Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. 16 februari 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 IDUN 1894
Öfver tillgångarna.
’fi^ustaf lilla, lät oss gå på teatern i afton,»
och min hustru slog sina armar ömt om
min hals och såg så bedjande ut.
»Ja, men kära du, folk med våra inkomster
får ieke tänka på sina nöjen ; vi hafva icke
råd.»
»Men, Gustaf min älskling, det är nu tre
veckor sedan vi voro ute, och jag sitter här
hemma dag efter dag ensam och blir så dum
och folkskygg. För resten sä kostar det så
litet, och fru Ahlman är ute jämt och roar
sig, och de hafva inte större inkomster än vi.»
Men huru ser det ut i deras hem, tänkte
jag, i det jag gick till mitt kontor. När jag
åter kom hem till middagen och min hustru
kom emot mig, strålande glad, som hon för
resten alltid är, tog jag fram teaterbiljetterna,
som jag i alla fall köpt på hemvägen. Vi äro
båda af s. k. bättre familj och kunna natur-
ligtvis inte sitta på »hyllan», utan biljetterna
voro till första raden à 1: 75 pr styck.
»Tack, min älskade gubbe, du är ändå bra
snäll!» och hon omfamnade och kysste mig
och kramade mig. »Men nu, min älskling,
måste jag köpa mig ett par handskar n:r 6,
du vet, jag kan omöjligt hafva de gamla, och
sä måste jag hafva en liten spetskrage, vi
komma ju bland folk, och jag skäms, om jag
icke har något på mig.»
Nå, jag är inte mer än människa, och när
en förtjusande liten kvinnovarelse ber om något,
så kunna vi stackare till manner icke neka.
Hon fick sina pengar, både till det ena och
det andra.
Vi hade fått en bra plats, och min hustru
var öfverlycklig. Herrskapet Alm var där, och
Bernsons och fru Berg med dotter och fabri-
kör Rinman ; det blef nickningar och utbyte
af hälsningar till höger och vänster. Vid första
mellanakten fick jag se kassör Palm med fru.
Palm är en gammal skol- och ungdomsvän till
mig. Han gjorde en inviterande nick på huf-
vudet och en blinkning som betydde: »ett glas
punsch, gamla gosse», och jag ut förstås. I
foyern köpte han en påse konfekt och skickade
in till sin fru, hvilken satt kvar i salongen.
Jag kunde icke visa mig mindre artig än han,
utan betalade mina 75 öre för en likadan påse
och slängde en 25 öring åt en vaktmästare för
att skaffa fram den till min fru. Så bjöd
han på en halfva punsch. I tredje mellanak-
ten bjöd jag också naturligtvis på en halfva
punsch och vichyvatten till förstås.
Föreställningen var slut, och vi togo på oss
vära ytterkläder eller, rättare sagdt, vaktmästa-
ren tog på oss dem, schangtill skall det vara,
och så fick han sig en tolfskilling för det be-
sväret. I Vestibülen stod Palm med fru och
väntade på oss. »Hör du, kära bror,» säger
han, »skulle vi inte ha oss en sexa tillsam-
mans, det är sä sällan vi träffas nu för tiden,
och det vore så roligt att upplifva gamla min-
nen, och vära fruar hafva så mycket att språka
om.»
Jag såg på min unga fru, och hon såg sä
lycklig ut vid tanken på att för en gång kom-
ma »ut på vift», att jag icke hade hjärta att
säga nej. Nå, vi gingo till Berns’ och åto en
lätt supé, drucko en kopp kaffe och ett glas
punsch åter igen, upplifvade minnen från skol-
och ynglingaåldern, fruarna voro glada och
lyckliga, skrattade och pratade om en hel hop
gemensamma intressen, med ett ord, vi hade en
angenäm afton.
»Gustaf lilla,» sade min fru morgouen där-
på vid frukostbordet, »hur är det med dig i
dag. Du är så tyst och ser så dyster ut; vi
hade ju så rysligt roligt i går. Herrskapet
Palms äro allt bra trefliga människor.»
»Ja, nog hade vi roligt alltid; men vét du,
hvad din teaterafton kostade? Du får inte
undra på, att jag har litet »bondånger». Se
här skall du få se en liten additionstabell :
2 biljetter à 1: 75 .............................. kr.3: 50
Handskar......... ........................... »i: 25
Spetsen .............................._................. » 1: _
Konfekten .............................. »0: 75
Vaktmästaren............................................... » 0: 25
Punsch, vichyvatten ochdrickspengar ... » 1: 60
Vaktmästaren (för kläderna)................... »0: 25
Supé för 2 à 1: 50............................... »3; _
4 kaffe à 25 öre ............................. »1: _
Kyparen ................................. »0: 25
Kronor 12: 85
Ja, 12 kronor och 85 öre kostade oss afto-
nen, och du vet, att jag har i lön endast 2500
kronor om året, d. v. s. 6 kronor 85 öre om
dagen. Huru tror du det skall gå ihop?»
Ja, penningebekymmer äro de värsta bekym-
mer. Min hustru blef ledsen och grät en vers;
jag var »sur» redan förut. Jag är ingen snål-
varg, långt därifrån ; men när vi äro två, som
skola lefva på 2500 kronor om året, och när
man måste vara snyggt klädd och är van vid
att hafva fint och trefligt hemma och tidnin-
gar och böcker m. m., då har man inte råd
att pä en enda afton göra af med dubbla dags-
förtjänsten.
Vid middagen bom min hustru emot mig.
