Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 31. 4 augusti 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1893 I D U N 245
derrättade kommissionsbyråerna, riktas till en
af »bekymrade mödrar», af äldre ocb yngre
damer, hvilka alla önska säkerheten af ett ut-
talande, grundadt på en mera personlig känne-
dom om något påtänkt pensionat, innan de för
längre eller kortare tid välja det till hem åt
någon anhörig eller åt sig själfva.
På grund häraf tilltror sig den, som ned-
skrifver dessa rader, att stödd på en lång och
delvis ganska god erfarenhet af förhållandena
meddela några adresser till möjlig ledning för
personer, hvilka hafva intresse af saken.
För att börja med en inrättning, som vis
serligen ej helt och hållet är ett vanligt pen-
sionat, men i Stockholm, kanske i Sverige, är
ganska enastående i sitt slag, vilja vi nämna
»Beifrages pensionathotelh, såsom namnet an-
gifver till hälften ett hem med familjelif och
sällskapslif, till hälften vanligt hotell, dock
utan portier, hvilket i mångas tycke torde vara
en förtjänst. Det upptager ett stort femvå-
nings hörnhus, Vasagatan 44, och ligger så-
lunda vid två af Stockholms vackraste gator,
helt nära Centralstationen, med spårvagn utan-
för dörren samt snedt emot det Btora hus,
som inrymmer såväl Stockholms högskola som
den bekanta Vasateatern. Hotellets eller pen-
sionatets gäster kunna således med stor lätt-
het fördrifva de långa kvällarne vare sig
med mera uppsluppna Anna Pettersson-före-
ställningar i »Kolhandlerskan» och »Den skö-
na Gralathea» eller med åhörandet af någon
Victor Rydbergsk föreläsning öfver skön konst
i den ädlare stilen.
Hotellet är, åtminstone om somrarne, mest
upptaget af utländingar, men torde äfven om
vintern vara väl besökt, hvarförutom äfven fa-
miljer inhyra sig i pensionatet för längre tider.
Så t. ex. har Förenta staternas konsul under
ett par år bott här med sin familj. Värden
på stället sätter en heder i att vara sina gä-
sters »ciceron», och sommartiden kan man få
se honom vallande sin brokiga hjord : engels-
män, amerikaner, spanjorer o. s. v. till Stock-
holms alla sevärda platser. På stället finnas
Här äro både man och hustru lifförsäkrade, hvil-
ket är mycket godt och bevisar vakenhet och om-
tanke; och att några summor här, om än små,
skulle kunna blifva öfver för att sätta in i sparban-
ken, kan man ej med fog begära.
Men att >kloekarmor» behöfver tala om utgifter
för ved och hyra, förvånar mig i högsta grad, ty
detta plägar på landet alltid följa med tjänsten, hvii-
ket jag nog kan veta, såsom själf född på landet,
där min fader ännu är klockare, med hvilken befatt-
ning han dock, som vanligast är fallet, förenar or-
ganist- och skolläraretjänsterna.
Idun n:r 26. 3000 kronor.
Punkt 1. Hyran för »3 rum, jungfrukammare och
kök m. m.» anses vara för lågt beräknad.
Punkt 2. Beträffande veden gäller här samma
anmärkning, 6om göres mot uppsatsen i Idun n:r
24, hvarjämte anses, att den beräknade kostnaden för
björkveden är för låg. Huru man skall elda ett rum
och sköta en brasa kan lika litet anses höra hit *,
som huru man skall tugga maten eller laga till
»polenta».
I förfis yttrande om att »intresset för de kära bar-
nen leder oss in i detaljer, som egentligen ej höra
till ämnet» instämmes af fullaste hjärta.
Punkt 4. Frukosten anses vara för torftig, om
jag så må säga, ty att en fullvuxen person skall
reda sig en hel förmiddag på »1 glas mjölk» (om
skummad eller oskummad, vet man ej) och »stadiga
skifvor af det hembakade brödet», är väl nästan myc-
ket begärdt, ty det skulle jag ej begära att ens barn
kunde göra, om de ock förut fått »en stor kopp
simmig hafresoppa». Samma anmärkning göres mot
kvällsmaten, såvida det är meningen att ena kvällen
äta bröd, den andra kokt frukt, den tredje rabarber,
* Hvarför icke det? En raiioncl eldning är ock
en konst, som spelar en stor roll för bränslekontot,
och det finns många i öfrigt duktiga och sparsamma
husfruar, hvilka likafullt, som man säger, »elda för
kråkorna». Red. anm.
