Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. 2 mars 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 I DU N 1894
bara tyg som väggarne, utgjorde tillsammans
med ett par stora i marmormosaik konstnär-
ligt utförda bord, möbleringen.
En kammarherre mottog här deputationen
och gjorde sig något underrättad om deras
ärende o. s. v. Sedan de väntat här ännu en
stund, nalkades ändtligen det ögonblick, då tu-
ren kom till dem att träda in för majestätet.
Riksdagsmannen bugade sig höfviskt och
Gunnars och Bog Anders nego så djupt, att
skörten af deras skinnpälsar snuddade vid
golfvet.
Konung Oscar II stod där, hufvudet högre
än allt folket; men den majestätiska hållnin-
gen hade ingenting skräckinjagande. Den obe-
skrifliga vänlighet och mildhet, hvarmed han
mottager hög och låg, äro fast mer ägnade att
ingifva mod ooh förtröstan, äfven hos den rin-
gaste undersåte.
»God dag, mina vänner, hvad viljen I?»
började konungen, i det han vänligt räckte de
båda dalkarlarne hvar sin hand. De togo den
kungliga handen i sina af hårdt och grofc
arbete valkiga näfvar och tryckte den på ärligt
dalasätt.
»Vi ’a kommi’ hit för att be ’an om te
ge oss en gudfruktig präst,» svarade Gunnars
rättfram på saken.
»Det är det minsta ni kunna begära, och
det bör ni få, » svarade konungen.
»Ja, men det kan å vara de största,» åter-
tog Gunnars.
»Ja, ja, det kan du ha rätt i, min vän,»
återtog konungen och tilläde: »Låt mig se på
edra papper.»
Gunnars tog nu fram ur sin kalfskinnsvä-
ska de båda viktiga dokumenten och framräckte
desamma.
Konungen mottog papperen och genomög-
nade dem.
Efter genomläsningen yttrade hans majestät :
»Mina vänner, det ser icke mycket lofvande
ut för er. Den präst, I viljen ha, har ju icke
fått stort mer än en tredjedel af de afgifna
rösterna.»
»Ja, hans majestät, nog är det så, men
ehuru den andre ’ar fått flere röster efter
’emmantal, så ’ar vår, den vi vill ha, de fleste
personernas.»
»Ja, ja, det kan väl så vara, det,» svarade
konungen eftertänksamt, »men ser ni, jag må-
ste följa landets lagar och författningar, annars
vore jag icke en rättvis konung.»
»Lagar och författningar, ja,» inföll Gun-
nars, »hm, inte finns det fäll någon svensk
lag som säger, att vi skola ha en ogudaktig
präst, vet ja. Si, oppe i våran socken finnes
ännu ingen körklig söndring eller några sepra-
tister; men ingen vet, hur det kan gå, om vi
inte fä en verklig själasörjare. Nog lär väl
körkvägen då få snöga igen för oss — int’
ska’ vi skott’ opp’en.»
»Ja, se, ’ans majestät,» inföll nu Bog An-
ders, »’an får förlåta, om vi tala olärdt, vi
förstå inte bättre; men se skrefta säger, att
en blind kan inte leda en blind, ty då falla
de bägge i gropen, och vi vill inte falla i
gropen, inte, utan vi vill ’a en sann andans,
man, som leder oss rätt, å töcken ä ’an, vi
’a rösta på.»
»Nå, huru veten I, att icke den andre, som
fått de flesta rösterna, också är en andans
man?» sporde konungen.
»Hack, ’ans majestät, det är ej konstigt att
förstå: Af frukten känner man trädet, säger
Frälsaren. Den som kan sitta på gässgifvare-
gål’n å supa, den kan väl inte va’ nâ’n rikti’
präst, häller, inte.»
Konungen hörde med tålamod och synbart
intresse på de oförskräckta dalamännens rätt-
framma språk, och svarade slutligen:
»Ja, mina vänner, nu har jag hört hvad I
önsken ; jag skall behålla edra papper och tala
om saken med mina laglige rådgifvare, och
hvad jag kan göra för eder, det skall jag —
farväl med er nu, och hälsa upp till Dalarne.»
»Stor tack,» utropade Gunnars. »Gör ’an
hvad an kan, nog få vi fäll då den präst vi
vill a och som leder oss rätt, allti’.»
Audiensen var slut. Konungen räckte bond-
gubbarne ånyo sin hand, de ville kyssa den,
hvilket konungen icke tillät.
(Forts. o. slut i nästa n:r.)
”Five o’clock tea.”
S
åra svenska damer komma nog inte så lätt att
uppge sina kära »kafferep», men icke dess
mindre har på senare tid det engelska mo-
det five o’clock tea (tebjudning kl. 5) blifvit allt
allmännare, särdeles i Stockholm och nog äfven
på somliga håll i landsorten. Det bar också sina
behag — i synnerhet vintertiden, när stormen
hviner om knuten och tekökets puttrande därinne
i den varma salongen helt hemtrefligt förenar sig
med brasans sorl.
Till ett five o’clock tea utsändas i regel inga
bestämda inbjudningar; alla bekanta veta, att fri-
herrinnan von X. eller fru Z. på måndag eller
torsdag eftermiddag är hemma och att hvarje be-
sökande är välkommen.
