- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1894 /
3

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. 5 januari 1894 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I D U N 3
18’J4
prinsessan Victoria var personligen när-
varande. Sä väl drottningen som kron-
prinsen läto äfven representera sig.
Direkte från kyrkan fördes grefvinnan
Posses kista till järnvägsstationen för att
afgå till Motala ocli nedsättas i von Pla-
tenska grafven, där följande dag den sista
hyllningen ägnades ät den frejdade Balzar
Bogislaus von. Platens dotter. Under
klockringning och flaggning pä half stång
i hamnen och i staden skred den länga
processionen genom en allé af granar
fram till den grönklädda grafven, där en
folkmassa, uppgående till ett par tusen,
mötte. Sedan kistan sänkts ned och en
manskör med ackompanjemang af mes-
singsmusik afsjungit 5:te versen af psal-
men 453, höll kyrkoherden i Motala ett
högstämdt, gripande tal, som afslutades
med bön. Därpå uppstämde kören ännu
en sång med svenska ord på melodien:
Integer vitæ».
Vackra kransar prydde visserligen ki-
stan, men den skönaste minneskransen
är dock förverkligandet af den ädla hä-
dangångnas önskan, att i stället för kran-
sar och blommor till henne en skärf måtte
gifvas till det för henne så kära och af
henne så troget omhuldade lilla Tallbo.
Innebörden af den kransen har ock ånyo
besannat hvad förut blifvit sagdt, att
när helst en önskan i sådan riktning ut-
talades af grefvinnan Louise Posse, möt-
tes den af varma hjärtan och öppna
händer.
Lina Berg (L. S.)
Jffcd!
„i.. Ny ttrsliiilsiiingf.
Ätig upp ur tidens mörka haf,
du nyårsmorgon blid!
“^6 Gif hvad det gamla år ej gaf
af fröjd och ljus och frid!
Den sorgsna härd
gif stilla ro
och dyster värld
en hoppfull tro,
gif törsten dryck, gif hungern brödet,
låt se, att Gud rår mer än ödet!
Lyft, mänskobarn, från stoft och grus
din blick mot himlens sol!
Se, allt har sprungit fram ur ljus,
fast mörkret har sin pol. —
Är vägen tung,
är foten trött,
bed, kämpa, sjung
och sof se’n sött:
ditt mål är ljus, ett stort, ett stilla, —
och mörkret här var blott en villa.
(2dk>. Qvers.
Ny tid.
«
vart har den tagit vägen, den gamla ti-
den, då spinnrocken surrade framför
brasan och den flitiga husmodern drog
den fina tråden genom sina händer?
Huru den fina spånaden därpå vandrade
till väfstolen och efter omsorgsfull blekning
som snöhvitt linne fyllde kistor och skåp,
därom veta ännu förgångna skalder och dik-
tare att berätta.
Mormor eller mormorsmor satt om kvällen
i den mjuka länstolen och stickade af ull-
garn, som tjänstflickorna spunnit, varma
strumpor och tröjor åt husfadern och barnen,
under det döttrarna med flitig hand själfva
prydligt och nätt sydde allt, som hörde till
toaletten och hushållet.
I det sistnämnda fanns dagen lång fullt
upp med arbete, ty alla måste hjälpa till —
moder, döttrar och tjänstfolk — att ombe-
styra alla behof ocb för hand utföra allt
arbete. Anda till det minsta sträckte sig en
verklig husmoders verksamhet, ty hon hade
ännu icke lärt sig att räkna på större hjälp-
medel utifrån vid sina husliga bestyr.
För oss barn af en nyare tid förefaller
det nästan som en saga att höra talas om
dessa blygsamma hemsysslor, om denna kvin-
nans verksamhetskrets med sin äkta kvinn-
liga och likväl så trånga horisont.
Huru helt annorlunda har det ej blifvit
nu för tiden!
Där förut arbetet för hand ansågs nödvän-
digt, har nu mekanikens konst trädt i stäl-
let. 1 nästan otrolig mångfald och utsträck-
ning ha industrien och uppfinningsförmågan
bemäktigat sig det rika fält, som de med
civilisationen växande lifsbehofven erbjudit
dem. Tillgodogörandet af ångan och elektri-
citeten liksom den genom geniala uppfinnare
oändligt framdrifna tekniken och mekani-
ken, som nu sysselsätta millioner arbe-
tare, undantränga alltmera det enkla hand-
arbetet och göra genom billig massfabrikation
en konkurrens omöjlig.
Detta för omkring 200 år sedan ej drömda
framsteg har också framkallat en förändring
i kvinnans husliga lif, en förändring, som
hur mycket den än beklagas af svärmare för
s. k. äkta kvinnlighet, likväl är så väsent-
lig, att den förtjänar att tagas i betraktande
och, opartiskt sedt, ej kan anses som en
olycka.
