Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 46. 17 november 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1893 I DU N ’365
Säg mig, lilla blomma, sä ljuf och fin,
Hvar skall ,jag väl finna kär vännen min?
Och fågeln och vinden kan nian be, att de
flyga med hälsningar till den bortavarande.
För resten kan man fråga dem om allt möj-
ligt, som ligger en på hjärtat. Och dessemel-
lan kan man utbrista någonting om, hur lyc-
lig fågeln är, som så väl har löst luftseglin-
gens problem och kan resa hvart han beha-
gar, oberoende af dyrbara järnvägsbiljetter.
Blomman kan man anmoda att dofta, hvilket
den nog är villig att göra utan påminnelse,
eller att böja sitt hufvud till bön, med dag-
gens tår i sitt öga o. s. v.
Har man bara det poetiska sinnet och nå-
gra poemböcker att hämta idéer ur, så nog
kan man hålla blomman och fågeln i jämn
sysselsättning, det är inte farligt. Hufvud-
summan är att man från början begriper, att
det inte är ens egna, verkliga känslor och
stämningar man skall sätta i »sirlig pränt»,
utan att det är de inbillade, de ihopfantiserade.
Detta sista är poemskrifningens A och O.
Själfva formgifningen inhämtar man i den
berömda kodex, som bär namnet Licentia
poctica, den nyare verslärans förnämsta sym-
bolum.
Ja, har jag med ofvanstående antydningar
kunnat vara någon enda poesitörstande själ
till verkligt, vägledande gagn, skulle det glädja
mig ofantligt. Efraim Rosenius.
I den s. k. »fosterlandstäflingen >
komma de återstående fyra prisen, som fortfarande stå
deponerade hos notarius publicus, att utdelas i början
af nästa år — efter hvad vi nu tro oss med säkerhet
kunna beräkna senast inom februari månads utgång.
Red. af Idun.
En julfest.
»Tryck själfva den valkiga handen,
Ej blott en penning i den.»
Snoilsky.
intern nalkas, och du skyndar att bere-
da dig till dess mottagande, så att du
och de dina ej må lida eller ens kän-
na obehag af det friska, kalla vintervädret.
Julen nalkas, och du börjar tänka på allt
det, hvarmed du skall kunna glädja dina
närmaste, då den glada aftonen är inne. Men
därom vill jag ej tala; helt visst slösar du
själf i din gifmildhet och hängifvenhet allde-
les tillräckligt med tid och omtanke därpå.
Jag vill i stället vända dina tankar från din
allra närmaste omgifning till dem, som stå
utom din krets och likväl äga rätt till din
hjälp och din vänskap, särskildt när vintern
kommer, när julen kommer. Måhända är du
en af döttrarna i ett lyckligt hem; kanske
tänker du vid genomläsandet af dessa rader,
att det är nog om dina föräldrar hjälpa de
nödställda med penningegåfvor, såsom det un-
derstundom sker. Som svar vill jag då fram-
ställa för dig en julbild, som torde kunna
mana till efterföljd i ett godt verk.
Det är några dagar före julafton. Mörk-
ret har redan inbrutit och stjärnorna tindra
klart på den mörkblå vinterhimlen, hvilken
tycks båda kallt, frostigt julväder. Männi-
skoströmmen skyndar framåt på gatorna, som
täckas af knarrande, glittrande snö. Dit bort
till det stora huset med de klart upplysta
fönstren synas åtskilliga styra sina steg. Låt-
om oss följa dem och se, hvad som kan för-
anleda, att så många människor samlas där
midt under julbrådskan. Vi gå uppför trap-
pan, göra hos portvakten några förfrågningar
och begifva oss efter erhållen tillåtelse längre
in, i samma riktning som de före oss an-
lända.
I nästa ögonblick äro vi i en stor sal —
vi befinna oss nämligen i en af stadens större
skollokaler — och framför oss synes en
tafla, väl värd att några ögonblick dröja in-
för. Midt på golfvet står en präktig gran,
strålande af ljus och väl försedd med alla
slags andra tillbehör till en sannskyldig svensk
juigran. Vid ena ändan af det stora rum-
met står ett rikligt kaffebord, kring hvilket
för närvarande den ifrigaste verksamhet rå-
der. Där synas flere unga kvinnor, några af
värdinnorna vid festen, sysselsatta med att
servera de talrika gästerna. Och gästerna,
hvilka äro väl de? En skara små barn i
tunna, slitna kläder samt deras mödrar, alle-
sammans fattiga, tarfligt klädda kvinnor, som
nästan försagda mottaga all vänlighet, all
frikostig gästfrihet, som visas dem och deras
små.
