Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. 16 februari 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1894 ! D U N 53
jag likväl mindre klokt, ej för min egen del, ty
den risk jäg löper är nog ej stor, äfven om jag
törhända är litet mera mottaglig för smitta än
som precis är önskligt, men som du vet har jag
en del syster- och brorsbarn, och deras mammor
kunde möjligtvis taga illa vid sig, ifall de finge
kunskap om ditt besök och vädra »bakterier och
baciller» i alla vråar i mitt trefna hem, och den-
na ängslan vill jag bespara dem.
Det oaktadt vill jag gärna, att vi skola träffas,
så alt jag får pigga upp dig litet. Möjligen skulle
vi kunna träffas hemma hos dig, i något rum som
ligger så långt skildt från sjukrummet som möj-
ligt, men ännu hellre skulle jag vilja, att vi träf-
fades ute och toge oss en promenad, hvarunder
vi kunde ha tillfälle att talas vid, på samma gång
som du själf hämtade litet frisk luft, hvilket nu
är alldeles nödvändigt för dig, såvida du skall stå
ut med att vaka vid din lilla Esters sjuksäng.
Håll bara modet uppe, Klara lilla, och sök med
alla till buds stående medel bekämpa den svåra
sjukdomen.
Skicka om möjligt genast bort de öfriga barnen,
så att deras skolgång ej behöfver afbrytas, hvil-
ket är dubbelt så svårt, när man har sjukt hem-
ma och behöfver ha frid för de små bråksta-
karna. 1 nödfall kan du få skicka hem ett par
till mig, sedan du först grundligt låtit desinficiera
deras kläder samt låtit dem tvätta sig med något
desinfektionsmedel, exempelvis karbollösning.
Som du vet, är jag ej orolig för min egen vär-
da person, men det oaktadt anser jag, att man är
skyldig att iakttaga en del försiktighetsmått, på
det man ej må få anledning till samvetsförebrå-
elser, och därför ber jag dig att först byta klä-
der samt sedan grundligt tvätta dig med något
»desinficerande» och därpå genast begifva dig ut.
Jag skall vänta dig nere vid porten. Sedan skall
jag å min sida genomgå en liknande »reningspro-
cess» vid min hemkomst, och hoppas jag, att hvar-
ken jag eller mina små släktingar då kunna få den
ringaste känning af skarlakansfebern.
Farväl nu, min kära vän ! Jag hoppas vi snart
träffas! Vännen Anna.
»God plats för ung, bildad flicka.»
Finnes någon bildad flicka,
som ni kan mig genast skicka,
och som ingen lön vill hat —
Hon skall endast städa, damma,
se att allt blir gjordt tnedsamma
och för öfrigt få det bra.
Rum vi hafea endast fyra.
Hon får ensam med dem styra,
rent och snyggt hon hålla skall,
de små barnens kläder laga,
hand om deras läxor taga,
deras lekar dagen all.
Ifall jungfrun år i flängen,
då bör »fröken» bädda sången,
laga mat och duka bord.
Framför allt så må hon vara
snäll och ödmjuk, kunna spara,
aldrig svara mig ett ord.
Vill ej höra, att jag vgrälar»,
och att hon beständigt »trålar»,
hon, som äter vid vårt bord
och är ^medlem af familjen».
Såg mig, om I gärna viljen
ha det båttre — på vår jord /
Märk dock noga, hon bör vara
fattig, utan vänners skara,
utan far och mor och bror.
Och att hon hos oss skall trifvas,
inga toflvel därom gifvas,
hon skall få det godt, jag tror.
Hon bör äfven kunna spela,
ingen kunskap henne fela:
språk, musik och handaslöjd.
Och når mina nerver strejka,
skall hon med massage dem stärka,
allt skall gå med lust och fröjd.
Hon bör kunna väfva, sticka
och i allt sig lämpligt skicka
som en flink och bra modist.
Hvad jag nu begärt är ringa —
svårigheter också inga
böra finnas. Sa till sist
vill jag blott helt hastigt nämna,
att till sommaren vi ämna
bygga oss ett mejeri. —
Klockan tre hon måste vakna,
att vi ingenting må sakna,
då vi äfven vakna bli!