Nu var hon glad igen, molnet, som fördunklat
vår lyckas himmel, hade passerat. »Gustaf,» |
säger hon, »förlåt mig, att jag var så ledsen och
oförståndig, nu skola vi komma öfverens om
att icke lefva öfver våra tillgångar, så kunna
vi få ett långt, lyckligt lif tillsammans, fastän
tillgångarna äro små. Och vet du, jag har
hittat på ett sätt att förtjäna igen, hvad vi
så lättsinnigt festade upp.»
»Hur så,» sade jag med glad förvåning.
»Jo, det finnes sä många unga familjer, som
af oförstånd, af ren tanklöshet, lefva dag efter
dag öfver sina tillgångar, på samma sätt som
vi gjorde i går. Och nu vill jag upplysa dem
genom din additionstabell, huru lätt det är att
glömma sina tillgångar, och därför har jag
skrifvit upp hela historien, och nu skola vi
skicka in den till Idun.»
Och här är den nu.
Job.
&
En pristäflan mellan kvinnliga |
handarbeten.
Det tillfälle, som vi lyckats bereda våra
läsarinnor, att med ringa möda komma i
besittning af de ypperliga Liedbergska flos-
saapparaterna, har omfattats med stort in-
tresse frän alla häll. Det närmare tillkän-
nagifvandet härom återfinnes äfven i da-
gens nummer (se annonsbilagan l;a sidan),
och uppmana vi enhvar att begagna sig af
den ovanliga förmän, som här erbjudes.
Maa har äfven hemställt till oss, huru-
vida vi ej skulle vara villiga anordna
en pristäflan bland Iduns läsarin-
nor mellan arbeten, tillverkade med
denna flossaapparat.
Vi äro sä mycket hellre redo att gä
denna önskan tillmötes, som all uppmun-
tran af kvinnlig slöjd naturligtvis ligger
oss varmt om hjärtat. Och vi utfästa här-
med
Fyra pris:
Ett pris å hundra (100) kronor;
Ett pris å femtio (50) kronor;
Två pris â hvartdera tjugufem (25) kronor
att tilldelas de fyra bästa och smakful-
laste arbeten, tillverkade med Liedbergs
flossaapparat, hvilka före den 1 ok-
tober i är insändts till Redaktionen
af Idun, Stockholm.
Alla de insända arbetena, äfven de
prisbelönade, återställas i oskadadt skick
till deras ägarinnor omedelbart efter pris-
utdelningen, i hvarje fall i god tid att an-
vändas till julklappsutdelningen, för hvil-
ken helt visst mänga af dem torde komma
att vara afsedda. Hvarje arbete bör alltsä
åtföljas af noggrann uppgift pä afsända-
rinnans namn och adress.
Vid bedömandet af de insända arbetena
ha vi nöjet påräkna biträde af en nämnd
af damer, hvilka härtill måste betecknas
som synnerligen sakförståndiga, nämligen
föreståndarinnan för Handarbetets Vänners
utställning i Stockholm fröken Agnes Bran-
ting, innehafvarinnan af Svensk Konstslöjd-
utställning fröken Selma Giöbel och slöjd-
inspektrisen vid Stockholms folkskolor frö-
ken Hulda Lundin.
Olos I I Iduns Modetid-
ning komma under arets lopp flere vack-
ra mönster för flossarbeten att med
delas.
Stockholm den 15 februari 1894.
Redaktionen af Idun.
Från Iduns läsekrets.
Klara har rätt!
Med anledning af uppsatsen: Haem har råttt
i ldun n:r 2 ber jag om plats för ett svar på den-
samma, från min personliga synpunkt sedt ; jag
antager, att mänga komma med invändningar —
i tankarna åtminstone.
Jag tycker obetingadt, att Klara har rätt, när
hon anser sin vän Anna för ett godt stycke ego-
ist. Nog är det sant, att vi alla ha skyldighet
skydda våra barn mot faror af hvarje slag, men
att drifva rädslan för smitta till en sådan höjd
som nu ofta sker, är både hjärtlöst och orått.
Och huru ofta synda ej föräldrar ännu gröfremot
sina b»rn i fråga om hygien, utan att göra sig
ens de ringaste samvetsförebråelser; blott när det
är fråga om smittosamma sjukdomar, synas de
ras samveten vara öfver all höfvan ömtåliga. —
Och likväl kunna de aldrig värna sina älsklingar
mot dessa sjukdomar, ty öfverallt ute i lifvet lura
ju de fiendtliga »bakterierna och bacillerna» på
sina offer !
Skarlakansfebern är en svår sjukdom, men nog
öfverdriGer man sin fruktan både för den och
för många andra, och nog är det bra hjärtlöst att
alldeles »boycotta» de stackars familjer, där sjuk-
dom härjar.
Jag vill visst inte därför säga, att man allde-
les i onödan skall utsätta sig för smitta, men har
man en god vän, som genom sjukdom och sorger
pröfvats af ödet, så nog tycks det mig, att man
borde känna sig manad att trösta henne, och nog
skulle Annas handlingssätt framträdt i vackrare
dager, om hon i stället svarat ungefär så här’-
Min kära Klara!
Med den varmaste medkänsla läste jag just
nyss ditt bref och ser, att din lilla Ester fått
skarlakansfeber. Jag kan så väl förstå, huru oro-
lig och förtviflad dÿ skall känna dig, och huru
godt det skulle göra dig att få en spräkstund med
en af dina vänner, och det gläder mig, att du
vändt dig just till mig, ty det visar, att jag vun-
nit en plats i ditt hjärta.
Ditt förslag att träffas hemma hos mig anser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
