Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 18. 4 maj 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1894 I D U N 141
fti ■ RE
y/COLD SCHMIDT
JENNY- UND
Ö/ED NOY2.1887
■Bonn oci 6.182°
Frågan, som sysselsatte mänga, torde kunna
besvaras sålunda: Skuggan, som uppstått i det
lyckliga hemmet, växer, omhvärfver och trän-
ger sig tätt inpå dem.
Hon — hustrun — famnar barnen, trycker
dem till sitt bröst, gifver dem all sin kärleks
rikedom och fördrager. Resignationens mod
håller henne uppe.
Men honom blir hemlifvet för kvaft, han
andas tungt inom dess sfer; dess poesi är för
honom död. Han ser och uppfattar endast
det enabanda, ständigt återkommande samma;
ingen illusion och ännu mindre den enformiga
verkligheten fängslar hans sinnen, gifver färg
åt hvad som omgifver honom, eller förmår
längre förläna detta onämnbara behag: att äga,
som nyhetens retelse till en början skänker.
Hvarför då detta? På hvad sätt? Ja, hvem
kan säga oss det? Så framt icke . . .
Så framt icke hjärtan finnas, hvilka i någon
af sina mörkaste små celler bära ett par fjä-
rilsvingar, som darra, skälfva och rycka i sitt
fängsel, tills friheten sänker dem i en lättare
boja, lika flyktig som de själfva.
Detta vingpar, hvars lysande färger gömma
gift, hvars skimrande guldstoft är falskt —
dess namn är flyktighet.
Inga Schenfelt.
■jm*
För patienee-amatörer.
Pass på!
2:ne lekar.
8 kort läggas med 4 kort i hvarje längdrad
uppifrån nedåt med mellanrum för kungarne så-
som begynnelsekort. På sidokorten läggas i fal-
lande, utan afseende på färg, direkt nedåtgående
kort. Korten öfvertäckas blott till hälften, så att
hela serien blir synlig, så att man efter behag kan
transportera åt alla håll ett kort i sender, i fal-
lande på sidoraderna, i stigande på kungarne,
hvilka fyllas i färg och stigande dels från talon-
gens, dels från längdradernas kort. Talongen bil-
das af ej för tillfället passande kort.
Patiencen, som slutar med damerna, fordrar
uppmärksamhet och går oftare än man tror; läg-
ges blott en gång. Tante Mathilda.
Galaspektaklet.
2:ne lekar.
Handkorten utläggas, och så snart en dam visar
sig, börjas en ny hög. Framkommer under lägg-
ningen en kung, upplägges denne till en öfversta
kortrad och under hvarje kung placeras framkom-
mande, motsvarande ess och- bekännes alltjämt
färg i mellanraden, som fylles i direkt stigande,
till dess knekten bildar slutkort.
Så snart en dam blottas och utläggningen af
högarne slutat, får man transportera ett kort för att
åtkomma underliggande, och ju fler damer blot-
tas, dess fler kort få transporteras, ett på hvardera
damen.
Tre gånger uppsamlas utan bLndning nedersta
högarnes kort, och upptransporteras alltjämt kort
till mellanhögarne.
Går patiencen, hvilket med någon öfning ej
sällan inträffar, visar den ett färgrikt skådespel:
öfverst kungarne, därunder knektarne och sist —
»men ej minst» — damerna.
Tante Mathilda.
Monumentet öfver Jenny Lincl-Goldschmidt i Westminster Abbey i London.
len 20 april 1894 är ett datum, som
borde inristas bland fosterlandets runor.
En dag att icke förgätas, dâ en af dess
döttrar, hvilken mest af alla gjort det svenska
namnet kändt och äradt, den hvars eget trängde
sä långt som civilisationen nådde, likt en
solstråle, öfverallt värmande människohjärtan
— en dag då en af våra egna nordiska
kvinnor hann höjdpnnkten af den utmärkelse
denna värld kunde skänka henne.
Såsom konstnär föremål för den mest en-
tusiastiska beundran och hyllning från alla
folk, alla klasser, var det icke mindre genom
sin storslagna, djupt anlagda karaktär än
genom sin genialiska begåfning som Jenny
Lind-Goldschmidt bief en allenastående före-
teelse i vårt århundrade, på hvars musik
och kulturlif hennes inspiration, utpräglade
individualitet och stärkande inflytande otvif-
velaktigt tryckte sin stämpel.
Hon ansågs vid den tidpunkt, när hon läm-
nade scenen, stå på tinnarna af sitt rykte,
men hennes popularitet ökades än mera under
de följande åren, då hon uteslutande uppträdde
på konserter, ägnande sin musikaliska verk-
samhet företrädesvis åt klassiska mästerverk
i den strängare stilen, oratorior, messor o. s. v.
