Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 34. 25 augusti 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•« «I
ING
WSm
»Itlt
VINNANochU
n
jralk
■
mm
Stockholm., Iduns Tryckeri Aktiebolag
N:r 34 (297) Fredagen den 25 augusti 1893. 6:te årg.
Prenumerationspris pr år :
Tdun med Modetidning och
kolorerade planscher ....... kr. 9: —
Idun m. Modet, utan kol. pl. » 7: 50
Idun ensam ................................. » 5: —
Byrå:
Klara v. Kyrkogata 7, 2 tr
(Aftonbladets hus. )
Redaktör och utgifvare:
FRITHIOF HELLBERG.
Utgifningstid:
hvarje helgfri fredag.
Annonspris :
35 öre pr nonpareillerad.
För »Platssökande» o. »Lediga platser»
25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
Utländska annons. 70 öre pr nonp -rad.
Prenumercu sker å alla post-
anstalter i riket.
Träffas å byrån kl. 12—1.
Allm. Telef 61 47
Lösnummerspris 15 öre
(lösn:r endast för kompletteringar)
Augusta Nycander.
J \ å Åby säteri i
norra Bohuslän
Jv afled den 7 den-
& nes en kvinna,
hvars lif, trots det stil-
la och tillbakadragna
däri, uti mer än ett
hänseende var märk-
ligt. Hennes namn var
Augusta Nycander,
född Kilman på god-
set Tofta i Bohusläns
södra del, den 18 feb-
ruari 1836.
Det är något man
kunde kalla tålamo-
dets geni: denna al-
drig svikande förmåga
att utan ett ord af kla-
gan bära ett helt lifs
plågor. Fru Nycan-
der visade detta i hög
. grad, undergifvet ut-
härdande de kroppsli-
ga smärtor, som grund-
lagda af ett redan vid
12—13 års ålder på-
kommet ondt, seder-
mera genom nya sjuk-
domar förstärkta, följ-
de henne till sista an-
dedraget. Sedan ett
par decennier hade lä-
karne »dödsdömt» hen-
ne. Och att honupp-
nådde sitt femtiosjun-
de år var icke blott
—morfinens förtjänst,
utan väl lika mycket
den okufliga viljekraft,
som besjälade denna
kroppsligen så svaga
kvinna. Hon ville lef-
m *
ür
!<Ä\\vvV
viiwiÄl’’,’
à m
va och verka för sin
omgifning — och vi
tro, att döden därför
tvekade.
Hennes lif var fullt
af kärlek : till hennes
närmaste, till alla be-
höfvande och hjälplö-
sa, som kommo i hennes
väg, och — sist, men ej
minst — kärlek till och
beundran för allt hvad
hon — där hon låg på
sjukbädden eller, med
andras hjälp, gick uppe
— såg tränga sig fram
af sant och skönt där-
ute i det stridande
samhället.
Hon var en bildad,
beläst kvinna - ja,
äfven berest, genom
ett par turer på kon-
tinenten under sina
jämförelsevis plågfria
dagar. Och fast hon
större delen af sitt lif
framlefde denna tysta,
stilla existens, som man
blott kan föra på en
herregård af det rik-
tigt uråldriga, undan-
gömda slaget som just
säteriet Åby är — var
det ingen af tidens rö-
relser, som drog hen-
nes intresse förbi. Ja,
med vaken blick satte
hon sig — midt under
sjukdomen — in i allt.
Och där hon fann sig
af samvete och begåf-
ning manad, grep hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
