Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 16. 20 april 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1894 I DU N 125
För de fattiga små barnen.
Vi hysa den varmaste tillförsikt att våra läsa-
rinnor i år som tillförene skola behjärta den bön,
vi låtit utgå för lduns små skollofskolonister. Det
är icke gåfvans storlek, som är det väsentliga,
utan hjärtelaget, i hvilket den gifves, och de minsta
bidrag mottagas med varm tacksamhet.
För dem, som föredraga att välja denna form
för sin goda gärning, står det äfven öppet att
genom rekvisition af en värdefull skrift gagna
kolonisaken, och erhålla de därigenom också direkt
ett litet utbyte för sin skårf. Som vi redan tidi-
gare omnämnt i Idun, höll förlidet år en varm
hjärtad ungdomens vän, prosten och kyrkoherden
K. Fr. Karlson i Nyköping, i sin egenskap af till-
förordnad inspektor vid därvarande högre allmänna
läroverks terminafslutning ett i högsta måtto behjär-
tansvärdt tal till ungdomen och enkannerligen
hemmen och mödrarna, i hvilket han allvarligt
behandlade flerehanda oarter, som florera inom
skollifvet och demoralisera vår uppväxande ung-
dom, vårt framtidshopp. Den erfarne ungdoms-
vännen utgick därvid från tvänne uppsatser, be-
rörande samma frågor, som varit offentliggjorda
i Idun.
Det tankedigra anförandet väckte bland åhörarne
en välförtjänt uppmärksamhet. Under rubrik:
»Några ord från en skolkateder» har prosten Karl-
son låtit i broschyrform befordra sitt anförande
till trycket för att än vidare kunna sprida de
behjärtansvärda orden till svenska hem. Enhvar
af våra läsarinnor, som är moder och uppfostra-
rinna, borde göra till en samvetssak att taga del
af det lilla häftet, som omgående fritt tillsändes
de af våra prenumeranter, som insända 30 öre i
frimärken och rekvirera detsamma från Iduns ex-
pedition, Stockholm. Inkomsten är oafkortad an-
slagen till Iduns skollofskoloni.
Vid försändelserna böra noga angifvas, att de
samma äro afsedda för »Iduns skollofskoloni» och
sårskildt om det ofvannämnda häftet önskas till-
sändt. Alla inflytande medel redovisas i Idun.
Stockholm i april 1894.
Red. af Idun.
jy
Kärleksbacillen.
En kvasi-vetenskaplig föreläsning
för Idun af
Jonas Dugge.
Kärleken är underlig
och kan falla till och med
på en Stall-Pelle.
Karl XI.
Mina ärade stånds-
bröder! Kärleken är i
alla landsändar lika all-
män som — potatissjukan.
Petter Jönsson
i Träslända.
ärleken har i alla tider varit ett ämne,
ni som framför andra sysselsatt icke blott
1 konstnärer och skalder, utan äfven ge-
mene man. De gamle hänledde denna mysti-
ska kraft från ett skalkaktigt gudabarn, som
lade allt i universum under sitt välde; frän
och med de förgängliga jordemänniskorna, ända
till invånarne i Zevs-Jupiters skimrande olymp.
Kärleken ansågs odödlig och kallades Eros eller
Amor. Han var, trots sin litenhet, den skö-
naste bland gudarne. Eros afoildades alltid
naken och bevingad, bärande en båge och pil-
koger i händerna. Det var med dessa vapen
som han särade sina offer och sålunda upp:
väckte den hemlighetsfulla plåga, som kallas
kärlek. De hjärtat härvid tillfogade kvalen
åskådliggjorde konsten genom att låta Eros
(Amor) öfver en brinnande fackla hålla den vid
sina fjärilsvingar gripna Psyke eller själen, un-
der det guden själf vände sig bort för att icke
bevittna den älskades smärta. Psyke var näm-
ligen Eros’ älskarinna, Guden blef således slaf
under sin egen, kärlekens, makt.
Då tron på Olympens gudar försvann, togo
skalderna ämnet om hand och gåfvo de mest
vidunderliga definitioner på kärleken. Så kvä-
der t. ex. P. Lagerlöf:
»Säg, hvad är kärlek? En har sagt, han är en hem-
lig plåga,
Ett ljufligt gift, en beska söt, det angenämsta sår,
En önskesjuka, bästa strafl och ljufsta död man får.»
På det svaret blef dock ingen klok. Något
resultat vanns tills vidare icke.
Så började vetenskapsmännen i nyaste tider
anställa ifriga forskningar efter kärlekens or-
sak. De upptäckte slutligen, alt erotiska å-
kommor, liksom en hel del andra sjukdomar,
t. ex. influensa, kolera, rabies m. fl., härledde
sig af för blotta ögat osynliga lefvande varel-
ser, som kallas baciller, bakterier eller mikro-
ber och hänföras till svamparnes stora grupp.
Kunskapen om den nya infusorien, kärleksba-
cillen kallad, är dock ännu mycket ofullstän-
dig. Hvarken jag eller de andra vetenskaps-
männen ha ännu kommit fullt på det klara
med kärlekens natur. Men forskningen är åt-
minstone ledd på rätta spåret, och lösningen
af problemet kan därför icke länge låta vänta
på sig.
Jag skall nu med läsarinnornas benägna till-
låtelse söka i någon mån klargöra forskningens
hittills varande resultat äfvensom i korthet an-
ge de vanliga botemedlen mot kärleksbacillens
fruktansvärda härjningar. Men då infusorien
lättare kan kännas än ses, anser jag onödigt
att i bild framställa någon individ af släktet
såsom prof. Jag ämnar dock göra föreläsnin-
gen så åskådlig som möjligt, och i tvistiga fall
vädjar jag på förhand till herrskapets egen er-
farenhet.
