Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. 9 februari 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 IDUN 1894
lif, står det dock i vår makt att i ej ringa
grad skydda oss mot desamma. En god del
af dessa faror behöfva vi endast undvika, och
mot de öfriga stå vi ingalunda vapenlösa.
Alla de sanitära anordningar vår tid med
sådan energi genomfört och alltjämt söker
genomföra, äro i själfva verket en strid mot
sjukdom och död. Och att vi icke kämpa
denna strid utan framgång, därom vittnar
tydligast af allt den aktningsvärda sänkning
dödlighetsprocenten har att uppvisa.
De fyra återstående prisen i den
s. k. fosterlandstäflingen.
Då de tillsatta hrr prisdomare för-
klarat, att deras öfriga göromål absolut
förhindra dem längre sysselsätta sig
med den bottenlösa ordgranskningen,
får redaktionen, som fortfarande lifiigt
erkänner det omöjliga i att fälla en af-
gjordt oomtvistlig dom, härmed såsom
skäligast tdldela de fyra återstående pri-
sen på hvartdera 100 kronor (hvilka fort-
farande stå deponerade hos notarius
publicus J. Millar härstädes) åt förfat-
tarne till de fyra listor, som äga de
högsta ordantalen, nämligen:
Med. fil. stud. A. Olofson, Stock-
holm, (20,140 ord)
fru Augusta Fogelmarck, Stock-
holm, (15,015 ord)
Stud. Joh. Spolén, Torsby, (12,736
ord)
och J. W. Goijer, Mönsterås, (12,700
ord).
Desse ha att snarast anmäla sig hos
redaktionen för prisens utbekommande.
Stockholm den 6 febr. 1894.
Red. af Idun.
För våra blomstervänner.
Ett och annat om krukväxters fortplantning.
Af Viola.
rukväxter förökas i boningsrum genom frö,
sticklingar, delning och rotskott samt äf-
JÇV veni ehuru mera sällan, genom ympning
ÇJT och oculering.
Det naturligaste sättet, och det hvaraf naturen
i stort begagnar sig för att fortplanta växter, är
medels frösådd.
Som ett stort antal af de växter vi odla i kru-
kor härstamma från trakter med vida högre vär-
me än våra somrar äga, fordras vanligen mer
eller mindre konstlade åtgärder, hvilka i bonings-
rum svårligen kunna åstadkommas, för ernående
af den temperatur de respektive fröslagen behöfva
för sin groning, på grund hvaraf det blott är ett
fåtal växter, som med framgång låta fortplanta sig
i boningsrum genom frösådd. Bland växter lämp-
liga härtill må nämnas: Abutilon, Acasia, Aralia,
Balsamin, Campanula, Canna, Capsicum (spansk
peppar), Celosia (tuppkam), Cineraria, Cypress,
Rucaiyptus, Heliotrop, Lackviol, Nejlikor, Pelargo-
ner, Petunia, Toffelblomster, Thuja och af palmer
den vanliga dadelpalmen (Phcenix dactylifera);
möjligen äfven några andra arter. N
För öfrigt kan man ju försöka äfven med an-
dra, med god vård kan det nog lyckas.
Fröet till de flesta växter sås helst tidigt om
våren, på det plantorna må blifva så stora som
möjligt till vintern. Som tiden, hvilken åtgår till
groningen, är tämligen olika för olika växter, sås
hvarje sort för sig i smärre krukor, hvilka till
nära hälften fyllas med sönderslagna tegel- eller
träkoisstycken, öfverläckla med ett tunt moss-
lager. Återstående tomrummet fylles på en å två
centimeter när med rikt sandblandad, lös och
myllrik jord, som till mycket små frön bör sållas
med ett fint såll. Löf- och ljungjord jämte sand
och till några växter litet gödseljord är en i all-
mänhet passande jordblandning till frösådd. Är
jorden torr, spritas vatten öfver den, hvarefter
den omblandas, så att den blir lagom fuktig in-
nan den fylles i krukorna, man behöfver då, sedan
fröet blifvit utströdt öfver den jämnade jordytan,
endast helt lätt öfversprita det med en fin kann-
sil, för att få det att sluta sig till jorden, hvar-
efter det öfvertäckes med ett jordlager af ungefär
fem gånger fröets tjocklek ifråga om större frön
och tre gånger dess tjocklek vid smärre.
Stoftfina frön, såsom Calceolariernas, få ej alls
täckas med jord. Efter verkställd sådd öfvertäc-
kas krukorna med glasskifvor, för att ej så ha-
stigt uttorka, samt ställas i ett soligt fönster och
skuggas genom ett emellan krukan och fönstret
upprest papper. En jämn, men ej öfverflödig fuk-
tighet är af nöden för groningen. Krukor, i hvilka
ytterst fina frön äro sådda, vattnas bäst genom
att nedsänkas nästan till brädden i ett kärl med
vatten, så att jorden får suga till sig det genom
afloppshålen. Härigenom förhindras fröen att
blifva rubbade ur sitt läge. Vid vattning på van-
ligt sätt ofvanifrån spolas gärna de små fröen
ihop på ett ställe.
Så snart plantorna börja visa sig i jordbrynet,
aftagas glasskifvorna, och plantorna vänjas så
småningom vid solljuset, om de äro af.sådana sor-
ter, som fördraga sol. Plantorna efter fina frön,
hvilka alltid äro ytterst små, måste ägnas den
sorgfälligaste vård, tills de blifvit något försig-
komna. Här duger ej att aftaga glasskifvorna
strax plantorna kommit upp, det öfre jordlagret
skulle då snart torka ur och rötterna, som just
befinna sig vid själfva ytan, förtorka och på sam-
ma gång hela plantan. Glasskifvorna måste där-
för bibehållas öfver krukorna, tills plantorna blif-
vit mera försigkomna. För att tillföra plantorna
frisk luft, upplyftas glasskifvorna något, och små
pinnar eller dylikt stickas emellan, så att en
öppning af några millimeter uppstår.
