Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 33. 18 augusti 1893
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1893
264
brukar hon alltid efter några minuter säga : »Nåå,
skall du inle bort och hälsa på mormorsmor?»
Och jag lyder alltid uppmaningen.
Det är så underligt att tänka på, att denna unga
flicka, som på porträttet ser ut mot framtiden som
mot ett obekant drömland, sedan har blifvit en
gammal kvinna, har lefvat sitt långa Iif, är död
och försvunnen och förglömd af de kommande
släktena !
Ja, det faller många vissnade löf till marken
om hösten, och ingen sörjer öfver dem,
* *
*
Porträttet var infattadt i en hvälfd ram, nästan
som en ask, och denna ram började bli gammal
och skröplig. Grefvinnan hade ofta talat om, att
hon skulle vilja sätta det i en annan, mera pas-
sande infattning.
»Naturligtvis i stil — åh, naturligtvis!» Men
den gamla ramen var för tung och klumpig för
det lilla porträttet.
Då hände det en morgon, att jag fick bud från
grefvinnan. Hon bad mig komma, så skulle jag
»få se något.»
Mina tankar föllo först på ett par bronserade ljus-
stakar, som skulle säljas på auktiou efter en en-
gelsk minister, och som jag visste, att hon hade
ett godt öga till.
Men jag tog miste.
Grefvinnan mötte mig i sitt kabinett med en
alldeles egen lifligbet i blick och miner. I det
hon räckte mig handen, sade hon :
»Vet du, hvad som har händt? Du kan inte
gissa det! Jo, mormors mor har talat!»
Jag tänkte genast på spöken. Dessa rum inne-
höllo allt för många minnen från svunna tiders
lif, för att det skulle förvåna mig, om någon af
de längst försvunna ägarne vid nattetid skulle
smyga sig dit in för att sitta några ögonblick i
en gammal favoritstol och drömma lifvets korta,
smärtsamma historia om igen eller söka i de
gamla byrålådorna efter något glömdt papper, som
det icke skulle tillkomma profana ögon att se.
Men intet sådant hade händt
Mormorsmor hade visat sig på ett helt annat
och tydligt sätt, än om hon vid midnattstid skri-
dit genom rummet och blåst ut ljuset på grefvin
nans skrifbord.
Den där ramen hade fallit ned och gått sönder,
och det hade visat sig, att den innehöll en lön-
gömma, där en hel bundt fint gammalt papper låg
hoplagdt. Detta papper var fullskrifvet med tunna,
spetsiga bokstäfver. Bläcket var urblekt och pap-
peret fullt af små bruna fläckar — rost eller tå-
rar — hvad de nu måtte ha varit.
»Se,» sade grefvinnan och räckte mig pappers-
bladen, »här kan du få veta något om mormors-
mor ; tag det med dig hem och läs det, och kan
du göra något af det så var så god ! Endast inga
familjenamn : ingenting, som kan ge oinvigda in-
blick i min släkts enskilda angelägenheter.»
Man kan lätt förstå, med hvilken ifver jag un-
dersökte dessa gulnade blad, hvarpå ett lefvande
människobarn en gång hade nedskrifvit sin hjär-
tehistoria, men det var ingen lätt sak. Stilen var
svår att tyda, på många ställen oläslig, där bläc-
ket alldeles bleknat. Ofta funnos där häntydningar
på personer och ställen, som jag icke kunde få
förklaring på, och det var först efter att ha sam-
talat med Louise och ett par af hennes släktin-
gar, som jag fick allt klart för mig — så klart
som man kan få det helt förgångna.
Det skrifna började med en tillägnan, som man
har gifvit mig lof att skrifva ordagrant.
Där stod :
Till min högtålskade dotter
Marie Sophie Louise.
Min bikt och testamente.
I detta ögonblick, då du, min älskade dotter,
lämnar mina armar och ditt gamla fädernehem
för att begifva dig bort som hustru till en man
af ditt eget hjärtas val, känner jag ett oemot-
ståndligt behof att en gång tala till dig och in-
tet dölja för dig af det, som i mitt lif har varit
afgörande.
Många gånger har jag önskat att lätta mitt
hjärta för en person jag älskade, och på hears
tystnad och tillgifvenhet jag kunde lita, men blyg-
heten, ja, skammen har hållit mig tillbaka.
