Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. 19 januari 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1894
21
veckla sina fjärilsvingar, i drömlik sysslolöshet
tillbringa ditt blomsterlif, lyssnande till spring-
brunnens enformiga kristalldropp i marmor-
bassängen, mot hvilken du lutar dina smidiga
lemmar. Halft döfvad af dofterna från de tro-
piska växterna, som fuktas af vattenstrålarne,
hvad blir det af din själ?
Lyckligtvis kunde ej dessa österländska vär-
dinnor läsa mina tankar, och med min europeiska
följeslagarinna lämnade jag den bostad ur Tusen
ocb en natt, där ingenting felades invåna-
rinuorna — mer än frihet och erkändt män-
niskovärde.
Vi hade 50 kilometers färd till Algier igen,
än på hästrygg, än på vägar för diligens, där
araber på lastade kameler mötte oss, alltid före-
trädda af de oundvikliga åsnorna, hvilka öppna
arabtågen. De små djuren försvinna ofta så
fullkomligt under all den packning de bära,
att af dem ingenting annat sticker fram än två
långa öron ocb fyra ben, smala som pinnar
och trippande, utan att förtröttas.
Anblicken af den mot hafvet terrassformigt
sluttande staden är ocb förblir det skönaste
natursceneri jag någonsin såg. Hvarje år be-
stryker araben sin bostads väggar med ett bländ-
hvitt kalköfverdrag, ocb i skarpa hörn och
vinklar afsticka dessa låga hus, högt öfver den
europeiska staden, mot den mörkblå himlen.
Dess mäktiga ljusfloder strömma ner — vid
middagstimmen glödande som smält guld, under
aftonens ocb nattens timmar försilfrande allt
med månens dallrande strimma mellan blåaktiga
skuggor.
När vi nådde staden, stuoko stjärnorna som
små guldnaglar millioner hål i den lätta ethern
öfver våra hufvuden, ocb en underbar balsam-
fläkt tillförde oss starka dofter från de blom-
mande oraDgeskogarne rund omkring. Några
skygga kvinnosilhouetter syntes på de platta
taken, och dalen genljöd längre bort af näkter-
galens toner, ibland atbrutna af schakalens
tjut.
Och så en djup tystnad . . .
Hudens vintervård.
■
oktor J. Kastan skrifver följande om hudens
vård nnder vintern: Vårt kroppsliga väl-
befinnande är i första rummet beroende af
tillvaron af en bestämd och jämn kroppsvärme.
Hvarje förändring känna vi strax såsom något
obehagligt, men vi ha äfven i vår organism en
hel rad hjälpmedel att hålla kroppstemperaturen
på samma höjd, och en af de viktigaste värme-
regulatorer är hudväfnadens öfversta lager, den
känslolösa och nervlösa ytterhuden. Till följd af
sin sammansättning är den en dålig värmeledare,
hvarigenom den å ena sidan hindrar en opropor-
tionerlig värmeutstrålning till den oss omgifvande
kallare luften och samtidigt skyddar oss mot ett
alltför intensivt upptagande af värme. I ytterhuden
utmynna emellertid en talrik mängd afloppskana-
naler från svett- och fettkörtlar, som utgjuta sitt
innehåll på den fria hudytan, där det fördunstar.
Denna fördunstning försiggår mycket fortare om
sommaren än om vintern, hvilket har sin natur-
liga förklaring däri, att den varmare väderleken
framkallar en lifligare afsöndring af vatten och
upplösta fettsyror och en hastigare afdunstning på
ytterhuden. Ehuru i den kärl- och nervlösa yt-
terhuden icke kan vara tal om någon aktiv stoff-
växlan, medför naturligtvis likväl den lifligare vat
tenafsöndringen om sommaren en rent mekanisk
bortskaffning af förbrukade delar af ytterhuden, sä
att organismen själf i förening med allmännafysiska
förhållanden om sommaren utför en god del af
hudreningen eller åtminstone underlättar denna i
icke oväsentlig grad. Ansåge man icke en nog-
grann hudvård om sommaren såsom nödvändig
af hänsyn till ens välbefinnande, hehöfde man af
hygieniska skäl icke skänka hudens skötsel så
I D U N
mycken vård då som om vintern. Detta låter i
första ögonblicket löjligt, men är dock riktigt.
