Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. 2 mars 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1894 I DU N 69
alltid öppna. Är det en större praktväning,
leda några af de främre rummen i hvaran-
dra, men i allmänhet har hvarje rum blott
en dörr åt korridoren, hvarför det hela lätt
gör intryck af hotell. Eldstäder finnas få
eller mga, till och med i de bäst inredda och
modernaste husen saknas de ofta helt och
hållet, emedan man anser dem skadliga för
hälsan!! Man föredrager att om vintrarne sitta
insvept i kappor och schalar de tider då
kylan är så stor, att den ej neutraliseras af
solen. Blir det alldeles för outhärdligt, tager
man sin tillflykt till den gamla genuint spanska
värmeapparat, som kallas »brazero» och be-
står af en ofantlig messings- eller kopparskål,
fylld med en glödande mörja af små fina,
enkom därtill beredda träkol. Denna skål
hvilar på en träställning och får ofta plats
under matbordet samt sprider en behaglig
temperatur i rummet, så länge kolen äro varma.
Alltemellanåt rör husfadern om i glöden med
en särskildt liten mässingskrok, och en dylik
brazero kan räcka i ganska många timmar,
innan den behöfver lyftas ut i köket för att
förnyas. Den är dock otvifvelaktigt långt
ohälsosammare än någon eldstad, ty det svaga
os den sprider i rummet förorsakar lätt både
hufvudvärk och uppkastningar.
En egendomlighet i spanska våningar är
ock att alla bättre sofrum, d. v. s. de, som
ligga utåt gatan, äro försedda med s. k. al-
kover, ofta nästan lika stora som själfva rum-
met och afskilda därifrån antingen af ett par
vackra glasdörrar eller med ett smakfullt dra-
peri. Äro dessa alkover blott ej alltför djupa
och mörka, så att ljus och luft verkligen kunna
intränga dit genom rummets balkongdörrar,
så är detta bruk långt ifrån otrefligt. I ett
dylikt rum har man då ett ganska komfor-
tabelt sofrum med tillhörande mottagningsrum
och man behöfver icke, såsom mången gång
här hemma, utbyta sängen mot en liggsoffa.
I Spanien sätter man mycket värde på
goda sängar, och till spansk hemtrefnad höra
först och främst breda och rymliga sådana,
oftast af järn eller mässing med utmärkta
resårmadrasser. Ofvanpå dessa lägges sedan
ännu en madrass, liksom kuddarne stoppad
med ull, på hvilken man tycks hafva god
råd. Fjäder däremot användes aldrig. På
sina sängkläders vårdande nedlägger matmo-
dern stor omsorg, och minst en gång om året
genomgås hela förrådet, ullen uttages, piskas
och tvättas och madrasserna stoppas ånyo,
så att det hela blir som nytt. Alla lakan
äro af linne och försedda med en mycket bred
spets, fastsydd vid lakanets kant. Örngot-
ten äro, som kuddarne, långa och smala med
båda kortsidorna öppna och kantade med
breda spetsar. Mycket vackra hvita täcken
betäcka sängarne, och till och med i tarfliga
och fattiga hus förvånas man öfver de verk-
ligt goda och snygga sängkläderna.
Ett annat ganska trefligt spanskt bruk är
att förse husen med »miradorer». Så kallas
nämligen de större balkonger, som kringbyg-
gas med väggar och tak af glas. I en större
våning förekomma två eller tre dylika. De
klädas merändels invändigt med fina rullgar-
diner och draperas med gardiner i glada fär-
ger. En gungstol, eller chaiselongue, får ofta
rum i en mirador, eller också flere mindre
stolar och ett litet bord. Den utgör ofta fa-
voritplatsen för familjens damer. Man kan
där värma sig, då solen lyser, och se, utan att
själf blifva sedd. Ligger miradoren i ett
hörnrum, har man därifrån utsikt åt flere ga-
tor. Mycket ofta användes den om vintern
som drifhus för krukväxter, hvartill’ den ju
särdeles väl lämpar sig. Man förser den då
med hyllor och blomkrukor och blotta sol-
värmen drifver så, att dess inre snart för-
vandlas till en riktig löfsal af klängrosor,
jasmin, heliotrop, passionsblommor och mur-
gröna. En väl vårdad blomstermirador är
en förtjusande syn och hela husets prydnad.
