Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 46. 17 november 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364 IDUN 1893
tecknat ned, hvad poemet skall heta — t.
ex. O farväl! eller Dröm så ljuft! eller nå-
got liknande, — genast börjar det klia
och kittla i hjärnvindlarne och kännas, som
om det ville bli poesi af. Det kan ändå ofta
nog vara ganska motigt, innan man kommer
i gäng, och det är med tanke därpå jag
skulle vilja rekommendera en början, som
med framgång användts och ännu alltjämt
användes af riktiga poeter, som ge ut »Dik-
ter» att lägga på förmaksbord. Regeln är
så ofantligt enkel och lätt lärd, men följ den,
ni skall se, att ni besparar er mången stund
af missmod och tvifvel på er kallelse. Den
lyder: Börja med ordet Då — eller om ni
vill: När — och dra så på en stund med
allt möjligt som försiggår i naturen ■— i den
här stilen ungefär:
När aftonvinden genom lunden susar
Och vikens böljor lägga sig till ro
Och skogen mäktig som en harpa brusar
Och månen stiger öfver öde mo,
(Där sätter man bara komma och fortsät-
ter i nästa strof:)
När ufvama i bergets skrefva. tjuta
Och stormen rasar vildt och åskan går
Och regnet våldsamt smattrar på min ruta,
(Här blir det nu lämpligt att inflika:)
Då tänker jag på dig, o Theodor!
Metoden är ju uppenbarligen förträfflig,
man har i en hast fått två hela strofer fär-
diga och kan omedelbart därpå börja med
ett nytt när, åtföljdt af sol och vår och sip-
por, för att efter ett par strofer i den stilen
med någon variation afsluta :
Ocli snigeln kryper öfver däfven stig,
Då tänker jag, o Theodor, på dig!
Iduns julklappsbasar
Duktygsband. För småflickor att skänka sin
mamma. Pä ett 2 cm. bredt och 20 cm. långt
»kongressband» broderas ett enkelt korsstygns-
mönster i rödt. När detta är gjordt, sys brode-
riet fast med små fina eflerstyng på ett rödt si-
den- eller halfsidenband (allt efter som julkassan
tillåter). Dessa broderade band finnas i Tyskland
i hvarje välordnadt linneskåp för att sammanbinda
de olika dussinen servietter och borddukar. De
taga sig mycket bra ut och lämpa sig utmärkt
som jularbete för små töser.
En annan prydnad för linneskåpet äro äfven de
på linnestramalj sydda bårderna. De göras 12
cm. breda, sys med korsstygnsmönster, fransas
ut nedtill och fästas med knappspik. Dessa hyll-
bårder kunna äfven göras sålunda: Man tager ett
stycke lärft så stort, att det täcker hela hyllan,
och hänger ned 10 cm. öfver den. Den delen,
som betäcker hyllan, prydes antingen med ett
broderi tvärs öfver bredden eller med ett språk,
och den nedhängande kanten languetteras med
groft rödt brodergarn i stora uddar Lisa.
Sofföfverkast med autografer. En för gifvarin-
nan föga arbetsam, men egendomlig och till en
ung flicka mycket lämplig julklapp torde följande
vara: Man anskafiar ett stycke kläde öfver hela
bredden (cirka 60 cm. blir lagom då klädet är
135 cm. bredt), helst svart, pikerar ut det på alla
sidor och sätter ytterst i kanten, endast sä långt
in som pikeringen, en ljus — t. ex. smultronfär-
gad — äfvenledes utpikerad klädesremsa; denna
fastsys med en kjedjestygnsrand vid det svarta.
Sedan behöfver man endast anskaffa silken i alla
kulörer och alla sorter för att presenten skall vara
färdig. Meningen är nämligen, att mottagarinnan
skall låta sina sina vänner skrifva sina namn-
teckningar på klädet och sedan själf sy ut dem i
silke med sljälkstygn; det bör skrifvas kors och
tvärs öfver det och ju mera fulltecknadt det är,
dess större blir naturligtvis värdet. Edy.
»Däfven» är ett mycket bra ord i poesi,
likaså »disig». Dagrar böra »sila» sig in
genom löfverk eller gardiner. Möbler göras
helst »af eke». Kan man få in ett stycke
»pergament» och däruppå Eågonting i »sirlig
pränt», så skämmer det inte versen.
