Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. 23 februari 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 I DU N 1894
blick bakom blommorna i sin spanska mantilj,
medan silket i det alltför trånga sidenharnesk,
som omslöt hennes mer än yppiga matrone-
gestalt, knastrade på detta betecknande sätt,
blåögda, britiska dygd han försvarar, bereder
sig Barnum på ett majestätiskt återtåg genom
stora operans salong, som helt säkert icke är
någon barnkammare, och dit det är öfverflödigt
tydliga beskrifningar på trefliga, ej förut för
allmänt kända patiencer.
* *
som endast ett sådant harnesk kan knastra.
Systrarna försökte utplåna sig bakom hvar-
andra — tre långa och smala trådar, som ta-
git sin blyga min, sin fyrkantiga urringning
och sina höga nyckelben med sig från pro-
vinsen. De voro uppenbarligen högst besvikna
på de mystiskt strålande förväntningar de gjort
sig angående en operamaskerad i Paris, och
deras tankar delades helt säkert af den unga
fru, som lät sina stora, klara, sydfranska ögon
glida öfver salongens brokiga virrvarr, medan
hon, mycket lugn och mycket oberörd, stödde
sig mot mannens arm. Men då denne syd-
fransman med rasens lätta företagsamhet ville
draga henne med sig till den grupp, som bil-
dats omkring kadriljen, stannade hon plötsligt
omedgörlig. »Mais non, Henri,» sade hon,
»mais non, det är alltför dumt. Voyons, mon
ami, inte lönar det sig att resa från Marseille
för att titta på det ...» Och med blicken
alltjämt fäst på vimlet, som rörde sig omkring
henne, sade hon med en oefterhärmlig skift-
ning af öfverlägsenhet och ironi. »Det kan
vara något för parisarne . . . det är ingenting
för oss . . » Lång, blond och uttråkad, sällar
sig en eller annan engelsman till dansösernas
publik och vänder sig bort och lägger all sin
blaserade trötthet, allt sitt engelska förakt för
det, som är franskt, in i en gäspning, men
han går likväl icke sin väg han stannar . . .
till sista man. . . långt sedan de öfriga ny-
fikna försvunnit.
De dominoklädda damerna försvinna en ef-
ter en, och det blir allt rymligare och allt
muntrare i salongen och i gallerierna. Trötta
att beundras på afstånd uppe i sin loge i
andra raden, ha de små tusenskönorna från
baletten vågat sig ned i salongen under det
majestätiska beskyddet af sin Barnum, en herre
i korrekta, engelska polissonger och korrekt
engelsk frack. De äro litet större på närmare
håll, litet mera fullvuxna, men med samma
öppna tomhet i sina bahyögon och samma
spädhet öfver sina små Kate Kreeaway-gestal-
ter. Som en procession af väluppdragna doc-
kor vandra de efter Barnum, men Barnum är
ändå icke lugn. Han vänder sig ofta om, han
räknar dem och vakar öfver, att deras små
munnar behålla det rätta uttrycket af docklik
omedvetenhet. Det är ett stycke iscensättning,
som tar sig bra ut, men en förvägen parisare,
som säkert anat, att det lefver ett litet öra
bakom lockperukens liflösa krusning, böjer sig
ned och hviskar en komplimang till den längsta
och mest blåögda af de små balettmisserna.
Och Barnum — den store, lugne, engelske
Barnum — utvecklar hela vidden af sin cirkus-
faderliga myndighet i en verklig explosion af
indignerad värdighet: »Monsiuer,» utbrister
han. »Monsieur 1» svarar parisaren stridslystet,
och det är det enda, som xan urskiljas af de
bägge herrarnas dialog, som ett ögonblick ho-
tar att urarta till handgripligheter. Larmet
växer, de små blåögda vrida de elflika hän-
derna och halfgråta. De se förtjusande ut. . .
Är detta en reklam, så har den lyckats. Hela
snobbvärldens ögon äro i detta kritiska mo-
ment fästade på de blonda, unga dockorna, och
man frågar hvarandra : »Men hvar är det då
de uppträda? På hvilken teater?» Utan att
någon människa kan säga, hur det går till,
lugna sig de båda upprörda; fransmannen van-
drar uppbragt och högröstad med sina kam-
rater och med en förtörnad blick på denna
omgifning, som är så ovärdig den sexfaldiga,
att föra små misser, då man är så rädd om
dem. Men Barnum tänker icke ett ögonblick
på att anklaga sig för denna obetänksamhet;
han växer, han breder ut sig, han är idel ö-
boren indignation, och medan han ännu en
gång räknar sina sex blåögda, mumlar han
hörbart: »Ah, dessa fransmän.»
Ah, dessa fransmän . . . dessa fransmän . . .
Barnum är helt säkert icke den ende, som,
svept i sina nationella dygder, blundande be-
går det misstaget att döma dem efter en bal-
natts glänsande dekadans.
En nyhet af stort intresse för
våra husmödrar.
