Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 16. 20 april 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 1894
Då kärleksbacillen angripit en mänsklig or-
ganism, så utbreder han sig på grund af för-
ökelselagen hastigt till kroppens alla delar.
Man har genom mikroskopet konstaterat, att
en bårdt insjuknad person efter kort tid har
baciller i sådan myckenhet, att de i väldiga
»stim» simma med blodet genom hårrörskär
len. Det är dock vissa kroppsdelar, som in-
fusorien företrädesvis bebor, t. ex. hjärtat och
hjärnan, i hvilka organ han vanligen anställer
de fruktansvärdaste härjningar. Kännetecknen
på en kärlekssjuk bli därför: häftigt klappan-
de hjärta, orolig puls, dålig sömn och matlust
(så att den förälskade ofta niagrar som krå-
korna om våren), drömmeri äfven i vaket till-
stånd o. s. v.
Förundransvärd är bacillens förmåga att äf-
ven i andligt hänseende om-kapa en människa.
Pratraakaren blir stum som en fisk, den eljes
tystlåtne språksam och underhållande, en all-
varlig glad och den glade allvarlig, idémärini-
skan synes galen och den galne klok, den fege
blir modig och den modige feg o. s. v.
Mannens och kvinnans kärlekssymptomer äro
dock något olika. Charles Richet säger här-
om i sin bok Kärleken: »Då ynglingen angri-
pes af kärleksfeber, blir han stolt, grälsjuk,
ondsint, misstänksam och skuggrädd.» Är
det inte rysligt? Och om kvinnan heter
det i samma utmärkta arbete: »Hennes tankar
gå alltid åt samma håll: de vända sig kring
kärlek, liksom magnetnålen riktar sig mot nord-
polen. Hvilken deras samhällsställning än må
vara, begära alla unga flickor, fula och vackra,
rika och fattiga, endast att få älska. Men i
stället för det öfvermått af kraft och verksam-
het, som under dylika förhållanden framträder
hos ynglingen, yppar sig hos den unga flickan
en obeskriflig trånad, ett obestämdt svårmod
samt hejdlösa utbrott af skratt och gråt.»
Känna mina ärade läsarinnor igen symptomer-
ne? Jag bara håller mig till den exakta ve-
tenskapen, men vet föga om den praktiska
verkligheten.
Det förhåller sig med denna sjukdom som
med de flesta andra, att den först ligger dold
någon tid, innan den framträder i ljuset. Må
man därför noga aktge på kännetecknen för
att kunna hämma det onda, innan det blir a-
kut eller ännu värre kroniskt, ty då är botan-
det ofta för sent. »Man kan,» säger en spe-
cialist på det här området, »förmoda kärleks-
bacillens ännu dolda tillvaro, om någon antin-
gen oftare eller ock mera sällan äm vanligt
med en egendomlig klang i rösten och en li-
len blixt i ögat uttalar namnet på en person
nf motsatt kön.»
Vanligen är den, som råkat ut för kärleks-
bacillen och själf upptäckt sin farliga belägen-
het, mycket ifrig att hemlighålla sjukdomen
till en tid. De, som ömsesidigt älska, bli dock
snart genomskinliga för hvarandra, äfven om
ögonen äro nedslagna.
I vissa fall öfvergår sjukdomen lätt till en
fruktansvärd missbildning af kärlek, kallad
svartsjuka, hvilken lär vara envisare och mera
svårhandterlig än alla andra mänskliga lidel-
ser tillsammantagna. Namnet har förmodligen
uppkommit däraf, att den med nämnda åkom-
ma behäftade icke är vidare ljus i uppsynen,
utan mörk som månen i nedan. Svartsjuka
uppstår egentligen, då mer än en fått kärleks-
baciller från samma håll, samt är ett okufligt
begär att ensam triumfera öfver alla medtäf-
lare eller s. k. rivaler. Den angriper såväl
män som kvinnor och gör dem stundom till
riktiga vildar eller furier. En svartsjuk är al-
drig särdeles vänlig mot sin rival, utan önskar
honom helst dit pepparn växer. Svartsjukan
I D U ■ i
drifver t. o. m. alla s. k. vänskapsbaciller på
flykten. Två rivaler, som varit de mest för-
troliga vänner, hysa icke minsta samvetsbe-
tänkligheter vid att använda diplomatiens arga
list samt kunna i värsta fall genom krig i
smått skicka några gram bly i kroppen på
hvarandra. Det är rätt intressant att iakttaga
ett par svartsjuka medtäflare, hvilka utbyta
blickar som ett par ilskna tuppar, men nöjet
reduceras betydligt, ifall man själf bor i en-
deras dräkt.
