Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 45. 10 november 1893
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1893 IDUN 357
dets betydelse ända därhän, att bröd blir
liktydigt med kött, öl och sötsaker.
»Ät bröd till maten, sä blir du stor och
stark!» Sä lydde den förmaning, jag ofta
fick höra i min barndom. Jag åtlydde till-
sägelsen — och fick till belöning en kropps-
hydda, med hvilken hvem som helst kunnat
vara nöjd, utan skryt sagdt.
Då jag för en tid sedan superade hos en
familj bland mina bekanta, hörde jag modern
i bevekande ton säga till sin lilla femåring:
»Ät ett par köttbullar till, lilla Anna, så
blir mamma så glad ! » Det sjukliga barnet
kämpade mot matledan och sömnen (klockan
var tio på aftonen) och sväljde de två kött-
bullarne, till mammas glädje. Nu skulle äf-
ven pappa hafva sin del af Annas ynnest,
och för att glädja honom drack hon ett glas
mjölk, medan han höll för ögonen, så att han
ej skulle se, hvart mjölken tog vägen. Sedan
spelade han stor förvåning öfver att se gla-
set tomt.
Om nu slik forvändhet ej just är allmän,
så förekommer den dock, och säkert är, att
brödet, »lifvets staf», ej får intaga den he-
dersplats i vår näring, som det med rätta
tillkommer.
I små barnmagar begrafves för mycket
otuggadt kött, och små njurar ansträngas med
därtill hörande hetsig dryck.
Hvilket är mest tilltalande att se pussiga
b rnungar sitta och vämjas vid stora portio-
ner af mer och mindre konstnärligt kryddad
oeh lagad mat eller att se smidiga, kraft-
fulla gestalter komma in och bedja: »Snälla
mamma, får jag en bit bröd?»
Jag tror det är en lust att se groft, godt
rågbröd tuggas af friska tänder och sväljas
med sund, okonstlad aptit.
»Kära taDt, tag något till smörgåsen!»
hörde jag en ung värdinna säga till en fru,
som börjat sitt tionde tiotal af lefnadsår.
»Tack barn, jag är inte »tvåsoflad», sva-
rade den gamla. »Har jag smör på brödet,
så må det vara nog, skall jag hafva något
annat, uteslutes smöret. Törs ej slå mig på
frosseri, ty då är jag rädd att ej komma upp
till hundratalet fullt,» tilläde hon skrattande.
Litet hvar kan öfverlyga Big om, att per-
soner, som rent af skryta med, att de aldrig
äta bröd till maten, ej förete några bilder af
öfversvallande lefnadsglädje och hälsa.
Plats för brödet! Låtom oss tillägga: det
hembakade, grofva brödet. Detta grofva bröd
begär helt litet sällskap, där det går att
bygga muskelstarka, friska människogestalter.
Utaf våtvaror föredrager det rent friskt vat-
ten. »Ja den är god,» utropar ni. »Vatten
och bröd! Tackar så mycket!»
Så var ej min mening. Jag ville endast,
i allas intresse, bedja om litet större plats
för brödet inom hushållningen. Om smaken
fått så småningom en förvänd riktning, är
väl allt skäl att söka uppfostra den och lära
den taga förnuft, och hvad barnen beträffar,
är väl allt skäl att fostra deras smaksinne
på samma gång som barnen i öfrigt i en
sund riktning. Öfvertygad om’ att den be-
höfves, gifver jag min lilla vink i hopp att
någon, som omärkligt kommit på afväg i den
viktiga dietfrågan, må stanna och tänka ef-
ter, om det ej tilläfventyrs behöfdes en reform.
Max.
J?*.
Sen till, att Idun med Modetidning
finnes hos aila edra bekanta!
-•«A*“-
Riddarhuspensioner för damer.
Från flere håll har uttryckts den önskan,
att Idun mätte meddela förteckning å de rid-
darhuspensioner för damer, som du äro lediga
till ansökning, äfvensom å de papper, som böra
åtfölja nämnda ansökningar. Vi ha gärna ve-
lat tillmötesgå denna framställning, i hopp att
därigenom kunna vara mer än en af vära lä-
sarinnor till nytta Dock ha vi ej velat upp
taga hufvudnumrets utrymme med den ganska
vidlyftiga förteckningen, utan hät visa intresse-
rade till detta nummers annonsbilaga, i hvil-
ken de återfinna hvad de önska närmast efter
»Läkarråd».