I.
Kärleksbacillens natur och verkningar.
Kärleksbacillen är mycket svår att studera,
dels på grund af faran för vetenskapsmannen
att själf bli angripen af infusorien och dels
emedan bacillen är så utomordentligt ljten, att
han endast med tillhjälp af de starkaste opti-
ska instrument kan upptäckas och klassificeras.
Han har ingen afsevärd längd, och det skulle
vara ett fruktlöst göra att söka väga honom
på ett vanligt lodbetsman. Den finaste ljus-
stråle förhåller sig till kärleksbacillen som en
kabel till ett hårstrå. Till färgen är bacillen
röd, hvilket med blotta ögonen kan iakttagas,
då han i stora massor vid kritiska tillfallen
purprar damernas kinder och läppar. Frän
iufluensabacillen skiljer sig kärleksbacillen där-
igenom, att då den förre närmast liknar en
yngre trikin, som fått en kapucinerhätta pä
framkroppen, är den senare mera snobbig till
utseendet och har en diminutiv hästsvans pä
hufvudet samt gula tvärränder öfver bröstet,
hvarför han i öfverensstämmelse med sin na-
tur måtte inneha någon sorts löjtnantsrang in-
om bacillvärl len. Han går ock mycket rak i
kroppen, ungefär som en knekt, hvilken svälj»
en eldgaffel, och detta är infusoriens odispu-
tabla rättighet, ty bacill betyder »liten käpp»
eller »staf».
Kärleksbacillen får ingalunda förväxlas med
en till form och rörelse något liknande orga-
nism, den s. k. vänskapsbakterien. Denne se-
nare tillhör ett lägre utvecklingsstadium, men
kan i vissa fall under konstant hög temperatur
öfvergå till kärleksbacill, ungefär som af dyn-
ten bildas en binnikemask.
Kärleksbacillen trifves under alla breddgra-
der och i alla klimat, lika väl i den nordiska
vinterns friska temperatur som under en sydli-
gare himmels glödande sol. Ingen kan döda
eller tillintetgöra mikroben, men väl genom
själfviskhet drifva honom på flykten. Infrusen
i ett isberg eller stekt vid en krater, uppstår
han äter lika frisk och med föryngradt lif.
Sålunda betydligt härdigare än kolerabacillen,
som trifves endast i värme, och influensaditon,
som föredrar köld, har han en oerhörd för-
måga att anställa fruktansvärda härjningar un-
der alla tider på året. Han verkar dock helst
under den mörkare delen af dygnet och tycker
bättre om månens (obs. ej i nacken) än solens
sken.
Kärleksbacillen är i vidsträcktaste bemärkel-
se kosmopolit. Inom civiliserade samhällen
förekommer han ymnigast i balsalonger och på
skridskobanor, under segelturer och skogspro-
menader, vid badorter och sommarnöjen o. s.
v. Icke ens s. k. »förkläden» (gamla frök-
nar och U nter) kunna här skydda de unga
mot bacillens påhälsningar.
Personer anses mottagliga för kärleksbacil-
len under alla åldrar, dock mest före 30-talet;
15—20-åringar hemsöker han allra värst. Un-
der grönaste ungdomen åstadkommer bakterien
en häftig, men ostadig feber; vid mera fram-
skriden ålder bli symptomerna lugnare, men
på samma gång konstantare och envisare. Hos
personer med koleriskt eller mellankoliskt tem-
perament anses han lättare vinna insteg än
hos en flegmatiker eller sangviniker. Åtmin-
stone äro sviterna af sjukdomen med säkerhet
svårare hos de förra än de senare.
I motsats till åtskilliga andra infusorier, som
förorsaka koppor, vanliga febrar o. s. v., kan
kärleksbacillen angripa samma organism fler-
faldiga gånger. Sjukdomssymptomerna bli dock
svagare och svagare för hvarje nyit recidiv.
Därför äro s. k. koketter och världsmän föga
lidande af kärlekssjuka. Deras’intre-sen splitt-
ras åt för många håll. Genom mångkurtis
eller flirtation bli kärleksbacillerua liksom ut-
spädda, sä att de icke trifvas, utan så små-
ningom taga till flykten. Hos koleriska per-
soner däremot, som icke älska på lek, fä ba-
cillerna rikligt fäste och bli så hemmastadda,
att de följa den angripna ända in i en annan
värld.
Skalder och vetenskapsmän äro numera full-
komligt ense om, att kärleksbacillen vauligen
intränger genom ögonen. »En blick kan väc-
ka kärlek,» säger t. ex. Shakespeare. Stun-
dom använder han äfven känselsinnet. Sma-
ken, i materiell mening, anlitas först i ett se-
nare stadium, och ideelt tagen är den här-
vid som alltid »forskjellig». Skönheten är ba-
cillen mycket svag för, men ofta ignorerar han
äfven denna.
Inkommen i kroppen, förökar sig kärleksba-
cillen med otrolig hastighet. Detta sker så-
lunda, att han snör af sig på midten. (Det är
troligen honom, som damerna härma, då de
genom ett visst tortyrredskap göra sig sä smala
om lifvet som getingar ) Under gynnsamma
omständigheter gifver en bacill på 24 timmar
upphof åt 16 millioner afkomlingar och på
tvänne dygn åt 500 milliarder. (»Det är för
väl, att ban icke han icke har någon rikedom
att lämna efter sig, ty då blefve arfskiftet ett
brydsamt göra,» anmärker en skämtare.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
