Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 45. 10 november 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358 I D U N 1893
ungefär pâ samma sätt. Flickorna fä mera
sällan höra, att de skola lära sig arbeta, att
arbeta är lifvets »alfa och omega », och att
i vår tid det blir allt träDgre om rum fcr
dem, som ej kunna den konsten.
I de förmögnare hemmen växa flickorna
upp, omgifna af »tjänande systrar» ; de fä
hjälp med allting, att kläda sig och att hålla
sin garderob i ordning, att städa sina rum,
att bädda sina sängar och att duka bordet,
och de ha ungefär samma afundsvärda ställ-
ning som ägaren af »Bord, duka dig!» iden
kända sagan, ty allting erhälles utan den
ringaste möda, omtanke eller ens eftertanke.
Under hela skoltiden, som varar från 7
till minst 16 års ålder, fordras ej den rin-
gaste omtanke eller det ringaste praktiska
arbete af flickorna, och tyvärr kunna de ej
heller åstadkomma något dylikt, ty äfven den
tid, som anses vara ledig från skolan, går
åt till arbete med läxor o. s. v., och de stac-
kars flickorna äro ofta alldeles utpinade af
lektionerna (i parentes sagt, är det lika illa
ställdt med pojkarnas läsning, fastän lifvet
sedan blir deras läromästare och det en gan-
ska hård till på köpet). Sedan flickorna lyck-
liga och glada slutat skolan, måste de na-
turligtvis ut i societén, och sedan blir det en
dans af baler och nöjen af alla slag, små
kälkpartier, skridskopartier och ridpartier, och
tack vare alla dessa hänförande »partier» blir
det slutligen »parti» af på allvar med någon
ung man för en eller annan af de unga da-
merna, för många åter förr eller senare ett
nödtvunget aibete och en missnöjd tillvaro.
Sedan fortsätta de unga damerna som fruar
samma innehållslösa lif, och i sin tur söka
mammorna att uppfostra sina små döttrar på
alldeles samma sätt som de själfva blifvit
uppfostrade.
Inte kunna dessa unga fruar kalla det
»att arbeta», om de i oändlighet virka
spetsar både »till alla hyllorna i köket och
till linneskåpet», eller om de brodera mono-
gram i hundratal på lakan, örngått, dukar
och servietter eller sy både flossa, snår och
tvist för att döda tiden, som går så ohygligt
långsamt, — när man ej har något att göra!
Men hvad i all världen vill ni då vi skola
göra? fråga nog många.
Ja, se det är ej så godt att säga, men
något nyttigt kunna ni väl alltid finna på.
Sannerligen nu kan jag förstå, hvarför en
»despotisk herre och man» bland mina be-
kanta aldrig kunde tåla, att hans fru hade
annat handarbete på lediga s.under än sin
stickstrumpa, ty då gjorde hon åtminstone
någon nytta. Det är skillnad på att vilja ha
nätt och prydligt omkring sig och sitt lin-
neskåp i ordning och att helt och hållet gå
upp i detta och i själfförgudning säga: »Jag
tackar dig Gud, att jag ej är som de publikaner
och syndare, utan har allt så prydligt och fint.
Så och så många dussin äro märkta med
klump- och så och så många dussin med
plattsöm» o. s. v. i det oändliga.
Till en böjan skulle jag vilja föreslå, att
flickorna lika väl som gossarna, från det de
voro små, finge lära sig, att de utan arbete
ej kunna komma fram här i världen, och att
det äfven i ett eget hem fordras att kunna
arbeta ordentligt och ej bara »på lek».
Därnäst skulle de lära sig en god del af
»förnöjsamhetens» svåra konst, d. v. s. att
af det minsta möjliga göra det bästa möjliga,
och ätt det ej kan gå för sig för en extra
ordinarie i verken eller någon annan stac-
kars dödlig, som har knappa inkomster, att
bjuda sin fru en våning med ty åtföljande
möblemang, som vore värdigt minst en som
hade 10,000 kr. inkomst och därtill en ännu
fetare syssla i kikaren, och att toiletter,
ekipager, teatrar och baler betydligt måste
inskränkas, när ej pappas kassa längre står
till deras disposition.
