemlik-
nande pensionatet framför det dyra hotellet.
Och löper man än risken att i ett och annat
af de förra bli ordentligt uppskörtad, så kan
man å andra sidan finna pensionat, där man
bemötes på det mest förekommande sätt.
Ehuru ej i samma grad som t. ex. Berlin,
Dresden, Köpenhamn o. s. v., där man oupp-
hörligt på dörrarne åt gatan ser en hvit pors-
linsskylt med ordet »Familienpensionat» i
stora svarta bokstäfver, har nu äfven Stock-
holm erhållit en mängd »inackorderingshem».
Af dessa finnes ett och annat, som kan täfla
med de bästa i ofvannämnda städer, och an-
talet af enskilda pensioner och familjer, som
på detta sätt söka skaffa sig en verksamhet
och en inkomstkälla, ökas ständigt.
Man kan, om man t. ex. vänder sig till
någon kommissionsbyrå, erhålla hela listor öfver
i alla delar af Stockholm belägna pensionat,
med ganska olika priser oeh i hvilka äfven
ganska olika villkor bjudas. Somliga äro ord-
nade och afsedda mera för personer ur »den
högre societeten»: för familjer, tillhörande
corps diplomatique, hvilka föredraga ett dylikt
inackorderingslif framför att hyra egen våning
med eget hushåll ; vidare för unga damer från
våra a lelsprovinse^ Skåne och Södermanland,
eller tillhörande västkustens börsaristokrati,
hvilka vilja för sitt nöje vistas i Stockholm
och då sätta värde på ett fint hems trygghet
samt det fullkomliga oberoende, som pensions-
lifvet samidigt medgifver ; vidare för patienter,
hvilka kräfva ett i allo komfertabelt hems vård
o. s. v. Prisen i dessa pensionat ställa sig
gifvetvis högre än i de mera enkla. Men så
lämnas också full valuta äfven för personer
med höga anspråk.
Vissa pensionat åter äro afsedda mera ute-
slutande för unga flickor, hvilka för sina stu-
dier måste vistas i hufvudstadeD, och hvilkas
föräldrar framför allt vilja känna sig trygga i
medvetandet, att deras barn äro i god vård,
både moraliskt och materielt. I somliga*pen
sionat emottagas både herrar och damer; i an-
dra åter lägges mera an på att bilda hem för
äldre damer, som önska ha det lugnt och be-
hagligt omkring sig o. s. v.
Den som under några år af en eller annan
anledning varit hänvisad att lefva »inackorde-
rad» i Stockholm, skall säkert hafva vunnit
en ganska skiftande erfarenhet af både »godt
och ondt» — det senare ej minst! — äfven
på detta område och sålunda ej känna någon
förvåning öfver de talrika förfrågningar, som,
trots de hvad priser och villkor angå väl un-
/ hushållspenningfrågan.
prn ärad insändarinna har underkastat de
ts* nu införda täflingsskrifterna i denna
fråga en liten granskning, hvilken vi så myc-
ket mindre vilja förvägra plats, som vår upp-
riktiga afsikt med hela denna täfling varit
en mångsidig och oväldig belysning af det
för alla husmödrar så viktiga kapitlet. In-
sändarinnan framställer inledningsvis som sin
åsikt, att Idun efter hand bort meddela
samtliga de 30 täflingsskrifterna och därpå
låtit läsarinnorna genom omröstning afgöra
deras inbördes värde — ett tillvägagångssätt,
som dock skulle ha haft det emot sig, att
det alldeles för mycket inkräktat på utrym-
met och dragit ut på tiden. I samråd med
erfarna husmödrar föredrogo vi då att utvälja
de sju skrifter, som nu offentliggjorts, och
hvilka — äfven om detaljanmärkningar mot
hvarje särskild helt visst kuuna framställas
— dock tillsammans synts oss ganska allsi-
digt och från olika plats- och förmögenhets-
synpunkter belysa frågan.
Det lifliga intresse, dessa uppsatser väckt,
och det för oss hugnande erkännande af vårt
initiativ i saken, som vi från många håll
mottagit, har varit oss ett kärt bevis härför.
Gärna lämna vi emellertid, som sagdt, plats
för följande:
Reflexioner med anledning af de pris-
belönade täflingsskrifterna i
hushållsfrågan.
