Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11. 16 mars 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1894 87
I D U N
jEtt finskt Vadstenn. Spetsknypplingsindu-
strien i Vadstena har, som bekant, ett vidigående
rykte, och man vill gärna tro, att denna slöjdart
har sin hemortsrätt uteslutande där, såsom ett arf
från klosterhfvets dagar. Den lilla staden Raumo
i Finland delar dock med Vadstena denna ära. 1
Raumo anlades under 1300 talet ett Birgittiner-
kloster, och från denna tid har knypplingsindu-
strien där fortgått och utvecklats ungefär som i
Vadstena, ehuru den ej nått en sådan höjdpunkt.
Den finske slatsagronomen A. Granström, som på
finska statens bekostnad vistas i Sverige för att
studera vårt jordbruk, har under besök i Vadstena
tagit noggrann kännedom om knyppelmönster, me-
toder och arbetsskicklighet, och studier ha därför
gjorts såväl hos åtskilliga af de bästa knyppler-
skorna som i de båda större spetshandelsaffärerna.
Friska blommor från Rivieran sändas
fortfarande liksom föregående vintrar af fru Laura
Lindholm. Om man nämligen till henne, under
adress Via Corsica mr 3, Genua, sänder 1 kr. 20
öre i svenska frimärken, erhåller man sig fritt
tillsänd en ask friska blommor såsom törnrosor,
kamelior, violer, liljekonvaljer, nejlikor m. m. Re-
kvisitioner från Stockholm behöfva 7 dagar för
expedieringen. Vi hänvisa för öfrigt till annonsen.
Teater och musik.
Kungl. operan. Vi hafva denna gång att anteckna
uppförandet af de tre operorna »Mara» af Hum-
mel, »Orfevs» af Gluck och »Figaros bröllop» af
Mozart. Af dessa är den förstnämnda en full-
komlig nyhet af senaste datum, den andra visser-
ligen af mycket gammalt datum, men så godt
som en nyhet, alldenstund den ej uppförts här-
städes på mer än två mansåldrar; den tredje ope-
ran åter är en gammal kär bekant för de flesta
musikvänner.
Hvad då först 1 aktsoperan »Mara» beträffar, —
hvilken jämte »Orfevs» första gången uppfördes
den 7 dennes — så kan denna helt kort affärdas.
Till ett textinnehåll, som i realistiska gräsligbeter
väl fåfängt söker sin like inom librettfacket, har
kompositören satt en musik, som antagligen en-
ligt hans mening skall u’göra en exponent för det
modernaste af den moderna musiken. Oss före-
faller den emellertid uppstyltad och gjord samt
som en misslyckad efterapning af Wagner, Mas-
cagni o. a. verkliga förmågor. En och anDan an-
slående point kan väl letas upp, men ljusglim-
tarna äro få ; det hela förefaller oredigt och töck-
nigt. De uppträdande — fru Brag samt hrr Brat-
bost och Söderman — sökte nog göra eitt bästa,
men lyckades ej afvinna sina uppgifter något vi-
dare intresse.
Först å programmet och som dettas hufvud-
nummer stod Glucks »Orfevs», ett verk af helt
annan art än det nyss nämnda. Mer än 130 år
gammalt, äger det dock än i dag förmågan att
från börian till slut fängsla åhöraren. Buren
af den ädlaste anda, är denna opera, som ju allt-
igenom utgör en lofsång till kärleken och dess öf-
ver allt, till och med öfver döden segrande makt,
med sina härliga körer och sina intagande melo-
dier ägnad att hänföra en hvar, som har sinne
för verkligt skön musik. Körerna intaga en do-
minerande plats i operan, hvilken på grund
häraf också betraktas som banbrytande för en ny
riktning inom operafacket. Därjämte har titelpar-
tiet ock af den genialiske tonsättaren väl tillgo-
dosetts. Detsamma innehafves af fru Linden, som
här firar en verklig triumf. Hon är också strängt
taget den enda af de uppträdande, som är i stil
med det klassiska verkets anda och karaktär. Så-
väl i sång som spel är hon helt enkelt förträfflig,
och ingen torde kunna bestrida, det hon ej genom
det sätt, hvarpä hon löser denna sin uppgift, höjt
sig till främsta platsen bland k. operans nu enga-
gerade sångerskor. Flere förut med framgång lö-
sta uppgifter berättiga henne ock till denna he-
dersplats. (I ett af de närmaste numren af Iitun
hoppas vi kunna meddela hennes bild.) — Fru
Sterky och fröken Holmstrand som resp. Eury-
dike och Eros förtjäna erkännande, ehuru de ej
riktigt lyckades komma in i den rätta stilen. Upp-
sättningen är förträfflig och länder hr Rundberg
till all heder. Operan gick för öfrigt i sin helhet
mycket bra under hr Hennebergs ledning.
