Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 51. Julnummer 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1893 IDUN 425
nast fram och gåfvo honom en hastig kyss
på kinden.
Med möda öppnade den lille sjuklingen
en ask af kinesiskt trä, som han hittills
hållit hårdt mellan sina afmagrade händer,
och tog fram en lmnd och en häst af cho-
kolad, rikt selade och utstyrda med silfver-
tråd och band.
»Se här,» sade han matt och gaf de
håda föremålen åt den yngsta af flickorna.
»Jag tycker så mycket om dem — mamma
har klädt dem, du får ge Augustine en
— om du vill — men jag ville ge båda
åt dig. »
»Tacka vackert, Hortence,» sade madame.
»Så snällt af min lilla vän att komma
och säga adjö. Mademoiselle!»
Det sista ordet kom guvernanten att
rodna, och hon ryckte till som träffad af ett
piskrapp. Hastigt förde hon de små flic-
korna till vagnen, ja, så hastigt, att de inte
ens hunno ge sin lilla sjuke lekbror en af-
skedskyss.
Madame förde graciöst några rosor, som
hon nyss emottagit, till sina läppar; mon-
sieur höjde åter sin hatt två tum — och
så började vagnen att sänka sig.
»Au revoir, au revoir!» ljöd det uppifrån,
medan näsdukarne fladdrade. Madame hu-
gade sig behagfullt och viftade tillbaka.
Då hördes helt plötsligt en flämtande barna-
röst blanda sig i afskedsropen.
»Mammi,’ mammi, hvar är Hortence?
Mammi — jag — vill — att Hortence
kysser mig — mammi — jag vill, att Hor-
tence säger mig farväl!»
Lilla Hortence reste sig upp.
»Mademoiselle Hortence sitter still,» sade
guvernanten stelt efter att likväl först ha
kastat en vädjande blick på madame.
Men madame hade utmattad sjunkit till-
baka. Afskedstagandet hade varit för trött-
samt. Hon kastade inte ens en blick på
den plats hon nyss förklarat sig komma att
sakna i all sin tid — för öfrigt — den lille
var ju inte »af värld».
Sköterskan hade skjutsat sin käre sjuk-
ling så långt ut på platformen, som det
nästan var möjligt.
Den breda fasta gestalten stod där så
verkande skarpt belyst af solskenet; det
var omöjligt att inte se henne. Ur den
lilla grönklädda kuren började en liten näs-
duk att fladdra, ojämnt och förtvifladt som
en sårad måses vinge, men ingen vänlig
hand besvarade signalen. Sköterskan ska-
kade sin knutna hand efter den sig allt
mera sänkande vagnen på ett sätt, som
tydligare än ord bevisade hennes italienska
hlod. Men tyst, vänta! Kanske ändå!
Bredvid mig satt en kvinna, inte längre
i sin första ungdom, klädd i en enkel röd
kappa, på hvilken den ljusa hårknuten glin-
drade som guld. Hastigt kastade hon sig
ned på golfvet, hukade i hop sig och bör-
jade att med sin näsduk; härma ett barns
ojämna, ryckiga hviftningar, medan tårarne
strömmade ned för de mjuka ännu rundade
kinderna. Sköterskan vinkade ifrigt med
sitt stora förkläde, att hon hade förstått, sköt
vagnen ännu litet längre ut och höll den
sedan stadigt lutad mot sitt knä, så hennes
älskling riktigt skulle få se, att hans häls-
ning besvarades till sist.
Jivithiof Jfolmgren
Äh, så brådtom den lilla måsvingen nu
fick! Den fladdrade så raskt, som om den
fått hälsa och krafter med ens.
»Madame,» sade jag sakta och lutade
aTnctomsminnana.
T r J.OP.
När med brådskande fjät
Jag gick vilse bland snåren och grät?!
Och hur lycklig till sist jag kom hem
till mor,
Fastän jackan i trasor var sliten!
\mjag minnes, hur stjärnorna lysa,
När december är kall
I min födelsetrakt?!
Om jag minnes den trakten, när rim-
frosten lagt
Sina skimrande nät öfver björk och tall,
Och när kärren och sjöarne frysa?!
Om jag hör dem, de rösterna alla
Ifrån barndomens dar,
Dessa jollrande små
Med ett språk, som ej andra förstå?!
Ack! på minnenas träd sitta knoppar
kvar,
Långt se’n bladen och blommorna falla.
Om jag minnes en rödmålad stuga,
Som vid sjöstranden låg,
Där jag lekte som barn —
Gräfde dammar och byggde mig kvarn ?!
Om jag minnes det suset, när vind
och våg
Kommo vassen vid stranden att buga?!
Hur de snärja sig fast dessa minnen!
Och när allt kommer kring
Ge de lifvet sin färg,
Och så trotsa de tiden som berg.
Dessa brokiga bilder af ingenting,
Hur de gömmas af trofasta sinnen!
Om jag minnes, hur själfjag var liten,
Men hur skogen var stor,
Och när lifvet i mödor förrinner,
De ledsaga min färd
Som af blommor en rad
Mellan slokande, vissnade blad.
Och de skymta ibland från sin gömda
värld
Som en stjärna bland skyarne brinner.
(Illustratör: Jenny Nyström.)
3k
mig ned öfver den knäböjande gestalten
vid mina fotter, »ni är mor!»
Hon skakade sakta på hufvudet, och de
litet trötta läpparna darrade smärtsamt till
— det var hennes enda svar.
Vagnen sänkte sig alltmer.
Den robusta sköterskan började att för-
lora litet af sin fasta form, men ännu väx-
lade näsduken och måsvingen lika outtrött-
ligt signaler.
Så höjde sig dimman med ens — Glion
liksom uppsögs af molnen — och strax
därpå voro vi vid Territet.
Väntsalen fylldes af folk.
Madame, nu åter charmant, glömde inte
för ett ögonblick att »fair voir», medan hon
med sin silfverknappade käpp pekade ut
de föremål, som skulle poletteras, och de
i sin kupé. Monsieur
hon önskade intagna
gaf åter ut sina pengar på samma oefter-
härmliga sätt som nyss, och barnen voro
nu åter under full disciplin. Men Hortence
hade gråtit, ty i djupet lågo chokoladhästen
och chokoladhunden förolyckade — de fingo
inte följa med — »de smutsade».
Bärare skyndade fram och åter; alla voro
sysselsatta, alla hade brådtom. Det fanns
bara en, som hade tid att så länge det var
möjligt med blicken följa en smärt kvinno-
gestalt, som, tätt insvept i en röd kappa,
med hastiga steg och nedböjdt hufvud skyn-
dade framåt Chillon till. — Jag har aldrig
återsett henne se’n dess, men det finns män-
niskor, som man aldrig glömmer.
(Illustratör: Jenny Nyström).
wy o "T i. Hvari« linsmoder o. tivarje få>itmi> bor ovillkorligen förskalfa sig deuua i dagarne på Nordin <& Josephsons förlag utkomna bok
m/ ÖO Pris ; inb i rödt band kr. 1,50. Förteckning öfver alla inom ett hus förekommande artiklar till begagnande vid bosättning o. inventane
W « fnrtPUknimr. Ä ... , . i _
_
_
_
_
_•_ _
_
_
_■_
_
_
_
_
_
_
_
_
_
_
_
_
_
_» 1 -.1_
_
_
_
_
_
_
_Ä X?_
_
_
_
_
_
_
_..II.1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
