Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12. 23 mars 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid nämnda stad uppsökte oeh togo upp de
sårade, utbrast eu tysk general: »Ni äro i
sanning mänsklighetens systrar, ni behöfva in-
tet pass, ty hvem skulle våga antasta eder?»
Men ännu kämpades det vid barrikaderna i
staden. En stackars arbetare, vid namn Lepine,
greps i sin bostad, släpades genom staden och
ställdes mad ryggen mot en mur. Han skulle
skjutas. Då sprang en ung kvinna fram mel-
lan offret och soldaterna, omfamnade kramp-
aktigt officern och hindrade honom därigenom,
med fara för sitt lif, att gifva tecknet. »Nåd,
nåd,» ropade hon på tyska, »det är en fa-
miljefader, som ej gjort eder något ondt. Han
är ingen franctireur, som ni tror.»
Officern lät uppskjuta exekutionen, lämnade
rapport till generalen, och denne benådade den
stackars arbetaren.
Med fara att själf blifva skjuten dolde sy-
ster Jeanne många franctireurer i klostret och
lyckades rädda dem. Hon hade mycket mod
och mycken fosterlandskärlek.
Marie-Edmée var dotter till en gammal, pen-
sionerad officer i Nancy. Hon var en ung,
mycket vek och fint bildad flicka, en konst-
närsnatur i detta ords graciösaste betydelse.
Efter de första striderna vid Weissenburg,
Wörth och Farbach hopades många sårade
i Nancy, där lasarett inrättades. Marie-
Edmée ägnade sig nu helt åt de sårade. En
dag får hon höra, att hennes broder, under-
löjtnant vid 78:de infanteriregementet, fallit på
slagfältet, sårad både i ena benet och i ar-
men, samt att man måsr amputera den högra
handen. Hon bad genast sin mor om till-
stånd att resa, och så beger hon sig ensam,
utan pass, genom de tyska linierna. Snart
gripen, begär hon att få träffa Bismarck. Man
för henne till kanslern. »Min broder är stym-
pad,» säger hon, »och kan icke strida mer.
Hvarför sända honom till Preussen? Låt hans
familj vårda om honom!» Bismarck beviljade
icke genast hennes bön, men när en tysk
läkare intygat den sårades framtida otjänst-
barhet, återfick Gerald Pau friheten, utan att
behöfva lofva på hedersord att ej mera tjäna
i armén under kriget.
Marie-Edmée kom alltså åter till Nancy med
sin broder. Dag oeh natt tillbragte hon vid
hans plågoläger, och hon måtte ha varit en
liten bra sjuksköterska, ty efter några veckor
kunde brodern åter resa sig. Men nu fingo
moder och barn nya bekymmer. Redan talade
Gerald om att uppsöka armén. Hvad gör det
med benet? Man kan ju linka ganska fort.
Hvad gör det att högra armen är i band ?
Man har ju fått två. Och snart är han åter
i tjänst vid Bourbakis armé.
Många veckor hafva förflutit sedan hans af-
resa. I Nancy hör man om ostarméns blo-
diga strider, och modern väntar hvarje dag att
få höra om sonens död. Hennes oro ökas,
hennes plågor äro så pinande, att Marie-Edmée,
modigare än någonsin, beslutar sig för att bryta
upp för att ännu en gång uppsöka sin broder.
Denna hennes andra färd är en verklig odyssé.
En ung flicka, utan skydd, utan pengar, utan
andra hjälpmedel än sin energi och sitt varma
hjärta, vandrar framåt under isande vinter,
korsar de i marsch befintliga fiendtliga kolon-
nerna, utsätter sig för faror af alla slag, fruk-
tar hvarken kulor eller köld och går till sist
från lasarett till lasarett, från sjukhus till sjuk-
hus för att vårda de sjuke och fråga solda-
terna om hans öde, som hon söker. I byn
Mouthe erfar hon slutligen, att hennes broder
ännu lefver, att han blifvit kapten för sitt
förhållande vid Montbéliard samt blifvit rid-
dare af hederslegionen efter slaget vid Vil-
lersexel.
Regementet ligger ej långt borta. Skall
hon gå till honom, sedan hon sökt så myc-
ket och lidit så mycket? Hon känner, att
hennes hälsa vacklar och att, om hon ej ge-
nast återvänder till Nancy, hon kanske ej får
återse sin moder, som under den förfärligaste
ängslan väntar henne därhemma och som så
väl hehöfver tröst. Nåväl, hon får ej åter råka
brodern, och han skall ingenting få veta om
så mycken hängifvenhet och uppoffring. Hon
återvänder och fullbordar återfärden under lika
stora faror och strapatser som färden bort.
Hon är åter i Nancy, och modern öfverhöljer
henne med smekningar och tårar, tackande
Gud, som låtit henne få behålla sina barn ;
men, hemska aning, hvarför så spöklikt blek,
Tivarför så tärda drag? Har hon blifvit smit-
tad å lasaretten, blifvit förgiftad, då hon för-
band de dödliga såren. Marie-Edmée 1er och
söker trösta modern, men sjukdomen blir allt
häftigare. Den ömmaste vård, den varmaste
moderskärlek förmår intet. Efter några dagars
plågsam kamp dör hon den 7 mars i871.
Den 9 mars bars en kista fram på Nancys
gator, åtföljd af de fångna franska soldaterna.
Alla stadens invånare följde tåget. Kvinnor
och barn gräto. Sårade, som knappt kunde
gå, hade bedt att få lämna lasaretten för att
stappla bort till kyrkogården. De tyska sol-
daterna förvånades öfver denna människomassa.
En af af dem, som ville veta, hvad som stod
på, närmade sig en liten flicka, som stod och
snyftade, samt frågade henne: »Det måtte vara
en prinsessa, som man där följer till grafven?»
»Nej, herr soldat,» svarade barnet sakta,
»det är ingen prinsessa, men mamma sade, att
det var en yngre syster till Jeanne d’Arc. »
Färmar
till Iduns romanbibliotek
finnas nu att tillgå på expeditionen. Se
närmare tillkännagifvandet i förra num-
ret !
Up notisboken.
Två grafvar. I den höga åldern af 83 år af-
led häromdagen i Upsala grefvinnan Engenie Le-
wenhaupt, född von Essen. Hon var sedan 1865
änka i sitt andra gifte efter majoren grefve A. Le-
venhaupt samt innehade Säbylunds fideikommiss i
i Nerike och det gamla godset Eka i Upland. Hon
efterlämnar en son, som är förste amanuens vid
universitetsbiblioteket i Upsala.
I den höga åldern af nära 91 år afled liärstädes
den 14 d:s fru Emilia Breitholtz, född Hästesko-
Fortuna och änka sedan 1834 efter öfverstelöjtnan-
ten i artilleriet Claes Joseph Breitholtz. Hon sör-
jes af barn, barnbarn och barnbarnsbarn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
