Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. 12 januari 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ï4
IDUN 1894
dalar mot hafsranden, då träda de fagra min-
nena fram, då lyssnar åter barnet på nec-
kens sång ur hafvets djup, den en älskad
moder sjöng så mången gång; då drömmer
ungmön åter vid den kärastes sida, under
det båten sakta gungar i juliaftonens ro. Och
då månen strör sitt silfver öfver de dunkla
vattnen, träda alla de älskades skuggor fram.
Åter blickar den älskade fadern upp från
arbetet och 1er så hjärtevarmt mot sina små,
så ljuf är moderns kyss, då hon lägger sitt
barn till nattens ro, åter ljuder skämtet i
glada vänners krets, och trofast är handsla-
get, hvarmed kamraten lyckönskar vännen
till hans första bragd på vetandets fält. Men
jaga ej bort de flyktiga skuggorna, skjut dem
ej åsido för stundens intressen, hylla dem, om
också blott några korta minuter, ty annars
fly de snart för att aldrig mera återkomma.
Då i heliga sabbatsstunder all världens
äflan måste hvila, låt då äfven tanken lämna
arbetets och sträfvandets fält och låt den gå
tillbaka till flydda tider, mana fram alla
lyckliga, alla betydelsefulla ögonblick i ditt
lif, dröm om din sorgfria glada barndom,
omhägnad af ömma föräldrar, tänk på den
stund, då du omsluten af den unge makens
arm första gången trädde in i ert lilla bo,
tryck åter den första kyssen på ditt barns
panna, känn åter, huru hjärtat klappade af
fröjd vid hvarje framgång, dina söner hade
i lifvet. Då — när håren gråna och kraf-
terna svika — sitter du ej ensam, om äfven
alla dina kära gått förut. Vid minnets hand
träda de åter fram och blifva ditt trogna
sällskap. Då blir ej dagen lång, ej lifvet |
utan innehåll. Minnena äro de strålande
stjärnorna i lifvets vinterkväll.
Och om än barn och barnabarn gifva sol-
ljus åt den gamlas lefnadskväll, så förmår
hon dock ej alltid följa med i deras rastlösa
lif. Barnen sträfva och arbeta, som deras
föräldrar gjort före dem, barnabarnen fostras
i skolan för framtiden och lifvet, och gamla
farmor sitter mången stund ensam i sin stol.
Då träder den alltid hyllade vännen fram
och bjuder henne sina rika skatter. Åter
binder hon i glada lekkamraters krets kran-
sar till den ståtliga midsommarstången; i
högklackade skor och rosig kjol svänger hon
om i valsens lätta hvirflar; i krans och krona
svär hon vid altaret åt vännen sin tro; jub-
lande räcker hon sin förstfödde för att emot-
taga faderns smekning, och slutligen bär hon,
själf redan silfverhårig, med innerlig glädje
den förstföddes förstfödde till dopet.
Nej, farmor är ej ensam, tiden blir henne
ej lång, farmor drömmer, drömmer ända till
dess små mjuka armar läggas kring hennes
hals och varm», röda läppar bedja: »Far-
mor, en saga, en saga!»
Och farmor berättar. Hon talar om den
tid hon själf var ett barn, om bruk och se-
der, gångna dagar, om mången ädel bragd,
som kanske redan glömts, om tåligt arbete
för framtid och fosterland, om uppoffrande
kärlek och ödmjuk försakelse, om så myc-
ket, så mycket, som îedan de unga ej mera
minnas, och klara, förvånade ögon stråla,
oskyldiga barnahjärtan klappa varmt, och
minnet väfver kärlekens röda tråd emellan
den gamla och den nya tiden.
Maria Nyström.
JÈL
Bidrag i alla ämnen mottagas med tacksamhet.
