Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 18. 4 maj 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 IDUN 1894
son, döpt till Avrell Walter Lind ; mrs Raymond
Maude (hvars namn är Jenny), hennes man, mr
Raymond Ma. de och deras tre barn : Victor Fran-
cis — (till hvilken prinsessan Christian och Canon
Scott Holland stått faddrar) — Ewendolyne Lind
och Charles samt kapten Ernest Goldschmidt.
Kyrkans skepp och olika gångar voro fyllda så
långt ögat kunde se, och orgelns toner började
sakta brusa från det stora templets hvalf.
Att det engelska konungahuset, inom hvilket —
att börja med drottningen — fru Lind-Goldschmidt
räknade fiere personliga vänner, skulle vid detta
tillfälle blifva representeradt, visste man redan,
liksom att prinsen af Wales endast genom de
pågående festligheterna i Coburg hindrades från
att vara närvarande.
Snart anlände de väntade furstliga och alla
reste sig.
Åtföljd af sin gemål, prins Christian, och äldsta
dotter, prinsessan Victoria, inträdde prinsessan
Helena (drottningens tredje dotter) — ledsagad af
dekanen till fåtöljerna, som blifvit ordnade i half-
båge längst fram i kapellet. Sedan hon utbytt
några ord och »skakat hand» med hr Goldschmidt
samt med de förenade rikenas sändebud, hr Åker-
man, och därefter intagit sin plats, började cere-
monien.
Efter en bön, den församlingen åhörde alltjämt
stående, förde dekanen prinsessan till väggen med
de många monumenten. Hon vidrörde lätt ett
snöre, det hvita täckelset föll — och den uttrycks-
fulla, energiska, men på samma gång milda pro-
filen log emot oss från den bländande marmorn.
Medaljongen, af Birch, — afslutad kort före
skulptörens död — är smakfull i sin enkelhet och
ytterst förtjänstfullt utförd. Inskriptionen på ban-
det kring lyran, under porträttet, innehåller endast:
Jenny Lind-Goldschmidt, born oct. 6 1820. — died
nov. 2 1887. — Prinsessan betraktade, rörd, under
några ögonblick dragen af den vän, hon skattat
så högt, hvarpå hon återvände till sin fåtölj och
dekanen med klar, välljudande stämma och sär-
deles imponerande tonvikt yttrade: Jag får här-
med tillkännagifva, att minnesvården öfver mune
Jenny Lind-Goldschmidt nu är införlifvad med
monumenten i denna kyrka, Westminster Abbey.
Ännu en kort bön, hvarefter, till orgelns ackom-
pagnement, en korgosses skära och poetiska stämma
började sopran-arian ur Händeis Messias, den aria
fru Goldschmidt älskade så varmt och tolkade med
sådant mästerskap och hvars inledningsord : »I
know that my Redeemer liveth», skrifna i guld,
läsas kring öfre kanten af porträttmedaljongen.
Sedan därefter den sköna trion à capella »Lyft
ditt öga» — ur Mendelssohn’s och Hauptmann’s
Elias — blifvit sjungen, utfördes på orgeln tvänne
lina, spirituella nummer ur Oratoriet Ruth, kom-
poneradt för Hereford musikfest 1867 af Otto
Goldschmidt, Mendelssohn’s och Hauptmann’s elev
och grundläggare af the Bach Choir, som han på
ett öfverlägset sätt ledde och därvid m:me Lind
Goldschmidt medverkade.
»Pastoralen» hade förklingat och efterträddes af
»Chorälen», åt hvars mjuka öfvergångar den ut-
märkta orgelspelaren gjorde full rättvisa. In i den
härliga byggnaden strömmade dagern förmildrad
genom de praktfulla brokiga fönstren. Musiken
ljöd sakta som suset af vingar och allt var så
stilla. Så tystnade orgeln, dekanen uttalade väl.
signelsen och den högtidliga ceremonien, som på
ähörarne gjort ett mäktigt intryck, var öfver.
Ett vältaligt telegram från konung Oscar till
prinsessan Christian vittnade om det intresse,
hvarmed han mottagit underrättelsen om dagens
betydelsefulla festlighet.
Alla klasser synas här gilla och deltaga i
hyllningen; inom pressen öfverbjuder mau
hvaiandra i aktningsfulla och finkänsligt sym-
patiska kommentarier och en af de mest
framstående medlemmarne af engelska kyrkan
yttrar, i ett bref af den 24 april: »Det är
mig en verkligt tröstande tanke i att veta
hennes namn nu för alltid bevaradt åt vårt
folks blickar i varaktigt äreminne, inrymdt
på den heligaste gruud England äger.»
