Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11. 16 mars 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84 1894
i D U N
nande klassen. Och nu kommer jag in pâ ett
mycket ömtåligt kapitel. Det är ett ämne,
som ofta varit debatteradt i Iduns spalter, och
ehuru jag vet, att jag redan på förhand har
en stor del af mina ärade läsarinnor emot mig,
skall jag icke tveka att framstalla min åsikt.
Skilnaden mellan behandlingen af jungfrur
i Amerika och Sverige är enorm. På andra
sidan af Atlanten betraktas tjänsteflickan ofta
som en medlem af familjen. Hon bemötes af
husets medlemmar med grannlaga vänlighet,
af de manliga ofta med artighet utan biafsik-
ter. Hon tillbringar sina lediga stunder oge-
neradt i the drawingroom och deltar i konver-
sationen. Aldrig skall jag glömma min första
erfarenhet af detta förhållande. Jag var under
en längre tid gäst i en välbargad svensk fa-
milj, bosatt i St. Paul. En ung svenska bru-
kade ofta hälsa på oss, utan att jag egentligen
visste, hvem hon var. En dag frågade hon
oss, om vi inte ville göra ett besök hos henne.
Vi följde henne tvärs öfver gatan till en mag-
nifik villa, som låg till hälften begrafd i en
nästan tropisk vegetation. Vi stego upp för
marmortrappan och kommo i en dyrbart mö-
blerad parlour, där vi slogo oss ned, medan
vår värdinna satte sig vid pianot och sjöng
med förtjusande röst ett stycke. Knappt var
sången slutad, förrän en äldre dam steg in,
och vi blefvo nu presenterade för husets äga-
rinna. Den unga svenskan var helt enkelt
husjungfru! Piano hade hon lärt sig spela i
Amerika. Hon hade tagit dyrbara sång- och
pianolektioner för egna besparingar och rikt
utvecklat sin mindre vanliga musikaliska be-
gåfning. Det hörde alltid till aftonunderhåll-
ningen i detta amerikanska hem att höra hus-
jungfrun göra musik.
Naturligtvis är det icke alltid på detta vis.
Det gifves i Amerika likrom annorstädes elaka
och tyranniska husbönder och matmödrar, lik
som det finnes på allt sätt omöjliga tjänste-
flickor. Men under alla förhållanden har tjä-
narinnan vissa mänskliga rättigheter, som in-
gen matmoder vågar öfverskrida. Hou slutar
vanligen sitt dagsverke vid 8- eller 9-tiden på
kvällen, och söndagarna gör hon i regeln ej
mer än det allra nödvändigaste. Hon använ-
der sina fristunder hur hon behagar och um-
gås med hvem hon vill. Hon betraktas med
ett ord icke som en viljelös maskin, utan som
en människa, som mot en viss bestämd lön
åtagit sig ett visst, strängt begränsadt arbete.
Hur är det nu åter i Sverige? Jo, därom
skall jag icke tala, ty det är väl kändt. Jag
vill blott säga ett ord, då jag är inne på sa-
ken. Månne icke en del af de många berät-
tigade klagomålen öfver våra tjänsteflickor åt-
minstone skulle upphöra, om man äfven här
började anse dem litet mera som människor
och litet mindre som maskiner? Är det icke
obilligt att fordra, att en medmänniskas hela
arbetskraft, tid och tankar, skola tillhöra en,
därför att man städt henne som piga? Vore
det icke mera öfverensstämmande med nutidens
idéer, särskildt kvinnoemancipationens (märk-
värdigt nog äro många kvinnor, som säga sig
ifrigt arbeta för kvinnans frigörelse, minst be-
nägna att medgifva sina tjänsteflickor mänsk-
liga rättigheter), om. efter en 14 timmars gan-
ska ihärdig arbetsdag den tjänande jungfrun
finge fritt disponera öfver sig själf. Säkerligen
skulle då också hennes ambition blifva större.
Nu hör jag någon anmärka: men stå vi
husmödrar icke i ansvar för våra tjänarinnors
sedliga lif? Jo, men man får icke använda
denna vackra tanke som en täckmantel för
egna egoistiska syften. Det låter sig göra
för en verkligt god husmoder att vinna sin
jungfrus förtroende, och hon kan då mycket
säkrare än på den stränga befallningens väg
hjälpa henne att undvika far"r. Erfarenheten
lär ju, att det är en absolut omöjlighet att ge-
nom maktspråk afhålla sina tjänsteflickor från
manligt umgänge. Och om husmodern känner
det som en samvetssak att öfvervaka sin tjä-
narirmans sedliga lif, gör hon detta bäst ge-
nom goda råd och varningar.
Men låtom oss återgå till våra amerikanska
flickor. Deras lif har också sin skuggsida.
Fjärran från det gamla hemmet, känna de sig
ej sällan ensamma och öfvergifna, i synnerhet
under den första tiden. Man känner fall af
kronisk hemsjuka, en mycket allvarsam sjuk-
dom, som varit föremål för amerikanska läka-
res särskilda uppmärksamhet. De som angri-
pas däraf förlora håg och lust för allting om-
! kring dem, och hela deras tankegång riktas på
det förflutna. Mer än en svensk emigrant har
dukat under för denna sjukdom. De unga
flickorna äro emellertid mindre utsatta härför
än andra. I allmänhet sätta de sig snart in
i sitt nya lif och längta icke alls tillbaka.
