Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 46. 17 november 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366 i D U N 1893
blott kostat litet omtanke och arbete; en
får sin slitna halsduk ersatt af en ny, en
annan häller i sin hand någon leksak, en
sällsynthet i det fattiga hemmet, en tredje
får en välkommen liten bok. En åtta års
parfvel mottar med strålande ögon en boll;
nu behöfver han ej längre bara se på, då
andra pojkar leka.
Gladt sorl och jubel fyller hela rummet,
men nu ljuder en liten klocka, och plötsligt
inträder en djup tystnad. En af festens till-
ställariunor framträder och talar kort, enkelt
och på ett för barnen tilldragande sätt om
julhögtiden och dess inre betydelse. En jul-
psalm sjunges därpå, och nu tycker man sig
riktigt märka, att högtiden är inne. Glädjen
ger sig uttryck i muntra lekar och ringdan-
ser kring granen, och dessa fortgå, ända tills
tiden är inne för små barn att gå hem och
krypa till kojs. Men dessförinnan plundras
granen på all sin rikedom, som rättvist för-
delas mellan alla barnen och i påsar och
paket bäres hem, när smörgåsarna och jul-
gröten förtärts.
Och nu släckas julljusen, men var viss,
att ett återsken af dem tindrar ännu länge i
glada barnaögon, ja, kanske förmår minnet
däraf till och med upplysa hela den fattiga
kojan och värma fordom kalla och frusna
hjärtan.
Men vi stå kvar hos de unga värdinnorna,
som nyss fått mottaga så många handtryck-
ningar och tacksägelser. Fråga vi dem, om
de äro nöjda med sin dag, så skola de alla
med tindrande blick svara: »Det var den ro-
ligaste fest vi varit med om.» — Du frågar
mig kanske, hvilka de voro, som anordnat
den lilla här skildrade högtiden, och jag vill
svara dig: de voro människor, som förmådde
tänka på någon mer än sig själfva; som
kunde fatta, att äfven den ringaste tarfvar
mer än blott penningeunderstöd, att han lika
väl som den bättre lottade behöfver vänskap.
De voro kvinnor, som kunde offra några af
de få hvilostunderna från ett mödosamt kall,
eller som utan tvekan egnade i barmhertig-
hetens tjänst den tid, som af många deras
vänner och jämnåriga slösas bort i sällskaps-
lifvet.
Till sist vill jag blott tillägga detta: gör
du sammaledes, och du skall därigenom icke
blott tjäna andra; du bereder dig själf den
renaste glädje och tillfredsställelse, och du
knyter ett starkt tillgifvenhetens band mellan
dig och den samhällsklass, som du måhända
redan lärt dig frukta som en fiende.
—n.
m-
Från Iduns läsekrets.
Från en annan sida sedt.
I nummer 43 af Idun har X. företagit sig
att under rubriken »Skapt som en guvernant» göra
några utfall mot den klass af arbetande kvinnor,
som benämnas guvernanter. Säkert finnas de,
som finna detta »väl gjordt», men en och annan
torde kanhända hafva något att häremot invända.
En af orsakerna till att guvernanter ofta ha
svårt att erhålla platser skulle, enligt artikelför-
f:ns påstående, vara den, att de ej anse sig be-
höfva deltaga i husliga göromål. Man behöfver
blott taga Idun i hand för att finna en hel rad
annonser, i hvilka de platssökande »gärna biträda
i inom hemmet förefallande göromål», så att den,
som önskar en hushållsfröken på samma gång
som en lärarinna, lär nog ha att välja på. För
min del kan jag aldrig se en sådan annons, utan
att tänka på skaldens ord: Hvad du är, vanfullt
och helt och icke styckevis och delt. Ty ingen lä-
rarinna, som samvetsgrant vill sköta sitt kall,
kan på samma gång gå i hushållet. Jag talar
jcke här om en sådan med exempelvis en elev
och tre timmars daglig undervisning, ty_ för så
små barn antages ju vanligen ej någon så skick-
lig och van lärarinna, utan en yngre flicka, som
gör »hvad som helst», utan om den, som har
flere elever och 6 å 7 undervisningstimmar ; när
skall en sådan korrigera skrifböcker, se öfver bar-
nens arbeten och förbereda sig till lektionerna —
för att nu icke tala om så underordnade saker som
själfstudier, tillsyn öfver egna kläder, promena-
der och hvila — om hon äfven skall vara med om
bak, slakt och strykning? I många hem sättes
sådant ju aldrig i fråga, men det finnes visserli-
gen de fruar, som ej anse för mycket begärdt
att, oafsedt fordran att de på lediga stunder skola
vara till hjälp och sällskap åt barnen — som de
kanske ofta ha mer än nog af under lektionerna
— de äfven skola ha samma befattning hos mo-
dern. Månne en guvernant kan sköta allt detta?
Helt säkert ej utan att hennes egentliga verksam-
het lider däraf.