JJt:
Kvinnoarbete.
Några tankar i en dagsfråga, för Idun af Loke.
I.I
Hur råda bot?
*
vad månne anledningen kan vara till den
öfverklagade brist på energi och dug-
lighet hos den bildade kvinnan, som vi
senast afhandladc? Låt oss se till, huru hon
i allmänhet uppfostras i våra mera burgna
och bildade hem.
Från det flickorna äro helt små, få de höra,
att de skola se nätta och prydliga ut, ty det
är en af deras lifsuppgifter, och att det ej
passar sig och inte det heller för en liten
flicka, under det pojkarne däremot få höra:
»Låt se, att du blir en bra karl och kan bryta
dig en väg genom lifvet, men för att kunna
komma fram, måste du arbeta, ty utan ar-
bete kan du inte räkna på att få bröd.»
Så låter det och under hela uppväxttiden
marne skola trädas ned. Några hål för spännena
behöfva ej göras i virkningen. Nennie
Att uppmärksamma vid Belle-socur’s samtliga jul-
klappsbeskrifningar i detta och kommande n:r. In-
nan julklapparna beskrifvas vill jag endast förut-
skicka den anmärkningen, att jag för tydlighetens
skull uppdiktat en familj, mellan hvars många och
olika medlemmar dessa gåfvor utdelas. Detta har
skett för att tydligt och klart visa, att här finnas
gåfvor lämpliga att gifva och mottaga för snart
sagdt alla åldrar och kön. I hopp att dessa gåf-
vor må vara Iduns läsarinnor till nytta vid deras
bufvudbry i julklappsfrågan vågar jag härmed för
eder presentera familjen Stråle, hvilken består af :
Brukspatron och fru Stråle; deras söner:
Gösta, 27 år, präst, förlofvad med Annie, 21 år.
Anton 19 år, student.
Döttrarna: Mia (är gift med d:r Nils och har
två barn, Ivar, 6 år och Andrea, 2 år).
Britta, 23 år, förlofv. med Ragnar, v. häradsh.
Lisa, 20 år och Cecy, 14 år.
Och härmed må julklappsuldelningen i denna
fingerade familj börja.
Fotpåse. För brukspatronen, som ofta är ute
och reser, samt för fru Stråle att i kyrkan hålla
sig varm om fotterna med tyckte Annnie, att en
fotpåse skulle passa utmärkt väl. Denna tillver-
kas på följande sätt: Af styf papp klippes en
halfcirkelformig rundel, lagom stor att hålla båda
fotterna på, denna öfverklädes på ena sidan med
svart ludet fårskinn, på undersidan med något
tjockt groft ylle eller säckväf. Nu tillklippes af
Ijockt kläde i någon mörk färg ett stycke i sam-
ma form som pappersskifvan, fastän 10 cm. större
rundtomkring, på detta sys med applikation i
vackra färger antingen ett mönster eller ett stort
monogram. Detta stycke fodras äfven med svart
färskinn och fastsys så, att de båda rundade si-
dorna komma midt för hvarandra. Pappskifvan
bildar påsens botten. Den raka sidan lämnas öp-
pen att däri insticka fotterna. Rundt om hela
fotpåsen och öppningen, där fotterna skola instic-
kas, fastsys nu en smal kant af någon annan
skinnsort, t. ex. svart eller brunt kaninskinn, opos-
sum eller dylikt, som ej är för dyrt. Vacker blir
fotpåsen, om man syr den af mörkgrönt kläde,
med monogram i applikation af beigefärgadt och
rödbrunt kläde samt garnityr af grått opossum-
skinn. Vill man göra den billigare, kan man ju
använda några rester, som man bar, samt endast
garnera den med en snodd. I papprundelns raka
del fastsättes ett handtag af skinn eller dubbelt
kläde, så att fru Stråle kan bära den på armen,
då hon går i kyrkan. Belle-soeur.
Serveringsbordduk. Temligen groft linne och
hvitt glansgarn (langarn i är allt hvad Britta be-
höfver, utom tålamod, för att till Mia få en vac-
ker present. Duken göres lagom stor till ett ser-
veringsbord och uppsys rundt omkring eller en-
dast vid tvärsidorna med en hålsömsfåll. Vid ena
tvärsidan uppritas en bukett af någon sort stora
blommor med sina blad, t. ex. liljor, tulpaner el-
ler en ranka convolvulus (»blomman för dagen»),
I alla större både blomblad, knoppar och andra
blad dragas trådarna ut i rutor eller ränder och
i dem sys hålsöm. Omkring kanterna af bladen
syr man tät langue och stjälkarna sys med stjälk-
stygn. I midten af blommorna sys ett fröhus,
som passar till den sort blommor man valt, och
mindre blad sys med klumpsöm. Belle-soeur.