Jag tager mig friheten att något litet granska de
införda skrifterna i den ordning, hvari de stått att
lä a i »Idun», och skulle vara glad, om några flere
af de ärade husmödrarna äfven ville yttra sig för
eller emot i denna viktiga angelägenhet, som vi
borde söka få utredd på bästa sätt — allt under
förutsättning att vår ärade redaktör godhetsfullt vill
släppa till ej blott Idnns spalter, utan ock papper
och trycksvärta.
Idun n:r 24. 3000 kronor.
Här förekommer först en anmärkning mot hyran,
som förefaller vara jämförelsevis lågt tilltagen, ty
för »3 à 4 rum och kök» får man allt bereda sig
på ett större hyresbelopp, för så vidt man vill bo
någorlunda centralt, hvilket, redan det, är en be-
sparing.
Till »ved och lyse» beräknas åtgå 100 kr. pr år,
för hvilken summa ej kan erhållas ved och lyse,
som tillfredställande uppvärma och lysa i »3 à 4
rum och kök», och detta ännu mycket mindre, om
vintern skulle blifva kall, eller om lägenheten skulle
vara kylig eller utsatt för vindpåkänning.
Lyse pr år för en lägenhet som den omnämnda
bör kunna fås för högst 25 kr. Beträflande åter
vedåtgång, så är detta beroende på en del omstän-
digheter såsom rummens storlek, läge och beskaffen-
het, familjens behof af större eller mindre värme,
vedens godhet etc. ; dock beräknas att 2,5 famnar
björk à 22 kr. samt 3 famnar barr à 14 kr. äro
tillräckliga. Lägges då till detta kostnaden för ilägg-
ning och frakt à kr. 2: 50 pr famn, skulle posten
»ved och lyse» blifva 124 kr., hvari dock ej hugg-
ning m. m. är inberäknad, hvilken skulle öka sum-
man till minst l50 kronor.
Hvad det beträflar att kunna kläda 5 personer
under ett års tid på 233 kr., så är äfven det omöj-
ligt här i Stockholm åtminstone, för en familj med
3000 kronor årlig inkomst. Om vi t. ex. se på
Idun n:r 25, så beräknar »klockarmor», som bor
på landet (hvilken omständighet bör medräknas), som
själf väfver tyg och som har endast 1500 kr:s års-
inkomst, detta konto till 200 kr., således endast 33
kr. mindre.
Det är ju helt naturligt, att det ej kan på öret
eller ens kronan beräknas, huru mycket som bör
åtgå, men närmelsevis kan det dock sägas. Ofvan-
stående 233 kr. kunna lämpligen ökas med »fick-
pengar och nålpengar», 233 kr. = 466 kr., och
öfverskottet lär ändå ej blifva stort, om det ens blir
något. Det återigen af denna summa till läkare och
apotek afsedda kan, då så göres behof, i stället ta-
gas af de 233 kr., som äro anslagna till skolunder-
visningen, hvilken post med säkerhet kan — så vida
de 3 barnen ej äro idel flickor, hvilkas skolgång ju
alltid kostar mera — bära detta afdrag. Däremot
kunna »utgifter, som umgängeslifvet medför, som ökad
tillfällig betjäning, presenter och dylikt», helt och
hållet strykas.
Uppsatsen lämnar slutligen det rådet, att man
måste »framför allt undvika att hafva fina (ins. kurs.)
bjudningar», hvilket jag skulle vilja komplettera:
undvik helt och hållet att hafva bjudningar.
Två i en familj, synnerligast i vår tid, högst vik-
tiga utgiftsposter fattas helt och hållet, nämligen
lifförsäkring (åtminstone för mannen) och sparbanks-
insättning, hvilka belopp ju ej behöfva vara stora,
men som äro nästan absolut nödvändiga.
Slutligen skulle jag vilja göra en fråga, som nog
kan synas mindre viktig, men som icke desto min-
dre är viktig : hvar köper man bitsocker för 70 öre
pr kg.?
Idun n:r 25. 1500 kronor.
Hela uppsatsen gör ett oblandadt godt intryck
och påminner om den gamla goda tiden samt är väl
värd sitt pris ; dock kan man mycket väl hålla med
förf. därutinnan, att inledningen är »allt för lång».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