Genom det förenklade hushållsväsendet åter-
står nu mera tid för kvinnan att tänka på
sig själf. Och väl henne, om hon förstår
att använda denna tid rätt!
Hon har nu så många lediga stunder, som
hon förut ej kunnat eröfra från de oräkneliga
husliga plikterna, och vi måste hälsa det som
en lycklig vändning, att det så är, ty blott
på så sätt blir det möjligt för kvinnan att
äfven å sin sida tillfredställa en ny tids for-
dringar.
»Kvinnans ställning i familjen känneteck-
nar mannens andliga ståndpunkt.» — Dessa
ord gällde kanske äfven fordomdags, men
omvändt fordrades det däremot icke, att hu-
sets fru och döttrar själfva tillägnade sig en
motsvarande andlig utveckling, som gjorde
dem vuxna att äfven utåt värdigt represen-
tera hemmet, att icke allenast vara husfa-
derns förståndiga rådgifvarinnor i praktiska,
saker, utan äfven taga del i hans andliga
och offentliga intressen.
Denna art af kvinnans likställighet med
mannen ansågs icke motsvara anlagen och
den naturliga kallelsen.
Där icke det anborna, sunda människoför-
ståndet bröt sig fram och gaf sig tillkänna i
riktigt omdöme, förhöllo sig hustrur och flic-
kor fullkomligt passivt vid alla frågor och
framsteg, som kännetecknade tidehvarfvets
andliga lif, som af detta löstes och framka-
stades.
För dem existerade blott husliga plikter,
kunskaper och färdighet i husliga ting och
blott i helt sällsynta fall, såsom under me-
deltiden i kloster och fromma stiftelser och
under en senare tid i högtstående familjer,
fann man rikt begåfvade, sträfsamma kvin-
nor, för hvilka det blef möjligt att tillägna
sig ovanliga, vetenskapliga kunskaper.
Tack vare frigörelsen på det husliga om-
rådet ha vi nu helt andra åsikter om kvinn-
lig kapacitet och utveckling. Ja, den åsikten
banar sig långsamt, men oemotståndligt fram,
att flickan nu för tiden bör få lika god un-
dervisning och utbildning som gossen, ocb att
man icke längre bör förneka hennes särskil-
da, naturliga anlag och hennes rätt att göra
dessa nyttiga för mänskligheten.
De i ständigt, om ock långsamt fortskri-
dande stadda flickskolorna, det redan i flere
stater, däribland ock i vårt fosterland, öpp-
nade tillträdet för kvinnor till universitetsstu-
dier och de olika konstinstituten för kvinn-
lig flit visa tillfyllest, hvilken riktning
den kvinnliga bildniDgen tagit och aflägga
på samma gång ett bevis för dess nödvän-
dighet.
Därjämte existera kvinnoföreningar, såsom
Fredrika Bremerförbundet här hemma, Finsk
kvinnoförening i vårt systerland Finland, Lette-
Yerein i Berlin och talrika andra, som väl-
signelserikt verka för kvinnans andliga lyft-
ning och utsträckandet af hennes förvärfs-
förmåga.
Ett oemotståndligt behof att andligt lik-
som materiellt lefva ett helt individuellt lif
karaktäriserar vår nuvarande generation, om
också detta sträfvande ännu på ofullkomligt
sätt gör sig märkbart och alstrar många öf-
verdrifter och utväxter.
Äfven kvinnan känner, kanske ofta blott
instinktivt, en märklig böjelse, som drifver
henne att öfva, utbilda och använda sina
krafter och själsgåfvor. Flickan, som redan
i ungdomen fått fullfölja detta sträfvande i
ädlaste riktning, skall icke dess mindre bli
en förträfflig husfru och moder, om man blott
lärt henne att betrakta sitt hem och sin fa-
milj som sin första och heligaste verksam-
hetskrets.
Utrustad med nödig intelligens och själens
bildning, skall hon först gifva sina barn det
dyrbaraste hon vet och äger, och efter det
mått af kärlek och aktning hennes man vi-
sar henne, skall hon äfven vilja blott lycklig-
göra honom. En kvinna med rik själsbild-
ning kan äfven förestå sitt hus, om blott
moderlig ledning och en praktisk, ekonomisk
undervisning i tid visat henne på dessa plik-
ter. Hennes större intelligens, förenad med
egen erfarenhet, skall göra det mycket lättare
för henne att uppfylla de materiella bestyren
i ett hushåll, att vara sina barns bästa upp-
fostrarinna och vinna auktoritet öfver tjänarne.
Har hon jämte inhämtad allmänbildning
lärt sig något yrke, har någon talang eller
något anlag hos henne särskildt utbildats, så är
hon rustad mot ödets växlingar, så att hon
under tider af nöd inom familjen materiellt
kan vara till hjälp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1894/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free