Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 7. 16 februari 1894
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 I DU N 1894
Up notisboken.
»Kvinnans ställning sådan den bör vara»
var ämnet för ett föredrag, som doktor Anton
Nyström höll häromdagen på en välgörenhetssoaré
härstädes. Han uppträdde häri på sakrikt och
underhållande sätt mot kvinnoemancipationens
öfverdrifter, under starkt betonande af de hinder,
som redan ur biologisk synpunkt måste ställa sig
mot kvinnans fria tätlan med mannen inom en
stor del yrken och vetenskaper. Talaren belöna-
des med starkt bifall.
*
Ett tyskt furstegemak från Sverige. Ett
tyskt furstegemak har nyligen blifvit i sin helhet
utfördt i Sverige. Det är furst Solms-Braunfels,
såsom bekant gift med en svensk fröken Lavonius,
som till sitt hem i Wiesbaden gjort denna ovanliga
beställning. På Handarbetets vänners lokal ha i
dagarne utställts åtskilliga föremål, som för detta
rum blifvit utförda på föreningens atelierer: väf-
nader af olika slag, två vackra flossamattor, en
större och en mindre, dessutom kuddar till en
väggfast hörnbänk, draperier, portiéer, ryggstycken
till stolar m. m. Alla dessa föremål äro utförda
efter svenska mönster, och samtliga utmärka sig
för den solida elegans, som i allmänhet känne-
tecknar föreningens arbeten. De flesta äro utförda
efter ritningar af fröken Gisberg.
Träarbetena till det omnämnda gemaket, som
är bestämdt att blifva prinsessans skrifrum, äro
likaledes gjorda i Sverige. Det hela lofvar — att
döma efter de utställda föremålen och bilagda rit-
ningar — att i utlandet på ett värdigt sätt repre-
sentera svensk industri och konstslöjd.
*
Uppslukad af en våg. Telegrafisten fröken
Ellen Krisina Markman promenerade i måndags
i Lysekil å kajen därstädes i sällskap med en
lärarinna. Plötsligt kom en väldig störtvåg från
det af den orkanlika stormen upprörda hafvet,
rusade in öfver kajen och drog, då den föll till-
baka, fröken Markman med sig i djupet, där hon
inom kort försvann. Lärarinnan lyckades däre-
mot rädda sig. Den pä ett så sorgligt och egen-
domligt sätt omkomna var en helt ung dam, en-
dast omkring 24 år gammal.
*
Svenska Allmänna Djurskyddsförenin-
gen, hvilken genom sin verksamhet inlagt så stora
förtjänster om en förbättrad och mildare vård om
våra husdjur, har i dagarne utlyst en tailing och
bestämt ett pris af 200 kronor för den bästa skrift
i något af följande båda ämnen: »Djurskyddets
betydelse för landtbruksekonomien» och »Husdju-
rens vård i sjukt tillstånd». Närmare härom sy-
nes af annonsen i förra numret af idun.
Teater och musik.
Kungl. operan. Ändtligen gick i lördags andra
symfonikonserten under innevarande spelår af sta-
peln. Programmet var synnerligen omväxlande
och af mycket intresse. Hufvudnumret i detsamma
utgjordes af Schuberts undersköna c-dur-symfoni,
hvilken ej lär hafva gifvits här sedan år 1881 och
sålunda för mången torde hafva varit så godt
som en nyhet. Utmärkt genom stor melodirike-
dom och glänsande instrumentation, kan denna
komposition aldrig förfela att göra ett djupt och
varaktigt intryck på åhöraren, helst då utförandet
blir så godt, som nu var förhållandet. Af de öfriga
numren framstod särskildt Saint-Saëns’ färgrika
och ypperliga »Suite Algérienne», där i synnerhet
senare hälften af den karaktäristiska »rhapsodie
mauresque» och det hänförande stämningsfulla
»aftonsvärmeriet» väckte ett särdeles lifligt bifall,
efter den sistnämnda satsen så lifligt, att den
måste omtagas. Efter inledningsnumret, Schumanns
uvertyr till »Genoveva», en anslående komposition,
värdig den genialiske mästaren, fick man göra
bekantskap med en alldeles ny tonsättare, ryssen
Borodin. Af mindre värde än flere andra här ut-
förda ryska kompositioner, förmår den dock fängsla
och intressera åhöraren genom de tilltalande öster-
ländska melodimotiven och den förträffliga må-
lande instrumentationen.’