För hvarje äkta svenskt sinne måste det
ju äfven vara en glädje att höra det Eng-
lands stoltaste, vördnadsvärdaste tempel skänkt
en erkännandets gärd åt vår eminenta lands-
maninna, den oförliknelige konstnären, den
oegennyttiga, älskliga kvinnan — hon som på
en gång var en barmhärtighetens ängel och
en drottning i sångens rike.
London den 25 april 1894.
Olivia Frigelius.
M.
Som hinder mött för romanbilagans utsändande med
detta nummer, komma i stället tvänne romanark att
åtfölja nästa veckas Idun.
Ur notisboken.
Kronprinsessans hälsotillstånd. Från
Rom ingår den glädjande underrättelsen, att i kron-
prinsessans befinnande på senaste tiden en nämn
värd förbättring inträdt med stärkta krafter och
god sömn. Kronprinsessan företager dagligen
längre promenader till fots. Slemafsöndringen i
lungorna har betydligt minskats under inflytande
af Roms torra luft.
Festmiddag i hushållsskola. Såsom för
Iduns läsarinnor förut torde vara bekant, upplät
professorskan A. Retzius för ett par år sedan en
af henne med ett anslag af 5,000 kr. från stiftel-
sen Lars Hiertas minne och sedan med stora till-
skott af fru Retzius inrättad och upprätthållen
matlagningsskola i huset n:o 22 Hamngatan till
undervisning i huslig ekonomi vid Högre lärarinne-
seminariet och Normalskolan och anslog hon den
under åren 1892—93 tillfälligtvis uppkomna vinsten
af skolans verksamhet, utgörande omkring 1,300
kr. till samma ändamål. Då det sedan ansågs
lämpligare att upprätta en hushållsskola sårskildt
för läroverkets räkning, skänkte fru Retzius 1,500
kr. till anskaffande af inventarier till den samma.
Initiativet till denna seminariets hushållsskola, på
grund af hvilket direktionen hos k. m:t kunnat
begära och af riksdagen erhållit medel för ytter-
ligare främjande af undervisningen i huslig eko-,
nomi, tillkommer alltså fru Retzius, som äfven
senare främjat dess utveckling.
Med anledning däraf var fru Retzius här om
dagen inbjuden till middag i seminariets hushålls-
skola, där ledamöter af direktionen och lärarkolle-
giet till ett antal af inemot ’20 församlats. Fru
Retzius’ skål föreslogs af direktionens ordförande,
justitierådet Claeson. Fru Retzius tackade enkelt
och varmt för skålen. Vikten af en god matlag-
lagning besjöngs sedan af lektor Zachrisson i
skämtsamma vers. Det bör särskildt antecknas,
att så väl matlagning som uppassning vid den
hemtrefliga middagen på ett fullt tillfredsställande
sätt bestreds af hushållsskolans lärjungar.
Teater och musik.
Kungl. operan återupptog i fredags Bizets popu-
lära opera »Carmen», hvilken gafs för nära ut-
såldt hus och under lifligt bifall. Operan gick
också på det hela taget mycket bra under hr
Hennebergs anförande. Några ändringar i regien
voro vidtagna till fördel för det hela. — Titel-
rollen innehades af fröken Alrnati, och ehuru vi
föredraga en annan tolkning än den fröken A.
gifver, erkänna vi gärna, att hon löser sin uppgift
konsekvent och i Here hänseenden förtjänstfullt.
Särskildt hålla vi henne räkning för, att hon ej
onödigtvis i detta parti forcerar sin röst, som då
ofta blir skrikig och obehaglig. Carmen och Fides
i »Profeten» räkna vi som fröken Almatis bästa
partier. Hr Ödmann (som i parentes sagdt i lör-
dags hugnades med Vasaordens riddarestjärna)
sjöng don José med vanlig verve och glans. Likaså
är fröken Karlsohns Micaëla alltför välkänd för
att närmare behöfva framhållas. Smugglarehöf-
dingen, Frasquita och Mercedes hade fått nya
representanter i hr Vallenius samt fröknarna Hall-
gren och Frödin — afgjordt till fördel för alla
tre partierna. I toreadoren Escamillos parti hade
hr Carl Lejdström sitt andra debutparti, och han
redde sig rätt godt med detsamma. — I fjärde
akten voro denna gång inlagda några spanska
danser af Sigurd Lund.
— Vi påminna än en gång om abonnements-
teckningen till de intressanta Wagner-föreställnin-
garna i juni. Skyndsamhet är af nöden.