Bort med sorgpapperet!
ifi ^ dödsbud sändas på svartkantadt pap-
Per i svartkantade kuvert är en sed,
QjY som vunnit allmän anslutning. Motta-
garen af ett dylikt sorgebref blir visserligen
förskräckt, men så kommer strax den tanken
att helt nära anhöriga och bekanta vanligen
på annat sätt än genom tryckta tillkännagif-
vanden underrätta om en familjemedlems eller
intim väns död. — Men det finns många per-
soner, som efter en nära anhörigs död under
hela sorgetiden, d. v. s. ett år, ja till och med
därutöfver, föra hela sin korrespondens på s.
k. sorgpapper och därmed hylla en ganska
hänsynslös osed. En hvar, som mottager ett
dylikt bref, förmodar i första ögonblicket ett
nytt, uppskakande dödsbud, tills man vid när-
mare påseende å ena sidan drar en suck af
lättnad, å andra sidan fördömer ett bruk, som
onödigtvis sätter ens nerver i spänning. Rik-
tigt starka människor kunna ju utan vidare
men utstå dessa högst öfverflödiga attacker,
men är det fråga om sjukliga eller hysteriska
personer, har erfarenheten i många fall visat
att inträffandet af ett svartkantadt bref, ofta
af helt ofarligt innehåll, haft de sorgligaste
följder: svåra återfall, ja, till och med döds-
fall ha kunnat framkallas däraf. Därför är
det hvar och ens oafvisliga plikt att på inga
villkor hylla en dylik osed, från hvilken vi
bekvämt och utan någon uppoffring å vår sida
kunna afstå. Med samma rätt som vi under
sorgetiden använda svartkantadt brefpapper,
kunde vi ju äfven använda en i svart dekore-
rad bordsservis, svartkantade underkläder o. s.
v., och om modet en gäng kommer att på-
bjuda detta — skall det säkert också ske. Den,
hvars sinne hänger fast vid dylika ytlighe-
ter, som helt visst ej ha det ringaste att göra
med den verkliga sorgen, den kan ju äfven
bära den till torgs, men aldrig borde detta
ske, om vi veta med oss, att vi därigenom
kunna skada andra, och detta är just fallet
vid den gagnlösa användningen af sorgpapperet.
För våra blomstervänner.
Ett och annat om krukväxters fortplantning.
At Viola.
(Slut fr. föreg. n:r.)
Till sticklingar lagas vanligen 4 till 10 centi-
meter långa skott — af en lång kvist kan erhål-
las 2 à 3 sticklingar — som afskäras med skarp
knif tätt under ett blad. På den del af skottet,
som kommer under jorden, afskäras bladen jämte
sina skaft.
Krukorna, hvari sticklingarne skola sättas, böra
i bottnen förses med ett efter deras storlek af-
passadt lager sönderslagna krukekärfvor eller trä-
kolstycken, ofvanpå hvilket lägges ett tunnt moss-
lager, så att öfverflödigt vatten med lätthet afrin-
ner. Härofvanpå lägges ett cirka 10 centimeter
tjockt tager af lätt, lös jord, rikt blandad med
sand och kolstybb, n. b. träkol. I detta nedsät-
tas sticklingarna blott så djupt att de stå stadigt
och ej falla omkull. Jorden tilltryckes ganska
fast omkring dem.
Det brukas vanligen af amatörer att i nedre än-
dan af sticklingen insticka ett rågkorn; fackmän
skratta däråt. Verkan däraf torde också vara om-
tvistad. För egen del tror jag, att det hvarken
gagnar eller skadar. Hufvudsaken är nog att de
komma i åtnjutande af lagom värme och i syn-
nerhet att jorden ej hålles så sur, att de ruttna,
lika litet som den får torka för mycket. Med de
sorter, som villigt slå rot, behöfver man vanligen
ej göra sig mycken möda, betäckning med glas är
vid dessa ej af nöden. I allmänhet fordras dock
att den yttre, torra luften utestänges, och det
skadar ju ej att öfvertäcka äfven de sorter, som
lätt »taga rot», helst om man ej vet med säker-
het, livilka som besitta den egenskapen. Krukorna
placeras lämpligast i eller i närheten af ett soligt
fönster, såsom varande den varmaste platsen, en
tämligen hög värme i jorden är nämligen nödvän
dig för rotbildningen. De böra dock på ett eller
annat sätt skuggas mot starkt solsken. Glasen
böra dagligen aftagas och torkas invändigt.