Bom en sådan anse vi oss med allt skäl kunna
beteckna det fotogenkök, som under namnet
Primus förts i marknaden af firman B. A. Hjorth
§ C-.o i Stockholm — en seensk uppfinning, som
på enastående kort tid genom sina goda egenska-
per väckt uppseende och vunnit marknad öfver,
snart sagdt, hela världen. Efter en sådan ovan-
lig framgång, som bör fägna hvarje fosterländskt
sinne, torde det ej dröja, förrän den nya appa-
raten äfven i svenska hem blir en oumbärlig vän,
hvilket den väl förtjänar. Det egendomliga och
nya för detta lampkök är att fotogenen förbrän-
nes utan veke och att förbränningen blir så full-
ständig, att den högsta värmeeffekt uppnås, utan
att något det ringaste os eller sotbildning före-
kommer. All den kokning och stekning, som är af
behofvet i ett hushåll,, blir på denna apparat bil-
ligare och bekvämare än på hittills begagnade,
och äfven för uppvärmning af strykjärn och präss-
järn ägnar den sig förträffligt. Genom den sinn-
rika konstruktionen förgasas fotogenen i själfva
brännaren, och det är således egentligen fotogen-
gas och ej fotogen, som gifver lågan, men all
fara för explosion är totalt utesluten, emedan in-
gen gas finnes i behållaren, utan endast olja i
flytande form. På 3 à 4 minuter förmår den tref-
liga apparaten uppkoka en liter vatten, men är
likväl ovanligt bränslebesparande, så att endast
l liter fotogen åtgår i timmen, då köket brinner
med full låga.
Vi togo härom dagen tillverkningen i betrak-
tande på den nyanlagda präktiga fabriken, där
arbetet genom fulländade maskiner nu uppdrifvits
så långt, att 1,000 fullfärdiga apparater kunna le-
vereras i veckan. Öfver 20,000 stycken äro re-
dan spridda i världsmarknaden, men ännu hin-
ner knappast fabrikationen motsvara efterfrågan.
Det var oss ett verkligt nöje att i detalj iakttaga
den omsorg, som nedlägges på varans solida kon-
struktion och utstyrsel. Den sinnrika idé, som
representeras af »Primus», samt det förträffliga
sätt, på hvilket den utförts och förts ut, länder
också uppfinnaren och fabrikanterna till lika myc-
ken heder som den svenska industrien.
För patienee-amatörer.
»
elt visst finnas många bland våra läsa-
rinnor, som på lediga stunder roa sig
med att lägga patience. En ärad insända-
rinna har också föreslagit, att vi till dessas
förnöjelse någon gång skulle meddela beskrif-
ning på mindre kända patiencer, hvilka ej
finnas upptagna i de gängse patienceböckerna.
Brefskrifvarinnan har som en början själf
sändt oss ett par dylika beskrifningar, af
hvilka den ena i dag följer här nedan. Vi
uppmana alla patienceamatörer ur vår läse-
krets att följa hennes exempel och insända
»Damerna sist.»
Spelas med 2 lekar, hvilka väl sammanblandas.
Man utlägger 8 kort i en rad; om bland dem
förekomma några femmor och sexor, uttagas dessa
och läggas i 2 rader ofvantör de 8 korten, fem-
morna i en rad och sexorna i en. Finnas så bland
återstoden några fyror och sjuor uttagas äfven
dessa och lägges fyran på femman och sjuan på
sexan, men dock så att hjärter måste komma på
hjärter och ruter på ruter etc.
Finnes bland de första 8 korten ingen femma
eller sexa eller, om någon sådan finnes, ingen fyra
eller sjua i passande färg, utlägges ånyo 8 kort
ofvanpå de första. Äfven här uttagas femmor och
sexor för att bilda grunden till nya högar, hvilka
ökas så att 5-högen tilltager nedåt med 4, 3, 2,
ess och kung samt högen uppåt med 7, 8, 9, 10
och knekt, hvarvid de stanna.
Funnos ej passande kort vid andra utläggningen
af 8 kort, utläggas ånyo 8 och så vidare, tills alla
korten äro utlagda. Om exempelvis bland de 8
högarne en passande tia ligger öfverst på tredje
högen och, när denna tia borttages, en användbar
tvåa framkommer, tages äfven denna och fortgår
så, tills inga passande kort ligga öfverst.
När nu båda lekarne äro utlagda på de 8 hö-
garne, tager man första högen till vänster och
lägger dessa kort på de andra 7 högarne, allt un-
der det man borttager de passande korten ; där-
efter högen n:r 2 på de andra sex och så vidare,
tills en hög återstår. Ligger så en dam öfvest
på denna hög, borttages damen allt eftersom hon
blir första kortet, men kommer så ett annat kort
öfverst, som ej passar till någon af 5- och 6 hö-
garne, då är patiencen förlorad.
Hvarje hvarf kort måste utläggas, innan lag-
ning får ske, så att man ej redan vid första ut-
lagda kortet får taga det då möjligen passande.
Up notisboken.
Frän Font. Underrättelserna om kronprinses-
sans af Sverige Norge befinnande äro fortfarande
tyvärr icke synnerligen tillfredsställande. Efter an-
komsten till Rom har hon endast ett par gånger kun-
nat lämna sängen. Hennes svaghetstillstånd fordrar
den sorgfälligaste vård. Till Grekland, ej till Biskra,
är det kronprinsessans afsikt att begifva sig från
Kom. Genom en algerisk tidning hade spridts det
ryktet, att hon skulle vid oasen Biskra tillbringa
en del af vintern. Detta rykte är emellertid full-
komligt ogrundadt, och om icke någon ändring till
följd af läkarnes råd äger rum, kommer kronprin-
sessan alt tillbringa vintermånaderna i den grekiska
arkipelagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