Konserten leddes af hr Hallén, och utförandet
af de olika numren var godt. Dock saknade man
flere af de bästa förmågorna i hofkapellet.
Under inöfning att som nästa repris uppföras
lär »Figaros bröllop» vara. Likaså torde »Huge-
notterna» med signora Labia som Valentine ej
länge låta vänta på sig. Vidare lär ett nytt och
intressant program komma att sammanställas af
Glucks härliga opera »Orfeus» (med fru Linden i
titelpartiet) och Hummels realistiska 1-aktsopera
»Mara», hvilken senast rönt mycken framgång på
flere framstående operascener i Tyskland och här
är alldeles ny. Den nyhet å vår k. opera, som
emellertid torde komma att väcka mesta uppmärk-
samheten och största intresset, är Verdis »Fal-
staff» med hr Lundqvist i titelpartiet. Såsom synes
är operadirektionen fortfarande synnerligen nitisk
i sin sträfvan att bereda publiken en rik omväx-
ling i repertoaren.
K. Dramatiska teatern. Efter maiheuren med det
senaste programmet var denna teater i måndags
åter färdig med ett nytt, men om ock detta möj-
ligen håller sig något längre uppe än det föregå-
ende, torde det visserligen ej bli bland de mera
långlifvade. Hrr von Schönthavs och Kadelburgs
lustspel, »Två lyckliga dagar», "hör icke till de ro-
ligare tyska fabrikaten, ehuru ett genomgående
godt utförande gjorde allt att tillvarataga de spar-
samma »pointerna». Den långa personlistan upp-
visade ett flertal af teaterns bästa krafter: fröken
Åhlander bade fått en af dessa rifvande gamla
tanter, som hon gör så ypperligt, hr Bceckström
en jovialisk gammal onkel, för hvilken han var
som skapt, hr Personne en lefnadsglad och oge-
nerad ung man i friarärenden med den outtöm-
liga svada, åt hvilken ingen bättre än han kan ge
godmodigt lekande ton, fru Rundberg en af dessa
söta unga flickor, som just hon är den rätta att
göra »sä förtjusande». Och ändå! Ja visst skrat-
tade man litet här och där och applåderade litet
ock vid aktsluten, men den sanna premiérestäm-
ningen, den som bådar succés, den uteblef. San-
nerligen det var skådespelarnes fel! Och att få
skjuta skulden på de tyska författarne är ju dock
alltid en tröst för publikens nationela »æresfô-
lelse», om ock kanske en smula klenare för tea
terdirektioneu.
Hr Ragnar Greviilius’ konsert i tisdags afton å
Vetenskapsakademiens hörsal bevistades af en
talrik publik, som med intresse mottog det om-
växlande programmet. Konsertgifvaren själf rönte
största framgången med Kindschers tre Lieder och
Sjögrens »Dröm», som väl lämpar sig för hans
röst med dess mörka klangfärg. För öfrigt dela-
des bifallet ganska jämnt mellan fru Ster„ys ele-
ganta romanssång, fröken Hjorts och herr Lejd-
ströms vårdade sångföredrag, fröken Larsons pia-
nonummer och herr Ohlssons förtjänstfullt fram-
förda violin-rondo af Wieniawski.
Richard Andersson hade en afton i förra veckan
en uppvisningskonsert med sina pianoelever, hvil-
ken i allt bar vittne om den utmärkta undervis-
ning, som meddelas vid hr A’-s musikinstitut.
Vid konserten biträdde med känd talang hr Tor
Aulin.
Fru Dina Edling gifver i morgon lördag konsert i
Musikaliska akademiens stora sal. Minnet af de
många njutningsrika stunder den högt aktade
konstnärinuan beredt hufvudstadens musikaliska
allmänhet skall -— vi äro öfvertygade därom —
fylla konserten med en fulltalig och tacksam pu-
blik.