Det värsta beträffande kärlekssjukan är, att
hon i hög grad äger förmåga att smitta andra,
hvilket särskildt visar sig vid s. k. förlofnings-
epidemier, som efter läugre eller kortare mel-
lantider stundtals utbryta. Så snart någon
blifvit angripen af kärleksbacillen, får han el-
ler hon i regel ingen rast eller ro, förrän
smittämnet befordrats till annan person af mot-
satt kön. Och härvid är valet af moitié inga-
lunda likgiltigt. Det är alltid någon särskild
— blott en tillika —, som man får en syndig
lust att bringa i samma olycka. Man antager
att det härvid förhåller sig på samma sätt som
mellan positiv och negativ elektricitet, d. v. s.
att hos olika kön finnas skilda slags kärleks-
baciller, som sträfva efter närmande. Erfaren-
heten visar, att ytterligheterna oftast uppsöka
hvarandra, så att helt olika karaktärer förenas
och kompletteras genom kärleken.
(Forts. o. slut i nästa n:r )
tön»’
Från Iduns läsekrets.
Hushållsinköp.
I frågan: Parti eller minut?
Den gamla sägnen bland husmödrar, att det är
en stor besparing att göra sina uppköp i parti,
är ännu alltid ny, hvilket undertecknad med några
ord vilt vidröra, förutskickande den upplysning,
att hon hör till dem, som hafva rymliga skafferier,
dito källare och vind, så att ej utrymmet hindrar
för partiaffärer. Dessas företräden äro i mitt tycke
flere, men det är tydligt att många finnas, som ej
kunna begagna sig af dem, och för dessa äro ej
nedanskritna rader afsedda. Men alla dem, som
så hafva kunna, beder jag: Gören alltid, så vidt
möjligt, edra uppköp i parti. Undertecknad har
själf försökt båda delarnc, så hon vet af erfaren-
het, hvilket som är bäst, nota bene från landtlig
synpunkt sedt. (Här torde behöfva bemärkas, att
priser som härnedan förekomma ej äro stads- eller
torgpriser, utan landtpriser.)
För att nu nämna några af de varor, som den
aktade insändarinnan i ett föregående nummer upp-
räknat, ställer’ sig priset för t. ex. hvetemjöl så
här: Vid senaste partiinköp gällde det pr kg 24
öre, men hel säck (100 kg) 19 kr. Här är ju redan
en stor prisskillnad, och hvad åtgången beträffar,
är det inte svårt att räkna ut, hur länge 100 kg.
skall räcka, antingen det då gör 4 eller 6 kg. i
veckan. Alla de öfriga förnödenheterna blifva,
åtminstone på landet, betydligt billigare i mån af
inköpens storlek (pr extra kontant, förstås.) I
fråga om kött kan man ju ej förorda partiinköp
för dem, som kunna få det färskt för dagen, ty
kostar det mera, så smakar det också mera, men
nog blir det åtskilligt billigare i parti. Så ha vi
för ’A utmärkt kött betalt 74 öre pr kg., och så-
dant pris står nog ej att få vid inköp af små
kvantiteter. Så långt som till smör fjärdingsvis
har jag ännu ej hunnit, men det första min kassa
det medgifver, kommer jag ej att tveka i valet.
Betänkom, ärade husmödrar i stad och på land,
en fjärding godt »höstsmör» för vinterbehofvet —
efter, låt oss säga 1,50 pr kg., hur skulle det inle
»smaka» fram i juletid, då det går upp till 2 kr.,
om det ens på vissa håll står att få för pengar!
