Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. 9 februari 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 I DU N 1894
men ungefär samtidigt med att de små stämp-
lade papperslapparna började flyga kring
jorden, höjdes det första ropet på kvinnans
likställighet med mannen, det rop som nu är
ett härskri öfver hela världen, ämnadt att
bringa fördomens Jerichomurar på fall.
Men det skrias ej blott för, utan kanske
ännu mera mot vår sak. Mången panna
molnas, många läppar krusas hånfullt på tal
om kvinnofrågan, och den stora, ädla tanken :
samarbete dukar oftast under i partistridig-
heter. Men för det Nya Idun var det af-
gjordt ett odeladt nöje att på dess sista sam-
kväm lyssna till fröken Hulda Lundins ord,
då hon i ett spirituellt kåserande föredrag
berättade om »hvad hon såg i Amerika».
Fröken Lundin var som bekant medlem
af den kvinnokomité, som utsändes att re-
presentera Sverige vid Chicagoutställningen,
och hon har ej försummat tillfället att göra
rika studier och samla angenäm erfarenhet.
Tänk eder blott något så kätterskt, att
guvernören för staten Wyoming, där kvinnorna
redan ett fjärdedels sekel haft politisk röst-
rätt, erkände för fröken Lundin, att hans stat
var den lyckligaste af dem alla.
»Och hvarför följa ej de andra exemplet?»
frågade fröken Lundin.
»De komma snart att göra det,» blef
svaret.
Sedan dessa ord uttalades, har äfven Co-
lorado eröfrats och — det är alltjämt citat
— Newyork och Kansas torde snart följa i
spåret, ty republikanerna, som med all san-
nolikhet återfå sin makt vid nästa valperiod,
ha satt kvinnans politiska rösträtt på sitt val-
program, och på västervågornas breda ryggar
föras ju alltid så småningom de nya idéerna,
öfver till oss — sedan de hunnit bli half-
gamla på andra sidan Atlanten.
Det är ej min afsikt att närmare referera
fröken Hulda Lundins föredrag; det vore
obehöfligt, då detsamma kommer att tryckas
i Dagnys marsnummer och skall utan tvifvel
finna många intresserade läsare och ännu flere
läsarinnor. Men ett och annat kan jag ej
neka mig nöjet att med benäget tillstånd
återberätta.
Af de fyra kvinnliga förkämparna för
kvinnosaken, mrs Stone, mrs Stanton och miss
Anthony, lefva blott de tvänne sistnämnda.
Susan Anthony är kanske en af de ifrigaste
fältherrarna, energi och vältalighet ha i rikt
mått kommit på hennes lott, och hon går
med hela sin själ upp i sin sträfvan. Hon
nedlade för tjugu år sedan sin verksamhet
som skollärarinna för att göra kvinnans po-
litiska rösträtt till sitt mål, och hon säger
själf, att hon ej kan dö, innan hon vunnit
seger. Två generationer kämpa tillsamman,
säger fröken Lundin, och det är ej utan att
gråhårsdamerna väcka det största intresset.
Man känner förtroende för deras djupa in-
sikter och stora erfarenheter; de yngre utmärka
sig främst för energi och ovanlig organisa-
tionsförmåga.
En person som gjorde djupt intryck på
fröken L. var kvinnokongressens ordförande
mrs May Wright Bewail. Man kan icke nog
beundra denna storslagna kvinna, säger hon,
och hennes underbara förmåga att afleda obe-
hagliga sammanstötningar och att briûga stri-
diga element till samverkan, kvinnliga pro-
fessorer, läkare, jurister, präster, skådespeler-
skor med flere, så att kongressen kunde af-
löpa utan ett enda störande intermezzo. Mrs
Sewall lefver för en idé, en vidt omfattande
idé, som hon redan har satt i praktisk till-
lämpning. Hon har nämligen grundat »Iw- I
ternational Council of Women», ämnad att
bilda en sammanslutning af alla länders kvin-
noföreningar. I hvarje land skall en inhemsk
kvinnoförening utgöra en förmedlande länk
mellan olika därvarande föreningar, utan att
i någon mån inverka hämmande på deras
enskilda syften: ordföranden i hvarje sådan
inhemsk förening är ex officio vicepresident ,i
»International Council», som hvart femte år
sammanträder i olika länder. Hvart land
skall äga tvänne röstberättigade. Rösträtten
utöfvas af hvarje förenings ordförande och en
delegerad. Nästa kongress är bestämd att
hållas i London 1898, under lady Aberdeens
ordförandeskap, till vice ordförande är mrs
May Wright Sewall utsedd, till första sekre-
terare mrs Mac Laren, engelska, andra sekrete-
rare madame Marie Mortin, fransyska, kassör
Alexandra Gripenberg, finska, och doktor Ellen
Fries till korresponderande ledamot för Sverige,
alltså representanter för fem olika länder.
Det ligger en storslagen tanke till grund
för denna stiftelse. I en tid, då samma in-
tresse förenar världens kvinnor, är det af vikt,
att de ömsesidigt kunna meddela hvarandra
sina intryck, åsikter, erfarenheter och idéer,
Det är helt visst ett grobart frö utsådt i bästa
jordmån.
Ett litet lustigt bon mot, värdt att repete-
ras, är följande utläggning af mrs Jeness Miller
öfver hvarför männen ha så mycket större
inflytande på de flesta områden än kvinnorna.