Det år icke lätt att framträda inför dem, som
ha älskat och ärat en, i sin sanna skepnad, att
visa sig i hela sin hjälplösa svaghet. Men innan
jag dör, känner jag, att jag en gång måste un-
derkasta mig detta, och det är till dig, min äl-
skade dotter, som jag gör min syndabekännelse.
Jag vet icke, head du efter detta kommer att tänka
om din moder, men kanske skall du, som älskar
den man du har valt, förstå att kärleken är en
makt, gent emot hvilken vi, svaga människor, stå
maktlösa.
Jag har i allt försökt att uppfylla mina plikter
mot din fader, mot dig och dina syskon, men
hvem kan råda öfver sina drömmart Dröm-
marne om dagen och drömmarne om natten t
Och jag har syndat i mina drömmar. Snart är
hela lifvets dröm förbi, men jag vill att du, när
jag går bort, skatt känna din moder.»
Därpå följde en efterskrift:
»Jag hade tänkt, att i dina egna händer nedlägga
denna min bekännelse, når du satte dig upp i
vagnen för att resa bort, men fegheten har hållit
mig_ tillbaka.
Ännu en liten tid får jag behålla min hem-
lighet.
Jag ger dig med till ditt nya hem det porträtt
af mig, som du alltid önskat äga.
Här i ramen gömmer jag de ord, jag helst i
tysthet ville hviska dig. Finner du dem, så är det
försynens mening, att du skall veta allt. Finner
du dem icke, så tillätes det mig att ännu långe
bevara det minne doldt, som för mig har varit
lifvets stora innehåll
Må himmelen låta dig ha funnit den sanna
lyckanh
Det var tydligt, att dottern aldrig hade funnit
sin moders bikt. Det låg orördt, som då det la-
des ned bakom porträttet.
(Forts.)
Innehållsförteckning.
Sofia Gisberg; af Claës Lundin (med porträtt). — Mitt
vackra barn ... ! poem af Daniel Fallström. — Att aga an-
dras barn ; af Efraim Rosenius. — Ättiksflaskan ; skiss för
Idun af John Öländer. — Till samtliga våra läsarinnor. —
Ett Stockholmsoriginal : Anna Katarina Wallin (med porträtt).
— Intryck från Betlehcm; för Idun af A—i—a (Adelaide
Ehrnrooth). — Från Iduns läsekrets : »Låter barnen komma
till mig. Några ord om inackorderingar. — Ur notisbo-
ken. — För ungdomen i hemmen. — Teater och musik. —
En gammal historia; af Helena Nyblom. — Tidsfördrif.
J W
Tiåsföråri
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Jag går vid sidan utaf alla,
men stundom ock jag framför går.
Jag faller bredvid dem, som falla,
men gladt med dem jag ock uppstår.
Ibland jag tycks så liten vara,
men intensiv i alla fall.
Då ser man mig på afstånd bara,
på nära håll jag växa skall.
Tro mig, jag följer er så gärna,
I mänskor, på er vandring här !
Ej kan jag skydda er och värna,
men trogen likaväl jag är.
Jag nio lemmar alltid äger,
och dem jag eder gifva vill.
Osynlig börda, som dock väger
ocb trycker, så det räcker till.
En frans i mörkare schattering
på botten utaf färg så ljus.
För pullor små en rar traktering.
Hvad finnas plär i sorgehus.
Hvaraf ett tiotal vi äga.
Hvarefter mången lysten är.
Hvad man till vännen brukar säga.
Och hvad en sjöman ofta bär.
Två fiskar se’n, jag tror kusiner,
ty mycket likna de hvarann.
Hvem vid sin ankomst ofta hviner.
Hvad i hvar bod du alltid fann.
För hvem vårt knä vi bruka böja.
Ett djur uti sin ungdoms vår.
Hvem spricker, när den vill sig höja.
En som blir klämd så det förslår.
Hvad plär i linneskåpet finnas?
Hur kvinnan man sig tänka vill.
Då hennes — hvad ? — vi gärna min-
nas.
Ett djur med flit och gadd därtill.
Se så, att stanna nu kan vara skäl.
Nu blott en färg, och så — farväl!
J. Z—s.
Fransk gåta.
Cinq voyelles, une consonne,
En français composent mon nome,
Et je porte sur ma personne
De quoi l’écrire sans crayon.
