Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 13. 30 mars 1894
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Iduns läsekrets.
Det väsentliga i kristendomen.
Hvad var det för tillfällighet, eller var det ens
en tillfällighet, som fäste min blick vid frågoaf-
delningen i ett af Iduns senaste nummer (n:r 10)?
Jag hör till det slags läsare, som sällan eller al-
drig se åt nyssnämnda afdelning, men den här
gången lät jag ögat glida dit och fann då under
n:r 1414 en fråga, som väckte många tankar hos
mig. Först denna: på den frågan måste du svara!
Och här är svaret.
Innan man frågar i Idun, brukar man i de flesta
fall — åtminstone att döma af frågornas beskaf-
fenhet icke själf göra några kraftigare an-
strängningar att finna svaret. Man reflekterar ’/a
minut, kanske icke ens det, finner intet svar och
slutet blir: »Då tar jag och frågar i Idun».
Under nyssnämnda nummer frågar »Sofia»:
»Hvad är det väsentliga i kristendomen, eller hvad
menas med att vara kristen?»
^Sofia (cropia) var visserligen grekernas namn
pa visheten, men detta förtager ej mina farhågor,
att frågan möjligen är en af det där vanliga sla-
get i Iduns fragoafdelning, af samma slag som
den Fredrik den store en gång en passant fram-
kastade till sin hofpredikant: »Säg mig i tre ord
ett bevis för kristendomens sanning.» Och vore
mina farhågor välgrundade, kunde jag affärda
»Sofia» helt kort.
Hofpredikanten svarade endast: »Judarna, ers
majestät.» och jag skulle kunna gifva Sofia till
svar: i Dm egen död är det väsentliga i kristendo-
men», eller »Du är en kristen, om du är beredd
att i hvilket ögonblick som helst stå ansikte mot
ansikte mot döden.»
Eller utveckladt:
Kristendomen är till sitt väsen dödens motsats
och äger därför i döden sin väsentliga betingelse.
Den har sin betydelse endast därigenom att du
maste dö, och har den ej varit af någon betydel-
se för dig förr, blir den det i det ögonblick, då
du maste dö.
Detta är det negativa svaret, det som passar
om dm fråga är endast lättsinnigt framkastad i
syfte att tillfredsställa en ytlig nyfikenhet efter
det mest träffande svaret eller att frammana ett
svar, som genom sin enfald skulle förskaffa dia
ett löje. 6
Kristendomens positiva sida är oändligt rik, och
intet i den är oväsentligt. Ur denna synpunkt
skulle jag kunna svara: Allt hvad du vet eller
känt om eller i kristendomen är väsentligt, och
du kan ej någonsin medvetet underlåta eller un-
derskatta något däraf, utan att i samma ögonblick
upphöra att vara en kristen.
Ingen allmän regel kan uppställas: det är kri-
stendom, och det icke. Kristendomen är indivi-
duel, ett för hvar enskild människa på ett sär-
skildt sätt framträdande kännemärke. Det som
står i öfverensstämmelse med den enes kristen-
dom kan vara alldeles stridande mot den andres
och dock kunna bägge vara lika goda kristna.’
lil! och med den allmänna uppfattningen af
kristendomen, i de punkter där en sådan är be-
rättigad, är underkastad förändiingar; hvad som
i en tid varit kristendom, kan i en senare tid ha
upphört att vara det och ersatts med något an-
nat högre. Jag erinrar i förbigående om den
kristne bonden, som bar ved till Huss’ bål.
Ingen har kunnat definiera kärleken, emedan
begreppet är för rikt att kunna sammanträngas
i en definition. Kristendomens grundväsen är
kärlek oändlig kärlek — och därför liksom
karleken omöjligt att definiera. Vi bilda oss hvar
och en sin särskilda uppfattning därom. Jag vill
meddela dig min, för tillfället afklädd hvarje
dogmlro. Men var säker, den vinner icke på att
»frigöras» från dogmerna!
godt, skönt, sant, ädelt, uppoffran-
de, kärleksfullt, du vet, tänk dig dessa egenskaper
oändligt förstorade, befriade från all mänsklig
svaghet, ordnade till ett harmoniskt helt, så fin-
ner du kristendomen. Följ skaldens råd :
„ »GeA’ nur im Endlichen nach allen Seltern
så finner du det eviga!
»Men,» invänder du, »om detta är kristendom
da är ju ingen människa kristen!»
Ja, så är det ock.
Det vi skröpliga människor kalla kristendom,
är endast en sträfvan mot kristendomen såsom
mal. Endast en kristen i ordets fulla bemärkelse
har hittills trampat vår jord.
Den som säger: jag är en kristen, gör anspråk
pa ett namn, som han ej bar rätt att ,bära, och
han förverkar alldeles hvarje anspråk på att an-
ses såsom kristen i jordisk bemärkelse, om han
illägger åt sin broder: men du är det icke.
