Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 42. 20 oktober 1893
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1893 IDUN 333
ansikte och handen, hvarmed hon förde nålen,
darrade nervöst.
Hon såg upp på systern med en beslöjad
blick.
»Du får låna det — nu — det har ej vi-
dare någon betydelse.»
»Men Margit, jag förstår inte — har jag
gjort dig ondt — jag visste inte. . .»
»Nej, nej, barn — det är ingenting. Du
får låna pärlorna, men — tappa inte bort dem.»
»O, hvad jag är glad! Är det riktigt sä-
kert, att jag får låna det? Du gamla, rara,
hederliga Margit, hvad jag håller af dig. Tänk
bara så stilfullt — svart, grått och rödt. Men
nu ska det läsas med snälltågsfart, om jag ska
hinna att bli i ordning med läxorna, till dess
jag ska börja att kläda mig.»
Elsa slog sig ner vid sina böcker, men ru-
sade upp igen och kom fram till systern.
»Hvilken otäck egoist jag är,» sade hon
och slog sin arm kring hennes hals. »Här
tänker jag bara på mig själf och mitt eget
nöje, som jag skaffar mig på din bekostnad,
och du får sitta ensam hela kvällen och bara
arbeta, arbeta.»
»Det går nog,» sade Margit vänligt; »blir
det tråkigt att sitta och peta med nålen, så
tar jag till mitt öfversättningsarbete, och då
kommer jag i godt sällskap. För öfrigt skall
jag gå ut och uträtta ett par ärenden.»
»Ja, du låtsar alltid, som om allting ginge
så lätt, bara för att inte göra mig ledsen,
men jag ser nog, att du är sorgsen ibland.
Och se’n pappa dog, har du knappast haft
något enda nöje, utan får bara träla och ar-
beta från morgon till kväll. Om bara den
här otäcka skolgången vore slut, så kunde jag
också få hjälpa till en liten smula, om jag
bara visste hvad jag skulle ta mig till.»
»Det blir väl alltid någon råd, när vi kom-
ma så långt,» sade Margit, »och ännu ha vi
ett år att betänka oss på. Skynda dig nu
emellertid med dina läxor, så att du blir fär-
dig med dem i rätt tid.»
Marie Antoinette
179S — 16 oktober — 1SÇ3.
. .
(Efter ett kopparstick af Hopwood.)
yJeutiJtac), näataw 3y,tRaD( gieß en gång
9TLatte ÖCntoinetfe i ‘Stianon,
utaj; ßeRageta cjta.cet atå3ae fofjJ,
meD imtefeet aj? de ja£a tungoi RoPjA
2Det Rom en annan tie). S)en atoPta tton
Pjö3: »Revolution!»
0cR 3totfningevi, ntj-64 PFtaiiRtiRea i3oP,
jet Rån oeR amailePae nu RPej; ett mot/E.
aåga oaeRPa. tRopef
Si
jj. nagon glana Set (anna (ot Pagawt
* *
*
I justitierådets hemtrefliga salong var det
lif och stim som i en bikupa. Kring det in-
bjudande kaffebordet med dess glänsande silf-
veruppsats och högt upptornade brödpyramid
hade några unga flickor bildat en ring och
husets dotter — drottningen för i dag — stod
i beredskap att med viktig min fylla de fram-
räckta kaffekopparne. Husets söner, rektori-
sten och femteklassisten, stodo ännu på blyg-
samt afstånd och väntade till deras tur skulle
komma.
»Nej, hvad tänker jag på,» ropade Sigrid
plötsligt och satte åter kaffekannan på sin
plats. »Ingen af er får en enda droppe, förr-
än jag först får servera mamma och mormor.
Kom, flickor, så skola vi hämta dem hitut. »
Hela svärmen följdes nu åt in i det an-
gränsande kabinettet och kommo snart tillbaka
därifrån, i sällskap med justitierådinnan och
mormor, hvilken trots alla protester blef buren
i en länstol och placerad vid öfversta ändan
af bordet.
»Nu först ser det riktigt bemtrefligt ut,»
sade Sigrid, »och nu skola vi smaka på den
här rara saffranskranseD, som är garnerad med
lika mänga russin, som jag fyller år. Därför
måste den också göras större för hvar födelse-
dag, och när jag fyller hundra år en gång,
så kommer den väl knappast att rymmas här
på bordet.»
|Slut i nästa mr.)
ej. någon jaPåga Runde vata namnd,
aom man (ofc Renne icRe tauRte ut,
tiPCa döden man den Ruafda ga( tiPP aPut.