Hudens vård är om vintern ojämförligt mycket
nödvändigare än om sommaren.
Om vintern begagna vi vår ytterhuds egenskap
af dålig värmeledare för att hindra en alltför stark
nedsättning af kroppstemperaturen, i det vi omge
oss med tjocka kläder, som ju alla bestå af dåligt
värmeledande ämnen, och söka på så sätt inrätta
oss så ändamålsenligt och sparsamt som möjligt
med vår kropps naturliga värmeförråd. Vi^ åsyfta
härigenom två ting under medverkan af vår egen
huds ofvannämnda fysiska egenskaper och genom
den artificiella ökningen af denna egenskap. Vi
förhindra en alltför stark utströmning af kropps-
värmen och vi skydda oss mot den kalla luftens
tillträde till kroppsytan, i det vi särskildt förvara
den genom ett nytt lager, som leder värmen dåligt.
Men vi göra detta på vår öfverhuds bekostnad.
Den blir om vintern torr och spröd, den förlorar
en god del af sin smidighet, och den får en mindre
vacker färg. För mottagliga näsor utvecklar för
öfrigt denna vinterhud, om man så kan kalia den,
en rätt obehaglig, sötsur lukt, som kommer från
afsöndringsämnena från svett- och fettkörtelpo-
rerna. Dessa tilltäppas så småningom och hela
körtelafsöndringen till ytterhuden afslannar. Det
kan ej vara tvifvelaktigt, att afstannandet af denna
afsöndring af stoffväxlingsprodukter, som har värde
för vår organisms regelbundna verksamhet, måste
ha en skadlig återverkan på hela kroppens ma-
skineri.
Det är därför absolut nödvändigt att hålla de
talrika porerna i ytterhuden fria och rena, men
detta sker mest ändamålsenligt genom regelbundna,
med bestämda mellantider företagna aftvättningar
af hela kroppen och genom bad. Det är här alltså
icke fråga om bad och afrifningar, som skola före-
skrifvas af läkare, utan uteslutande om sådana,
som skola befordra hudens renhållning. Man kan
utan att göra sig skyldig till öfverdrift djärft på-
stå, att särskildt under vintermånaderna härskar
en nästan allmän vattuskräck. Till och med i
våningar, där man kan glädja sig åt den prisvärda
inrättningen af badrum, göres en alltför sparsam
användning af desamma. Rädslan för förkylning,
en i alla lager af befolkningen utan afseende till
partifärg eller trosbekännelse allmänt utbredd sjuk-
lig föreställning, bär skulden till liknöjdheten för
hudens vård, ehuru den är nödvändig för hälsans
bevarande och vårt allmänna välbefinnande under
de kallare månaderna. Men ingen bör försumma
att själf bekämpa och kämpa mot denna öfver-
drifna »nationalrädsla» för förkylning för att slut-
ligen öfvervinna den genom en förnuftig hygien
eller, om man så vill, genom hygieniskt förstånd.
En frisk människa, som icke bär sig dumt åt vid
de anbefallna aftvättningarna och baden, förkyler
sig öfver bufvud icke på detta sätt. Afrifningar
med ljumt vatten, det vill säga 22 till 24 grader,
skola bekomma de allra flesta människor förträff-
ligt och i hygieniskt afseende vara alldeles nog.
Den, som i hygieniskt afseende vill ge sin hud
en förnuftig vård om vintern, bör minst två gånger
i veckan företaga en dylik aftvättning med ljumt
vatten, eller om tillfälle finnes, nyttja bad. Det
gynsamma resultatet skall icke länge låta vänta
på sig. Välbefinnandet skall ökas, om också den
verkan är öfverdrifven, som en gift dam tilläde
desamma, i det hon, när hennes man var vid
dåligt humör, uppmanade honom att taga ett varmt
bad — hvilket hjälpte. Medlet kan kanske äfven
rekommenderas af äkta män.
Kronprinsessans österländska
väfnader.
