Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 36. 8 september 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I D U N 283
X893
fantasiens tummelplats, försvunnit från jul- och
födelsedagsborden, där de förr städse syntes
bland gåfvorna. Tiden kräfver allvar och klok-
het, säger man ; redan tidigt måste barnen lära
känna verkliga lifvet, inga ofruktbara dröm-
mar få grumla deras tankar. Fåvitskt. Forna
tider hafva ock kräft allvar och klokhet ej
mindre än den närvarande och hafva dock ej
bannlyst fantasien från barnkammaren. Påståen-
det, att fantasien gör oduglig till praktisk verk-
samhet, hur lätt vederlägges det ej därigenom,
att alla dessa, som under barnaåren hade fan-
tasien till ledarinna i lekar och drömmar,
vuxit upp och blifvit dugliga kvinnor och
män. Och barnen själfva? Älska de månne
icke sagorna, då de någon gång få höra så-
dana? Jag talar nu ej om de förvuxne, som
i sina missriktade försök att få gälla för stora
anse sig hafva vuxit ifrån slika barnsligheter.
Nutidens »mognare» ungdom äskar af sina nö-
jen mera realitet, fantasien är den för blodlös,
och de slappade nerverna fordra mera stimulus.
Men denna skara af blaserade, i förtid lef-
nadslrötta fin de sifeele-gossar och flickor, är
det den, som i det århundrade, hvars gryning
nalkas, skall lyfta släktet ur den dekadans-
period, som nu är förhanden? Hur skall den
mäkta det värfvet?
Nutidens uppfostringsmetoder, hur förträff-
liga de än må vara, lägga för ringa vikt vid
fantasien, ja, tyckas nästan frukta den. Bar-
nen brådmogna, och denna förtidiga utveckling,
långt ifrån att förhindras, främjas eller ses åt-
minstone ej med oblida ögon. Såväl i arbe-
ten som nöjen äro de före sin tid, de varda
lillgamla. Däraf alstras längre fram trötthet
och leda vid arbete samt en ökad njutnings-
törst. Så nötas de unga ut, nästan innan de
träda ut i världen som fullvuxna. Däremot
förmenar man barnet den glädje, som fan-
tasiens rika lekar kunnat bereda. Tids nog
skall verkligheten gripa in och skingra
drömvärldens gestalter, låt dem då så länge
som möjligt tjusa och lifva deras unga sinnen!
Vi äro för reflekterande, vi analysera våra käns-
lor, till dess all fröjd förgår under reflekteran-
dets och analyserandets dissekerknif. Vi sakna
just det omedelbara. Men låt ej barnen få
sin del af denna nästan sjukliga vana, som
torkar ut fantasiens läskande, lifgifvande brun-
nar. Toivo säger på något ställe ungefärligen
som följer:
Alt vara liten är att tro på tingen
i omedvetenhet om deras halt.
Att vara stor, det är att tro på ingen,
att pröfva, misstro och förkasta allt.
Låt då de små vara små, så länge de äro
det! Sök att väcka deras fantasi till lif och
framför allt, kväf den ej då den visar sig!
Den sysselsätter dem och roar dem, är dem
sällskap i ensamheten. Då skola de engång
såsom stora kunna erinra sig en lycklig barn-
dom, som ej helt slukats upp af läxornas me-
kaniska slit och släp eller upptagits afjäktan-
det efter ständigt nya njutningar, som till sist
blott alstrat leda och afsmak. Sätt ej i deras
hand romaner och berättelser för stora, nej,
låt dem läsa dessa sagor, som befolka de su-
sande skogarne och de forsande älfvarne med
hulda väsenden, det skall också lära dem att
hålla hembygdens väna nejder kära. Låt dem
icke brådmogna, det skall hämna sig dyrt.
Fantasien däremot skall aldrig göra dem odug-
liga för den verksamhet, som en gång skall
kalla dem. Den skapar dem tvärtom en värld,
där deras tröttade tanke under hvilostunderna
hämtar ny dådkraft och styrka till förnyadt
arbete. L. H.
En fråga för dagen.
|l’| en följd af nummer har Idun sysselsatt
«tSä sig med frågan, hur man med en be-
gränsad summa af något tusental kr. skall
ställa hemmets ekonomi så, att hvarje berät-
tigadt kraf tillfredsställes och ändå utgifterna
icke öfverstiga inkomsterna.
Frågan kunna vi säga vara en af tidens
brännande, och då Iduus uppgift är att bjuda
oss föryngringens äpplen, bör hon också i
sina skålar inlägga sådana, hvilkas praktiska
användande skall framkalla friskare och i
samma mån lyckligare släkten.
Medan lösningen af ofvannämnda fråga i
Idun rört sig med de tusentals kronorna, ha
de kvinnor, hvilkas inlägg i frågan jag nu
går att teckna, sysselsatt sig med hundratalen,
eller med de flesta svenska kvinnors hus-
hållsekonomi.
Yid det i Göteborg nyss afslutade elfte
Sv. folkskolläraremötet höll fröken Eva Kodhe
ett föredrag om skolkök och ledde sedan som
ordförande meningsutbytet om välgörenhet mot
fattiga skolbarn.
Lugn och klar stod hon där, med språket
i sin makt fängslande allas sinnen. Sådan,
anspråkslös och enkel, öfverlägset skicklig och
mångerfaren i sitt fack, bör den kvinna vara,
som intager en plats i en folkskolestyrelse.
Ty värr får jag icke återgifva hennes bild
eller skildra hennes lif, det skall framdeles
skildras i Idun och är förbehållet en finare
penna än min; endast i förhållande till skol-
köket, den unga kvinnans danande till en
praktisk, duglig husmor, går jag nu att teckna
fröken Rodhe.
