Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. 9 mars 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 IDUN
För patienee-amatörer.
Fyra löjtnanter i en balsalong.
Tvänne lekar användas. Fyra knektar, en af
hvardera färgen, läggas ut till en midtelstjärna,
omkring dessa läggas, som de komma ur talon-
gen, dels midt för knektarna de i färg motsva
rande essen, dels midt emellan essen fyra sam-
höriga tior, hvarjämte 8 hjälpkort läggas på si-
dorna, 4 på hvardera flygeln.
Ur talongen och hjälpkorten fyllas esshögarna
med hvartannat kort i färg och stigande, så t. ex.
spader ess, d:o trea, d:o femma o. s. v. ända till
damen, som är slutkort.
Samtidigt fyllas tiornas högar i färg och i fal-
lande i rätt led, så t. ex. rutertia, d:o nia, d:0 åtta
intill esset, därefter kung och dam, som är slut-
kort. Upptagna hjälpkort ifyllas. Talongen om-
lägges 3 gånger. Patiencen ser bra ut, om den
lyckas, då de fyra knektarna omgifvas af en ring
af damer. Går ofta, men fordrar uppmärksamhet.
Lock på bytta.
Tvänne lekar användas. Åtta kort uppläggas
i rad; de öfriga korten läggas i högar med 12
kort i hvarje hög. Från dessa högar uppflyttas
kort under de först upplagda korten utan afse-
ende på färg i direkt stigande.
När icke flere gå upp, läggas första högens kort
ut på öfriga högarne och kort uppflyttas åter i
direkt stigande utan afseende på färg; kommer
då något kort upp, som är i nummerföljd stigande,
rätt under ett annat (t. ex. om en femma kom-
mer rätt under en fyra), så upplägges det genast
och ett nytt kort pålägges å den hög, där kortet
legat.
När en hög i andra raden är full (så t. ex. att
under en kung i öfversta raden kommit genom
påfyllningen dam, under en åtta en nia) så vän-
des kortet från öfversta raden, så att det täcker
den uppfyllda högen i mellanraden, liksom ett
»lock på bytta». Alla högarne med 12 kort om-
läggas. . . „
Patiencen tyckes vara svar, men gar ej sällan
och är mycket underhållande.
»Inte en katt.»
En lek. Åtta kort uppläggas i en rad, under
dessa åter åtta, men icke något af samma valör
som ofvankortet, så åter åtta, med iakttagande af
samma villkor, och så vidare, till dess samtliga
korten — undantagande 4 hjälpkort — äro ut-
lagda. Men man iakttage alltid noga det sagda
villkoret (så t. ex. får en åtta blott förekomma en
gång i hvarje längdrad).
Därefter borttages par om par nedifrån, kung
mot kung, trea mot trea o. s. v. I nödfall an-
vändes passande hjälpkort.
Går paliencen, skola alla korten vara borttagna
från bordet, så att »inte en katt» finns kvar.
En bagatell, men rolig!
Tante Mathilda.
pFuntiinmersbref.
ijhpfet ligger alltid en viss, obeskrifbar tjus-
ning i att mottaga en prydlig biljett
från en vacker kvinna. Det är som om något,
af hennes person skulle meddela sig åt bil-
jetten. Den sirliga stilen framtrollar för oss
den fina handen, som skrifvit den, papperets
parfym försätter oss i det rums atmosfer, där
hon suttit vid skrifbordet. Med ett ord, bref-
vet har ett alldeles särskildt värde; det äger
en viss dragningskraft och ger fantasin flykt.
Men just därför böra damerna iakttaga en
viss försiktighet både med hänsyn till hvem
de skrifva till och hvad de skrifva. Natur-
ligtvis gäller detta endast vis à vis det man-
liga könet, ty dä en dam skrifver till en an-
nan, försvinner ju den farliga tjusningskraften.
En ung flicka bör noga vakta sin penna, ja,
ännu nogare än sin tunga, ty livad mau sagt
utan öfverläggning skall lättare ursäktas och
kanske glömmas än det skrifna ordet, som kvar-
står. En ung flicka kan ofta af sina föräl-
drar få i uppdrag att skrifva till en herre.
Då är hon blott deras sekreterare och fri från
allt ansvar för brefvets innehåll. Likaså bör
man kunna gifva henne full frihet att skrifva
till en äldre, pröfvad vän i huset. Men ej
en rad från hennes hand borde få falla i hän-
derna på någon man, som hennes föräldrar ej
känna, och ej heller i en ung, ogift herres
ägo, äfven om denne umgås i hennes hem,
för så vidt han ej är en lekkamrat från barna-
åren eller en mångårig vän till hennes bror.
