Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 34. 25 augusti 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270 I DU N 1893
Intryck från Betlehem.
För Idun af
A—t—a.
(Adelaide Ehrnrooth.)
(Slut fr. föreg. n:r.)
Betlehernitiskans dräkt, som härstammar
trän urminnes tider, är både klädande, smak-
full och dyrbar genom den mängd guldmynt
och broderier, hvarmed den är utsirad. I
stället för den lilla kalott (kouffia), som sit-
ter pä andra judinnors hjässa, bära kvinnorna
i betlehemstrakten guldstickade mössor, frän
hvilka hvita florsslöjor graciöst nedfalla öfver
axlarna. Ansiktet därunder vanställes aldrig
af tatuering såsom bland arabkvinnorna eller
af osmakligt sminkande, som förstör fellah-
kvinnans skönhet i Egypten.
Vårt lifliga intresse ägnades vid första in-
trädet i staden åt den stora mängd förtju-
sande barn — judebarn äro som små ofta
sköna — hvilka myllrade på torg och gator,
inne på gårdarna, i de gröna plantagerna,
glammande och lekande i obegränsad frihet,
öfverallt så godt som i primitivt naturtillstånd.
De tycktes oss såsom en passande illustra-
tion till den stad, där den milde barnavän-
nen haft sin vagga —- han som sade: «Låter
barnen komma till mig! — — sådana höra
himmelriket till.» Och den blåaste af alla
himlar sänder här sin ljusflod öfver oskuldens
hufvuden !
Kyrkan, kallad den heliga Helenas kyrka,
är en rikt smyckad basilika, som höjer sin
majestätiska kupol, enligt traditionen, öfver
själfva platsen, till hvilken stjärnan julnatten
ledde herdarne och konungarne från Österlan-
den. Det var under denna oföränderligt klar-
blå himmel, de tillbådo barnet och lyssnade
till koralen i skyn: — »Ära vare Gud i höj-
den, frid på jorden och människomen en
god vilja.»
Från dessa kullar, som i milda förtoningar
synas omkransa staden, kunde mohabitiskan
Ruth tydligt skåda sitt fosterlands berg, ty
där öfverst på dessa toppar omfattar blicken
hela Palestina från Medelhafvet till Döda
hafvets spegel och åt söder bortom landets
gräns. Uti kyrkan nedstiger man på fjorton
trappsteg till »födelsegrottan», hvilken vanli-
gen förevisas besökaren af munkar, som göra
anspråk på obestridlig trovärdighet.
Om den ursprungliga platsen, där Jesu
vagga stod, i verkligheten var här eller an-
norstädes — det är en fråga, som man lätt
ställer i bakgrunden, när sinnet lyftes af
skönheten uti de evangeliska berättelserna och
ögat söker tyda inskriften på en i kryptans
golf inpassad marmorplatta af denna lydelse:
»Här är Jesus Christus född afjungfru Maria.»
Änskönt lärde och forskare med allehan-
da tungomål städse skola få svårt att be-
visa »födelsegrottans» befintlighet just på detta
rummet, är det dock ett faktum, förtjänt att
omnämnas, att grottor begagnas som stall i
Judeen än i denna dag, samt att de traditioner,
hvilka utpeka grottan i Nativitetskyrkan så-
som platsen för julnattens tilldragelse, härleda
sig redan från det andra seklet af vår tide-
räkning.
Men forskarne, gräfvande i traditionernas
damm och aska, äro dess värre icke de enda,
som här tvista sinsemellan. En evinnerlig
casus belli, en aldrig tystnande anledning till
fejder och diplomatiska notväxlingar har ju
frågan om den heliga grafvens besittning ut-
gjort mellan världens mäktige — som kan-
ske än framdeles se sig i tillfälle att kunna
fiska i grumligt vatten för sina politiska än-
damål.
Salomos dammar äro belägna knappt en
mil från Betlehem, åt höger när man nedsti-
ger från staden. De visa ännu oförstörda
lämningar af kolossala arbeten, som genom
Salomos konst- och praktälskande sinne för-
vandlade hela denna trakt till en härlig lust-
gård, oragifven af öknarna. Det är här man
får det starkaste intrycket af Zions storhet i
fordna dagar, ty från detta ställe presenterar
sig hela trakten i sitt vidsträcktaste majestät.
När vi nalkas dammarnes territorium, inträda
vi först i en tråDg dal mellan två klippaf-
satser, där liflig grönska smeker ögat och örat
tjusas af det här på orten ovanliga sorlet af
en rinnande bäck.
Vi äro i Quadi Quartos, Salomos trädgård,
som blef lätt att rikligt vattna genom denna
bäck, sedan de stora reservoirerna uthuggits
inuti det närbelägnn berget, sålunda närande
och underhållande naturens fägring. Än i
dag är odlingen hållen vid lif och denna yp-
pighet, midt i Judeens förtorkade, steniga
ödslighet, återför tanken på »Höga visans» här
framkvällda poesi. Tydligt framställer deDna
sin kunglige författare stående på lifvets mid-
dagshöjd, då hans bevingade inspiration tog
sina bilder från dalens yppiga blomsterprakt
och sin flammande glöd från den sol, som från
österlandets höga himmel göt lifslust i hans
blod. Men efter detta kom för skalden en tid
med andra stämningar, som sökte sig uttryck
i predikareboken. Lifvets afton sänkte sin
svalka ner öfver skalden, de skiftande lifs-
erfarenheternas fläktar hade bortblåst färg-
stoftet från ungdomsglädjens fjärilsvingar, och
nu utbrister vällustens sångare:
»Jag gjorde stora ting, jag byggde hus,
planterade vingårdar. Jag gjorde mig dam-
mar till att vattna skogen af de gröna trän.