Men nu är kaffedrickningen slut, och de
främmande föras till salens motsatta sida, där
långa bord stå uppradade, fullastade med klä-
despersedlar. Där får hvar och en af de
därtill utsedda små flickorna en fullständig,
varm vinterdräkt, som nu, åtminstone delvis,
påklädes henne med hjälp af modren och
gifvarinnan. Alla de såsom värdinnor när-
varande unga flickorna ha under höstens lopp
förfärdigat hvar sin af dessa beklädnader, som
redan från början bestämts för och profvats
på någon särskild liten flicka. — Men icke
till alla de närvarande små kan utdelning af
kläder försiggå. Många äro blott i egenskap
af syskon till de för detta år beklädda bar-
nen inbjudna såsom deltagare i festen. Dock
icke heller de blifva lotilösa. Äfven fcr dem
har sörjts af varmhjärtade barnavänner. Där
utdelas åt alla dessa en del småsaker, som
enkel murgrönsranka, små hörnornament, en bu-
kett olika färgade blommor, kinesiska figurer o.
s. v., allt efter egen smak. Mattorna äro helt
nätta och trefliga samt billiga julgåfvor, som göra
gifvarinnan stort nöje att förfärdiga dem.
Bengta.
Stickad dörrmatta. Hos en skräddare köpas
grä klädeslist samt små klädeslappar, svarta, grå
och röda. Med tre 60 cm. långa och 5 cm. tjoc-
ka trästickor upplägges af kläde^listen som till en
vanlig stickning en matta så stor man önskar.
Stickningen tillgår som vid strumpstickning, en-
dast med den skilnaden, att man vänder om och
ej har arbetet rundt. Då mattan fått lämplig stor-
lek, börjas virkningen af bården. De små klädes-
lapparna klippas 6 cm. långa och 1 cm. breda.
Af grof mattvarp upplägger man med virknålen
en 10 cm. lång kedja. Sedan virkas på tvären
s. k. toffelvirkning. 1 hvart fjerde hvarf isättas
klädeslappar, så det får utseende af flossa. I
andra maskan från kanten börjas isättningen af
klädeslapparna. Detta tillgår på följande sätt:
Man tager 4 lappar, lägger dem dubbelvikta med
spetsarna tillsammans, sätter då dessa fyra lap-
par emellan en maska i virkningen och drager
hårdt till; sedan virkar man 6 vanliga maskor,
isätter åter lappar på samma vis som förut, tills
raden blir full. Sedan virkas tre hvarf; i fjärde
hvarfvet isättas lappar; därmed fortfares till den
virkade kanten blifvit så lång, att den kan fast-
sys kring mattan. Den virkade kanten skall imi-
tera flossa. Man sätter klädeslapparna, så de bilda
stjärnor. Moster Emma.
Skärm till fotografi. Härtill tagas två papp-
skifvor, 25 cm. höga och 16 cm. breda, hvilka
rundas upptill. Dessa öfverklädas på ena sidan
med laxfärgad atlas, som lägges i tre så djupa
veck, att nedersta kanten af porträtten kunna
stickas in i dem. Andra sidan af pappen klädes
med terracottafärgad plysch, på hvilken man förut
sytt laxfärgad anagallis eller några andra blom-
mor i passande färger och grönt som hör till dem.
Plyschen vikes jämt efter pappens kanter och
kastas ihop med atlasen, som förut är viken öf-
ver kanterna af pappskifvan. Rundtorn skärmen
sättes en laxfärgad silkessnodd, och ,båda skif-
vorna sammanknytas med tre par snodder med
tofsar i ändarne. Man kan äfven göra mindre
skärmar för ett porträtt på hvar sida. Pappen
behöfver då endast vara 17 cm. hög och 10 cm.
bred och endast ett veck göres på atlasen i ne-
dersta kanten. Skärmen tar sig bra ut när den
står på Ragnars skrifbord, och Britta som sytt
den, hjälper honom att däri ordna sina goda
vänners porträtt. Belte-soeur.