Ett bref från en ung flicka till en herre
har ungefär samma betydelse som en blomma
hon ger honom, ja, en långt större. Men innan
man bevisar en person en sådan utmärkelse,
bör man först känna honom så noga, att man
vet hur utmärkelsen blir upptagen, och att
den ej kommer att misstydas eller rent af
missbrukas. Om en dylik försiktighet är på-
bjuden för en fru, så är den ännu nödvändi-
gare för en ung flicka, ty man bör lägga noga
märke till, att ett fruntimmersbref ofta tolkas
lika skarpt och grundligt som en antik hand-
skrift, ja, att månget oskyldigt nedskrifvet ord
kan få en betydelse, som varit långt från bref-
vets författa; inna. Till och med tilltalet »käre
herr X» etc, som i ett samtal väl knappast
väcker anstöt, kan missbrukas, när det står
där svart på hvitt, och kan i bästa fall upp-
tagas som en opassande intimitet. I frågan
om dambref heter det; »e’est le ton qui fait
la musique» (»det är tonen, som gör musi-
ken»). Men då det alltid öfverlämnas åt emot-
tagaren af brefvet att lägga in den ton som
behagar honom bäst, borde ett fruntimmers-
bref alltid vara affattadt så att äfven om det
läses med optimistisk betoning, det aldrig väc-
ker ogrundade förhoppningar eller eggar till
en förtrolighet, som författarinnan aldrig tänkt på.
Att en fru har större frihet i sin korre-
spondens än en ung flicka, faller af sig själft,
men likväl finnas äfven för henne utstakade
gränser, som ej få öfverskridas. Så vida det
ej är fråga om ett skriftligt tankeutbyte med
pröfvade vänner, som egentligen stå utanför
en formell korrespondens, och det å andra si-
dan ej gäller inbjudningsbiljetter, som alltid
hålla sig inom antagna former, kan det blott
gifvas få anledningar för en fru att skrifva
biljetter till herrar. Är hon en firad dam,
kan hon likväl ofta nog få anledning att skrift-
ligt tacka för en visad uppmärksamhet, eller
kan hon komma i tillfälle att lyckönska någon
känd, uppburen person på en bemärkelsedag.
Hon kan äfven komma i tillfälle att behöfva
göra en herre skriftlig ursäkt för en föröd-
mjukelse hon oafsiktligt tillfogat honom, lik-
som hon kan bli tvungen att anlita hans fri-
kostighet i fråga om ett eller annat barmher-
tighetsverk, som står under hennes beskydd.
Hennes tacksamhet bör oaktadt alla artighe-
tens fordringar aldrig vara öfverdrifven, hen-
nes lyckönskan bör afhålla sig från att höja
den berömde personen till skyarne, och när
hon skall bedja om ursäkt, bör hon frimodigt
tillstå ett begånget fel, men aldrig på ett för
henne förödmjukande sätt. Och hvad angår
hennes vädjan till en välgörares börs, så kan
hon aldrig vara nog blygsam, detta lika myc
ket om bönen gäller understöd i välgörande
syfte eller den gäller en tjänst för henne per-
sonligen. Den får icke upprepas allt för ofta,
och den bör alltid affattas så, att ett möjligt
afslag icke bereder adressaten något obehag,
liksom äfven hvarje skymt af påtrugenhet strängt
1894
måste undvikas. En biljett, som kommer från
en dams fina hand, borde alltid vara skrifven
så att den kunde tryckas.
En fru som säkerligen skulle afstå från att
gå till en för hennes man okänd herre i tig-
geriärenden — om än för en aldrig så ädel
sak — skall säkert också betänka sig flere
gånger, innan hon afsänder en biljett i sådant
ändamål. Men gör hon det, bör hon uteslu-
tande hålla sig till saken, ty ett bref skiljer
sig åtskilligt från en fruntimmersvisit hos en
främmande herre. Ett fruntimmer bör aldrig
skrifva annat till en herre, än hvad hon kan
säga i vittnens närvaro, ty hur mycket hon
än kan lita på adressaten, kan hon ändå inte
vara säker på, att ej en tillfällighet kan föra
biljetten i andra händer. Därför har en dam
långt mera frihet i tal än i skrift, ty det ta-
lade ordet hör blott den, för hvilken det är
afsedt. Man kan äfven se hvilket intryck det
gör och är i tillfälle att strax beriktiga hvad
man säger. Men skriftliga missförstånd äro
alltid mycket svårare att utreda.
Til! sist en anmärkning om den yttre for-
men för ett fruntimmersbref. Hur anbefal-
lansvärdt det än är att begagna sig af pas-
sande elegans med hänsyn till papper och ku-
vert, bör man likväl akta sig för extravaganta
vignetter, hvarmed, dessa ofta bruka vara för-
sedda, likasom för allt för starka och påfal-
lande färger. Detta gäller äfven papperets
parfym. En diskret violdoft verkar belag-
ligt och gör biljetten bokstafligen till en billet
doux; en stark mysklukt, som den kanske
fått ganska oskyldigt, gör den däremot till en
billet suspect.
Up notisboken.
Får sjuka, furstinna i Rom. I kronprin-
sessans hälsotillstånd bar under den senaste vec-
kan en långsam förbättring inträdt. Den sjuka
tillbringar nu större delen af dagen på sin soffa
och har en kort stund på dagen kunnat företaga
en promenad i vagn. Kronprinsen lär icke kom-
ma att följa kungaparet till Stockholm i denna
vecka, utan reser direkt från Kristiania öfver
västkustbanan, Danmark och kontinenten för att
besöka sin gemål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