Förberedelserna träffas vanligen på följande vis:
i salongen eller förmaket ordnas fåtöljer och stolar
bekvämt kring soffan och ett framförstående me-
delstort bord, detta senare betäckes med en da-
mastduk eller en broderad serveringsduk, på hvil-
ken man ställer en liten skål med årstidens blom-
ster. På små assietter, korgar och tallrikar ord-
nar man prydligt doppet till teet — naturtigtvis
kan man allt efter omständigheterna lämpa ett rikare
eller enklare urval. Framför allt passa till five
o’clock tea de olika slag af engelsk paste, som
man nu erhåller i delikatesshandeln — hos Percy
Luck i Stockholm exempelvis — hvilka blandas
med smör och bredas på tunna hvetebrödskifvor
— färska eller rostade — ett mycket omtyckt och
smakligt tillbehör till tebordet. På tallrikar lägger
man små brödskifvor med olika pålägg (spicken
och kokt skinka, tunna äggskifvor, garnerade med
sardellstrimlor, kaviar o. s. v. användas därtill),
ej heller få saknas skifvor af hvetebröd och råg-
limpa, enbart bestrukna med smör. I en silfver-
korg ordnar man lätt bakverk, och en skål fylles
med konfekt, bonbons och färska och kanderade
frukter. Allt efter smak kan man också placera
på bordet en liten glasskål med gelé eller marme-
lad och en dito med pickles — men alltsammans
måste ordnas lätt och sirligt. Bredvid den plats,
som är bestämd för värdinnan — hon intar vid
flee o’clock tea vanligen den vänstra soffplatsen
— placeras det lilla tebordet med ett tillräck-
ligt antal koppar, tallrikar, assietter, skedar o. s. v
liksom tekök, kanna, gräddsnäcka och socker-
skål.
Värdinnan kan vid fixe o’clock tea uppträda i
elegant hemdräkt med lös jacka eller blus, de
vuxna döttrarna i hemdräkt med ett af dessa
koketta små förkläden, som redan fått namnet
»teförkläden». Frun och döttrarna i huset till-
reda utan hjälp af tjänare teet och servera det
åt gästerna. Dessa komma i promenad- eller
visitdräkt, aflägga i tamburen kappor och scha-
lar, men behålla hatt och handskar på. Nu
språkar man tillsammans bort en stund vid en
kopp doftande te, så lämna de besökande plat-
sen för senare ankommande. Äro inbjudningar
till five o’clock tea utsända, så aflägga gästerna
äfven hatten i tamburen, och af en liten stund
kunna bli flere, som man i all trefnad tillbringar
tillsammans.
Cl. F.
Sen till, att Idun och Iduns Mode-
tidning finnas hos alla edra bekantal
Spanska hem.
Skildrade för Idun
af G. H. E. R—y.
B
ör att kunna göra oss en föreställning
om spanska hem, måste vi först och
främst veta, huru de spanska husen äro byggda.
Litet hvar hafva vi ju reda på det nästan
österländska lefnadssättet i södra Spanien,
där alla hus hafva platta tak och rummen
äro ordnade kring en fyrkantig patio, eller
gård, med marmorgolf och en springbrunn i
midten, där familjen ständigt vistas under
den heta årstiden. I mellersta och norra Spa-
nien däremot, där klimatet är hårdare, kunna
dylika hus icke användas och man bor i van-
liga våningar. Numera finnes det i Madrid
och alla större städer både stora hus och
vackra hus, och, tack vare franska tapet-
serare och målare, äfven väl inredda vånin-
gar att tillgå med både vattenledning, gas
och elektriska ringapparater. Till och med
i de tarfligaste våningarna börja nu tapeter
att ersätta den gammalmodiga hvitlimningen,
golfven bonas och en och annan eldstad in-
sättes. I gamla hus däremot förvånas man
öfver den rådande osundheten och otrefnaden,
bristen på alla försök till dekorering samt
de trånga, mörka och osnygga trappuppgån-
garna. Ofta saknas till och med en ordent-
lig ingång och alla husets innevånare måste
gå ut och in genom den butik som blifvit
inrymd i bottenvåningen.
En spansk våning erbjuder åtskilligt egen-
domligt spanskt, hvartill en främling snart
lägger märke. Äfven i norra Spaniens bo-
ningshus utgöres medelpunkten af en patio,
kring hvilken våningarna ligga, men olik de
rymliga och trefliga gårdarne i svenska stads-
hus är denna gård så trång, att den snarare
förtjänar namn af byunn än af gård. De
rum, hvilka ligga åt gårdssidan, mottaga också
hvarken sol eller ljus, hvarför man oftast
icke ens gör sig besvär med att anbringa
annat än helt små gluggar på de åt gården
vettande väggarne. De rum, hvilka afses åt
tjänstefolket, äro till och med alldeles utan
fönster och därför särdeles osunda och obe-
hagliga. God luft kan icke heller intränga
i huset från denna gård, ty äro husets inne-
vånare icke alla samt och synnerligen mycket
noggranna med renligheten (och i Spanien är
man i allmänhet alls icke nogräknad i detta
afseende), blir brunnens botten lätt det ställe,
dit allting kastas uppifrån de många vånin-
garna. Äfven bringas man genom gårdens
ringa yta i mycket nära beröring med sina
grannar på andra sidan om densamma och
alla husets innevånare kunna nästan sägas
bo tillsammans en famille. Tjänarne kunnp.
obehindradt samtala med hvarandra tvärs öf-
ver gården, och då väggar och trossbottnar
merändels äro mycket tunna, kan man lätt
iakttaga sina grannars minsta görande och
låtande.
En spansk våning, den må nu vara liten
eller stor, är alltid så fördelad, att en kor-
ridor löper igenom den, åtskiljande de tvänne
längorna af rum — den åt gården mörk,
osund och till och med illaluktande — den
åt gatan solig, glad och luftig. Här intränga
nämligen både solsken och luft genom de höga
fönstren, hvilka i själfva verket icke äro fön-
ster, utan dörrar, hvilka leda ut till de aldrig
felande balkongerna med sina breda stengolf
och prydligt arbetade järnbalustrader. Dessa
dörrar gå från golf till tak och stå nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