Aritmogryf.
©1
7 5 2 9 6 1
3 8 4 6 1 10
4 13 1 10 13 1
10 2 6 11 13 1
5 14 16 2 6 18
11 13 1 10 13 4
6 1 6 1 6 8
2 6 16 6 5 4
10 2 13 8 17 6
Orden äro: 1) Mansnamn, 2) en ö,
3) en världsstad, 4) kavallerist, 5) en
i bibelhistorien omnämnd flod, 6) en
farkost, 7) frukt, 8) en vidtberömd
konstnär, 9) ett fortskaffningsmedel.
Begynnelsebokstäfverna bilda ett
fruntimmersnamn.
Hildis.
Geografisk förvandlings-
gåta.
1) rem-ben : stad i Tyskland.
2) än-tar: flod i Sverige.
3) os-art : stad i »
4) ren-tag: stad i Afrika.
5) bvn-orne: stad i Sverige.
6) hel-lom-gen : stad i Sverige.
7) last-ref: dansk ö.
8) belg-rem : stad i Österrike.
9) das-ty: stad i Sverige.
10) rof-säd-le: grufva i Sverige.
11) en-rak-bas: stat i Amerika.
12) men-mil: sjö i Sverige.
13) sik-ylle: badort i Sverige.
14) tall-apa : flod i Amerika.
15) mes-ina: stad i Frankrike.
16) or-flens : stad i Italien.
17) graf-bläs : svenskt län.
18) tak-rum: stad i Afrika.
19) mat-hes: flod i England.
20) boa-arg: stad i Sverige.
Begynnelsebokstäfverna bilda ett ord-
språk.
—rs.
Den tjufaktige betjänten.
En person hade erhållit en korg
med 96 flaskor vin, som han lät sin
betjänt uppställa i källaren på så sätt,
att inalles 25 funnos på hvardera si-
dan och hvarannan grupp omfattade
6 flaskor, såsom nedanstående figur
anvisar :
1 6 11 6 1
6 6
11 11
6 6
1 6 11 6 1
Betjänten stal vid tre olika tillfällen
sammanlagdt 16 flaskor, första gången
8 stycken och de båda andra 4 styc-
ken hvardera gången. Icke dess min-
dre fann ägaren vid hvarje besök i
källaren 25 flaskor på hvardera sidan
och 6 stycken i hvarannan grupp. Hur
hade tjufven ordnat flaskorna för hvarje
gäng?
Räkneuppgifter.
1. Två fäder och två söner delade en
gång tre sillar, och det oaktadt erhöll
hvar och en en hel sill. Hur gick
det till?
2. Huru skall man sammanställa
talen 0, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 med
hvarandra för att genom addition er-
hålla 100. Hvarje siffra får användas
blott en gång.
3. Man skall lägga 12 ett-öringar
i tre rader, så att i hvarje rad fyra och
i en rad 6 ett öringar ligga.
Ordgåta.
Sök 14 ord, hvilkas begynnelsebok-
stäfver utgöra namnet på en berömd
Bkald och slntbokstäfverna nedifrån
och uppåt namnet på ett af hans poem.
Orden äro : 1) Flicknamn, 2) stad
i Belgien, 3) en bekant tidning, 4)
berg i Finland, 5) stor bildhuggare,
6) krydda, 7) lärobok, 8) ö i Nord-
sjön, 9) förkortadt flicknamn, 10) pro-
vins i Belgien, 11) gossnamn, 12) stad
i asiatiska Turkiet, 13 flod i Kyss-
land, 14) ett räkneord.
Nanny och Signe.
Lösningar.
Logogryfen: Tidsfördrif; ris, röd, ridt, ö,
tid, tös, söt, sir, is, frö, död, fris, dit, förr,
röst, frid, döf, rör, dörr, drift, rös, född.
Charaden: Aftonbön.
Ifyllningsgåtan: Yanilj, ritbok, kalkon, ly-
ceum, Konrad, sötare.
Bokstaf’sspiralen : Man börjar läsa från J i
spiralens midt hvar tredje ruta och får då :
»Jag stämde in i fågelsång
med klar och munter röst.
Och hoppets blomma mången gång
jag fäste vid mitt bröst.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:26 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1893/0268.html
