Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. 5 januari 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 I DU N iso:;
; cp *—■
: SI s«
(■ P 3
s-g
<3= p
W p°
<3= v»
t*’?
§
5
6
o>
2
►i
g
«.
O:
hl
2
e
i
>i
?
ts
&
x
<w
»
F»
s:
SS
w
cr
o
B
O
■
III
O
«
d
g
>
o
H
H
id
(I)
~ 0
O g°
λ Ot}
h. “*
»-»■
&*“ TO
O O
c*- H
W
o
Cp i-
p: 4
M TO
U £
“ p.
pf o
C Q
hl
g O:
5- 31
–-O
hl
»En och sjuttiofem.»
»Redan! Hvad ska då priset bli närmare jul7
Det lär bli att inställa småbrödsbaket.»
»Hon säger, hon kan inte ta mindre.»
»Jag skall själf gå ut.»
Där stod den lilla gumman på en matta vid ,
dörren och bad så vackert om ursäkt, för att hon
vätte ner i det fina köket — men vädret var nu
så fasligt, att hon inte rådde för det.
»Sätt på kaffepannan Lisa,» sade doktorinnan.
vänd till köksan. »Gumman tar en och sjuttio-
fem i dag, hör jag,» fortsatte hon.
»Jag har själf gifvit en och sextiosju, men dok-
torinnan har varit så god emot mig.»
Erinran om förklädestyget drog återigen genom
dennas hufvud.
»Något afslag får hon väl göra!»
»Jag tjänar så lite på det ändå, men för dok-
torinnans skull får jag väl nöja mig med en och
sjuttio. Jag gör alltid så billigt jag kan, det
vet jag.»
»Det är stora ägg i dag, ser jag. Plocka da
upp fyra tjog och välj ut de vackraste, medan
hon väntar på kaffet.»
Det lyste till i gnmmans ögon vid tanken på
det sköna kaffet, och hon glömde för ögonblicket,
att hon var både trött, frusen och genomvåt.
Doktorinnan stod kvar, medan äggen räknades
upp. Inte för hon tviflade på gummans ärlighet
— men man kunde ju aldrig veta — och det var
rent af en skyldighet att se på sitt eget bästa.
Så stodo de sida vid sida — doktorinnan i sin
varma, präktiga ylleklädning med gröna sammets-
uppslag och gumman i sliten svart kjortel, kängor
genom hvilka vattnet silade ut och in, ullsjalen
knuten öfver den trädslitna koftan och en rödru-
tig bomullsduk öfver det hvita håret.
Lika stor som skillnaden var i dräkt, var den
äfven i utseende.
»Doktorinnan Berger har konserverat sig ovan-
ligt väl,» det var den allmänna åsikten, och hon
var ej heller så lite stolt öfver att vid sina år se
så väl ut som hon gjorde.
Hon hade aldrig varit vacker, men nu på ålder-
domen trodde man, att så varit fallet. Det var
liksom en ersättning för den saknade ungdoms-
fägringen, och hon tog ingen ur sin villfarelse.
I det mörka håret visade sig knappast några
gråa strån, tiguren var fyllig och på samma
gång spänstig, ögonen glänsande samt ansiktet
rödlett och gladt, utan märkbara fåror.
Gumman Olson däremot var liten till växten,
krumpen, mager, böjd och tandlös, med matta in-
sjunkna ögon och ansiktet öfverkorsadt af tusen-
tals rynkor.
Hur fint och godt var dock detta ansikte med
det humoristiska löjet öfver de tunna läpparna.
»Hon måtte hafva varit en skönhet,» tänkte dok-
torinnan, som aldrig förr skänkt en tanke åt, hur
hon sett ut, fast hon gått här med sina ägg i ur
och skur hela sju år — eller allt sedan hon själf
flyttade in i sin nuvarande bostad till oberoende
och goddagar.
»Kan inte madamen hitta pä något annat arbete
vid sina år?» frågade hon vänligt och på samma
gång liksom anklagande.
»Det är inte så godt att hitta på — det är så
mänga om allting — och nu är jag också van vid
det.»
»Stor förtjänst är det väl inte heller?»
»Nej, för en får allt köpa så dyrt som möjligt
och sen sälja så billigt som det står till.»
»Men har madam då inte barn, som kan hjälpa
henne, så hon får sitta i ro på ålderdomen?»
»Åh, herre Gud.»
Det såg nästan ut, som skulle hon tappa korgen
i bestörtningen.
»Hjälpa mig?»
