Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 51. Julnummer 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412 IDUN 186:
omkring kenne) Den där Johanna är en riktig näs-
pärla! Nå ja, du valde henne själf— hade jag fått
rå, så . . . (byter tvärt om och skyndar ut i salongen,
där hon tar emot den inträdande väninnan med öfver-
drifven vänlighet.) Välkommen, lilla söta Gärda! Å,
hvad du var snäll, som kom och tittade om min
Ulla stackars Elly!
TEEDJE SCENEN.
Unga frwn. Svärmodern. Väninnan.
Väninnan (ute i salongen.) Å, söta tant! Det
gör jag ju så vådligt gärna! (Kommer in och fram
till unga frun.) God afton, lilla söta du ! Jag har
FJÄKDE SCENEN.
Unga frwn. Väninnan.
Väninnan. Den rara tant! Så, som hon håller
af dig ! (Ser sig om.) Hon är väl hos er hvar enda
dag? Men hvad säger din man om det, Elly lilla?
Jaså, han är borta på middag — fast du mår illa!
Unga frun. Kära Gärda, det är ju inte alls
något! Och det är dessutom en ungdomsvän till
Emil, som är här på genomresa till Upsala, där
han skall hli professor.
Väninnan. Jaså, en ungdomsvän! Ja, då så!
(Nyfiket.) Hvem är det, du?
Unga fiiun. Docenten Ask.
Unga frun. På hvad sätt då?
Väninnan. Ack, kära du, det vet jag verkligen
inte, om jag kan tala om ; men att det är både kort
och fruntimmer med i spelet — och punsch också
— det kan du vara öfvertygad om. Och han lär
ha ett kotteri däruppe, som — usch ja! de lär lefva
som riktiga vildar, och han skall vara till den grad
depraverad — så att jag tycker verkligen, att din
man . . .
Unga frun. Ja, men Emil är ju inte däruppe!
Väninnan. Nej, men han har varit där, och
efter som de äro ungdomsvänner, så var han nog
med i kotteriet, han också! Ja, söta du, jag säger
ju inte därför, att din Emil också lefvat så där våd
ligt hemskt, men herre Gud, säg mig med hvem du
S" , Î Jgy
mjm
.
; ’ ’f\
längtat så hemskt efter dig! Men Gud, är du inte
rask. Elly lilla?
Unga frun. Bara litet hufvudvärk. Du var
hra snäll, som kom.
Väninnan. Ja ser du, jag skulle på konsert i
hörsalen uppe i Kungsbacken ; men så var den inställd,
och då tänkte jag . . . och hvad tant ser rask ut —-
tant blir då yngre för hvar dag!
Svärmodern. Lilla du, tycker du verkligen?
Nå, nu stannar du nog och dricker en kopp te?
Jag ska’ genast. .
Väninnan. Tack, snälla tant! Efter som man i
alla fall inte väntar mig, förrän...
Svärmodern. Det ska’ inte dröja många minu
ter! Kan du tänka dig: Emil är på middag! Stac-
kars min lilla Elly! (Skyndar ut i salongen och sedan
åt höger.)
Väninnan (med föraktlig min) Jaså — den!
Unga frun (ser på henne) Känner du honom?
Väninnan. Bara par renommé, lilla du. Men
det är då, gunås, aldrig för vackert. Och det säger
jag, att vore jag nygift, så aldrig skulle jag vilja
släppa ut min man i sällskap med en sådan herre!
Unga frun. Hvad i all världen menar du?
Väninnan. Ja, söta Elly, jag vill visst inte
oroa dig —- tvärtom! Och det kan då aldrig hända
mig att tala illa om någon människa på jorden;
men så mycket vet jag i alla fall, att den där
docenten Ask inte alls lär vara något passande säll-
skap för unga gifta karlar! Vår gemensamma be-
kanta, Mina Ström, du vet — ja nog minns du henne
— hon med gröna papegojan i hatten — hon bar
en kusin, som ska’ bli läkare, och han lär ha blifvit
alldeles totalt demoraliserad af den där docenten
där uppe i Upsala!
umgås och jag . . . men jag vill visst inte skrämma
dig, söta Elly lilla! Vet du, om han reser snart?
Unga frun. Han reser i morgon bitti! Det är
ju därför som middagen är.
Väninnan. Nå ja, då kan det inte vara farligt!
— Men det var sant, det! Vet du, att Lisen Borg
är förlofvad?
Unga frun (lifligt.) Nej, hvad säger du? Med
hvem då?
Väninnan. Jo, kära du, med gamla assessor
Hjort! Ja, jag säger gamla, för karlen är ju mellan
fyrti och femti och har inte ett hårstrå på hufvu-
det ; — men herre Gud ! när tre stycken slagit upp
med henne på två år, så får hon naturligtvis inte
ha så stora pretentioner. Och har han pengar —
och du vet, att Lisens pappa gjorde cession här om
året, så det är naturligtvis en räddningsplanka —
nå ja, mager är han då tillräckligt för att riktigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
