Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 36. 8 september 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1893 285
I DU N
Iduns skollofskoloni 1893.
^JSedan Iduns skollofskoloni nu återvändt
’:< till hufvudstadeu, har doktor Carl Flens-
burg, under hvars insiktsfulla läkarekontroll
kolonien äfven i sommar haft fördelen att
stå, afgifvit följande rapport.
* *
Liksom vid flere föregående tillfällen har
jag äfven i är haft nöjet undersöka medlem-
marne af Iduns skollofskoloni, såväl omedel-
bart före afresan som vid återkomsten till
hufvudstadeu efter slutad sommarkampanj,
och bifogar jag äfven denna gång en kort-
fattad tabell, hvilken bättre än ord tolkar
det hälsobringande inflytande, som vistelsen
på landet under härliga sommardagar utöf-
vat på stackars fattiga, sjuka och i så många
afseenden vanlottade barn.
En klokt planlagd välgörenhet verkar i
dubbelt måtto välsignelsebringande, och att
anordnandet af skollofskolonier måste betrak-
tas som en synnerligen lycklig och praktisk
form af välgörenhet, därom tror jag alla vara
fullt ense. Jag skulle gärna efter besök på
ort och ställe velat något närmare skildra
Iduns skollofskoloni; en strängt upptagen tid
har emellertid hindrat mig att i år sätta
denna min plan i verket.
Slutligen vill jag till Iduns läsarinnor ställa
en varm uppmaning att allt fortfarande gynna
och omhulda dessa skollofskolonier, hvilkas
stärkande, hälsobringande och upplifvande
inflytande jag här ingalunda särskildt behöf-
ver påpeka.
18 barn: 10 gossar och 8 flickor.
Namn
Vikt. Längd Bröstbredd Ökning
vid
afresan
kg.
vid åter-
komsten
kg-
vid
afresan
cm.
vidåter-
komsten
cm.
vid
afresan
cm.
vidåter-
komsten
cm.
i vikt
kg-
i längd
cm.
i bröst-
bredd
cm.
Adamsson, Gustaf................................. 24,5 26 122,5 123,5 60 62 1,5 i 2
Björkman, Gunnar________ _______ 38 40,5 152,5 153 64 64 2,5 0,5 —
Jonsson, Anders_____ ___ ______ ___ 33 36 145 146 64 66 3 1 2
Jonsson, Gustaf_____ ___ ____ _____ 32,5 33,5 132 135 62 65 1 3 ’ 3
Jonsson, Sven...................................... . 26 26,5 126,5 128 58 59 0,5 1,5 1
Karlsson, Georg____ ____ __________ 28 29,5 128,5 130 63 65 1,5 1,5 2
Palmgren, Karl ................................... 21,5 21,5 118,5 120 58 58 1,5 —
Svensson, Birger_____ ___ _____ ____ 35 37 137,8 138 64 68 2 0,2 4
Wiklund, Karl .................................... 24 25 123 124 58 60 1 1 2
Astrand, Vilhelm _________________ 27 28,5 133 133 59 61 1,5 — 2
Andersson Elsa...______ __________ ej vägd 53 57 4
vid afr.
Fredriksson, Anna.......................... 22 25 112 112 58 59 3 — 1
Hellberg, Malvina____ __________ 29,5 30,5 133 133,5 57 60 1 0,5 3
Lundholm, Hilma...................... ........ 46,5 47 144,5 148 69 74 0,5 3,5 5
Pettersson, Gerda _______ _____ ___ 24,5 25,5 128,5 129 57 59 1 0,5 2
vSamuelsson, Anna....... ..................... 21 23,5 119,5 119,5 54 56 2,5 — 2
Thorstedt, Thyra ................................. 27,5 27,5 128 128,5 57 61 — 0,5 4
Östergren, Elsa * ................................. — — ’ — — — — — — —
* Fortfarande på landet för sin svaga hälsa. C. F.
Slutredovisning
af influtna medel för Iduns skollofskoloni :
Transport från sibta redovisningen den 16 juni
kr. 768: 75, från Arholma skolbarn 1: — ; Systrar-
na K. i Lund 3: —; X. 5: —; Bede 2: —; Gamla
vänner 2: •— ; H. o. W., Ekshärad, 6: — ; Gerdas,
Annis och Barbros flitpengar 3: — ; Ebon Hoi och
lille Davis 2: — ; H. N. 20: — ; lille Axel August
3: — ; A.M.P. K, 2: — ; Svenska i Newyork 7: — ; An-
na-2: — ; Ebba, Aryd, 5: — ; förkommen signatur 1: —;
Några ord från en skolkateder 2: 40. Summa kronor
835: 15.
”Att göra godt...”
Några betraktelser af Emy.
(Slut från n:r 34.)
H
n annan liten episod, som vittnar om en
viss fyndighet i tiggerietoch manargifraild-
heten till noggrann uppmärksamhet, tilldrog
sig för någon tid sedan i Stockholm. En
resande ombads af en arbetsklädd karl att få
ett tio-öres frimärke för ett angeläget bref.
»Jag vill icke ha pengar, endast ett fri-
märke,» sade han allvarligt.
Den tillfrågade, som troligen icke heller
skulle lämnat honom kontanter, hade verk-
ligen frimärken på sig och gaf honom ett.