S
år kronprinsessa företager minsann icke
utan utbyte de långa utländska resor,
till hvilka hälsoskäl förmå heDne. Hon ser sig
under dessa resor om med öppna ögon, iakttar och
urskiljer med den finast odlade smak. Från sina
senaste besök i Orienten har hon så sammanbragt
och hemfört en dyrbar och synnerligen intressant
samling af dräkter och väfnader från Kairos
och Alexandrias basarer och under de senast
gångna dagarne välvilligt låtit utställa densamma
i Handarbetets vänners lokal, ett tillfälle för
alla utöfvare och älskare af textil slöjd att
göra stilstudier från orter, som sedau urgammalt
äro världsberyktade för sin konstfärdighet i denna
väg. Också ha hufvudstadens damer och öfriga
kännare flitigt begagnat sig däraf.
Vid ett besök bländas betraktarens blickar
främst af den varma färgprakt, som råder i
dessa sydländska alster af väfstölens och nålens
konst. Midt i den ena af salarne fästes upp-
märksamheten af en bruddräkt i rödt siden
och guldbroderier, en skänk till kronprinsessan
af khediven. Ett längt släp bak och ett dito
— fram, se där det för västerländska damer
något öfverraskande arrangement, som känne-
tecknar denna högtidsdräkt.
På ett annat håll skåda vi den egyptiska
kvinnan i hvardagslag, sådan hon dagligdags
mötes på Kairos gator i sin djupt slöjade, fot-
sida och veckrika dräkt, hvilken afundsamt
förtar all åsyn af kroppens smidiga behag och
anletets fägring, så när som på ögonens mörka
eld, hvilken brinner genom den smala springan
mellan pannans och ansiktets dok.
Öfverallt täckas väggarna af broderade dukar
och schalar, små och stora, i de mest växlande
mönster och färger. Särskildt att framhålla
äro tvänne stora broderade Mekkadukar med
arabiska inskrifter, blomstersirade kaschmirdukar
och utsökta persiska stoffer. I tvänne skåp
utställas öfver hundra beundrabsvärdt fina, myc-
ket små dukar med broderade midtornament.
Guldbroderade handdukar, väfnader från Rho-
dos och Sinaihalfön, sadeltäcken, asiatiska mat-
tor, bönemattor från Mekka, alster af modern
konst vid sidan af oskattbara gulnade lämningar
från en aflägsen forntid vittna i täflan om den
fruktbara fantasi, som hämtat och hämtar sina
färger och sin inspiration under en sol, mer
glödande och lifgifvande än vår. Vid de för-
tjänstfulla sträfvanden att odla vår egen in-
hemska textila konst, för hvilka Handarbetets
vänner under det senaste årtiondet framgångs-
rikt gått i spetsen, ha emellertid redan förut
österländska inflytelser befruktande fått göra
sig gällande. Och ett nytt tillfälle till »käll-
studier» af det värde, som kronprinsessan nu
här beredt, kan endast vara ägnadt att tillföra
ytterligare friska uppslag ooh krafter.
Litteratur.
Ett nationalverk, om något, har i dessa dagar
börjat utgifvas, i ocb med att det första häftet af
Ordbok öfeer svenska språket, utgifven af Sven-
ska akademien, utsändts från C. W. K. Gleerups
förlag i Lund. Utstyrseln är synnerligen gedi-
gen och värdig, och denna vackra begynnelse ta-
lar bäst för sig själf. Den visar, att ordboken ej
blott skall gifva oss vårt modersmåls historia lik-
som en redogörelse för vår egen tids språkbruk,
utan på sätt och vis blir en framställning af hela
vår odlings utveckling, en praktisk uppslagsbok
för själfstudium, ett monumentalt vetenskapligt
verk, som bör inta en hedersplats i hvarje svenskt
hem, som kan vara i tillfälle förskaffa sig^ det-
samma. Subskriptionsprisel har ock satts så lågt
och fördelas på en så lång tidsrymd, att kostna-
den blott belöper sig till ungefär 7 kr. j>r år, en
utgift, som ingen bör kunna ångra, då man på
samma gång därmed gagnar en fosterländsk sak.
Första häftet finnes till påseende i alla boklådor,
där äfven subskription mottages.
Bidrag i alla ämnen mottagas med tacksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