I måndags återuppfördes efter ungefär halftan-
nat års hvila Mozarts opera »Figaros bröllop»
med delvis ny rollbesättning. Sålunda utfördes
grefvinnans parti af fröken Ho/nistrand, Susannas
af fröken Karlsuhn och Chérubins af fru Sterky.
Af dessa löste fröken Karlsohn utan tvifvel bäst
sin uppgift. Vi hafva sä lan sett fröken K. utfö a
sin roll med sådant lif och skalkaktighet som här,
och sången — ja, i detta afseende är end ist ett
något tydligare textultal önskvärdt. Fru Sterky gjor-
de sitt allra bästa vid framställningen af den pojk-
aktige Chérubin och lyckades rätt väl. Dock sak-
nade vi fru Linden, som dock efter hvad nu
medde’ats skall alternera med fru S. i denna roll.
Ännu mera gjorde sig saknaden gällande i gref-
vinnans parti, soin efter fru Ös’berg öfveUagits af
fröken Holmstrand. Och dock lörtjänar fröken H. ett
visst erkännande för sitt utförande af detta parti. Hon
föreföll emellertid något osäker. Hrr Brag och Johan-
son fyllde väl sina pla’ser, som Figaro och Al-
maviva. Likaså de öfriga. Dock är det alldeles
nödvändigt, att Marcellina betydligt modererar sin
stämma för att ej med de alltemellanåt framträ-
dande gälla tonerna störa det hela. Öfver mån-
dagens föreställning hvilade en viss matthet, sär-
skildt öfver de båda första akterna.
I morgon lördag gifves nästa symfonikonsert
under ledning af — ja gissa hvem? Jo, af förste
hofkapellmästaren Conrad Nordqoist.
K. Dramatiska teatern gifver allt fortfarande
för fulla hus »Vasantasena».
Vasateatern gaf i onsdags afton för första gån-
gen ^»Tsarens kurir», dramatiskt reseäfventyr i 10
tablåer. Den dyrbara uppsät’ningen af stycket är
fullständigt ny beträffande så väl dekorationer som
kostymer. Dekorationerna äro från Carl Grabows
atelier och kostymvignetterna äro af hr Emil Ljung
qvist, som äfven haft hand om alla de sceniska
arrangementen för öfrigt. Vi måste emellertid upp-
skjuta ett närmare omnämnande till nästa veckas
nummer, då detta presslades redan före premièren.
Den österrikiske violinvirtuosen Marcello Rossi
gaf i förening med den danska pianisten frkn
Helga Thiess i måndags afton konsert å Musika
liska akademiens orgelsal inför en talrik och, som
framgick af det lifliga bifallet, tillfredsställd publik.
Herr Rossi bevisade sig också vara en artist af
rang med en högt uppdrifven teknisk färdighet
och en fyllig, välljudande ton i sin ypperliga Stra-
divarius. Beethovens Kreutzersonat, som inledde
programmet, fick visserligen ett något ojämnt ut-
förande — den andra satsen föredrogs bäst —
men Bachs därpå följande air exekverades med
storslagen och gripande bredd, I Wieniawskis
polonäs och Paganinis moto perpetuo fick konst-
nären särskildt tillfälle att briljera med sin vir-
tuositet, och i en graciös canzonelta debuterade
han som kompositör. Fröken Thiess skötte vår-
dadt sin pianostämma i sonaten såväl som ackom-
pagnementet och utfyllde programmet med ett par
elegant föredragna salongspjäser.
Hr Rossi gifver i dag fredag afskedskonsert i
Musikaliska akademiens stora sal, äfven nu med
biträde af frkn Helga Thiess.
Hr Carl Carlander, den unge baryfonsångaren,
gaf i tisdags konsert i Musikaliska akademiens stora
sal, som var ganska väl besatt. Hr C. har en
präktig stämma och ett i allmänhet vårdadt före-
drag. Han bör dock taga sig till vara för ett onö-
digt forcerande af de högre tonerna, hvilket ver-
kar störande. Alla de utförda numren hälsades
med det lifligaste bifall, hvilket framkallade flere
extranummer. Biträdande voro fröken F. Olsen
(i st. f. fru Edling), en musikälskarinna och den
unge violinisten H. Alfvén, hvilka alla äfven fingo
sin del af bifallet.