Vidare skulle jag vilja, att de flickor, som
äro nog lyckliga att ha far och mor i lifvet,
men det oaktadt ha en plats, först ville se till,
att denna plats sköttes fullt lika samvets-
grant och punktligt (någonting som unga
flickor ha mycket svårt för) som af deras
manliga kamrater, och sedan att de såge till,
att lönerna blifva därefter. Att de unga da-
merna sparade något af sina »ökade nålpen-
gar», satte in dem i banken eller placerade
dem på annat sätt, t. ex. köpte sig en lif-
ränta och därigenom visade, att de verkligen
hade begrepp om att sköta pengar. Nu an-
vändas dessa »extra nålpengar» i stället till
anskaffande af en eller annan ännu dyrba
rare klädning, hatt eller kappa eller till nå-
gra lika onödiga »bijouterier», och de öfver-
drifna fordringarna på lyx och nöjen få blott
ännu mera näring.
Man hör så ofta kvinnosakens vedersakare
säga: »Fastän kvinnorna nu själfva kunna
förtjäna pengar, så visa de ofta, att de ej
kunna sköta dem.»
Om de unga flickorna nu lärde sig
konsten att hushålla med sina inkomster
i stället för hushållskonsten, som de förut fingo
lära, så skulle de sedan som fruar ha det
både angenämare och bättre, och det är svårt
att nödgas säga det i »damernas egen tid-
ning» — männen skulle mycket mindre än
nu begå hvarjehanda förfalskningar och brott,
ty på botten af dessa gömmer sig oftast ett
rosigt leende kvinnoanlete, som varit yttersta
orsaken till ruinen. »Ou est la femme» säga
fransmännen, och jag tror, att vi få säga så
med.
Om fruar kuDde vara nöjda med enklare
hem och mindre dyrbara lefnadsvanor, vore
mången säkert räddad, ty nu anstränga män-
nen sig till det yttersta, blott för att till-
fredsställa orättmätiga anspråk af oförstån-
diga hustrur, hvilkas uppjagade fordringar på
»high life» ej lämna vare sig dem själfva
eller deras männer tid till sans och efter-
tanke.
Men en tröst är »att männen velat ha
hustrurna just sådana som de äro» — det
är konsekvensen af den uppfostraD, de under
århundraden skänkt kvinnorna, och det vill
sannerligen mycket arbete och mycken energi
till för att få de skador, som männen i sin
tanklösa själfviskhet tillfogat kvinnorna, bo-
tade, så att de nu, när fordringar på lika
arbetsduglighet och arbetsförmåga hos kvin-
norna höjas rundt om, äfven må kunna med
heder träda fram och intaga sin plats.
De arbetande klassernas kvinnor, de ha
redan gjort det, men ännu fattas mycket, in-
nan de bildade kvinnorna kunna säga, att
de lärt sig konsten att arbeta.
Ur notisboken.
Kronprinsessan Victoria har som
bekant för ett par veckor sedan inflyttat till
hufvudstaden. Vistelsen i blidare klimat har
på h. k. höghets hälsa utöfvat ett välgörande
inflytande, så att hon nu synes äga god grund
för sin länge hysta förhoppning att kunna
tillbringa en vinter i Sverige. Under den
korta tid, som förflutit efter hennes inflytt-
ning, har hon redan hunnit visa sitt sedan
gammalt kända intresse för en hel del all-
männyttiga anstalter och välgörenhetsinrätt-
ningar. Sålunda har hon aflagt besök på
Sofiahemmet, för hvilket hon varmt intresse-
rar sig, tagit Skansens nya anläggningar i
skärskådande, besökt Handarbetets Vänners
utställning samt å basaren för vårdanstalten
för lytta och vanföra låtit göra uppköp —
åtskilligt annat att förtiga. För öfrigt tager
h. k. höghet, efter hvad vi sport, med kär-
lek och allvar liflig del i sina barns upp-
fostran, hvarförutom hon ägnar sin omgifning
det varmaste intresse och deltagande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