Hvad vidare beträffar det att »de flesta guver-
nanter vilja gifta sig och detta är ju ej att för-
tänka dem», gifver jag ins. fullkomligt rätt. Att
de hellre vilja ha ett eget hem än vara i andras
såsom ett nödvändigt ondt, »en verklig plåga»,
kan man ej förtänka dem Skulle de vara så
okloka att ej dessförinnan ha inhämtat, hvad en
husmoder bör veta, blir det mannens förlust, det
är sant, men också endast hans.
Att många föräldrar nu mera än förr sända
sina barn i skolan, är ett obestridligt faktum, men
att skylla äfven det på guvernanterna är väl täm-
ligen sökt. Hvad som däremot är säkert är, att
de allra llesta unga flickor, som äro i tillfälle där
till, hellre utbilda sig till lärarinnor för skolan än
hemmet just för att, när de läst sina timmar där,
vanligen 4 å 5 om dagen, de helt disponera sin
tid. Men hvar och en kan ju förut öfverenskom-
ma med sin lärarinna om, hvad hon har att göra,
så komma inga missräkningar efteråt.
Det kunde måhända också vara skäl eftersinna,
hvarför hon, när så är förhållandet, springer upp
på sitt rum efter inmundigandet af maten och
kvarstannar där till nästa matbud? Mer än en
husmoder får kanske, om hon vill vara ärlig,
tillstå, att hon långt ifrån uppför sig så som hon
borde mot den, som med henne delar ansvaret
för hennes barns uppfostran I vår tid skulle väl
bildning vara det, som nivellerar både stånds- och
förmögenhetsförhållanden, och likväl känner nog
lärarinnan rätt ofta, då bon söker sällskap hos
den öfriga familjen, den kyla, som man icke miss-
tager sig på, och som påminner om de bekanta
orden ur Wikners berättelse »Den hederlige väf-
varen i Korinth» : »Kom ihåg, att du är en spin-
del». Finge hon i stället röna litet vänlighet i
det främmande hemmet, har jag mycket misstagit
mig, om hon skulle föredraga ensamheten på sitt
rum.
Hvad slutligen det enligt påstående så vanliga
uttrycket »skapt som en guvernant» angår, skulle
jag gärna vilja göra en fråga: I hvilket förhål-
lande står en guvernants skapnad till hennes
plikter? ______ C. F.
Svar till tant Lina.
Fullt erkännande det befogade i påminnelsen
om sabbatsfriden liksom också i deltagandet för
de arbetande och betungade, beder undertecknad
i all ödmjukhet att få påpeka följande:
l:o. Matsedlarne i Idun äro icke, mig veterligt,
något envåldsmaktens påbud, som måste till sin
yttersta gräns följas, utan eger ju enhvar sin fulla
frihet att efter behag omflytta de rätter, som däri
förslagsvis anföras för att underlätta, icke be-
stämdt föreskrifva svaret på den för mången så
tröttande frågan : Hvad skola vi taga till middag
i dag?
2:0. Finnes, såvida jag kan se, icke något hin-
der för den, som så önskar, att omflytta dagord-
ningen och sätta måndag eller tisdag, eller hvil-
ken dag som helst, framför söndagens matord-
ning, ifall denna skall så ytterligt noga följas.
3:o. Beder jag få upplysa, att de fyra rätterna
på söndagen bestämmas med tanke på, att endera
kött- eller fiskrätten skall kunna utan svårighet
uteslutas. Att söndagen blifvit vald till exponent
af husmoderns matlagningskonst, beror endast
därpå, att veckan skall ju med någon dag börjas
och därtill passar söndagen bäst. Att den rikli-
gaste matsedeln kommer först på matordningen
är ju rimligt, liksom att åtminstone en sådan fö-
rekommer i den enklare matordning, som man
antager är i hvardagslag bruklig hos de flesta,
som ej äro gurtnander.
Mathiola.
Ur notisboken.
Efter svenskt mönster. < Drottning Carola
af Sachsen intresserar sig varmt för de epileptjska
barnens vård och uppfostran. Nästa år ämnar
hon öppna ett hem för dem, det första i landet;
det skall ligga utanför hufvudstaden och en fram-
stående läkare och hfmedikus, dr Robert Klemm,
skall vara behjälplig med samtära och medikala
anordningar för det nya hemmet. På drottningens
uppdrag har han lillskrifvit fru Ebba Ramsay på
Wilhelmsro vid Jönköping, hvars verksamhet i
att grunda det första hem för vanföra i Sverige
är känd i Tyskland bland de för dessa barn in-
tresserade personer. Efter erhållet svar om hem-
met vid Wilhelmsro uppkomst och utveckling har
en skrifvelse anländt till fru Ramsay från hennes
öfverhofmarskalk, uttryckande drottning Caro-
las belåtenhet med de erhållna upplysningarna
och fotografierna af hemmet vid Wilhelmsro, som
nu i mer än 20 år hunnit visa lämpligheten af
sin anläggning både i ett och annat hänseende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