Hon föddes 1836 och har i tjugunio år
som föreståndarinna ägnat sig åt enskild skol-
verksamhet i Sverige. Dessutom har hon
flere år vistats i Frankrike, Sehveiz, Italien
och England.
Det var dock icke endast detta, utan också
den verksamma del hon tagit i åtskilliga väl-
görenhetsinrättningar och det praktiska sätt,
på hvilket hon där verkat, som så ådrog
henne uppmärksamheten, att hon i december
1889 invaldes i Göteborgs folkskolestyrelse
och följaude januari där inträdde. Här har
hon trenne år verkat så som endast en kvinna
kan göra det.
Yid arbetet i välgörenhetens tjänst hade
fröken Rodhe gjort en erfarenhet, som nog
mången gör, nämligen att i de arbetarehem, där
mannen icke super och hustrun är praktiskt
duglig, blomstrar lyckan äfven med små till-
gångar; men där hustrun icke förstår att
sköta hemmets ekonomi, finnas split och otref-
nad, äfven om mannen är nykter och har
goda inkomster, och åter att med en duglig
hustru kan hemmet ofta bibehållas, äfven där
mannens förtjänster läggas på krogdisken.
Dessutom hade hon under sitt mångåriga
arbete med den uppväxande ungdomen sett,
att boken icke ensam utvecklar människan.
Vid henne trifves godt det osunda fantasilif,
som blott af en praktisk, huslig verksamhet
kan utrotas.
Med denna erfarenhet väckte fröken Rodhe
i folkskolestyrelsen förslag om inrättandet af
ett skolkök. Förslaget omfattades med in-
tresse af n. v. ordföranden professor Ernst
Carlson och inspektorn doktor J. Ambrosius
samt flere af skolrådets medlemmar; en komité
nedsattes, och tack vare doktor Ambrosius’
outtröttliga arbete blef det en verklighet.
Konsten var blott att få en duglig förestån-
darinna.
En sådan var styrelsen dock snart lyck-
lig nog att finna i fröken Lotten Lagerstedt.
Genom årslång öfning hade hon vana att
handleda de unga, genom långvarigt vistande
i England hade hon fått öppen blick för lif-
vets praktiska utveckling icke minst på det
område, där hon blef kallad att intaga en
vägbrytande ställning. Det var nämligen på
den ort, där hon var, och genom hennes vän-
ner som de första engelska och skotska folk-
köken inrättades. Med dessa erfarenheter för-
enade hon hjärtats fina bildning samt goda
kunskaper, särskildt i fysiologi och hälsolära.
Genom enskild frikostighet sattes hon i till-
fälle att i Glasgow närmare utveckla sig för
sin nya verksamhet, och sedan fröken Rodhe
också genom enskild välvilja fått medel till
inköp af husgeråd, öppnades den 1 april 1891
Göteborgs skolkök. Att börja med inrymdes
det i ett af de gamla skolhusen, men har nu
flyttat sin verksamhet i en förhyrd lokal,
Skansgatan 11. Utrymmet är dock äfven här
så inskränkt, att det förefaller besökaren som
en gåta, att så mycket godt arbete kan ut-
föras på en så liten plats.
»Ett normalt skolkök,» säger fröken Lager-
stedt, »bör vara så inrättadt, att 24 flickor på
-fyra afdelningar där kunna undervisas.» Som
detta i Göteborg ännu är ett önskemål, få
de 24 flickorna tillsvidare handledas i 12
grupper. Fröken Lagerstedt har häri bitiädts
af fröken Selma Johansson, utgången ur Stock-
holms skolkök och nu kallad att i hufvud-
staden förestå professorskan Anna Retzius’
matlagningsskola.
Stadsfullmäktige ha till skolköket beviljat
ett årligt bidrag af 3,000 kronor. Fröken
Rodhe är dess inspektris, och det omfattas af
allmänheten och elever med växande in-
tresse.
De senares ålder är mellan 12—-14 år, och
tillhöra de hitintills utan undantag folkskolans
femte klass eller fortsättningsskolan. Inträ-
desafgift är en krona och middag betalas
med 10—20 öre. Hvarje vecka tvättas och
bakas. Brödet, som ej åtgår i köket, säljes,
men flickorna kunna också få medtaga mjöl
och baka för sina hem.
Maträtterna, beräknade för arbetarens hus-
håll, rätta sig ock efter lokala förhållanden.
Så ha flickorna i Göteborgs skolkök insaltat
flere tjog sill och lärt sig att af nämnda
fiskart bereda tretton välsmakande rätter.
Uppköpen för köket ske till en början
under lärarinnans ledning, sedan få flickorna
göra dem på egen hand, och till afslutningen
får hvar och en inköpa, hvad hon själf skall
tillaga.
Kursen är beräknad för 30 dagar och lä-
roboken, Lotten Lagerstedts kokbok, indelad
i 30 lektioner. Hvarje dag få flickorna ut-
räkna kostnaderna på person för den mat,
som tillagas.
En af skolkökets stora förtjänster är den
minutiösa ordning och renlighet, som där in-
läras. En och annan finner detta opraktiskt,
ty så kan det icke tillämpas i lifvet, men
liksom man lär barnen att alltid sy väl,
fastän de som fullvuxna mången gång få nöja
sig med de stora styngen, så måste också i
barndomen ordningen inskärpas. Den hör till
uppfostran, men det är icke endast så fröken
Lagerstedt utöfvar sitt moraliska inflytande.
De, som varit nog lyckliga att få-genomgå
en kurs i hennes skolkök, skola snart glömma
strängheten, hvarmed hon inskärpte skolans
plikter, men aldrig den godhet och kärlek,
som gjorde spiseln till hemmets härd, därifrån
icke endast värmen utströmmade, utan också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