Värmeprofvare för luggtången. Vid Brittas toi-
lett utgör den lilla luggtången en viktig faktor,
och Annie, som af egen erfarenhet känner till
dess egenheter, gifver henne af silkespapper en
liten bok, att använda dels att pröfva tångens
värmegrad, dels att aftorka tången med, om den
blifvit sotig. Olikfärgadt silkespapper hopsys till
en rätt tjock bok, ungefär 14 cm. i fyrkant. Pär-
men göres af ljusblått akvarellpapper (Whatmans),
och på den målas, om man kan, några blomran-
kor; är man ej artistiskt anlagd, uppritas med
kalkqrpapper i några vackra bokstäfver sentensen
-Brändt barn skyr elden» eller dylikt. Med hjälp
af de uppritade konturerna målar man sedan med
vattenfärger, så godt man kan. Kring ryggen
knytes ett ljusblått sidenband, vid hvilket boken
uppbänges på toilettspegeln. Då man sedan vill
använda den, utrifves ett blad, på hvilket tången
afprofvas eller aftorkas allt efter behof.
Belle-soeur.
Pump-fodral. För dem, som koka kaffe i pumpa,
finnes i bosättningsmagasinen hållare af bleck att
lägga pumpan i, när kaffet serveras. För att nu
dels få ett prydligare utseende, dels hålla kaffet
längre varmt, öfverklädes hållaren på följande
sätt: små fina hål slås ganska tätt i öfverkant på
hållaren och i nedarkant på locket. Ett lager
vadd fasfgummas jnuti (med Syndetikon), ofvanpå
detta svart kahkå som vikes ut och fastgummas
i botten, men invikes och fastsys i öfverkant ge-
nom de små bålen. En rund pappskifva efter
bottens storlek öfverklädes med vadd eller kalikå
och fastgummas i botten. Lika förfares med
locket inuti. Utanpå pumphållaren fastgummas,
och äfven fastsys i samma hål, någon vacker
kretonremsa, helst bårdmönster, så bred att den
täcker hela hållaren. På locket fastsys en remsa,
så bred att den räcker från nederkant till midten
af locket, som medels veck sammanföres till mid-
ten, där en knapp öfverklädd med samma tyg
sättes. Gredelin.
Placerings-plåtar för köket. Beställ hos en
plålslagare ett dussin fyrkantiga bleckplåtslappar
af ungefär 5 cm. höjd och 7 cm. bredd. Vanligt-
vis bruka de klippa till dem, medan man står
och väntar. Öfvermåla dem med hvit aspinall-
emaljfärg. Omgif dem med en blå rand eller en-
kel slinga i oljefärg. Skrif därpå med läsliga
bokstäfver, helst tryckstil, i oljefärg, följande ord
såsom Såsvisp. matvisp, diskvisp, disklappar,
porslinshandduk, glashandduk o. s. v. så många
olika man anser sig behöfva. Hål för spikar slås
i hvarje hörn, så att den kan uppspikas öfver
den krok där ofvanskrifna föremål hänger. Skall
troligen blifva en välkommen present till hvarje
ordningsälskande matmoder. Gredelin.
Stöfvelknekt. I många af de hem, till hvilka
Idun sökt sig en väg, finnes det säkert förhopp-
ningsfulla söner, hvilka kunna slöjda en stöfvel-
knekt. Sedan går syster till en läderbutik och
köper en bit rödt läder och piquerar ut den i
kanten, så att den blir lika stor som »knektens»
öfversida. Därpå utstickes med en grof nål ett
lämpligt mönster t. ex. ett par korslagda skor
eller dylikt. Mönstret sys med persiskt garn upp
och ned genom hålen, läderbiten klistras fast med
Syndetikon, och den nätta och framförallt prak-
tiska julklappen är färdig. Lisa.
Balkofta. Hvar och en ung dam, som ej besö-
ker baler klädd i »Sortie de bal», utan i vanlig
aftonkappa, vet nog, huru rädd man är, att den
skall på något sätt solka ned klädningen. Se
här då en lämplig julklapp för en ung dam att
gifva sin syster eller en mor åt sin fullvuxna
dotter. — Af tunn ljus flanell sys en lång kofta
i empirestil. Ärmarna göras mycket vida med
stora ärmhål. Vid handlederna tillhållas de ge-
nom en ressår. Koftan languetteras och prydes
med ett par sidenrosetter. Lisa.
&.k
Öfver 15,000 sålda på ett år.
Lika användpart vinter som sommar.
Brinner utan veke.
FotogluUöket »PRIMUS»
B. A. Hjorth & C:o,
’* Ytterst pränslePesparande.
Fotogenen brinner i gasform.
Exnlosion omölliar. Lätt atr, skfita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