Jag hade tjänare och tjänarinnor — försam-
lade en skatt af konungar och land, jag be-
ställde mig sångare och sångerskor och män-
niskors vällust. — Allt det mina ögon be-
gärde lät jag dem få, — jag vände mitt
hjärta till att utspörja och uppsöka vishet och
konst. Men si, det var allt fåfänglighet och
jämmer och intet annat under solen. I graf-
ven, dit du far, är hvarken gärning, konst,
förnuft eller vishet!»
Intet tvifvel att ännu efter nya tre tusen
år samma utrop skall bana sig väg ur den
hänsynslösa själfviskhetens bröst, sedan njut-
ningens bägare är tömd till dräggen! Ty bär
äger Salomos ord sin betydelsefulla tillämp-
ning och sanning:
»Ingenting är nytt under solen.»
I grannskapet ef Salomos dammar ligga
Herdafälten, som uppväcka helt andra stäm-
ningar i själen. Trakten inbjuder till dröm-
merier i stilla ro, och luftens milda fläktar
hviska om herdarne, som här betade sina hjor-
dar och föllo tillbedjande på sitt ansikte i den
stund engla8tämman bebådade den i mörkrets
bojor suckande världen, att nu var ljuset
uppgånget för mänskligheten; —nu var ban-
det mellan himlen och jorden återknutet och
dödens udd bruten.
När vi nådde Herdafälten bortom Salomos
dammar, insveptes bergens toppar vid horison-
ten af några moln, som seglade likt stora
fåglar med tunga vingar bortåt ödemarken.
Solen sänkte småningom sin skifva och
mattades i glans, hvarvid färgskiftningarna
öfver nejden blefvo skönare: — de gyllne
strålarne, som ögat ej kunde uthärda att se
på, beslöjades som af ett purpurflor, hvars
trollskimmer sakta bleknade, blef rosenrödt
och småningom öfvergick till samma skära
skiftning, vi se uti hvita rosors kalk. Slut-
ligen lägrade sig öfver naturen blåbleka skug-
gor, lika dem som sväfva öfver de döendes
ansikte. Det var ett växlande färgspel, hvil-
ket hvarken af ord eller pensel kan återges,
men jag har sett det ofta på österlandets him-
mel under dess hastiga öfvergång från dag
till natt. Knippor af ljusröda iris, som tram-
pades af vår fot, spredo sin lätta doft i den
genomskinliga luften. De berättade på sitt
stumma blomsterspråk, huru Jesus af Nazaret
vandrade med sina lärjungar öfver samma
tufvor, därifrån vi plockade de vajande stjäl-
karna; huru han här fann stoff till de oför-
gängligt sköna liknelser, hvaraf hans tal voro
fulla. Dessa bilder ha ingenting förlorat af
sin ursprungliga poesi, ty de kunna ej för-
blekna såsom Salomos härlighet och judiska
rikets storhet.
Det blef tid för oss att tänka på hemfärd.
Men flere af oss önskade se brunnen vid Bet-
lehem, därifrån philisteerna hämtade vatten
till sitt läger, och kring hvilken hemmets
kära minnen förenade sig förlsai son, och vi
bådo vår dragoman visa oss densamma. I
orientens städer utgör brunnen vid inträdes-
porten vanligen en brännpunkt för det soci-
ala lifvet. Här vattna herdarne sina samlade
hjordar, hit komma de unga flickorna för att
fylla sina vattenkrukor, hvilka de behagfullt
bära på hufvudet, och här slå resande sig
gärna ned för att hvila och äta ur sin mat-
säck — eller, om de äro turister, för att stu-
dera folklifvet.
Fruktan för nattens inbrott, fjärran från
vårt hotell i Jerusalem, manade oss att åter-
vända dit, ehuru mycket än varit att se i
betlehemstrakten.
Vårt intresse riktades under återvägen på
Frankernas berg med dess ensliga topp, hvar-
öfver en sista solglimt darrade. Pä detta
berg sägas några frankiske riddare ha uppe-
hållit sig ännu flere decennier sedan Jerusa-
lem hade fallit i sarracenernas våld.
De biltoge riddarne funno här en sista till-
flyktsort, därifrån de kunde skåda ned på
den heliga staden, där deras vapen och hjäl-
temod hade åt en kristen konung upprest en
tron — men ack, för huru länge.
Så ofantligt lifvade vi än känt oss under
hela den dag jag här beskrifvit, måste vi
dock erkänna, att tröttheten fått öfvermakt
öfver oss, när vår vagn ändtligen aflämnade
oss vid Jaffaporten invid Jerusalem, hvars
gator ej få befaras med åkdon. Det gällde
således att utan strejkande stiga ur och van-
dra in i staden i sällskap med kameler, ås-
nedrifvare, tiggare, allehanda slags för-
säljare, massor af halfnakna barn utan skymt
af disciplin och rabbiner i långa kaftaner,
hvilkas smutsighet stack af till och med i
denna omgifning. Bland detta sällskap fär-
dades äfven, här och där, någon resande pil-
grim på en mager Rosinante eller en mula.
Ingenting kan jämföras med den sällsam-
ma känslan att med ens befinna sig på en
plats, hvars storhet, förutsagd af profeterna
i gamla testamentet, ännu sprider en mystisk
aftonskymning öfver Zions kullar. När man
sätter foten på denna jord, förflyttas man
plötsligt, som genom någon sorts hypnotism,
aderton sekler tillbaka; man inträder i en
annan tillvaro, som dock icke synes främ-
mande ...
Jag tyckte mig förr ha sett denna folkhop,
bland hvilken jag banade mig väg: var det
icke densamma, som hänförd följde Jesu spår,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