Det drog ett egendomligt leende öfver de tärda
dragen.
»Har bon inga barn dä?»
»Inte mer än dotter min.»
»Nå, har hon det inte bra?»
»Stackars vase —• vore inte jag så.»
»Än hennes man då?»
»Ja, den som visste, hvar han är?»
»Har han rest sin väg?»
»Han var ju sjöman vet jag och reste på —
ja, hvad det var för ett land, det minns jag inte
— han sa’ det nog, men det har jag glömt.»
Kaffet blef framsatt på det med hvit vaxduk
öfvertäckta köksbordet, och doktorinnan såg till,
att det blef rikligt med skorpor i brödbacken.
Hon hade blifvit intresserad.
Att hvarje människa hade sin särskilda historia,
visste hon nog — om hon också icke tänkt däröfver
— och nu var hon nyfiken att höra, huru den lilla
gumman hade stäldt för sig här i världen, och
hvarför hon egentligen behöfde ha det så besvär-
ligt och bråkigt på ålderdomen, då ju hvarje män-
niska mer än någonsin behöfver ro och lugn.
»Nå, men är det längesedan han lät höra af sig,
er måg?» frågade hon.
»Många år — hur många kan jag inte säga —
Låt mig se — det är sju år, sedan jag började
sitta på torget. Då är det nog åtta år, sedan vi
sist hörde något.»
»Men det är ju förskräckligt. Tror ni, han har
drunknat ?»
»Hvem vet? Det är väl att hoppas.»
»Hoppas?»
»Ja — det vore väl värre, om han lefde — men
det tror jag inte. Han brukade skicka pengar
emellanåt, och då hade vi det så godt. Jag bodde
hos dem och hjälpte till med barna och hushållet
— för piga hade de inte råd hålla sig med — och
jag hade ju inte kärare att sköta i världen »
Doktorinnan flyttade skorpkorgen närmare, fyllde
på den urdruckna kaffekoppen och satte sig själf
ned vid köksbordet. »Nå vidare?» frågade hon.
»Så mönstrade han i London och seglade till
det där landet, som jag inte vet, hvad det heter,
men där det finns så många får att de hade fem
hundra, eller mer, med sig tillbaka till London
igen, och en frysmaskin hade de ombord, så de
höllo sig friska hela tiden — för se de voro slak-
tade förstås. — Ja allt det där skref han, och
dotter min har brefvena ännu.»
(Forts. o. slut i nästa n:r.)
Innehållsförteckning.
Louise Posse; af Lina Berg (L. S.J (Med porträtt). —
Mod! Nyårshälsning af Edv. Évers. — Ny tid; af Henriette
Goldschmidt. — Nyårsvisiter ; af Thore Blanche. — Mamsell
Karck ; ett kvinnoporträtt, tecknadt för Idun af Richard Berg-
ström. Visitkort. För de smås fest ; en bild ur Paris
barnavärld, för Idun af Jane Gernandt. Från Iduns läse-
krets : Klagosång ölver almanackan. — Ur notisboken. —
Teater och musik. — Att vara mormor; skiss för Idun af
Vilma Lindhé. — Tidsfördrif.
TiåsfSrclrif.
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Kanske när nu du hör mitt namn ibland,
Du 1er ett riktigt öfverlägset löje;
Men förr jag dock ditt bjärta satt i brand,
Och af din tjusta blick jag sågs med nöje.
Du gjorde gärna, hvad man bad dig om,
När jag dig lofvades som lön för mödan ;
Du ansåg mig — jag vet det säkert —
som
Af mera vikt än kläderna och födan.
I hvad slags olycksfall du råkade,
Blef jag den bästa balsamen för såren ;
I sorgens Btund jag ock mig visade
Som utmärkt medel till att torka tåren.
Hvem helst som kom och skänkte mig
- åt dig
Vann strax din vänskap till sin Btora
lycka;
Men hvem som helst förklarade du krig,
Som ville mig ifrån din ömhet rycka.
Platonisk var din kärlek ej, fast het:
Materielt du alltid ville njuta,
Och därför utan minsta skonsamhet
Jag alltid snöpligt fick min bana sluta.—
Omän du minns din forna vän, mitt gull,
Och hvarje stund jag skänkt dig fröjd
och gamman,
Så bjälp mig nu för gammal vänskaps
skull
Att utaf mina delar sätta samman :
Uti hvad takt en lat sin syssla gör;
Hur bör din ställning vara bär i lifvet;
Hvad ej med småttingar man mycket bör;
Hvad — där man gjort det — de nog
alltid blifvit;
Ett pälsdjur utaf allra minsta slag;
En önskan man af mammons träl får
höra;
Nämn björnens spisförråd för vinterdag;
Och säg livad ej därmed är godt att göra;
Hvad kan han grundligt, Nalle, om
han får
Dig mot sitt ludna bröst het kärligt
trycka ?