Hr Johannes Elmblad, den framstående opera-
sångaren, gifver konsert i Musikaliska akademiens
stora sal lördagen den 31 dennes. Minnet af de
synnerligen njutningsrika aftnar hr E. vid före-
gående besök skänkt hufvudstadens musikaliska
allmänhet skall helt säkert samla fullt bus äfven
nu. Onskligt vore, att man äfven kunde få till-
fälle höra hr E. i några partier å k. operan.
Fjärde kammarmusiksoarén gafs i onsdags, den-
na gang i st. f. på tisdagen. Vi kunna sålunda
ej nu meddela något om densamma.
MaUné gifves söndagen den 18 dennes på Dra-
matiska teatern af teaterns förste regissör, herr
Emil Hjertstedt. Programmet för denna mâtiné
upptager först en intressant nyhet: Ungdom., »kär-
leksdrama» i tre akter af Max Halbe; samt vi-
dare Tre hattar, lustspel i en akt af Siraudin.
Det förra stycket betraktas i Tysk and såsom ett
af de märkligaste dramatiska arbeten, som där
framkommit pä de sista åren, och det har där
spelats med utomordentlig Pamgång. Här komma
hufvudrollerna att återgifvas af fru Rundberg
herrar Bæckstrôm och Törnqvist samt matinégif
varen. »Tre hattar» är ett af den bekante fran-
ske författaren Siraudins roliga lustspel. Förut
aldrig uppffirdt på D amatiska teatern kommer
det nu att spelas af fruarna Seelig-Lnndberg och
Hamrin, fröknarna Bäckström och Behrens samt
herrar Fredriksson, Hamrin och Hedlund
Herr Axel Rundberg gTver påskdagen mâtiné i
Berns salong med biträde af en he’ del fram-tä-
ende förmågor, dem vi tords få tillfälle att när-
mare omnämna i nästa nummer.
Fröken Alma Sjöman gifver den 20 dennes soaré
å Sveateatern efter ett mycket rikt och omväx-
lande program.
Æ ja.
Berättelse af Georg Nordensvan.
(Ports.)
»Hur är det? Är ni sjuk, fru Asp?» frå-
gade jag en kväll, då hon kom in i restau-
ranten.
»Nej, visst inte, jag har bara litet svårt att
sofva om nätterna. Det är så bullersamt på
gatan,» svarade hon med sitt vanliga, lugna,
undergifna uttryck.
Aja satt midt emot oss. Jag märkte myc-
ket väl, att hon såg upp vid min fråga och
att det var med en förvånad blick, hon be-
traktade Emma.
Aja tycktes förut alls inte ha märkt, hur
tärd och blek Emma var. Hon rodnade.
Sedan var hon förströdd under hela middagen,
åt föga och lät vi-et stå sä godt som orördt,
och när Edvard föreslog en promenad, ville
hon inte följa med.
Hon följde ändå, och som vanligt fingo han
och hon försprång framför oss andra. Hon
hade alltid svårt för att gå långsamt — vid
hvarje gathörn måote de stanna och invänta
oss, och när vi alla hunnit öfver gatan, så
voro de fore igen.
»Hvart vill ni helst gå?» frågade jag fru
Asp, dä vi alla samlats i ett hörn för att öf-
verläffga.
»Åh, jag vill ingenting — jag har ingen
talan bland de här människorna, det har ni
väl märkt,» svarade hon.
Nu var det hon och jag, som blefvo efter
de andra. Och utan någon inledning och utan
att se på mig fortfor hon :
»Jag är en nolla ibland dem, jag har alls
ingenting här att göra. Det är så olycklig-,
att Edvard fått mig till hustru. Jag kan inte
vara för honom, hvad han begär af den, som
skall följa honom ät.»
»Hvarlor det?» sade jag. »Det där är en
viljans sak.»
Hon skakade på hufvudet och fortfor lugnt
och kallt:
»Nej, det beror på olika lynnen. Jag vet
mycket väl, att det som upptar hans tankar
är främmande för mig, och det är inte till
mig ban talar om bvad han känner. Jag vill
göra allt för honom, men jag kan ju inte göra
något. Jag är bara ett hinder för hom>m,
jag gör det svårt för honom, och jag kan
inte hjälpa det.»
Hvad skulle jag svara? Jag kunde inte
säga henne hvad jag tänkte. Det var inte
heller tröst eller råd hon begärde, hon måste
endast för en gång säga ut det som var hen-
nes dagliga tanke.
Åter hade de föregående inväntat oss. Hon
hviskade till mig:
u
o _
a
t-
£
I 8
■S
t»
ai
M
«i
hO
<u
T
â a
».
0)
«1
«
o «
<4
21
Di
»
«
07
■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