Det blef England förbehållet att under fru
Goldschmidts senare lefnadsperiod få mot-
taga henne såsom en medlem af sina bästa
kretsar och att införlifva hennes familj med
sina egna. Med undantag af stundom åter-
kommande resor på kontinenten, tillbragte
hon sina sista år, hufvudsakligen delad mellan
London-hemmet och sin egendom i Malvern:
Wynd’s Point. Lycklig i sitt äktenskap med
en maD, som fullständigt motsvarade hennes
fordringar, blef hon medelpunkten för ett fullt,
rikt lif, ej blott bland sina närmaste, bland
barn och barnbarn, utan äfven inom vida
cirklar, ständigt uppburen och omgifven af
bevis på den aktning, kärlek och hängifven-
het hon iDgaf och aldrig tröttnande i sina
bemödanden att lindra lidandet, hvarhelst
det mötte.
Triumfer och utmärkelser i hvarje form
hade hon vunnit på sin glänsande bana, men
det otvätydigaste vittnesbörd om det värde,
som fästade3 vid hennes snille och ädla,
ovanliga personlighet, bar England nu gifvit,
genom att — ett enastående undantag —
öppna sitt eget nationella Pantheon för att
där bereda en plats åt den illustra svenska
sångerskan.
Den 2 maj 1893 uppsattes en begäran om till-
stånd att i Westminster Abbey få placera ett minnes-
märke öfver Jenny Lind-Goldschmidt, i skepnad
af en porträtt-medaljong. Petitionen var under-
tecknad af: hertigen af Edinburgh, prinsen och
prinsessan Christian afSchlesvig-Holstein, rikskans-
leren lord Herschell, talmannen i underhuset the
Hon. Peel, hertigarne af Devonshire och Westmin-
ster, lord Salisbury jämte ett antal öfriga pärer
och offentJigt bekanta herrar och damer, tillsam-
mans 62.
I detta aktstycke heter det: »Hennes godhet mot
behöfvande var outtömlig och hennes lif ett exem-
pel för kristliga dygder, hvilket på båda sidor
om Atlanten kom hennes systrar att blicka upp
till henne som till ett ideal. I sin konst leddes
hon af de renaste motiv. Sina stora gåfvor be-
traktade hon såsom anförtrodt gods, det hon var
pliktig att använda för att lyfta och lyckliggöra
sina likar, och den ingifvelse hon hämtade ur sin
fasta öfvertygelse därom, väckte gensvar hos tu-
senden, för hvilka hennes besjälade sång blef en
uppenbarelse och väckelse till högre lif.»
Sedan dekanen Bradley afgifvit sitt tillstyrkande
af förslaget, utsågs i det så kallade Poet’s Corner,
som bildar södra korsgången i Westminster Abbey,
plats för minnesvården, omedelbart öfver bysterna
af the Earl of Carlisle’s barn och under den i
ögat fallande statyn af Händel, hvars verk fru
Goldschmidt förstod och återgaf med en fulländ-
ning som ingen.
Dagen för invigningen hade nu randats och
denna skulle äga rum klockan half tolf förmidd-
dagen.
Redan en kvart före elfva syntes allmänheten
vid hufvudingången bereda sig tillträde och utan-
för sidokapellet åt floden till grupper af dem, som
genom biljetter blifvit särskildt inbjudna, Man
tröstade sig under eu 10 minuters väntan med att
studera parlamentshusets rika arkitektur — om-
växlande med fragmentariskt hviskande. Slutligen
öppnades först gallerporten, så dörren. Man trädde
in och sökte sig fram, mellan lederna af Englands
odödliga, till Poet’s Corner, där snart hvarje plats
var besatt. På första bänken satt hr Otto Gold-
schmidt med familj: mr Walter Goldschmidt,hans
Liftorsäkriiiffsbol. New-York I Lifräntor till 8, 10, 12, 14, 16
n O/ hon nn nlrlpn
Tillg. 1 jan. 1893.......kr. 513,064,511
Lifräntefond » 46,216,974
Dc männen, de männen! Och just nu, då
han hunnit stadgad ålder .. . Man började med
att beklaga honom, nu äi det hon, som är
beklagansvärd. Emellertid är den bästa lyc-
kan borta för en svaghetssynds skull. Lifvet
är eländigt, äfven dä det gestaltar sig som bäst.
Hvem kunde väl tänka sig detta, för dem?
Hur blir framtiden?
Till den svenska näktergalens minne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
