Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. 12 januari 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÈkfljrjBgëÜi
■il
mm
’/KKM ING
iwi
yiNNAN Pch
HHHI
Stockholm, Iduns TVyckeri Aktiebolag
wmm
N:r 2 (317) Fredagen den 12 januari 1894. 7:de årg.
Prenumerationspris pr âr:
Idun ensam ............................ kr. 5: —
Iduns Modetidning jämte ko-
lorerade planscher......... ... » 4: 50
Iduns Modet, utan kol. pl. ... » 3: —
Byrå.
Klara v. Kyrkogata 7, 2 tr.
Allm. telef. 6147.
Prenumeration sker å alla post-
anstalter i riket.
Redaktör och utgifvare:
FRITHIOF HELLBERG
Träffas säkrast kl. 2—3.
Redaktionssekr. : J. Nordling.
Utgifningstid:
hvarje helgfri fredag.
Lösnummerspris I 5 öre
(lösn.-r endast för kompletteringar)
Annoiispris :
35 öre pr nonpareillerad.
För »Platssökande» o. »Lediga platser»
25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad.
Hedda Wetterbergh.
edda Wetterbergh?
. . . Hedda Wetter-
bergh? .. . Hvem
är hon? frågar sig nog
en stor del af Iduns
läsarinnor, då de läsa
namnet öfver dagens
porträtt. Tj det var
så: Onkel Adam kän-
de man; Wetterbergh
alls icke, åtminstone
var det så med hans
största publik, ungdo-
men och barnen. Frå-
gan skall dock hos
mången förbytas i ett
gladt: Ah, är det hon,
då man får veta, att
hon en gång var On-
kel Adams hustru. Tu-
genden af Iduns läsa-
rinnor, nu makor och
mödrar, skola med ett
gladt leende påminna
sig den tid, då Lin-
nea var deras käraste
läsning, och deras blic-
kar skola med intresse
hvila på bilden med
det kloka uttrycket i
ögonen och dragen
kring munnen, tydan-
de på kraft och be-
slutsamhet. Att vara
hustru till en stor
statsman eller en stor
författare är knappt
en lycklig lott, säger
en författare — jag
tror, att det är Balzac
— på något ställe, och
mången kvinna, som
fått denna sig tillde-
mm
mm
lad, skall nog skrifva
under det uttrycket.
Onkel Adams hustru,
i sin hängifvenhet och
stolthet öfver den man,
som hon en gång kal-
lade sin, skall knappt
vilja medgifva detta,
men det var nog så,
ty den djupa mjält-
sjuka, som tidtals ho-
tade att omtöckna
hans förstånd, förstod
endast hon skingra ;
hans hjälpsamhet, som
ej alltid var af det
förnuftigaste slaget,
var ibland svår att
hålla inom tillbörliga
gränser, och slutligen
var det hennes be-
tänksamhet och klok-
het, som ställde allt
till rätta, då hans lif-
lighet och ej alltid så
betänksamma åtgöran-
den hotade, »kareten
att spåra ur», för att
begagna ett af hans
egna uttryck. Allt
dettainsågOnkelAdam
och visste ock att vär-
dera den skatt, han i
sin hustru fått; detta
erkände han icke blott
inom sig själf, utan
äfven för andra. Så-
lunda hörde den, som
skrifver detta, honom
en gång säga: »Att
det blifvit folk af mig,
därför har jag att tac-
ka Hedda.» och en an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