Fröken Tora Hvass’ sedan i höstas uppskjutna
konsert äger rum nästkommande tisdag i Musika-
liska akademiens stora sal.
Berättelse af Georg Nordensvan.
(Forts.)
^ hade aldrig ett öre annat än det vi
I V knogade ihop själfva — och det var
nog kitsligt för gumman mången gång.
Men vet ni, hon var ändå lifvad och
full af skoj och spektakel, så snart det
inte var allt för motigt. Ännu när jag gick
på akademien och hon var sexti år, så hände
det att vi lånade oss en kälke och gick ut och
åkte i Humlegården, se’n det blifvit mörkt på
aftonen. Det gick Floras kulle utför, så det
vyschade om fören.
När jag tänker på morsgumman — hon är
död nu för flere år se’n — så kommer jag
alltid i håg ett och annat lustigt, som jag
måste skratta åt. Det som var ledsamt, har
jag glömt bort. Men hon kunde konsten att
hålla humöret uppe och att göra allt så roligt,
som det stod i mänsklig makt. Någon vidare
uppfostran hann jag inte få — men jag har
åtminstone blifvit praktisk, och inte är jag
rädd af mig. Och lite folk har det ändå blif-
vit af mig, inte sant?»
Hon hade förut aldrig sagt ett ord, som jag
fått höra, om sina personliga förhållanden, om
sin mor och sitt hem. Men det klädde henne
att tala om detta, hon berättade det så friskt
och oförbehållsamt — som ville hon att han
skulle känna henne.
Asp satt hela tiden och såg på henne med
sin lugna, sökande blick. Kanske lade hon
märke till detta iakttagande i hans ögon, ty
hon öfvergick med ens till att tala om sina
arbeten.
»Men ni ser, att jag målar inte bara pu-
bliktaflor, inte bara sådant, som kan gå i pu-
bliken. Det här är försök, experimenter. Det
är bara skräp. Men det gör ingenting... Jag
tycker det är så omöjligt ibland. Men just
därför att det är omöjligt, är det roligt.»
»Man får det ju aldrig så, som man vill ha
det,» sade Asp.
»Nej, då skulle man snart ledsna på det,»
fortfor Aja. »Det enda som är »lifladt», så är
det att försöka och bara försöka. Man får
alltid fram något. Nu skall jag måla en ladu-
gårdsinteriör, med Maja i dörren i solskenet
—- ton är söt och nätt — tycker ni inte att
hon är litet lik mig?»
Så skrattade hon och skämdes öfver den
förhastade frågan.
»Och jag har dessutom beställning på en
nådig frökens porträtt här i trakten. Stel och
torr, och med en så lumpen figur, så hon borde
skämmas. Men hundra krigare kontant vankas
i belöning.»
Asp steg upp för att gå.
»Titta till oss, när ni har lust,» bad honom
Aja. »Det är inte nyttigt för mannen att vara
allena. »
»Jag kommer inte att vara allena,» sade
Asp. »Jag har skrifvit efter de mina och
hyrt rum åt oss hos mjölnaren. Men jag skall
nog låta er höra af mig.»
Jag följde honom ett stycke på vägen. Han
började genast tala om fröken Borgström. »Hon
är rolig att prata med, ser så lustig ut med sin
uppnosiga min och sina pigga ögon — och
knubbig och stadig — någon »lumpen» figur be-
höfver hon då inte skämmas för, men i hennes
studier är det något groft och rått — till
exempel den där stora blåa, det är ju blå färg
struken öfver allt, i stället för att det skulle
vara luft. Det är tillyxadt, ingenting smält,
ingenting personligt. För mig är det någon-
ting motbjudande i att se naturen uppfattad
på det sättet, men hon tycks sätta en ära i
att undvika allt hvad känsla heter. Och så
att måla i en helt annan anda, när det är
fråga om att måla taflor, som ska’ bli lätt
sålda — det är cyniskt och okonstnärligt. Men
frisk och treflig är hon, flickan.»
4.
Det tycktes vara motsatserna i deras natu-
rer, som kommo dem att trifvas så bra i hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:48 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1894/0058.html