Herrn i huset är ofta den, som roar sig med
blomsterskötseln, och mången hederlig spansk
familjefader med liten lön och många barn
har, utom sin cigarrett, blott en enda för-
ströelse — sin blomstermirador. Kommer man
händelsevis tidigt på morgonen till bans hem,
får man se honom i skjortärmarne med vat-
tenkannan i hand pyssla med sina blommor,
innan han begifver sig af till ämbetsrummet
eller affärslokalen. Äfven balkongerna äro i
de flesta hem fulla med blomkrukor, och från
gatan taga sig dessa mycket vackert ut. Un-
der den hetaste årstiden skyddar man sig och
rummen mot solens glödande strålar genom
att fästa öfre delen af ett stort skynke, van-
ligen hvitt och rödt randigt, öfver dörren
till balkongen, samt dess nedre ända vid ba-
lustraden. På detta sätt får man ett slags
tälttak, hvarunder flere personer kunna sitta.
Äfven detta bruk bidrager att göra en smal
spansk gata med dess höga hus ganska pit-
toresk, men dess anblick i hvardagslag är ett
intet emot den man får på någon af årets
stora kyrkliga eller nationella högtidsdagar,
då alla balkonger draperas med enkom där-
till afsedda skynken i rödt och gult, de span-
ska nationalfärgerna. Frun och döttrarna i
huset göra sig tidigt på morgonen ett nöje
af att själfva knyta fast dessa stora dukar
i alla hörnen och leda de långa våderna öf-
ver från den ena balkongen till den andra.
Är nu en dylik våning bebodd af förmöget
folk, liknar den i vårt nittonde århundrade,
hvad möbleringen angår, ganska mycket vå-
ningar i andra länder. Man ser mer eller
mindre dyrbara mattor och möbler, mer eller
mindre smakfulla sammanställningar af fär-
ger, men på det hela taget är alltsammans
vanligt nog, om än modernt och prydligt.
Alltsammans kommer också i de flesta fall
direkte från Frankrike, ty spanska handtver-
kare göra oftast dyrt och underhaltigt arbete.
Böcker, planschverk och konstföremål lysa
nästan utan undantag med sin frånvaro, och
på sin höjd ser man en eller annan andakts-
bok ligga framme på sängkammarbordet.
Hos de mindre förmögna däremot förvånas
man ofta öfver den fullkomliga bristen på
hemtrefnad och komfort. Möblerna äro få
och dåliga, ofta inköpta på auktioner, och
man ser ej en skymt af smak eller prydlig-
het. I andra hem åter bestå förmakets pryd-
nader uti buketter af pappersbiommor, tarfliga
oljetryck och smaklösa handarbeten. I dy-
lika spanska hem får man ofta anledning att
anställa betraktelser öfver den relativa bety-
delsen af ordet oumbärligt och att se huru
lifvets förnödenheter kunna inskränkas till
ganska få. En svensk husmoder kunde där
få lära sig med huru litet man i själfva ver-
ket kan reda sig i fråga om porslin, kok-
kärl o. s. v. och huru man, då omständig-
heterna tvinga, får låta sig nöja med tarfligt
husgeråd, omaka koppar och tallrikar, gaff-
lar och skedar af tenn eller bleck, och detta
i familjer med en viss ställning och borger-
ligt anseende. Huru föga tilldragande ett
dylikt hvardagslif ter sig för dpn, som icke
är van att så till det yttersta draga in på
allt, som kan bidraga till att försköna det-
samma, kan man äfven lära, isynnerhet om
husets damer höra till de vårdslösa och or-
keslösa, hvilka försumma att hålla ordning
och renlighet vid makt och själfva, i enlighet
med ett i Spanien mycket vanligt bruk, hemma
gå i den största deshabillé. Personer som
man sett både trasiga och smutsiga inomhus,
kan man dagen därpå möta på gatan i toi-
letter så eleganta, att man knappast kan tro
dem vara samma människor. Men så hafva
de kanske också i veckor, ja månader, rent
af svält sig, -d. v. s. lefvat endast på choko-
lad och bröd, för att förskaffa sig dessa klä-
der och för att en tid bortåt kunna uppträda
»som sig bör».
