Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 13. 30 mars 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1894 I D U N 101
Om i högen, som skall utlägges, Here kort finnas
än högar att lägga på, läggas de återstående kor-
ten i en talong bredvid.
5. Alla återstående korten i sista högen och
i talongen genomses, om något kort passar på ess-
högarne.
6. Sedan läggas dessa återstående kort i 4 hö-
gar, och då 4 kort äro utlagda, efterses om något
kort passar till esshögarne, kungarne bortläggas
nu, allt efter som de framkomma, och påläggas sist.
I parti eller minut?
■^Jet går en gammal sägen bland husmödrar,
2[1 att det är stor besparing göra sina inköp
T. i stor skala. De erfarna bland dem äro
mångordiga om de summor, som sparas genom
att köpa mjöl säckvis, socker i fjärding, smör
i drittel och kaffe i bal ; de söka visa, att ej
så litet penningar stannar i börsen, om ägg kö-
pas i mängd, när de äro billigast, och förvaras
till den »dyra tiden»; kött köpes om hösten
och nedsaltas, och sedan omtalas, att så cch så
många öre per kg blir köttet billigare än att
köpa det bitvis efter gällande pris.
Medan alla dessa fakta kunna vara afsevärda för
dem, som hafva stora skafFerier, handkammare
och källare, göra de emellertid den husmoder,
som måste bebo en liten lägenhet, nedslagen
och förstämd. I hennes skafferi finnes ingen
plats för en mjölsäck — kaffebal och socker-
fjärding kan hon ej våga att ens drömma om,
och hvar finna en vrå för en tunna potatis? När
hon så läser eller hör alla dessa visa råd och
beräkningar af erfarna hushållerskor, blir hon
bjärtängslig och tycker sig vara en oduglig
varelse, som förslösar sina hushållspenningar,
i det hon köper kaffe, socker och mjöl per
kg., potatis per liter och ägg tjogvis. Hennes
familj behöfver hela veckan för att kunna äta
upp ett halft får, men hvad gör det? Enligt
bästa rön kan hon ju ej vara verkligt hushålls-
aktig, om hon ej köper sitt kött per styck.
Men efter någon tid börjar hon, om hon är
en kvinna med eftertanke, inrätta sig så, som
bäst passar hennes inkomster och utrymme, och
skall komma underfund med, att det finnes lika
mycken hushållning i hennes sätt att lefva som
i grannens, hvilken har godt utrymme och
större inkomster ; ty otvifvelaktigt finnas äfven
fördelar i att göra sina uppköp i små kvantite-
ter. Gent emot så klara vittnesmål om mot-
satsen kunde en husmor tveka att göra detta
påstående, om hon ej hade ett exempel i de
sparsamma fransyskorna, som ha namn om sig
bland alla nationer att ha minskat omkostna-
derna och höjt hushållsaktigheten till en fin
och behaglig vetenskap. En fransysk husmor
köper aldrig sina förnödenheter i större kvan-
titeter ; ej endast bröd och mjölk, utan äfven
smör, potatis, mjöl, socker och kaffe m. m. d.
köpes för dagen. Hon beräknar allt så noga,
att det oftast om kvällen ej är så mycket kvar
i skafferiet som räcker till den enklaste fru-
kost. Italienarne följa samma sätt och lefva
bokstafligen för dagen.
Alla våra svenska traditioner gå stick i stäf
mot dessa exempel, men systemet har sina för-
tjänster, som måste erkännas, och kan med
någon ändring godt tillämpas hos oss och det
till stor fördel för sinnesro och hushållskassa.
Först kommer man underfund med, att det
sparar mycket litet penningar att köpa spece-
rier i stora kvantiteter, och att de stora förrå-
den lätt locka till slösaktigare användning —
och det ej allenast af tjänarinnan. Den spar
samma busmodren frestas ofta af den fulla
smör- och sockerfjärdingen att tillaga läcker-
heter, inför hvilka hon mer än en gång skulle
tvekat, om hon först skulle kontant betalt in-
gredienserna.
En annan fördel med minutköpet är att hon
därigenom precis får veta hvad som åtgår för
veckan, och om kaffe, socker, ägg eller smör
för fort taga slut, är ej så svårt kontrollera,
hvari felet består, och hon kan snart nog be-
räkna hvad veckans utgifter belöpa sig till.
Äfven sparas rätt mycket extra arbete ge-
nom att ej ha stora förråd. Ingen potatis,
grönsaker eller äpplen att sortera för att skilja
de ruttnande från de friska — det får grön-
sakshandlaren vidkännas; hans bod är den för-
rådskammare, hvarifrån alltid friska grönsaker
hämtas. Smöret härsknar ej, och äggen sma-
ka ej unkna, ty de förnyas ett par gånger i
veckan; mjöl, kaffe, te och konserver äro all-
tid friska, och intet gammalt finnes, som må-
ste ätas upp och »räddas» undan förstörelsen.
Äfven vid inköp af kött är billigast att ej kö-
pa mera, än som behöfves för hvarje mål, ty
hvad gagnar att köpa mera än som kan ätas
upp? Alltid blir något öfver, och med någon
öfning lär man snart använda det till raguer,
kroketter m. m. Snart nog kommer man un-
derfund med, att det ligger sanning i det på-
ståendet, att fransmännen äro de bästa kockar
och hushållare i världen. Må vi i detta fall
likna dem.