Huru franska handskar tillverkas.
land alla dem, som begagna franska hand-
skar, torde det vara ett fåtal, som känner
till, huru dessa tillverkas. Att Grenoble är
medelpunkten för tillverkningen, vet kanske litet
hvar, men hur det går till i dess handskfabriker,
torde däremot ej mången haft tillfälle att se. I
Grenoble ensamt tillverkas i medeltaj årligen om-
kring 1,200,000 dussin par handskar, och vid
denna tillverkning sysselsättas 25,000 personer af
båda könen (4,000 män och 21,000 kvinnor och
barn), af hvilka många bo långt uppåt bergsbyg-
derna och helt och hållet förtjäna sitt lifsuppe-
hälle genom denna industri. Utom det att handsk-
industrien är ett af de få yrken, inom hvilka
kvinnan blir mest aflönad, erbjuder den ytterli-
gare den fördelen, att arbetet kan utföras i hem-
met, så att den arbetande kvinnan ej behöfver
lämna sin man och sin familj. Det till handsk
fabrikationen i Grenoble erforderliga skinnet ut-
göres uteslutande af killing- och lamskinn i pro-
portion af 95 % af de förra mot endast 5 % af
de senare. Killingarne, som sålunda få släppa
till sitt skinn, måste ännu vara i diåldern, eme-
dan skinnen eljes bli för hårda. Följaktligen äro
de mycket små, och af hvarje skinn fås endast
tre handskar, ett och ett halft par, hvarför till
Grenobles 1,200,000 par handskar fordras 9,600,000
killingskinn.
Skälet hvarför Grenoble framför någon annan
fransk stad blifvit medelpunkten för denna indu-
stri, sägs ej så mycket vara den stora tillgången
på killingar från Alperna som stadsvattnets sär-
skildt lämpliga egenskaper för färgningen af skin-
nen. Färgarne ha drifvit sin skicklighet så långt,
att en något framstående fabrik i nämnda stad
skulle, om så fordrades, kunna länfna handskar
i 300 olika färger, och om ändå ingen af dessa
färger skulle falla köparen i smaken, utföra hans
order korrekt efter hvilket färgprof som helst.
Följande beskrifning’ skall lämna en idé om
hvilka behandlingar skinnen ha att undergå, in-
nan de i form af haniskar packas in och sändas
ut i marknaden. De stora skinnpackorna under-
kastas först den omsorgsfullaste granskning, i det
en del af arbetsstyrkan har i uppdrag att nog-
grant undersöka hvarje skinn och att på sam-
ma gång bestämma, till hvilken färg de bäst passa
på grund af sin finhet, styrka o. s. v. Till denna
granskning hör äfven afgörandet, om skinnet skall
användas till glacé eller gants de Suède.
Efter denna undersökning sändas skinnen till
färgaren och återkomma därifrån färdiga för till-
skärningen. Nu underkastas de en ny granskning
för beräkningen af antalet handskpar af hvarje
skinn, och så följer skrapningen. Denna proce-
dur består i att skinnet med ett mycket skarpt
instrument skrapas till minsta möjliga tjocklek
och största möjliga smidighet. Detta är ett myc-
ket ansvarsfullt och svårt arbete, och äfven den
skickligaste arbetare kan ej bereda mer än. sex
skinn pa en timme. Till Suède-handskarne an-
vändas vanligen de skinn, som importerats från
Syd-Amerika. Orsaken därtill är att.killingarne
på Pampas få springa fritt kring efter sina möd-
rar,^ hvaraf följden blir den, att skinnen ofta få
skråmor och därför bli odugliga till glacéhand-
skar. Sedan skinnet undergått skrapningsproces-
sen, är det färdigt att sträckas, en operation, som
består i skinnets dragning på bredd och längd
för utrönande af dess elasticitet. Efter sträcknin-
gen styckas skinnet i fyrkanter af önskvärd längd
och anbringas på en trähand. Härmed slutar nu-
mera handskarbetarens uppgift, men förr var det
ej så. Han måste då klippa ut skinnet efter
handens form, men då detta gick mycket lång-
samt, har en maskin uppfunnits, som möjliggör
fem eller sex par handskars utskärning på sam-
ma gång. Detta är för öfrigt den enda slag af
maskiner — med undantag nnturligtvis af syma-
skiner — som användas vid handsktillverkningen.
Handskarne äro nu färdiga att öfverlämnas till
den kvinnliga arbetskåren och skickas i stora lå-
dor till bergsbygden, där vissa af fabrikerna ut-
dela dem till en mängd kvinnor. I somliga fa-
briker utföres sömnaden på själfva platsen, där
hvarje arbeterska har framför sig en liten syma-
skin, som går med ånga. Ett enda tryck med
foten sälter maskinen i gång eller stannar den.