Skriftygsmatta. Af tjockt mörkgrönt kläde, som
ej rispar upp sig i kanten, klippes ett stort syrén-
blad med stjälk. Bladet bör vara 42 cm. långt
och 28 cm. bredt. Vid ena sidan af bladet sys en
kvist gredelina syréner med deras blad i ljusare
grönt än bottenbladet. Mattan fodras med bom-
ullssatin i samma färg som blommorna. Däref
ter klipper man af tunn papp två fjärilar i na-
turlig storlek. Vingarna öfverklädas med ljusgult
siden, och dessa ådras med tusch; kroppen göres
af svart plysch. Af kläde klippas tre par vingar,
hvilka fästas under de gula vingarna, så att däraf
blir en penntorkare. Då man har två sådana
fjäril; r färdiga, sättes en af dem på stjälken af
det stora bladet och den andra vid kanten, nära
spetsen af den samma. Annie, som sytt denna
åt Gösta, har valt syrener, men om någon tycker
om idéen, kunna de ju efter behag ändra blad
och blommor till mattan. Jag för min del skulle
föredraga ett humleblad, broderadt med en hum-
leranka och rödgula fjärilar.
Belle-soeur.
En god kopp kaffe. Det bästa, billigaste och helsosammaste kaffe är
värt ångrostade och malda Hinsh&llskaflTe à
1:05 pr 1/2 kg., som finnes äkta endast uti vår
Sax-etui. Gösta, som tycker det är roligt att
själf lägga hand vid ett litet julklappsarbete till
sin fästmö, ber någon af systrarna hjälpa sig med
att af sämskskinn klippa till ett sax-etui Detta
tillgår så, att man lägger saxen på sämskskinnet
och ritar upp dess konturer ett par cm. utanför
de verkliga. Denna bit klippes ut, och upptill
bortklippes en så stor bit som handtaget på saxen.
Nu tillklippes en likadan bit, dock med den skil-
naden, att man klipper den en bit större ofvan-
för saxens handtag, så att man får till lock. Nu
kastas dessa båda bitar ihop med rödt silke, men
detta måste göras riktigt tätt och väl. Sedan sys
en liten knapp i etuiet och ett knapphål i loc-
ket, så att locket går att knäppa öfver. För en
sax af 16 cm. längd blir etuiet lagom stort, om
man gör den minsta biten 13 cm. lång och den
längsta biten, som på samma gång bildar locket,
23 cm. lång. Etuiets bredd bör då vid saxens
spets vara 5 cm. och vid handtaget, där det är
bredast, 8 cm. Då syster Lisa gjort detta, läm-
nar hon bror Gösta etuiet, och nu är det som
hans verk skall börja. Som han ej kan måla på
fri hand, ritar han först med kalkérpapper upp
följande sentens med bokstäfver i munkstil på
etuiets framsida; »Klipp, men ej det band du
knutit!» Därpå fyller han i de kalkerade kontu-
rerna med en fin hårpensel och brun sepia-färg
(vattenfärg); då detta torkat, målar man inuti
bokstäfverna med rödt, blått och grönt, såsom det
fordras till allmogestilen. En fin sax läggges i
etuiet, och Annie blir naturligtvis dubbelt glad,
att hennes fästman med egna händer prydt hen
nes julklapp. Belle-soeur. -
Solfjädersväska. För mammor åt sina döttrar.
EU stycke plysch, 80 cm. långt och 20 cm. bredt
i någon mörk färg, t. ex. grönt, fodras med ljust
siden i någon passande färg, t. ex. ljusgult, och
hopsys, så att en smal påse bildas. Broderas på
ena sidan med ett monogram, på den andra en
bukett i ena hörnet. Drages ihop med ett guld-
färgadt sidenband. I denna färg bör äfven mo-
nogrammet sys. Lisa.
Stockholms Kaffe-Aktiebolag
.4 Uln.n Kfié.n lr a ,4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:26 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1893/0361.html