Skånska i Småland.
Omslag.
Hon var i statens tjänst — expeditör gunås
I posten, och hon svärmade förstås
För kvinnans emancipation förfärligt;
Hon »Idun» höll och fann sitt lifskall härligt.
Nu staten i sin vishet ordnat så,
Att vid en smal pulpet placerats två —
Den ena hon, den andre han, och båda
I häftig kärlek föllo snart — af våda.
Hvad brydde hon sig väl om världens snack?
Uti hans famn — där låg hon i sitt fack!
Ett Rek blef hvart hans o! ett Ass hvart ack!
Och hvarje kyss, den brände het som lack.
Men ur sin lyckas dröm hon väcktes upp en dag,
Ty obevekligt hård var ödets lag;
Han kan ej gifta sig; för klen blir kosten:
Det finns för mycket kvinnor uti posten!
1 ämbetsstol’n hon sitter stel och värdig,
Fast gråta högt af smärta hon är färdig.
Ej mera kämpar hon att göra kvinnan fri,
Ty hennes brustna lifshopp var att bunden bli.
Hj. Cassel.
Barnets namn.
S
anligen tar man valet af namn åt det
nyfödda barnet mycket lätt. Är det
det första barnet, då bestämma emellertid de
lyckliga föräldrarne, i väntan på den glada
tilldragelsen, detsamma ofta nog redan i för-
väg, redan innan man vet, om en liten flicka
eller gosse kommer att hälsas välkommen till
ljuset. Allt efter som den nyfödda blir af
man- eller kvinnkön, uppkallas han eller hon
efter den lycklige fadern, den fröjdefyllda
modern, efter far- och morföräldrarna, efter
faddrar och vänner, hvilka man vill visa en
synnerlig ära.
Ligger då i själfva verket så mycket i bar-
nets namn? Kan det ej vara likgiltigt, om
det heter så -eller så, blott det ej betynges
med ett löjligt namn, för hvilket det i all
sin tid får uppbära medmänniskors skämt
och löje?
Med barnets namn begynner ock dess hi-
storia, Med namnet beteckna föräldrar, sy-
skon, bekanta, lärare och kamrater alltid ett
visst barn med dess dygder och fel, och allt
efter som det ådagalägger goda eller dåliga
sidor, nämnes dess namn med glädje eller
kanske mången gång med stilla smärta. Ja,
själfva namnet blir en bisak, men vikten lig-
ger på, huru detta namn en gång skall näm-
nas, om barnet engång genom sitt lif skall
förläna heder eller skam åt sitt namn.
Barnet hör sig så ofta nämnas vid namn
af sin omgifniug, att detsamma blir det lik-
giltigt till och med ur faders- och moders-
munnen, och dock — när de en dag äro
gångna hädan och höra hemma bland graf-
varnes tysta beboare, hvad skulle det ej gifva
för sällheten att ännu engång kallas vid namn
af fader och moder med hela kärlekens värme!
Eller jag vistas sedan lång tid i en stor
världsstad bland främmande människor, och
äfven min närmaste omgifning känner mig
endast vid mitt släktnamn. Men en dag hör
jag mig på gatan, midt i den bullrande, bro-
kiga mängden, tilltalas vid mitt namn på
hemortens välkända dialekt. Just här bland
främlingar syntes mig mitt namn så likgiltigt,
emedan ingen intresserade sig för detsamma,
men som härlig musik klingar det i mitt öra,
då jag nu åter hör det ur en god väns mun.
Ja, det beror mycket på, hvar och när
och vid hvilket tillfälle man hör sitt namn
uttalas.
Aldrig synes vårt namn oss vackrare, än
när vi första gången höra det från vårt hjär-
tas utkorade. Det är samma namn som förr,
men den ton, hvarmed det’uttalas af den äl-
skade, innesluter en sådan rikedom af ömhet,
förtroende och hjärtlighet. O, att de förlof-
vade äfven som äkta makar måtte kunna ut-
tala hvarandras namn med samma innerliga
kärlek och hålla det lika högt i ära !
Med skuldmedvetande i sitt bröst förskräc-
kes redan barnet, då det hör sig ropas vid
namn af föräldrar eller lärare. Äfven Adam
och Eva förskräcktes, sedan de smakat pa-
radisets förbjudna frukt, då herren kallade
dem vid namn, och sökte dölja sig för hans
ögon. Och hur mången, som begick ett brott,
och genom flykt sökte undgå sitt straff, skulle
ej önska att namnlös och okänd försvinna i
ett främmande land. Och om han dock en
dag blir igenkänd, så förfäras han vid blotta
ljudet af sitt namn, som om redan däri do-
men uttalades öfver hans hufvud.
När vi därför vid det heliga dopet höra
ett barns namn nämnas, må vi alltid upp-
sända en brinnande önskan för den späda :
Må du aldrig behöfva blygas för detta ditt
namn 1 Må du aldrig en dag behöfva bäfva
och förskräckas, när ditt namn nämnes!
Må vi en gång kunna säga som den dö-
ende fadern, hvilken kunde vittna om sig
själf till sina barn: »Jag har sett goda dagar
och onda, lifvets stormar ha aldrig brutit
mitt mod, otack och misskännande aldrig
rubbat min tro på det godas seger. Jag har
rik och jag har fattig varit, men, Gud allena
vare äran — jag har hållit mitt namn obe-
fläckadt!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