Människan har icke i något ögonblick samma
moraliska och intellektuela värde som i ett an-
nat, likasa är hennes värde såsom kristen väx-
lande för hvarje sekund. Den som menar: jag
har varit kristen i ett, fem, tio år, misstager sig.
1 ett ögonblick är du kristen i nästa kanske icke;
med ett ord, din kristendom är lika momentan
som ditt tänkande och handlande.
Kristendomen har existerat på jorden i snart
1900 år, ja, i dess egentliga betydelse är den lika
gammal som världen själf. Den har under årtu-
senden predikats på jordens flesta språk, den äger
i detta ögonblick millioner uppriktigt tillgifna an-
hängare för att nu ej tala om dem, som med mun-
nen eller i kyrkboken bekänna densamma, och
dock är den så okänd, att man frågar efter den
i Idun, liksom man frågar efter ett flossamönster
eller efter ett giktliniment! Jag klandrar ej, att
man spörjer, än mindre den som gör det. Ty jag
måste väl förutsätta, att frågan är allvarlig. Jag
illustrerar endast Kristi ord:
»Men få åro de, som känna mig.»
Sophus.
Ur notisboken.
Fran fiivsti7ino.fi i iioin. Kronprinsessans
krafter ha under senare tiden något ökats, så att
kronprinsparet nästan dagligen kunnat företaga längre
promenader i vagn. Dock har kronprinsessans all-
männa tillstand i öfrigt under senaste veckan varit
mindre tillfredsställande, hvarför några planer för
den närmaste framtiden ännu ej kunnat uppgöras,
utan kronprinsessan kommer att tills vidare kvar-
stanna i Bom.
*
^ i’.11 lårarinnchem. Länge har en plan att i
Stockholm få till stånd ett lärarinnehem sysselsatt
en del personer, som känna och intressera* sig för
lärarinnornas ansvarsfulla och mödosamma kall.°Det
första praktiska beviset på detta intresse föreligger
nu, i det nyligen en komité bildats, med ändamål
att söka upprätta »Ett internationelt lärarinnehem i
Stockholm».
De flesta af utlandets större städer ha sedan flera
ar tillbaka haft att uppvisa sådana hem, afsedda för
lärarinnor och deras jämlikar, där dessa mot en mått-
lig afgift finna en tillflyktsort under den tid, då de
äro utan arbete och söka sig ny anställning eller
äro i behof af livila, Det projekterade hemmet i
Stockholm skulle inrättas efter ungefar samma plan
som det i Wien. Dess syfte skulle vara att lämna
en fristad åt så väl svenska som utländska kvinnor
af den bildade klassen, synnerligast dem som egna
sig at lärarinnekallet.
Svenska kvinnor skulle där kunna vistas kortare
eller längre tid, och det inses lätt, hvilken välsig-
nelse det skulle vara för dessa arbetande unga kvin-
nor, hvilkas tillgångar ofta äro högst begränsade, att
for billigt pris kunna erhålla ett hem, då de äro
nödsakade att vistas i kufvudsladen någon tid, vare
sig för att hospitera vid skolorna, studera slöjdun-
dervisning och andra undervisningsgrenar eller se
sig om efter plats.
Utländska lärarinnor, som naturligtvis i än högre
grad behöfva det skydd, som ett hem erbjuder, skulle
i detta »home» finna en tillflyktsort under de mel-
lanperioder, då de äro ’i saknad af sysselsättning.
Afven de utländskor, som i Stockholm inneha an-
ställning, skulle där känna sig ha en fristad, där
de alltid kunde påräkna ett stöd, intresse, råd och
hjälp i sina bekymmer. Där skulle de äfven ha en
samlingsplats, där de funno vederkvickelse och för-
ströelse tillsammans med sina landsmaninnor.
Att insamla medel för betäckande af hemmets
uppsättning^och för att betrygga dess existens under
de första åren är den nybildade komiténs första
uppgift.
En mindre grundplåt har redan blifvit insamlad
inom for saken intresserade kretsar i hufvudstaden
hvarförutom föreningen »Union internationale des
amies de la jeune fille» i Schweiz, under hvars be-
skydd lärarinnehem blifvit upprättade i flera af Eu-
ropas större städer, utlofvat ett blifvande »home» i
Stockholm sitt understöd och sitt intresse.
Komitén är sammansatt af följande personer:
m:me Millet, fruarna A. Schutthess, K. Bohman M.
krestadius, I). Schwartz, W. Uppström och A. Wi-
kander, fröknarna L. Andrié och T. Geijer samt
pastor Ostermann.
Eu soaré för insamlande af medel till detta ända-
förberedes till i början af april.