Hvari då fordras att du något rår,
Såvida allt skall sluta till din lycka;
Två vackra löfträd uti nordisk skog;
Monarken där, i samma gröna rike;
Hvari kung Fjolner ömklig bane tog;
Hvad finnes rikligen i hvarje dike ;
Två vackra kvinnonamn. — En engelsk
kung,
Som ncrdisk blodshämnd drabbade för-
skräcklig ;
Hvad som är maktlös, men som blyet
, tung
Ifall den är — ja, vinken är tillräcklig !
Hvad hvarje man väl gärna söker sig;
Och hvad nog äfven önskas af hvar
kvinna ;
En liten farkost uppå blånad stig;
Hvad merändels man värdelöst lär finna;
Hvad natt och dag man ifrigt svärtar
ned ;
Glad blir din uppsyn, när du — gissa
bara ;
Nu är jag nöjd och du är nog så med,
Jag vill ej visa mig för hårdsmält vara.
L—a.
Characl.
Om framför brasan du sitter,
Värmd af dess glödande glitter,
Krämpfri och sorgfri samt mättad och
nöjd med din lott;
Käraste vän vid din sida,
Under det timmarna akrida,
Säkert man säga då kan att mitt första
du fått.
Hvad som är gammalt och ruckligt,
Hvad som är knackadt och buckligt,
Hvad som är skrynkladt och fiäckadt
samt uselt i skick
Har dock en gång uti tiden,
Tid, ack hur hastigt förliden,
Såsom mitt andra med skönhet bedå-
rat din blick.
Måttstock på da’r, som förrunnit,
Rymdmått för fröjder, som svunnit,
Länk i den kedja, som mäter din lifs-
banas längd,
Så vill mitt tredje jag nämna,
Se’n åt ditt godtycke lämna
Definitioner själf gifva, båd’ Hinkt och
i mängd.
Nu vid mitt hela jag stannar;
Vänner och fränder samt grannar
Skola förråda, rätt snart, hvad sig
döljer däri.
Om de med mening det säga,
Skall det betydelse äga,
Eljes — nå ja — är det bäst låta bli.
S. L.
Radien 6—!) : En växt bland de nyt-
tiga.
» 7—9 : Hvad professor, piga,
präst och klockare
hafva.
» 8—9 : Hvarmed fisk kan fån-
gas.
Obs.! att cirkeln i midten (9) skall
föreställa ett U.
E. Weis.
Ordgâta.
Tag 4 bokstäfver och kasta om dem
så fås: 1) en vind, 2) en flod, 3) ett
verb, 4) ett klädesplagg, 5 ett tyskt
adjektiv.
Reseda.
Cirkelgåta.
1
Radien 1
Omflytta de i cirkeln insatta 17 bok-
stäfverna så att de bilda : l—8 = pe-
riferien : Svensk provinsbenämning pä
kvinna.
Flod i Ryssland.
Mått.
Något som man ej bör
glömma att återlämna.
Ett däggdjur, bestämd
form.
En sak som är nöd-
vändig vid babning.
9:
2-9 :
3—9 :
4—9;
5-9:’
Lösningar.
Logogryfen: Katekesen, hvaraf fås : sena,
sate, nesa, tanke, ten, kask, ask, Kant, sak,
tes, sten, ek, akt, stek, asket, enkn, uate,
en, enas, ans, eka, tak, stena.
Solfjädersigåtan: Semiramis — Baln/lon. 1)
Stettin. 2) Elghoru. 3) Månsken. 41 Ispa-
han. 5) Runsten, ti) Albumin. 7) Målsman.
8) Träd. 9) Sillben.
OrdgcUan: Richelieu — Frankrike. 1) Run-
st.af. 2) Isar, Iller. 3) Canada. 4) Heeren.
5) Ek. 6) Lustkutter. 7) Itali. S) Exark.
9) Ucayale.
Bokstafsfyrkanten :
s N IJ s
N Y S A
u S E L
s A l|a
Helmsen: Hela världen upp ocli nedvänd —
allting bakfram — min hustru på sned
jag långt ifrån lycklig.
Palindromen: Lån — nål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
