Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. 2 februari 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 I DU N
Från Iduns läsekrets.
»Spinn, spinn .. .»
Nu, fruar och fröknar, är det tid att låta spinn-
rocken surra både i salong och kök. Sedan jul-
stöket är öfver och helgen genomlefvad med sina
kalas och större eller mindre tillställningar, kom-
mer hemmet i sin ordning igen, och då blir tid
både för mamma och döttrar samt tjänare att
spinna lin och ull eller väfva hvad under förra
året spanns. Lägg ej bort vår gamla husslöjd,
efterapen ej utländskt, utan vården på alla sätt
hvad för vårt land kan vara originelt. Fast de
ej spinna och väfva i Paris, låt oss dock göra
det i Sverige. Hemslöjden förtager ej intresset
för hvad som händer och sker i världen, vare sig
på det politiska eller intellektuella området, så-
som Henirette Goldschmidt tyckes tro, som kän-
ner gsig så lycklig öfver att fabrikerna öfvertagit
arbete, som egentligen hör hemmen till. Fabriksar-
bete kan ej jämföras med det hemarbetade i styrka
och mången gång i finhet. Det jag väfver i hem-
met, vet jag är för mig själf, och icke halfva värl-
den har lika, alldeles som en uniform.
Tänk på våra mor- och farmödrar, icke voro de
mindre lyckliga, aktade eller hade mindre makt
än nutidens fruar i sina hem, ändock de icke
gått igenom 8-klassiga läroverk, ej visste hvad
»nerver» ville säga eller kunde diskutera i da-
gens brännande frågor. Däremot kunde de spinna,
väfva och sy och satte sin heder uti att med egen
hand tillaga mannens favoriträtter.
Kommen ihåg, mina damer, att de voro mycket
lyckligare än ni, ty de voro nöjda med sin lott,
då ni med allt edert vetande känna begär efter
ännu mera. Alla kvinnor kunna ej bli gifta, sa-
ges det, och därför skola alla fostras så, att de
kunna känna sig oberoende. Men förr i världen
blefvo flere kvinnor gifta, och landet var ej så
fullt med gamla ungkarlar som nu. Hvems är
felet? Jag tror, alt det är kvinnans, som genom
sin uppfostran dragés allt mer ifrån det husliga
och enkla. En man med små inkomster har ej
råd att hålla både hustru och hushållerska, han
skaffar sig det sednare naturligtvis såsom varande
billigast, han har ändå ett slags hem. Hvad skall
han göra med ett sådant där onyttigt ting, som
endast har fordringar att bli elegant klädd, gå på
baler och spektakler och sedan, när »nerverna»
blifvit förstörda, göra dyrbara badresor. Hustrun
är inom moderna hem hvad Norge är inom uni-
onen — hon har endast fordringar, men vill ej
veta af några skyldigheter.
Därför — tag fram spinnrocken, låt väfstolen
»dunka», kläd eder själf, man och barn i hem-
väfda kläder! Låt romanen hvila, inskränk visi-
terna, och ni skall känna lyckan af fullgjorda
plikter!
Exemplet manar till efterföljd, edra döttrar träda
i edra fotspår, och ni skall erfara, att världen ej
blifver så full af gamla fröknar och ungkarlar
som nu är fallet.
Tänk äfven på hvad ni är skyldig edra tjä-
nare; dessa flickor blifva i sin tur husmödrar,
och hvad hafva de lärt hos er? De komma en
gång i ännu mindre förhållanden än ni och må
ste taga reda på hvarje minut och göra alla möj-
liga besparingar för att ej komma i fattigdom och
nöd. De ha kanske lärt endast flärd, lättja och
öfverflöd samt ting, som en gäng ej gagna dem.
Lär dem däremot allt slags arbete och att taga
vara på tiden, och de komma att tacka eder där-
för.
Kanske någon kommer med det påståendet att
det blir dyrare, det som arbetas i hemmet. Det
är en dålig advokatyr, ty för det första blir
allt starkare, och om man ej har något reelt ar-
bete för händer, tages ej tiden så väl i akt, så
att allt som arbetas är en ren vinst både materi-
ell och moraliskt.
Jag vill icke därmed påstå, att i större städer
hemslöjd kan så bedrifvas som på landet, utrym-
met tillåter det icke, men fruarna på landet vilja
gärna härma efter de fina fruarna i staden och
gä där och »svansa» eller sitta med en virkning
eller ett broderi i sina händer, mer för syns skull
än till gagn.
Därför, alla ädla, arbetsamma, fosterlandsäl-
skande kvinnor, jag beder eder: låten hemslöjden
komma till heders ; och I, som tongifvande ären,
om ej annat så för exemplets skull, tagen vår
gamla hederliga spinnrock och spinn det silkes-
lena linet till bländhvita servietter.
Småländska i Dalarne.
Ur notisboken.
Elise Hivasser är död! 1 söndags
kl. 4,20 pä eftermiddagen afled den fräjdade
skådespelerskan Elise Hwasser i Fiskebäcks-
kil. Dödsorsaken var lunginflammation —
ett kräftartadt lidande hade under de sista
åren undergräft hennes krafter.
I den svenska teaterns historia under se-
nare hälften af detta århundrade intager Elise
Hwasser en af de främsta platserna, ibland
de kvinnliga artisterna den allra främsta. För
föga mer än ett år sedan meddelade Idun i
samband med Dramatiska teaterns femtio-
års-jubileum den stora konstnärinnans bild
jämte en utförlig biografi af Georg Norden-
svan, hvarför det torde vara nog att nu hän-
visa våra läsarinnor till detta nummer (44,
årg. 1892).
Elise Hwasser var, som kändt, sedan 1870
änka efter hofsekreteraren Daniel Hwasser.
Hon sörjes närmast af sin dotter, den fram-
stående skådespelerskan fru Anna Lisa Hwas-
ser-Engelbrecht, af måg och dotterson.
Underrättelsen om den stora konstnärinnans
bortgång skall mottagas med saknad af alla
vänner af svensk konst. De kungliga teat-
rarnes personal har anlagt åtta dagars sorg
efter den hädangångna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