äfven ekipager och hästar; åtskilliga nöjen,
baler m. m. anordnas under vinterns lopp till
gästernas förnöjelse. Första våningen inrym-
mer en vacker salong, matsal m. m. för detta
ändamål; och andra våningen utgör medel-
punkten för »familjelifvet», en väl ordnad sa-
long, hvari man samlas om aftnarna, ett litet
vackert rök- och tidningsrum, en ganska stor
matsal, där gemensamma måltider serveras för
dem som så önska o. s. v. Inackorderings-
prisen variera här ganska betydligt: 100— 180
kr. i månaden, beroende af om rummet är
litet eller stort — de »små» rummen äro i
sanning små! — om det delas af andra o.s. v.
För åtta dagar kunna alla mål fås för 3 kr.
pr dag, och man kan, om man så vill, som
vanlig resande äta ute.
Belfrages pensionathotell torde fylla en brist
i detta stycke i vår hufvudstad; det är ord-
nadt på ett visst »europeiskt» koutinentalt
turistsätt, som torde vara utifrån kulturlän-
derna kommande turister i smaken.
Bland de mera egentliga »pensionaten»,
hvilka dock icke hafva någon så storartad prä-
gel som de, vid hvilka man är van i Paris,
men som dock ofta öfverträffa dem i Tysk-
land och i de båda andra skandinaviska huf-
vudstäderna, finnes ett i n:r 15 Östermalms-
gatan, fru Emilie Jansson, en trappa upp, med
vacker utsikt åt Stureparken.
Inkommen i tamburen, hälsas man stundom
först och främst af ett nästan ilsket skall från
värdinnans båda små älsklingsdoggar, som rusa
emot en. När man, trots deras morrningar,
inkommit i den s. k. salongen, befinner man
sig i ett litet smalt rum, öfverfylldi med ki-
nesiska parasoller m. m. dylikt, och hvari hu-
sets värdinna presiderar, en liten fetlagd, liflig
dam, född svenska, men under ett mångårigt
vistande i Petersburg iuförlifvad med ryska
seder och bruk. Hennes pensionat är därför
mest besökt af ryssar samt af »den liffländ-
ska adeln», som hon med en viss själfkänsla
brukar berätta, men äfven af en och annan
svensk dam. öfver sitt »franska kök» och
den fjärde polenta etc., ty allt detta kan väl ej ser-
veras på en kväll.
Tillåt mig såsom ett exempel nämna, livad min
man äter. Kl. 8 f. m. en tallrik oskummad mjölk,
uppkokad föregående dag, hafregrynsgröt, 2 ägg,
smörgås med kallskuret, te och bröd; kl. 11 f. m.
2 ägg, smörgås med kallskuret; kl. 3 e. m. middag;
kl. 5 e. m. en smörgås med ett glas mjölk, kaffe
med skorpor; kl. 8 e. m. 2 ägg, smörgås, te och
bröd. Som synes, är det alldeles efter doktor Wester-
lunds ordination.
Punkt 7. Häri uttalade åsikter kan jag ej alls
dela. Hafva mina 15-åriga gossar skött sig bra un-
der terminen, så behöfva de hvila sig en smula på
sommaren för att på höstterminen med friska kraf-
ter gripa studierna an; hafva de åter fått lågt be-
tyg i något eller några ämnen, så böra de under
sommaren söka bota skadan och däremellan njuta
ro från läsningen, allt detta så mycket mera, som
nöden ingalunda kan anses tvinga dem att »infor-
mera». Sak samma med flickan; hon må vara »vid
den åldern, ja t. o. m. förr», så kan hon mycket
väl behöfva öka sina skolkunskaper eller söka full-
komna sig i ett ämne eller ett handarbete, hvari
hon visat fallenhet, och för hvilket hon har håg, och
de »många kronor», som »äfven hon» kunnat ge
nom handarbete förtjäna, kan man godt undvara,
Själf har hon i en framtid största nyttan af att
hafva lärt något grundligt i det ena eller det andra
afseendet.
Punkt 8. Att 100 kronor kunna förslå till klä-
der åt 3 barn under ett helt år här i Stockholm, i
en familj med en årlig inkomst af 3000 kr. och som
följaktligen gör anspråk på att vara förmer än bara
vattnet, lär väl ej kunna gå ihop ; och fruns garde-
rob kommer säkert äfven att lida af det knappa an-
slaget. Hvad åter beträffar husfaderns uppköp af
tyg till sina kostymer hos en klädeshandlare och
detsammas fraktande till en skräddare för föifärdigande •
så tviflar jag på, att någon besparing göres därpå;
skulle möjligen så vara, så uppväges den säkert af
siua »franska sängar» är hon dessutom lika
stolt som öfver sina grefliga gäster.