Karlen tackade och gick. Af en händelse
kom den resande att strax därpå se honom
i en kryddbod, där han sålde frimärket för
åtta öre, hvarefter han begaf sig till en när-
belägen krog och förvandlade de åtta örena
i en sup. Den resande hade, själf osedd,
observerat allt, och då karlen kom ut från
källaren, tilltalade han honom lugnt och vän-
ligt:
»Det är skadligt att förtära brännvin utan
mat. Se här är tjugufem öre, för hvilka ni
kan få ett mål mat på serveringen här intill.
Jag har själf ätit där.»
Den tilltalade såg bedröfligt slagen ut, tog
med en ödmjuk hälsning mot 25 öringen och
ämnade gå in på kaféet.
»Vänta ett ögonblick,» inföll den resande,
»när ni ätit, skulle ni ju ktmna göra mig en
liten återtjänst. Jag träffas vid Centralsta-
tionen och skulle vilja ha ett litet paket be-
fordradt till Vasastaden.»
När mannen kom tillbaka, så — ursäkta,
mina läsarinnor! — luktade det verkligen
biffstek om honom, således dess bättre icke
brännvin. Med mössan i hand och en glimt
af förlägen tacksamhet i blicken mottog han
några förhållningsorder.
»Ser ni,» sade den resande till sist, »på
detta sätt bli vi kvitt med hvarandra —
och det är ju hederligast för oss båda!»
Han fick sedermera veta, att mannen ärligt
och ordentligt uträttat ärendet. Det var för
den senare en god lexa, som kanske räckte
för lifvet.
Alla känna vi väl till den i en stor stad
grasserande svärmen af minderåriga försäljare
af blommor, blyertspennor, tändstickor m. m.,
och det kan näppeligen gifvas mer än en
tanke om detta yrke i smått: det är maske-
radt tiggeri, och är det ej så från början,
måste det blifva det genom allmänhetens
tanklöshet.
För att komma ifrån de envisa bytingarne,
slänger man till dem en slant, merändels
utan att köpa något. Detta borde man dock
ej göra, utan alltid fodra valuta, om icke för
annat så för att stärka den lilles begrepp
om, att intet fås för intet. Han har dock
själf för ett litet belopp inköpt sina pennor,
så att han vet, hvad det vill säga att betala
för en vara. Ställer sig icke allmänheten i
motsvarigt förhållande äfven till honom, blir
han van att blott vara föremål för ett halft
gycklande medlidande, och han uppfostras till
tiggare ex professe.
Bäst är naturligtvis att versamt taga reda
på den lilles förhållanden, hans hem och hans
anhöriga samt med de hjälpmedel, som stå
till buds, söka draga honom från ett tidigt
börjadt vagabondlif in i en tillvaro af nyttigt
arbete. Här öppnar sig ett vidt fält för den
på människokärlek grundade välgörenheten,
och är den af rätta sorten, låter den sig hvar-
keu förvillas eller tröttas. Den är uppfin-
ningsrik och ihärdig.
Till sist vill jag anföra en liten historia,
som torde innebära en och annan lärdom för
utöfvare af välgärningar i allmänhet.
En på Söder i Stockholm bosatt prästman
blef antastad af en halffull, illa klädd mans-
person, som bad om en slant — det var både
hyran och ett och annat. . .
»Åh, ni borde skämmas! Stora, starka
karlen gå och tiggal Hvar bor ni?»
»I Skinnarviksbergen,» kom det motvilligt
fram, och ännu motvilligare visade mannen
vägen, när prästen ville besöka hans bostad.
Prästens hurtiga och rättframma sätt gjorde
emellertid intryck på karlen, som efter hand
lossade på tungbanden och talade om, att
han då och då hade litet förtjänst som sjåare
i Stadsgården; men det räckte nu förstås inte
långt, för se . . .
»Brännvinet, kan jag tro!» afbröt prästen
med en fast, men alls ej ovänlig blick.
»Jo-o — de’ ä’ nog de’ också, förstås . . .,»
medgaf mannen brydd, som om han gripits
på bar gärning med något ofog.
De kommo till ett af de värsta rucklen,
af hvilka det ännu finns några kvar i den
trakten.
»Här ser ju ut som ett svinhus,» sade
prästen och tittade sig omkring i kyffet. En
medelålders smutsig kvinna och en ung flicka
i trasgrann, trådsliten dräkt voro därinne,
sysselsatta med att göra ingenting.
»Är det hustrun och dottern?»
Kvinnan neg tyst och nöp en smula för-
lägen i förklädssnibbarne.
»Hvad gör frun för någonting då?»
»Jag är förstås tvätterska, se. . .»
»Då borde ni väl kunna hålla smutsen
från er själf också,» tänkte prästmannen med
ett mönstrande ögonkast, som kvinnan tycktes
förstå. Hon slätade ut förklädet och dolde
hastigt en solkig linneflik, som stack fram i
barmen.
En god kopp kaffe. Det bästa, billigaste och helsosamumste kaffe är
värt ångrostade och malda Hiishallsltafte à
1:05 pr Va kg., som finnes äkta endast uti vår
Stockholms Kaffe-Aktiebolag
4 liliira ÄKtra kvrkmrata 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