En sak vill jag ock nämna, som isynnerhet borde
inköpas i parti på höstsidan, nämligen kol. För-
lidet år inköpte vi i november 10 hl kol & kokes
till pris 1,25 å 1,30 pr hl och det räckte för vin-
tern och bief öfver, i år däremot, då vi uraktläto
ett dylikt inköp, ha vi efterhand betalt 1,75 å 2
kr. pr samma mått och ändå inköpt ungefär 8 hl
Detta är nu en sida af saken, men det finnes
ännu en, som jag nästan räknar högre. Med hvil
ken trygghet kan man ej gå i sitt hushåll, när det
finnes i förråd af allt det som dagligen behöfves,
och det extra arbete att öfvervaka förråden, som
omnämnts af »Skånska i Småland», det anser jag
mig godt kunna medhinna på en liten del af den
tid, som annars skulle behöfvas för de dagliga
uppköpen. Tid är ju pengar.
Och så till sist ännu ett. Jag gissar, att den
lilla fru, som i Idun för 1890 under rubrik: »Hus-
lig ekonomi» låtit oss veta, hur besvärligt det är
att ofta behöfva bedja sin herre och man om
hushållspengar, än till ett och än till ett an-
nat under veckans lopp, skulle med glädje omfat-
tat mitt förslag, om nermes herre tillåtit det.
Dylika obehag försvinna ju alldeles i ett hushåll,
där partiinköp alltid förekomma, och endast af
detta sista skäl borde så många som möjligt göra
sina uppköp i parti. Hvad slöseriet vidkommer,
som den »sparsamma» husmodern inför de fyllda
fjärdingarne skulle tillåta sig, vill jag endast på-
peka, att då de större förråden ju skola räcka så
mycket längre än de små, är denna omständighet
tillräcklig att förhindra allt slöseri.
Albert . . .
■jm*
Ydrbrefl till Idun
från en landsmaninna i San Francisco.
S.e nu är våren här med friska kramar
Att fröjda våra hjärtan än en gång !
Hvar blomma doftar, och hvar fjäril dansar,
Från hvarje gren man hör en kärlekssång.
En kärlekssång, som ljuft med lofsång blandas.
Från minsta insekt höres fröjdeljud.
I minsta blommas kalk en maning andas,
Som bjuder: se din skapare och Gud!
I norr, i söder öster eller väster,
Hvar helst på jorden än vår tröskel s’âr,
Välkomna varen I, 1 väna gäster,
1 blommor små — välkomna hvarje vår!
fe
Fast Kaliforniens ros beständigt glöder,
I yppig prakt bland lackviolers gull,
Bredvid chrysanthemum från tropiskt söder,
Som hylluing skänkes för sin skönhets skull —
Små kolibri i gyllne dräkter glittra
Omkring akasians mjuka vinterblad
Och lärkorna i skyn beständigt kvitlra
Sin ljufva sång, som vårens fri och glad —
Fast »Mockingsbirds» på neriumgrenar sjunga
Vid bölja evigt fri och himmel blå
Att lätta mödans barn i dagens tunga —
Hur kär är vårens silfversky — ändå!
När späda blomster oss sin fägring bjuda
Och lätta vågor emot stranden slå,
När nya toner friska drillar ljuda,
Hur skönt är vårens korta lif — åndå!
Hur gärna tanken flyr till fosterjorden
Till bergens klyftor, bäckens glada språng,
Till dessa ängar upp i höga norden,
Där jag som barn har tumlat om en gång!
Till sagans gömslen, dessa undrens ställen,
Där Necken fordom på sin harpa slog
För elfvor små i varma sommarkvällen
Kring dvärgehällarne i nordanskog.
Nu flammar där, och bergens eldar brinna
Och glädjen dansar uti Valborgsnatt,
Kristallens pärlor smälta och försvinna,
Och hoppet 1er, och allt blir åter gladt.
Nu porla bäckarne som förr, och sippor
Med ögon blå nu springa fram i nord,
Och vilda blommors skatt i stora knippor
Af kärlek bindes ömt för »namnsdagsbord».
Och björken knoppas såsom förr i skogen,
Och göken svarar — två, tre, fyra — sju !
Och svalan pröfvar, mot sin hembygd trogen.
Sin vinges 6tyrka öfver Donau.
Och solens stråle sig så stolt bereder
Att träda fram med prakt i midnattsglans,
Och lönnens krona sig i stillhet gläder
Att färdig blifva med sin majstångskrans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