Svårast är det för de flickor, som i Sverige
åtnjutit en god uppfostran. Man finner bland
amerikanska tjänstflickor icke få sådana, och
jag skulle kunna framdraga rörande exempel
på unga kvinnor af god familj, som fostrats i
öfverflöd och aldrig på allvar lagt hand vid
något praktiskt arbete, men efter en plötslig
katastrof i hemmet, af det slag hvarpå nutida
svenska affärsförhållanden erbjuda så många
exempel, blifvit tvungna att lämna fosterland
och anhöriga för att söka sig en oviss utkomst
i västern. Många af dessa göra sig ej en
föreställning om det arbete man i Amerika
kräfver af en house-maid. De hafva läst nå-
got om kvinnans lysande företräden i det nya
landet och tro, att en flicka med litet utseen-
de, någon förmåga att göra handarbeten och
spela piano samt ett knapphändigt förråd af
engelska glosor med lätthet skall slå sig fram
där såsom lärarinna, kontorist eller kassörska
eller i alla händelser, om hon så skulle vilja,
göra ett godt parti. Men hon bedrar sig. Det
är just på dessa vägar, det i Amerika är svå-
rast att slå sig fram. På det »intellektuela»
arbetets alla områden råder där en oerhörd
konkurrens, och det fordras något inom ett sär-
skildt fack verkligt framstående för att de
större fördelar, man vanligen anser Amerika
bjuda, skola ernås. Tusenden kunna bevittna
sanningen af dessa ord.
Nåväl. Den emigrerande unga flickan fin-
ner ej den utkomst hon söker, hennes resurser
äro snart uttömda, och hon tvingas då antaga
plats som tjänsteflicka, hvilket lyckligtvis nästan
alltid står till buds. Det blir många bittra
stunder för henne, innan hon lär sig arbeta
och lär sig — glömma. Som jag nyss sade,
är det ej, såsom mången inbillar sig, latmans-
göra att vara amerikansk house-maid. Här
som på andra områden kräfves i det nya lan-
det ett ihärdigt och raskt arbete. På hotellen
och boardinghusen t. ex. får en jungfru passa
upp väl tre gånger så många vid borden som
i Sverige (vanligtvis brukas dock i Amerika
manliga uppassare, ty den oerhörda massan af
porslin som användes kräfver kraftiga armar).
Städning, diskning och skurning gå med en
här okänd fart. Det blir kanske ej så bra
gjordt, men undan går det, och det är huf-
vudsaken. Jag bief en gång vittne till, hur
man på ett hotell anrättade kyckling. Frän
det kycklingarna togos lefvande ur buren, tills
de voro svedda och i allo färdiga att läggas
i grytan, åtgingo i medeltal för hvarje djur 4
minuter. Gör om det, den som kan! I all-
mänhet fordras ej tvättning och strykning af
husjungfrunl ehuru sådant förekommer. Går
man i en daglig amerikansk tidning genom de
spaltlånga listorna på » Female servants wan-
ted», ser man esomoftast vid slutet af hvarje
annons orden : no washing and ironing (ingen
tvätt och strykning). Sådant lämnas ät kine-
serna, hvilkas skicklighet inom detta fack är
utomordentlig. I stället förekommer i ameri-
kanska hem mycken bakning. I många hus
bakas färskt hvetebröd hvarje dag, ty ameri-
kanaren sätter stort värde på att äta detta varmt,
som det kommer ur ugnen (en lika oförklarlig
som ohälsosam vana för resten). På sommarn,
då det är olidligt hett, är denna bakning just
ingen angenäm sysselsättning.
Men trots de besvärligheter, som möta, har
den bildade svenska flickan, som tager tjänst
i ett amerikanskt hem, dock den fördelen att
alltid blifva humant och aktningsfullt bemött,
och hon skall, sedan hon väl en gång lärt sig
att arbeta, ej finna sig alltför illa. Experimen-
tet är emellertid farligt, och jag vill ej råda
någon att försöka det, som ej är absolut nödd
och tvungen därtill. För dugliga, starka och
hurtiga svenska tjänsteflickor är det åter, såsom
synes, ej så stor risk att korsa Atlanten. Det
blir de svenska husmödrarnas sak, att genom
tjänliga reformer, först och främst i behand-
lingen af sitt tjänstefolk, söka utjämna olikhe-
terna mellan borta och hemma samt minska
det missnöje, som, närdt af bref från bekanta
i den stora republiken, esomoftast gror i våra
tjänarinnors hjärtan.
Travelling gentleman.
äSs.
Pärmar
till Iduns romanbibliotek.
För att tillmötesgå allmänt uttalade önsk-
ningar ha vi nu låtit tillverka och tillhan-
dahålla vackra pärmar till Iduns romanbib-
liotek för föregående år [delarne I—IV).
Dessa pärmar finnas af tvänne olika slag,
afsedda att:
antingen inbinda årgången i två
band, då det ena bandet omfattar romaner-
na »Under Salomos insegel» och »Frihet»,
det andra bandet »Konstnärens kärlek» och
»Kallia Kypris» ; hvardera af dessa pär-
mar kostar 50 Öre, och går alltså hela
årgången till 1 krona;
eller ock inbinda hela årgången i ett
band, som då omfattar alla de fyra nämnda
romanerna; denna pärm kostar 75 Öre.
Samtliga pärmar äro omsorgsfullt utförda
i kloth med svarttryck och romanernas titlar
i guld på ryggen samt tillhandahållas i tre
färger, rödt, grönt eller brunt.
Alla rekvisitioner, åtföljda af likvid, expe-
dieras omgående.
Iduns expedition.
Äktenskapet är all kulturs början och slut. Det
gör den råe mild, och den mest bildade har intet
bättre tillfälle att visa sin mildhet. Oupplösligt
bör det vara, ty det medför så mycken lycka, att
all olycka ej kan uppväga den.
J. W. v. Goethe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