Då plantorna fått ett par blad förutom hjärt-
bladen, omskolas de smärre plantorna på tillräck-
ligt afstånd från hvarandra i andra krukor samt
planteras en och en i små krukor, då de uppnått
erforderlig storlek, hvarefter de behandlas som
äldre växter af samma slag. Plantor efter stora
frön såsom Acasia och Canna behöfva ej omsko-
las, utan kunna strax de uppkommit sättas hvar
och en i sin egen kruka.
Erinras bör, att fröet af vissa växter såsom
Acasia, Canna och palmer bör filas med en tre-
kantig fil, eller skäres med en knif en öppning
på det hårda skalet, så att fröhvitan lyser igenom;
uraktlåtes detta, åtgår ofantligt mycket längre tid
’ till groningen.
Till sist något om en metod, som jag funnit
mycket bra vid uppdragning af krukväxter genom
frö.
I stället för att så fröet direkt i jord, har jag
lagt det emellan fuktadt mjukt papper, härtill läm
par sig bäst hvitt läskpapper genom sin egenskap
att hastigt och lätt taga till sig vatten — pappe-
ret kan torkas och nyttjas flere gånger. På ett
tefat läggas först några lagom stora vattendränkta
pappersblad, mellan hvilka ej några frön läggas,
sedan kommer papperet, mellan hvilket fröen ligga,
ofvanpå dessa åter några tomma pappersblad och
öfver det hela ett tefat för att trycka papperen
intill hvarandra. Är det frösorter, som fordra hög
värme för att gro, kan man ställa faten i spiseln.
Dagligen genomser man alltsammans för att fukta
papperen med ljumt vatten, då de börja blifva
något torra, samt efterser om någon frösort grott,
då fröen upplockas och utläggas på vanligt sätt
i iordninggjorda krukor.
Fördelen af denna metod är att man bättre än
eljes är i stånd att hålla lagom fuktighet åt fröet.
I synnerhet vid mycket fina frön, hvilka eljes äro
ganska kinkiga att få att gro, är metoden af värde.
Med en fin nål är det mycket lätt att i groende
tillstånd öfverflytta de små fröen från papperet
till jorden i krukan. Att man på ett eller annat
sätt måste vattna krukorna, sedan fröet ditlagts,
säger sig själft.
Täckning af fröet och behandling i öfrigt lika
som vanligt.
Genom sticklingar förökas med bästa resultat
flertalet af de krukväxter, som kunna odlas i bo-
ningsrum. Lämpligaste tiden härför är äfvenledes
tidigt om våren, dock kunna äfven af många väx-
ter sticklingar med framgång sättas på andra
tider.
(Slut i nästa n:r.)
XJi» notisboken.
Elise Hwassers jordfästning försiggick
härstädes i tisdags middag under ett så allmänt
och folkligt deltagande, att det knappast ägt något
motstycke, sedan August Blanche slutade sina
dagar.
Bland den till åtskilliga tusen personer upp-
gående, till största delen sorgklädda samlingen,
som fyllde Storkyrkan till sista plats, märktes fler-
talet medlemmar af hufvudstadens artistiska och
litterära värld samt framstående personer inom
alla samhällslager.
Den enkla, men smakfulla ekkistan var place-
rad i koret och pryddes endast af en lagerkrans
på hyende af cypress, midt på locket ett stort
kors af hvita hyacinter, hvilande på korslagda
palmkvistar, minnesgärden af Elise Hwassers dot-
ter, svärson och dotterson, en stor immortellkrans
med sorgflor och bukett af hyacinter, från hennes
syster och svåger vid hufvudet, lager och prakt-
fulla gula rosor, från broder och svägerska, vid
fotterna samt på sidorna krans och buketter från
två den bortgångna nära stående vänner. Mellan
de svarta fransarne på kistan slingrade sig en
guirland af frisk lager. På katafalken närmast
kistan lågo de många kransar och buketter, som
ägnats den bortgångna af f. d. kamrater, släktin-
gar och vänner, och nedanför densammas fot de
stora och praktfulla lagerkransar, som sändts från
kungl. teatrarna och öfriga hufvudstads- och lands-
ortsteatrar.
Medlemmar af k. hofkapellet utförde till en bör-
jan under hofkapellmästare R. Hennebergs anfö-
rande en af denne för det högtidliga tillfället sär-
skildt komponerad fantasi. Sedan de sista tonerna
af denna gripande musikaliska afskedshälsning
till den stora dramatiska konstnärinnan förklin-
gat, afsjöngs från orgelläktaren första versen af
ps. 452: »Jag går mot döden, hvart jag går».
Därefter framträdde pastor primarius Fehr till
kistan och framsade med kraftig, genom hela
templet trängande stämma ett längre gripande
griftetal, efter hvars slut jordpåkastningen förrät-
tades och ceremonien afslutades med den vackra
psalmen 481 och Integer Vitœ för blandad kör a
capella.
Stoftet fördes härefter till krematoriet vid Nya
kyrkogården för att, enligt den aflidnas förord-
nande, brännas. På onsdagen nedsattes Elise
Hwassers urna i familjegrafven. De vackra kran-
sarne pryda nu griffen, men de många banden
jordades tillika med stoftet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