Då sticklingarna fått goda rötter, aftages glasbe-
täckningen och de planteras isär samt vattnas
med försiktighet, tills de rotat sig och börja växa,
då de behandlas som äldre exemplar af samma
slag.
Sticklingar af kakteer och andra »köttiga» väx-
ter böra ligga någon tid och torka, innan de sät-
tas, glasbetäckning är vid Here af dessa ej nödig,
de ställas i ett soligt fönster och vattnas mycket
sparsamt, tills de fått rötter.
Sticklingar af pelargoner sältas helst en och en
i små krukor och hållas i det närmaste torra, tills
de rotat sig, de taga särdeles lätt röta, om jor-
den är något mera fuktig,
Sticklingar af ficus och nerium sättas vanligen
i flaskor eller buteljer fyllda med vatten.
Af ficus aftagas i mars eller april med 4—6
blad försedda skott, två eller tre af de nedre bla-
den afskäras, sticklingarna (å ligga, tills den hvita
mjölksaften upphört att rinna och såret torkat,
då de sättas så djupt, att de nå ned 5 à 6 centi-
meter i vattnet. Flaskorna ställas i fönstret af
ett varmt rum, och man har intet vidare att skaffa
än att påfylla vatten, allt efter som det gamla af-
dunstar.
Då sticklingarna blifvit försedda med goda röt-
ter, inplanteras de i krukor. Med sticklingar af
nerium förfares på samma sätt; de sättas dock,
strax efter det de blifvit aftagna. Af nerium kan
man föröfrigt sätta sticklingar på vanligt sätt i
jord, i vatten försiggår rotbildningen något fortare.
Växters förökning genom delning och rotskott
är vida bekvämare än de föregående föröknings-
metoderna.
Vid delning åtföljes alltid den frånskilda delen
af mer eller mindre goda rötter och detta är äf-
ven ofta händelsen med rotskott. De planteras
därför genast hvar och en i sin egen kruka, stäl-
las varmt och skuggigt, samt, hvad som är kan
ske det viktigaste, vattnas med omtanke, tills de
rotat sig och kommit i växt, ty af mycken fuk-
tighet ruttna de lätt. Äro de af mera kinkiga
sorter, gör man äfven vid dem klokt i att öfver-
täcka dem med glaskupor eller dricksglas.
Delning företages vanligen samtidigt med att
moderväxten omplanteras. Rotskott frånskiljas
bäst under våren och sommaren. Framkomma
sådana om hösten och man vill begagna sig af
dem för erhållande af nya exemplar, gör man
bäst i att låta dem kvarstå vid moderplantan till
våren. Det är ofta nog svårt att behålla rotade
växter vid lif öfver våra långa, ogynsamma vin-
trar, och ännu kinkigare blir detta ifråga om så-
dana, som sakna rötter.
Fortplantning genom ympning och oeulering fö-
rekommer vid växtodling i boningsrum näppeli-
gen i andra fall, än om man inplanterat vilda
nyponstammar i krukor för att erhålla stamrosor.
Vildstammarne böra i så fall inplanteras om
hösten, öfvervintras i källare eller dylik lokal och
intagas i varmt rum i slutet af februari eller bör-
jan af mars för att ympas, sedan de kommit nå-
got i växt. Huru själfva ympningen tillgår, läres
lättare praktiskt än genom beskrifningar.
Oeulering utföres på sommaren i juli och au-
gusti och lyckas förträffligt på stammar, plante-
rade i det fria, hvilka sedan kunna inplanteras i
krukor: dock kunna äfven staminarne förut vara
rotade i krukorna.
Sen till, att Idun och Iduns Mode-
tidning finnas hos alla edra bekantal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
