Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 38. 22 september 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302 1893
i alla i ett hushåll förefallande göromål och
som fäster intet afseende på lön, men desto
mera på ett vänligt bemötande, blir allt talri-
kare och talrikare. Antalet sådana unga flic-
kor är enormt och i ständigt stigande. Stu-
dera blott annonsafdelningen eller se er om
i bekanta familjer, och ni skall finna syn för
sägen.
Detta »att gå frun tillhanda» är ett af de
»kvinnans arbetsfält», som börja bli lika öfver-
svämmade som de lärda banorna för männen.
Detta fält är det förlofvade land, dit alla
de strömma, som icke hafva kunskaper och
krafter nog att slå sig igenom på en själfstän-
digare väg och icke mod nog att tillgripa ett
tyngre eller kanske »simplare» arbete.
Dit tvingas de i skaror af tusen skäl. Fat-
tigdom i hemmet, önskan att komma från be-
kymrens enahanda, hoppet om lyckligare ut-
sikter. De få se andra människor, komma i
nytt sällskap, göra nya bekantskaper, och hvem
vet? . . .
Men huru bittert kan det icke vara ibland
för den stackars flickan. Huru fullt af för-
ödmjukelser för ett stolt sinne, och huru svårt
i början att förlika sig med sysslor, som synas
grofva, fula, simpla, allt för simpla för henne,
som likväl ju »icke är en piga». Det »att gå
frun tillhanda» är ofta en lärotid af yttersta
nytta, en tid då högfärd ryckes upp med rot
och fåfängan får grundskott, då det blir klart,
att intet arbete är skam, intet för groft för
att icke vara nödvändigt.
Tillökningen i antal af unga kvinnor, som
vilja gå fru tillhanda, står möjligen i samband
med den minskade äktenskapsfrekvensen och
männens utvidgade böjelser för ungkarlsstån-
det Där deu naturliga proportionen mellan
giftasvuxna kvinnor och giftaslystna män rub-
bas i den riktning, som tyckes vara för han-
den, uppstår ett allt för stort öfverskott af de
förra, en allt för stor brist bland de senare.
öfverskottet flyter då ut ur de trånga hem-
men med de små utsikterna, ut i världen, där
det är större chancer, och så uppstår skock-
ningen af dem, som vilja och måste arbeta, ar-
beta hårdt för sitt bröd och sin framtid, men
som icke kunna, icke våga för sig själfva gifva
arbetet dess rätta namn, utan söka att för-
gylla sin ställning med en fras: de gå frun
tillhanda.
Teckning med blyerts och svartkrita.
För Idun af S. L.
(Slut fr. föreg. n:r.)
vTT/hcknar man på färgadt papper — vissa stäm-
<VlI riingsstycken taga sig bättre ut på detta
vtay sätt – kan man framställa dagrarne me-
dels hvitkrita eller hvit färg. Detta bör emeller-
lertid isättas, först då de omgifvande partierna
äro till fullo färdiga; eljes kan det hända, att ef-
fekten ej blir den åsyftade. Man får nämligen
lätt i annat fall tämligen orena toner, då blyert-
sen blandas med kritan eller färgen.
Stomfarne man använder kunna, som sagdt,
vara antingen af skinn eller papper. Medels de
förra får man nästan mjukare toner än med de
senare. Skinnstomfarne äro tämligen dyra, men
också ganska varaktiga, pappersstomfarne kosta
blott 10 à 15 öre stycket, men räcka ej synner-
ligen länge.
Med afseende på teckning med svartkrita är ej
så mycket att säga därom, när förfarandet vid
teckning med blyerts beskrifvits. Det hufvudsak-
ligaste därvid gäller nämligen också om svart-
kritsteckning. Ett och annat kan emellertid vara
af vikt alt nämna.
Till en början kan anmärkas, att svarlkrita ej
«Jia.T7elera.re
K ANDERSON
1 Jakobstorg’ 1
IDUN
såsom blyerts förekommer i handeln såsom trä-
beklädda pennor, utan merändels i stycken. Num-
reringen går här i motsatt riktning mot vid blyerts,
så att högre n:r anger lösare slag än lägre. ^
Äfven vid svartkritsteckning kan man såsom
vid blyerts urskilja två olika metoder, beroende
på om man använder stomf eller ej, och hvad
som ofvan sades härom vid teckning med blyerts
gäller ock här.
Med krita kan man framställa mera effekt
fulla saker än med blyerts. Svartkritan verkar
nämligen mera fristående och lefvande, är ju
af mera kraftig svart färg än den blänkan-
de, stålgrå blyertsen, hvarför den naturligt nog
redan därigenom blir i stånd att gifva resul-
tat, som i skärpa och kraft gå före dem, som
blyertspennan kan gifva. Det är emellertid — så
har åtminstone jag funnit — svårare att föra kritan
än pennan. Den förra kännes alltid litet klum-
pig och grof, då däremot den senare, så fin och
lätt, utan synnerlig svårighet låter föra sig och
frambringa åsyftade effekter.