(Slut i nästa n:r.)
-Sfc-
Våra barns tidning.
I vår tidningsläsande tid vilja till och med
våra barn ha sin egen tidning; men vid valet
af denna är för visso viktigt att finna, hvad
som verkligen är godt. Ett blad, som under
sin korta tillvaro gjort sig förtjänt af att syn-
nerligen beaktas såsom ungdomsläsning och som
också vunnit föräldrars och lärares erkännande
därför, är emellertid »Kamraten, illustrerad
tidning för Sveriges ungdom.» På samma
gång denna tidskrift, som sagdt, förvärfvat
målsmännens gillande för den genomgående
fosterländska, rena och friska anda, som be-
själar densamma, har den också i sällsynt grad
förmått förvärfva det uppväxande släktets sym-
patier genom sitt rikhaltiga och intressanta
innehåll, med omsorg afpassadt efter de ungas
lifliga fantasi, vetgirighet och verksamhets-
begär.
Under lä»terminen får väl icke, i förstån-
diga hem åtminstone, lexan så uteslutande lägga
beslag på barnens tid, att ej några stunder
lämnas öfriga till en sund förströelses hvila.
Då bjuder Kamraten på underhållande skil-
dringar från alla världens ändar och alla äf-
ventyrens riken, praktisk handledning till frisk
friluftssport och lekar ute och inne, ständigt
nya uppslag till nyttig och roande sysselsätt-
ning, illustrerade framställningar af olika slags
slöjd, samlingar och experiment —- allt sådant,
som alltjämt lika lifligt fängslar unga sinnen
och som, rätt handhafdt, blir lika mycket käl-
lor till nöje som till kunskaper.
Och när ferierna komma, ja, då är Kam-
raten oumbärlig ! I alla uttröttade och uttrå-
kade stackars mammor, som många gånger,
halft förtviflade, söka ett svar på edra ung-
domars oupphörliga: »hvad skola vi göra —
hvad skola vi göra?» — er blir Kamraten
snart den tryggaste bundsförvandten.
Det just nyss utkomna numret för den 1
mars ligger framför oss, och vi anse oss ej bättre
kunna gifva våra läsarinnor ett begrepp om
den trefliga ungdomstidningens plan än genom
en kort öfversikt öfver detta nummers inne-
håll. Det inledes med den spännande indian-
berättelsen »Skatten vid Silfversjön» af den
vida bekante ungdomsförfattaren Carl May,
hvilken berättelse utgör Kamratens »följetong»
och är rikt illustrerad. Yidare följa »Råd för
nybörjare i skidlöpning», en rolig illustrerad
uppsats, om huru vi skola måla och dekorera
våra »Påskägg», fortsättning på den illustre-
rade artikelserien »Den unge teaterdirektören»,
som meddelar fullständiga anvisningar för säll-
skapsteatern, en illustrerad beskrifning att göra
»En musikalisk snurra», »Trolleri» o. s. v.
En liten fin berättelse är E. S—ns »Ett vin-
teräfventyr» och synnerligen högstämdt och
fosterländskt tändande Curt Telanders poem
»S. M. F.» (»Skolungdomens .Minbåts Fond)
Liftorsäkrinesbol. New-York I Lifräntor till 8,
n 1S o/
10, 12, H, 16
han n/? rv/r/nii
Tillg. 1 jan. 1893___ kr. 513,064,511
I ifpänlüfnnrl ifi 91R Q71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
