Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 48. 1 december 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholm, Iduns Tryckeri Aktiebolag
^mmSÊÈmÈ
AKTIS ING
jfcj
§11§’
ÉMMH
BlÉ
N:r 48 (310) Fredagen den 1 december 1893. 6:te årg.
Prenumerationspris pr år:
Idun med Modetidning och
kolorerade planscher ___ kr. 9: —
Idun m. Modet, utan kol. pl. » 7: 50
Idun ensam ....... ..................... » 5: —
Byrå :
Klara v. Kyrkogata 7, 2 tr
(Aftonbladets hus.)
Prenumerc ,. m sker å alla post-
anstalter i riket.
Redaktör ock utgifvare:
FRITHIOF HELLBERG.
Träffas å byrån kl. 12—1.
Allm. Telef 61 47
Utgifningstid:
hvarje helgfri fredag.
Lösnummerspris 1 5 öre
(lösnrr endast för kompletteringar)
Aniionspris :
35 öre pr nonparcillerad.
För »Platssökande» o. »Lediga platser»
25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad.
Sophie von Knorring.
F
ru Carlén, som
egentligen ej för-
stod Sophie von
Knorring, ger henne i
en bok följande epite-
ter : »Sveriges mest
kvicka, mest talang-
fulla, mest satiriska
och mest högmodiga
författarinna. » Sätter
manaristokratisk i stäl-
let för ordet högmo-
dig, äger definitionen
möjligen någon san-
ning. Friherrinnan von
Knorrings aristokrati-
ska karaktär var näm-
ligen ej blott författa-
rinnans kännetecken,
utan äfven i hög grad
bestämmande för den
utveckling, som hon,
innan hon framträdde
för publiken, genom-
gick såsom^barn, ung
flicka och kvinna. Hon
ville, liksom Byron,
gälla för dilettant, ville
ej i sin diktning se
annat än en lek, nå-
got hvarmed hon roa-
de både sig och sina
närmaste— kort sagdt,
hon kunde icke för-
stå, att hennes arbe-
ten lydde under offent-
lighetens dom, när de
publicerades. »Nöjet
att skrifva, att för någ-
ra ögonblick utbyta
verklighet mot inbill-
ning,» säger hon, »se
där hela driffjädern
i
wÆm
æjk
af mitt författarskap! »
— Yrkesförfattarinnan
utgjorde hennes fasa.
I en af sina berättel-
ser tecknar hon denna
dam som en kvinna
med halföppen, ned-
bläckad sidenrock, sjä-
len hängande snedt,
bindmössan på tre
kvart, plumpar på alla
fingrar och gåspenna
bakom örat. Dagbla-
dens recensenter äro
henne en styggelse.
»Hvarje sådan,» heter
det, Ȋr en mer eller
mindre misslyckad för-
fattare och således mer
eller mindre besatt af
den lede frestaren af-
undsjuka»; och för att
icke på något sätt van-
helgas af publiken
skrifver hon anonymt
och nekar dem sitt
porträtt, när utgifva-
ren af Nordstjärnan
år 1844 anhåller att
få insätta hennes bild
i sin kalender. »Hvar-
för, » utropar hon i
bref till denne utgif-
vare, »envisas du så
gräsligt att få mig ’för-
tryckt i sten’, att få
skåda mig sittande i
alla fönster af alla
boklådor, veta mig
ligga på botten, under
en hel hög andra lito-
grafier, på alla salongs-
bord, se mig sitta i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