Till syendet af ett par fyraknapps-handskar i van-
lig storlek utgar ungefär en timme, och tillskärar-
nes diverse åtgöranden fordra ungefär lika lång
tid, så att två timmar måste anslås för hopkom-
sten af ett par handskar. Men handskarne äro
emellertid ännu ej färdiga. Artikeln skall vidare
spännas på handskspännaren för stygaens pröf-
vande, så kommer stämplandet med fabrikens
namn, en sista granskning af varan för eventuel
utgallring af felaktiga par och så till sist inpack-
ningen.
I betraktande af de många procedurer hand-
skarne ha ått undergå, torde man sålunda kunna
säga, att ^de ha att passera genom närmare 200
händer från det ögonblick skinnet levereras till
fabriken och till dess handskarne köpas af sina
blifvande bärare.
Ett bidrag till modefrågan.
f
elt säkert intresserar det >Iduns» läsarinnor
att taga del af nedanstående utdrag ur en
promemoria om klädedräkten, som prästestån-
det utfärdade år 1710:
–––-Fördenskul när man hafver noga betrach-
tat l:o hvad uti hvart och it stånd bör anses för
otjänligt öfverflöd, och 2:0 huru alla måga kunna
vänja sig vid måttelighet och sparsamhet, så haf-
ver man befunnit thessa reglor böra til en god
ordnings fundament fastställas och i granna acht
tagas :
At barnen, huru förmögne föräldrar the hafva,
hållas ifrån sina första åhr til alwarsamhet och
ärbarhet i kläder och åthäfvor, men icke till flärd
och yppighet, hvilken Sveriges vilkor icke tillåta,
icke heller den Svänska Nationen väl anstår.–––
At pärlor, och juveler, som många qvinspersoner
bruka, hvilka wäl kunna wara dem föruthan, eme-
dan hvarken deras stånd eller vilkor genom sådan
prydna hedras, måste vändas til pänningar, och
the samma til annan deras nödtorft brukas.
At all ståt och prål uti kläder bör allestädes
minskas, men uti Guds hus aldeles borta wara,
och hiärtans ödmiukhet och botfärdighet visas med
siälfva kläderna och åthhäfvorna. — —
Uti ett af Haqvin Spegel undertecknadt cirku-
lär heter det:
— — Präste- och Professors hustrur och dött-
rar måste ingalunda bruka 1:0 brokota och fär-
gade kläder, eller på fåfänglige sätt giorde, som
månge nu bära. 2-.o Otiänlig hufvudbonad af kru-
sade myssor, ehvad namn the hafva, antingen de
äro gjorde efter Fransk eller Ängelsk påfund, icke
heller gå bara i nacken, och med pudert bår,
uthan skyla Och pryda hufvudet böfweligen. 3:0
Dyrbara och brokote band. 4:o Örehängen eller
öreringar och kåstbara band. 5:o Styfve uthspände
kiortlar. 6:o Brokote och sammanstyckade för-
kläden. 7:o Broiderade eller med galonner be-
prydda skor. 8:o Margehanda knytning, som intet
skyler, hvad som dem borde öfverhölja. 9;o Stora
escarpes med mångfaldig bräm uppå eller fulda
volante, antingen af en eller åthskillig färg. 10:o
Vida och långa, men på många sätt ihopknippade
och hopfäste manteans, hvaraf likasom et stort
hylte_ ligger på ryggen. ll:o Kiortlar, som bestå
af många krusade och kringhängande stycken, så
at de synas nästan dubbla wara. 12:o Armkrås
eller de remsor, som i många rynckor hopsatte,
hänga mehr til hinder, än til prydna. 13:o Hvar-
ken slätt eller faconerat flor, hvit eller svart til
at kasta öfver hufvudet och ansichtet uti kyr
kiorna. — —
-<&>-
Ur notisboken.
Kronprinsessan lämnar åter
Sverige. Kronprinsens familj drabbas åter
af sorgen att behöfva upplösas. Kronprinses-
san har nämligen ännu ej blifvit så stark, att
hon kan uthärda en vinter i sitt nya fädernes-
land. Hennes hälsotillstånd har under de se-
naste veckorna varit mindre tillfredsställande
och krafterna mera nedsatta än förut. På lä-
karnes bestämda tillrädan kommer hon därför
att någon af de sista dagarne i denna månad
afresa till utlandet för att tillbringa vintern
söder om Alperna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