Det beror därpå, sade hon, att de från bör-
jan ha fått så många praktiska fickor på sina
kläder. Tänk blott, om en liten flicka vill
skära af en segelgarnståt, då måste hon ge
nast be sin bror eller en annan gosse om en
knif, som han naturligtvis bär på sig i en af
sina många fickor, och därmed börjar redan
beroendet.
Det var en glädjande sak att höra det de
kvinnliga utställningsföremålen på nästan alla
områden kunde mäta sig med männens utom
kommunikationsbyggnader, elektriska bygg-
nader och grufbyggnader, hvilket hade med
sig det ganska vackra resultatet, att 100
kvinnor mot 500 män invaldes i prisnämn-
den, där deras arbete värderades med lika
högt honorar som männens.
Att kvinnorna skötte sig väl, framgår däraf,
att doktor Shirr från Arkansas, författaren
till »History of the Américain People», väckt
motion om en särskild tacksägelse till pris-
juryn för Liberal Arts, hvaraf äfven fröken
Lundin var medlem, för den ypperliga insats
damerna gjort i ett arbete, som varit både
drygt och ansträngande.
Jag vill ej längre uppehålla mig vid det
sakrika föredraget, utan tillägger blott, att det
slutade med en allmän treflig liten interwiew,
hvarunder många frågor ofta roligt besvara-
des, som då på spörsmålet, hur deamerikanska
kvinnorna förklara bibelordet: kvinnan tige i
församlingen, svaret utföll: Ja, de mena,
att det är en känd sak, att kvinnor af natu-
ren ha svårt att tiga, när andra tala, och
förmaningen kan blott anses gälla ett till-
fälligt nedtystande, men ej någon allmän lag.
Hur de amerikanska kvinnornas prästdräkt ter
sig, lät oss äfven interwiewen veta, och be-
skrifningen var verkligen både smakfull och
värdig. Hon bär en hvit klädning och där-
öfver en svart, veckrik toga med långa upp-
skurna ärmar och kring halsen ett rikt vec-
kadt krås. De amerikanska kvinnliga prä-
sterna äro i allmänhet vältalarinnor, besjä-
lade af sitt kall, hvilket är mer än som kan
sägas om alla manliga predikanter.
Föredraget hälsades med lifliga applåder
och snart lockade från angränsade rum Cho-
pins lekande rytmer med sin vemodsfulla
underton till ny underhållning, men musiken
blef ej i kväll berättigadt uppmärksammad,
man var ännu allt för upptagen af tankarne
på detta härliga land i fjärran västern, där
allt hvad kvinnan drömt om, frihet och obe-
roende, redan är förverkligadt, och man fort-
for i tur och ordning att interwiewa fröken
Lundin hela aftonen, utan att hennes älsk-
värda min mulnade eller hennes beredvillig-
het att svara svalnade.
Nya Idun har äfven en materiell under-
hållning, en liten god supé serverad till bil-
ligt pris. Maten är ju en viktig del af
svenskt sällskapslif — äfven därvidlag står
Amerika framför oss, där bjuda de sina gä-
ster på litet förfriskningar och undantagsvis
en kopp te. Hvilket idealiskt umgängeslif!
Att kunna taga emot sina vänner, utan att
dessa dystra tankar måste flyga igenom ens
hjärna: Har jag något att bjuda dem på?
Och har man det inte, ja, då sitter man hela
tiden och är smått förargad, att det skulle
falla sig så olägligt, att de kommo just i dag.
Men nachspielet nalkas! Anekdoterna fö-
das, de roliga infallen blixtra fram, och innan
man vet ordet af, lider det redan mot små-
timmarna.
Ja, så roar man sig en kväll i Nya Idun.
Al/a våra läsarinnor
uppmana vi att noga beakta vårt
tillkännagifvande på första sidan
i dagens annonsbilaga och det säll-
synta anbud, som däri göres dem.
Huru våra sjukdomar uppstå.
För Idun af S. H.
o
h kors, är hon sjuk; det var sorgligt.
Men jag förstår inte det. Det var icke
längesedan jag såg henne frisk och kry, och
sannerligen jag begriper, hur hon har kunnat
blifva sjuk, hon som är så rädd om sig, och
som är i tillfälle att få skona sig på alla
vis.
Ungefär med dessa ord.hör man ofta un-
derrättelsen om ett sjukdomsfall mottagas, och
vi måste medge, att mången gång är förvå-
ningen fullt berättigad. Sjukdomsorsaken är
långt ifrån alltid tydlig och lätt att finna,
och man står undrande och spörjande, sär-
skildt då man icke känner sig riktigt öfver-
tygad, att »hon har förkylt sig.» Att det
ges omständigheter, som kunna för längre eller
kortare tid beröfva oss hälsan, har man af
erfarenhet vetat sedan gammalt, men det är
först på senare tider man sökt att närmare
lära känna dessa omständigheter. Den tid
ligger icke många decennier tillbaka, då lä-
karen ännu stod i det närmaste främmande
för alla de förhållanden, af hvilka en sjuk-
dom betingas, då sjukdomsorsakerna ännu
endast i ringa grad utgjorde föremål för hans
uppmärksamhet. Men i samma mån läkar-
vetenskapen gått framåt, har studiet af sjuk-
domarnes uppkomst blifvit allt mer uppmärk-
sammadt, och i närvarande stund utgör kun-
skapen därom — den så kallade etiologien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