Friherrinnan Emma Spanne, född Munk-
tell, var framstående porträttmålarinna, har nyligen
afslutat ett porträtt af hr Hugues Le Roux, den
kände franske författaren, hviiken, som man på-
minner sig, föregående somrar gästat Sverige. Por-
trättet exponerades här om dagen i Galerie Petit
för en elegant publik, mest bestående af damer, och
beskådades och kritiserades med stort intresse; det
skall med flera andre af friherrinnan Sparres arbe-
ten sändas till vårens salong å Champs de Mars.
*
Den svenska slöjden i Neapel gör goda
framsteg. Förutom i Instituto Froebeliano under-
vi’ar fröken Victoria Appeltoft nu äfven i en annan
läroanstalt, Sor Orsola. Elevernas ålder är temligen
växlande, nämligen mellan sex och — sjuttio år.
E>e yngsta gossarne följa Eva Rodhes modellserie,
de öfriga jämte ett antal lärare och lärarinnor Nääs’
läroverksserie. Alla tyckas vara särdeles intresserade.
Teater och musik.
Kungl. operan. Till förmån för k. teatrarnas pen-
sionskassa gafs den 22 och 23 dennes »Under Stu-
arts fana», skådespel nå vers i 5 akter af François
Coppée, öfvers. af Ernst Lundquist. Det sällsynta
tillfallet att få se ett stycke, representerande det
stora skadespelet, hade till premibren lockat nästan
fullt hus, och det lifliga intresse, hvarmed stycket
följdes, visar tillfyllest, att publiken mycket väl har
sinne för denna ädlare konstart. »Under Stuarts
fana» är också ett skadespel, som måste fängsla alla
och en hvar, såväl genom de däri framställda karak-
tärerna som genom den stämningsfulla poesi, som
genomgår hela dramat.
Skådespelet — som det tyckes, särdeles väl öfver-
salt af hr Lundquist — behandlar på klingande
alexandrinsk vers den unge prins Karl Edvard
Stuarts misslyckade försök att med de trogna skot-
tames tillhjälp åt sig återeröfra sina fäders tron.
Prinsen är sålunda hufvudpersonen i stycket. Men
jämte honom och af nästan ännu större vikt för
dramat sta den blinde tiggaren Angus och hans
sondotter Maria, båda personifierande det trogna och
offervilliga Skotland. Den blinde Angus väcker
fosterlandskärleken till lif hos sina landsmän och
eldar dem till strid för den återkomne tronpreten-
denten, och den unga hängifna Maria offrar, ehuru
oskyldig, sin heder och sitt lif för att rädda den
lättsinnige prinsen, som hon med den renaste kär-
lek älskar. Till hufvudpersonerna höra äfven lord
Fingal, prinsens trognaste stöd inom den skotska
hären, och dennes maka, lady Dora, hvilken faller
offer för prinsens förförelsekonster. Dessa hufvudrol-
lers innehafvare — hrr Skånberg (prinsen), Hillberg
(lord Fingal) och Ortengren (Angus) samt fruarna
Sandell (Maria) och Fahlman (lady Dora) — löste i
allmänhet ganska förtjänstfullt sina uppgifter och
rönte äfven lifligt bifall härför. Bland bipersonerna
torde böra nämnas hr Email som den trofaste och
redlige högländaren Duncan samt fröken Svanström
som aen sistnämndes sinnesslöe broder Joe.
k rämst af alla förtjänar dock hr Hillberg det var-
maste erkännande från alla vänner af sann och ädel
konst, för det han upptagit och inöfvat detta skåde-
spel. Vi hoppas ock, att det intresse publiken lagt
i dagen för detsamma, skall stå som en maning för
vederbörande att ej låta det stanna vid blott detta
försök, utan att hädanefter ett aldrig 8å litet rum
åtminstone måtte lämnas ät det högre skådespelet
Bristerna i utförandet af det nu gifna dramat, sär-
skildt beträffande konsten att tala på vers, bero na-
turligtvis på ovana hos skådespelarne, hvilka ju sä
godt som aldrig fått ägna sig åt sceniskt arbete af
denna art. .Ofning ger nog äfven här både färdig-
het och riktig uppfattning.
. Fjärde symfonikonserten gafs påskdagen å k. operan
infor fullsatt salong och under anförande af förste
hofkapellmästaren Conrad Nordqvist, hvilken nu lik-
som vid nästföregående symfonikonsert blef föremål
for en storartad hyllning. Konsertens inlednings-
och afslutningsnummer utgjordes af tvänne klas-
siska verk, som alltid med förtjusning höra» näm-
ligen Mozarts symfoni n:r 2 (g-moll) och Beethovens
tredje Leonora-uvertyr. Båda erhöllo ett alldeles
förträffligt utförande, och symfoniens tredje sats,
den hänförande menuetten, måste omtagas. Pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:48 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1894/0106.html