Af blommor lämpar sig endast ett fåtal
såsom poetiska dekorationer: ros, lilja, viol,
reseda, sippor, syrener, konvaljer och förgät-
migej. Blåklint borde nog kunna användas
oftare än som sker, men erbjuder svårigheter
vid rimmandet. Bland träden välja vi före-
trädesvis linden, eken, björken och granen.
Skall tallen förekomma så får hon gå under
benämningen furan.
Inom djurriket har poesien gjort eröfringar
hufvudsakligen bland fåglarne. Örnen är icke
lika modern nu som förr, men låter sig bra
användas, likaså falken, hvaremot —- för att
nu hålla oss till roffåglarne — höken är
mindre populär och gladan lika oanvändbar
som ormvråken och fiskljusen. Ugglans »klä’
hvitt!» gör god effekt i vissa höststämningar,
så ock ufvens »låt» om natten.
Bland tättingarne (Passeres) bafva vj i
främsta rummet att erinra oss lärkan, sparf-
ven, finkan, svalan och ärlan, men framför
allt trasten.
Bland andra med vingar försedda djur
nämna vi såsom i poesien erkända- dufvan,
göken, svanen och måsen samt fjärilarne öf-
ver lag, de sistnämnda dock endast i förbin-
delse med sköna och förtrollande rosor.
Däggdjuren lämna mycket litet poetisk be-
hållning. Lejon och tigrar duga, likaså var-
gen under benämningen ulf. Springarn (=
hästen) är i hög grad användbar, om han är
eldig och stolt och frustar. Gnägga bör han
helst låta bli, hvaremot ingenting hindrar att
han »vrenskas». Af alla däggande djur är
Puts-askar. Om herrn i huset är rökare, sam-
las snart ett större antal lika cigarrlådor. På
locket af dessa eller, om man så vill, på en af
sidorna klistras hvitt papper, på hvilket skrifves
med läsliga bokstäfver: Kopparputs. Innehåll: 2
yllelappar, sand, brilliantin. Silfverputs. Inne-
håll: 1 par handskar, 1 silfverborste, 1 sämsk-
skinn, 1 linnelapp, 1 silfvertvål. Messingsputs.
Innehåll: 1 par handskar, 1 messingsborste, 1 ask
putspomada, 1 Haska messingsvatten, 2 yllelappar.
Fönsterputs. Innehåll : 1 tvål, s. k. röd pasta, 1
linnetrasa, 1 sämskskinn, en liten svamp, hvilket
är allt som hehöfs till tvättning af hur många
fönster som helst. Skoputs. Innehåll : 1 blank-
smörjsask, 1 putsborste, 1 blankborste. Alla
dessa småsaker böra naturligtvis finnas i askarne,
och vet jag af erfarenhet att det är en mycket
kärkommen present för unga fruar eller fästmör,
emedan dessa prosaiska skursaker nästan alltid
glömmas vid bosättningen. Gredelin.
Ryggdyna till stolar. Något som nu är myc-
modernt, men ännu ej hunnit blifva så allmänt
kändt, är broderade ryggar till stolar. Dessa an-
vändas helst på matsalsstolar med flätade rot-
tingsryggar och förfärdigas på följande sait: På
ett stycke yllestramalj så stort, att det täcker
själfva rottingen, sys med korsstyng något lämp-
ligt mönster, helst i fornnordisk stil. På båda lång-
sidorna om broderiet anbringas en 5 cm. bred
plyschremsa, hvarefter det hela vadderas lätt och
fodras med yllecloth. En snodd i broderiets fär-
ger omger dynan. En likadan snodd fästes i dy-
nans båda öfre hörn och tjänar till att upphänga
densamma i vid stolsryggen. Har mamma en-
dast en dotter, får hon i år nöja sig med dynor
till de 4 stolar, som stå kring matbordet, men
har hon flera, kan det ju hända, att alla tolf sto-
larna bli försedda med broderier. I så fall kan
man omväxla med tre eller fyra olika slags mön-
ster, men de böra alla sys i samma färger.
Ima.