Priset är 100 kr. för deladt rum och 115-
125 kr. för ensamt, och inbegripes häri allt,
utom vin till middagen.
Ett litet stycke nedanför, parallelt med of-
vannämnda gata, går »Kommendörsgatan», på
hvilken man viker in från den stora, vackra
Sturegatan, ungefär midt för Floras kulle, där
den ståtliga bronsstoden af den unge Schéele
skymtar fram mellan träden. I huset fl,T 16
finnes ett pensionat, fröken Johanna Bergs,
hvars gäster ofta bestå af äldre och mycket
gamla damer, för hvilket det äfven i betydlig
mån är afsedt. Den stora våningen två trap-
por upp är ljus och glad, just lämplig att
verka upplifvande på sina åldriga invånare.
Dessa betala för helt år 8—900 kr., men
hålla sig då egna möbler, ljus och linne. En
äldre dam, som f. n. bor kvar för tredje året,
betalar endast 600 kr. och har ett soligt, vac-
kert rum. Priset för månad är med hel in-
ackordering utan ljus och sänglinne för ensamt
rum 60—-70 kr. och för deladt rum 50 kr.
Detta är mycket billigt, hvilket gör, att en
mängd unga studerande flickor, telegrafist- och
telefonfröknar — endast damer mottagas —
söka få bo här, så mycket mera som den le-
kamliga spisen i förhållande till priset är myc-
ket god — visserligen ej tillredd i enlighet
med »fransyskt kök», utan på vanligt svenskt
maner : morgonkaffe eller te med smörgås och
skorpor; frukost med ägg, biff, mjölk och öl;
middag med i regel två rätter mat samt öl
och kaffe »med dopp» samt till sist te med
smörgås. Enkelt visserligen, men bra — och
till 50 kr. i månaden !
En ganska god kännedom om detta pensio-
nat tillåter oss att rekommendera detsamma.
(Forts.)
bes väret och det obehöfliga däri, då vår stads skräd-
dare äro så väl försedda med tyger till fabrikspris,
att ej tala om det bevis på misstroende, som man
därigenom gifver sin skräddare, och slutet blir, att
man misskrediterar sig själf.*
Punkt 11 uttalar åter åsikter, som jag ej anser
mig kunna dela, lika litet som de under punkt 7
nämnda. Att det är nyttigt att vistas vid »bafsbry-
net» veta och erkänna vi alla, men orsaken till
denna »nytta» anser jag ingalunda ligga däri, »att
fiskdonen komma i flitigt bruk och tillföra hushållet
läcker samt hälsosam föda». Den lilla förtjänsten,
som de verkliga fiskrarne hafva och så väl behöfva,
unnar jag dem af allt hjärta, och hvad mig beträf-
far, så lär det aldrig kunna komma ifråga, att jag
för nyttans skull inkräktar på deras gebit.
»Att hacka upp en jordbit» och däri »plantera
snabbväxande örter och de vanligaste grönsakerna
till dagligt bruk» under en tillfällig vistelse »vid
hafsbrynet», strider också, som af ofvanstående nog-
samt framgår, mot mina principer, ty jag resonerar
på samma sätt som härofvan, att mitt fattiga värd-
folk (och fattiga äro de merendels alla därute) bättre
behöfva de få öreD, som jag möjligen skulle kunna
spara in genom att hacka upp den där jordbiten,
och hvilka i motsatt fall naturligtvis komme dem
till godo, då de ju till mig finge sälja af sina snabb-
växande ärter och grönsaker.
Slutligen vill jag påpeka, dels att äfven i denna
helt och hållet saknas den viktiga lifförsäkringen,
och < els att hela summan det oaktadt utgör inga-
lunda 3000 kr., utan 3025 kr. (Forts.)
* Kära insändarinna — er finkänsliga omsorg för
hrr skräddare är nog mycket vacker, men så sensibla få
de väl ej ändå vara, och ett erkändt erfarenhetsrön
är dock, att det, hvad herrkläder beträffar, ställer
sig billigare att själf köpa tyget i klädeshandeln mot
att ta det hela färdigt hos skräddaren.
Red. anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