91Len u/tulDlottningniantePna putpulRtåm
med dyate-tt aotgedoR aom duadem
ateg kvinnan (lam, nu endaat maßa, mot,
t atn (oineDtmga timme uppRoidt atoi
©m Ron måRanda Rtot 1 PijcRana dag,
^ Ron ytPig vat ocR
»«ag,
åfdat med aitt o((elmo3,
med aiata dtoppen a( aitt RjatteRCod.
aå Ra-t Ron ga
©cR datjot aRaPP 9TLatie ÖLntolnetfe
med atna fidanden, am o(onatt
igenom aeRCel ttada |tam 1 gCana
med panna amycRad a( maltglena It tat
Charlotte Lindholm.
En ß’od konn kaffe. Det bästa, billigaste och helsosammaste kaffe är
vårt ångrostade och malda JHushållskaffe à
Friherrinnan Rappes reseberättelse.
t
nför en krets af omkring ett par hundra sär
skildt inbjudna damer, som på något sätt stått
i beröring med Chicago-expositionen, redogjorde
förliden lördag friherrinnan Rappe härstädes för
sin sändning till Chicago som damkomiténs om-
bud vid expositionen och Sveriges vid kvinno-
kongressen därstädes.
Efter att ha framställt en schematisk bild af
vårt hörn i »The W:s building» och nämnt, hur
en del, som där icke fått rum, placerats å annat
håll, anmärkte talarinnan, att utställningen i »The
W:s building», trots det knappa utrymmet, hade
ofantliga fördelar framför den svenska allmänna
expositionsbyggnadens, då det allmänna intresset
väl lockade hundratals fler åskådare till kvinno-
utställningen, medan man å det stora expositions-
fältet lätt förbigick mindre stater. Äfven nämnde
frih. Rappe om svårigheterna att få expositions-
artiklarna sålda, och att man lyckats engagera
förf. Hilma Strandberg för detta svåra värf, som
hon utförde med inläggande af all energi; äfven
omnämnde talarinnan de smickrande omdömen,
som kommit oss till del, så väl från mrs Potter
Palmer som andra framstående personer.
Därefter framställde frih. Rappe en del af sina
allmänna intryck från expositionen. Hon fann,
att journalister och korrespondenter allt för myc-
ket tadlat Chicago och expositionen och orättvist
nedsatt den senares betydelse. Utan att bortse
från bristerna, fick man i mycket afräkna att man
befann sig så godt som i en nyanlagd stad och
i en ny världsdel, där man ej fick mäta med
europeiska mått. Expositionen hade haft stor-
artade vyer och lärdomar att gifva.
En rask och intressant karaktäristik gaf fru
Rappe af en del mycket framstående amerikanskor
så väl som af ledarinnorna af de olika nationer-
nas utställningar.
Som lärdom åt den svenska kvinnan ville hon
uppställa den på en gång praktiska och högt bil-
dande riktning uppfostran i Amerika ägde. »Okun-
nighet är alltför dyr,» var ett valspråk. Hon var
icke blind för öfverdrifterna. Kvinnoemancipa-
tionen ägde där en våldsam energi, men man
måste beundra de amerikanska kvinnornas uthål-
lighet i alla strapatser. De voro i hennes tycke
allt för talföra — somliga mycket ytliga, men
andra gedigna och glänsande förmågor. De hade
lärt henne, hvad vi här hemma i Sverige förnäm-
ligast saknade — förmågan att uttrycka oss.
Detta var något hon särskildt lade de svenska
uppfostrarinnorna på hjärtat — lär ungdomen ut-
trycka sig klart och väl ! Innan vår tafatthet i
den vägen är botad, kan kvinnosaken här ej gå
rätt framåt.
A andra sidan varnade frih. Rappe för ensidig-
het och uttalade som sitt hopp, att vår frigörelse
skulle gå hand i hand med de allmäna sociala
frågornas lösning i ett harmoniskt samarbete med
mannen jor allas lycka.
Man skulle kunna uppställa frih Rappes före-
drag, som hälsades med lifliga applåder, som ett
mönster för det mål hon utpekade för oss. Ett
stycke svensk talarinnekonst — icke anlagdt på
att vara glänsande, men klart, lugnt, anspråkslöst,
formfärdigt och fullt af kvinnlig värdighet.
A. F.
En svensk osed.
Några ekonomiska funderingar.
Af
Ellen Bergström.
(Forts.)
t
iden går, den går mycket fort. 1 den
»gamla, goda tiden», hette det: Vill
man få tiden att gå fort, skall man
taga ett diskontlån. Men har man räkningar,ilar
tiden. Tre månader, kanske sex, kanske tolf äro
förruuna, allt efter köpmannens eller yrkes-
idkarens egen affärsställning eller efterlåten-
het. Kryddkramhandlaren, tapetseraren, skräd-
daren, modisten, m. fl. göra sina påstötningar,
hvilka upprepas och blifva allt tätare, men
utan påföljd, af den enkla orsak, att man
ännu ingenting har att betala med, och slutet
blifver mången gång kanske icke bättre än
Stockholms Kaffe-Aktiebolag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:26 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1893/0337.html