Duk till divansbord. Denna göres af kläde, som
klippes efter bordsskifvan, dock så mycket större,
att dryg söm kan tagas. På ett 12 cm. bredt
band af yllestramalj i samma färg, ehuru något
ljusare än klädet, broderas i flätstygn med orient-
dock hiDden det mest poetiska och har där-
till förtjänsten att osökt rimma både på lin-
den, vinden och kinden. »Bockar» förekomma
nog i poemböcker ganska ofta, men borde
helst vara borta, då »kråkorna» i kanten
också skulle försvinna ur herrar kritikers re-
censionsexemplar.
Insekter kunna, likasom kräldjur och åter-
stående djurfamiljer, saklöst lämnas åsido.
Mot fiskarne varna vi såsom varande absolut
opoetiska, d. v. s. inte vi, utan fiskarne! Hop-
pas, det inte blir något missförstånd.
Nu ber jag få ge mina UDga läsarinnor
ett råd, som jag försäkrar är förtjänt att ta-
gas ad notam. Det är minsann ingen lätt
sak att hålla reda på alla djur och blommor,
som lämpa sig för användning i poesi, och
förstå att passa in dem på rätta ställena.
Gör därför så som alla förståndiga och verk-
samma skalder och skaldinnor ha gjort före
er, välj er en älsklingsblomma och en älsk-
lingsfågel, en lilja och en trast eller en blyg
viol och en drillande lärka, och håll er se-
dan till dem! Bry er inte om några andra!
Ni kan slita på dem i åratal, och de skola
ej förlora sin fraîcheur.
Ett annat sätt är att alldeles icke inlåta
sig på några artbestämningar, utan helt en-
kelt bara ta en fågel i största allmänhet och
en blomma utan namn. Det är nästan det
allra poetiskaste. En blomma och en fågel
måste man ha, om det skall bli en något så
när hygglig lyrik.
Hvad man skall använda dem till, frå-
gar ni.
Åh, de kunna användas på mångahanda
vis. Man kan till exempel för ro skull låt
sas, söm om man hade en »vän», som vore
långt, låDgt borta. Och då kan man säga
till blomman ungefär så här:
garn och kantning af japansk guldtråd något vac-
kert mönster. Detta hand skall vara så långt som
hela yttre kanten af det tillklippta klädet. Sedan
bandet fodrats och blifvit försedt med kordong
eller bollfrans, sys det medels kastsöm fast kring
klädet, så att det bildar en nedfallande ram kring
bordsskifvan. Ima.
Siden-näsduk. Man köper crémefärgadt eller
hvitt siden (om man tar lika mycket som sidenet
är bredt, räcker det till 4 små bal-näsdukar), ri-
tar upp uddar rundt om det stycke, man ämnar
till näsduken, och languetterar det med tvätt-silke i
gult. ljusblått, rosa eller någon annan färg, helst
i stil med toiletten den skall användas till. I ena
hörnet broderar man en blomma t. ex. i lilas,
violer med gröna blad, och bör kanten då vara
antingen lilas-färgad eller grön. Ett monogram,
eller ännu hellre en krona, om man består sig
med sådan, i guldgult är mycket vackert till en
guldgul languett; kan för resten varieras hur som
helst. Dessa bli mycket billigare och vackrare än
dem man köper färdiga. Edy.
Små mattor. På hvitt linne eller något annat
hvitt tyg uppritas en pensée eller vallmo 15å20
cm. bred och ungefär lika hög. Därefter sys rundt
om alla ytterkonturer med en fin languett i den
ljusaste nyansen af den blomma man valt. Blom-
bladen fyllas nu med gles cbattérsöm med iakt-
tagande af att man tar den mörkaste nyansen
närmast fröhuset, som bör vara gult i penséen och
grönt i vallmon, och gör man dem för resten så
naturtrogna som möjligt. Sedan man fyllt alla
bladen, ulklippes blomman rundtomkring efter lan-
guetten. På kaffe- eller fruktbrickan ta sig dessa
småsaker mycket bra ut och äfvenså under ett
högt modernt blomglas; idén är från Danmark,
där den är ganska ny. Edy.
Små mattor för dörrar och kakelugnar. Af van-
lig säckväf ’klippas fyrkantiga mattor af hvilken
storlek man behagar. Mattan spännes och spi-
kas mycket slät och jämn på en vägg, hvarefter
den bestrykes med klister. När den är väl torr,
målas hela mattan med oljefärg (hvilken färg man
då helst väljer som holten). Efter två dygn eller
så ungefär, då man pröfvat mattan alldeles torr,
börjar man måla små figurer på botten, t. ex. en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