Både blyerts- och svartkritsteckningar blifva
ganska lätt suddiga, om man ej vidtager särskilda
försiktighetsmått i detta afseende. Sålunda bru-
kar man antingen lägga silkespapper ofvanpå
teckningen eller fixera densamma med fixersprit.
Det förra tillvägagåendet lämnar emellertid just
ej så säkra garantier mot förstörelse ; med det
senare är detta däremot fallet. Har man nämli-
gen fixerat en teckning, blir blyerts- eller kritstof-
tet fullständigt bundet, och teckningen kan utan
fara bli utsatt för diverse äfventyr. Hvad beträf-
far fixering se Idun n:r 19 för i år, där förfaran-
det närmare beskrifves.
Den som är road af blyerts- eller svartkritsteck-
ning och kan rita efter naturen, skaffar sig utan
tvifvel gärna en skissbok, hvari man kan införa
ett och annat intressant. Det är ju mycket tref-
ligt att »hastigt och lustigt» kunna teckna af ett
landskap, som slagit an, ett karaktäristiskt huf-
vud eller dylikt och sedan hafva sina skizzer, ve-
derbörligen daterade, samlade på ett ställe. Ofta
slår man sedan upp sin skizzbok under höstkväl-
larne, genomgår alla sina minnen från somma-
rens soliga dagar och genomlefver dem om och
om igen. Bilderna i denna skizzbok medföra näm-
ligen ett stort nöje för den litet artistiskt anlagda
unga damen. Det är för öfrigt, om hon äger dy-
lika anlag, för henne en vida nyttigare och mera
själsodlande förströelse att sitta och teckna än
t. ex. den förströelse, som går så till, att unga
fröken ligger i en hängmatta och måhända —
ursäkta uttrycket! — slukar en mer än lofligt
sliskig roman, vanligen af engelskt ursprung.
Dylika skizzböcker finnas nu visserligen att
tillgå i pappers- och färghandeln, men för min
del skulle jag. vilja tillråda läsarinnan att söka
själf förfärdiga sig en sådan — det är nämligen
ej det ringaste svårt. Då kan man få den sådan
man vill hafva den, och priset uppgår till en
ringa bråkdel af hvad den eljes kostar. Man väl-
jer ut lämpligt ritpapper, köper det t. ex. meter-
vis, skär till det i så stora blad man vill ha,
vänder papperets rätsida uppåt (rätsidan är van-
ligen innersidan af pappersrullen, när man köper
papperet), sätter efter behag hårda eller mjuka
permar på boken och häftar tillsammans bladen
och permarne på lämpligt sätt. Om man så vill,
kan man interfoliera med kulört ritpapper här och
där, så ock med några blad akvarellpapper eller
i nödfall mera .ojämnt ock knottrigt ritpapper för
att kunna vid tillfälle lavera en studie eller ut-
föra den i akvarell.
Gör man en dylik skizzbok själf, kostar den ej
många ören — i handeln däremot Here kronor.
Sina teckningar kan man i vanlig ordning, om
man så vill, fixera och i öfrigt förfara som om
papperen ej vore sammanhäftade till en bok. Må-
lar man i boken och vill på behörigt sätt spänna
papperet, kan detta ock utan vidare olägenhet gå
för sig. Då fuktar man blott frånsidan af pap-
peret och spänner fast det medels häftstift vid en
skifva af tjock papp eller tunnt trä eller en tunn
men stadig ram af trä, som man har lös med sig
och skjuter in mellan bladen i boken. För resten
torde man ej behöfva bråka så mycket med
det i alla fall mer eller mindre besvärliga spän-
nandet af papperet, då fråga är om mindre stu
dier. Om så befinnes lämpligt, kan man i ena
permen af skizzboken anbringa en ficka eller dy-
likt till förvaring af penna och stomf eller annat.
Utom det nöje man, såsom ofvan antyddes, kan
ha af sin skizzbok, kan man ock ha vissa förde-
lar af densamma därigenom att en liten, i sig
själf kanske ganska obetydlig skizz kan gifva
upphof till en större teckning eller lavering vid
ett annat tillfälle, såsom utgörande den egentliga
grundvalen därför. Mången gång kan man näm-
ligen af ett utkast i skizzboken göra ganska tref-
liga saker sedan. Äfven detta är ju något, som
direkt eller indirekt kanske kan förmå läsarinnan
att lägga sig till med en dylik behändig skizzbok.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