Vasateaterns senaste program har både hunnit
upptagas och nedläggas, sedan Idun senast utkom,
hvarför vi kunna fatta oss därom helt kort. Dess
hufvudsakliga dragning var afsedd att utgöras af
en vårrevy, benämd »En séance vid Saltsjöbaden»,
i hvilken på vanlig revymetod framfördes en del
personager och typer, som i mer eller mindre fyn-
diga kupletter gåfvo en öfversikt af hufvudstadens
dagskrönika. Man fick där se den stackars mal-
träterade fröken Helga And (Helgeandsholmen),
Charleys tant, Vasantasena och Samoa- öfver-
domaren Cedercrantz m. fl. populära och impopu-
lära företeelser. Anrättningen i sin helhet var
emellertid icke skickligare lagad och serverad, än
att publiken efter några få kvällar tröttnade och
uteblef.
Men den energiska direktionen sitter nog inne
med bättre trumf på handen.
Sista kammarmusiksoarén för innevarande säsong
gafs i måndags och slöt sig på ett värdigt sätt
till sina föregångare. Programmet var denna
gång uteslutande nordiskt, i det att detsamma
upptog en stråkkvartett (g-moll) af svensken Knut
Andersson, trenne fantasistycken af dansken P.
E. Lange-Müller och en stråkoktett (a-dur) af norr-
mannen Joh. Svendsen. Anderssons musikkvartett
vittnar om en ej vanlig begåfning. Ännu något
sökande, torde den unge tonsättaren, sedan han
kommit till mera klarhet i formen, kunna åstad-
komma både värdefulla och bestående arbeten.
Kvartetten, som i utförandet företedde ej så få
svårigheter, erhöll på det hela taget en god tolk-
ning. Följde så Lange-Miillers förtjusande fantasi-
stycken på violin och piano, förträffligt utförda
af hrr Aulin och Stenhammar. Dessa melodiösa
små kompositioner förtjäna synnerlig uppmärk-
samhet från musikidkares sida. Sist å program-
met stod aftonens hufvudnummer, Joh. Svendseus
stråkoktett, ett alltigenom genialiskt arbete, visser-
ligen hörande till tonsättarens första, men redan
här visande mästaren. Första satsen utgöres af
ett lifligt och käckt allegro, den andra ett synner-
ligen pikant scherzo, slutande med ett halsbrytande
pizzicato i alla stämmorna, den tredje ett ovan-
ligt melodiskt andante af särdeles anslående art
och den fjärde en final, som kanske ej fullt går
upp emot de föregående satserna, men dock har
både tillräckligt lif och genialitet för att hålla intres-
set uppe till sjutet. Utförandet af denna oktett,
hvarvid biträde lämnades af prof. Neruda samt hrr
C. Sandqvist, E. Sundqmst, H. Alfoön och R.
Ohlsson, var helt enkelt briljant. Det lifliga bifall
som följde härpå, gälde säkerligen dock ej endast
detta utförande, utan utgjorde nog lika mycket
ett tack till den Aulinska kvartetten för de synner-
ligen angenäma musikstunder, den genom dessa
soaréer beredt hufvudstadens musikälskaede all-
mänhet.
Musikföreningen gifver sin trettiosjunde konsert
tisdagen den 8 maj i Musikaliska akademien efter
ett program, som med ett undantag, upptager
verk, hvilka i bufvudstaden aldrig varit utförda,
nämligen :
Ouverture till Shakespeares »King Lear» (op. 4)
af Berlioz: »Aus Traunsee», för barytonsolo med
fruntimmerskör och stråkorkester, af den i Ham-
burg bosatte tonsättaren Thieriot; samt Davids
115 psalm af J. P. E. Hartmann. Denne sist-
nämnde, hvars arbeten äro i Stockholm föga kända,
anses i Danmark som den främste af de i egent-
ltg mening nationelle tonsättarne. Vidare utföras
Mendelssohns berömda symfonikantat. »Lofsång»
(op. 52), ett verk från hans senare tid, samt
Gounods » Gallia», komponerad till invigningen af
den stora Parisutställningen 1878, till ord ur Je-
remiæ klagovisor, innebärande en hänsyftning på
Frankrikes olyckor i 1870—1871 års krig.
Grefvinnan Taube har benäget åtaget sig att i
sistnämnda verk utföra sopransolot, hvilket hon
förut introducerat för publiken härstädes. Öfriga
solister äro fru Edling, hr Ü. Lejdström samt fröken
Malmström och hr Bratbost. Då härtill kommer,
att hofkapellet medverkar i programmets samtliga
nummer och att det hela ledes af prof. Neruda,
synes denna konsert vara väl förtjänt af den mu
sikälskande allmänhetens uppmärksamhet och upp-
muntran.
Fru Louise Fahlmans soaré, hvilken vi förut
omnämnt, äger rum nästkommande tisdag å kongl.
operan, då det gripande dramat »Arria och
Messalina» uppföres. Utom af kamrater frän Dra-
matiska teatern biträdes den aktade och i sin
konst så framstående skådespelerskan af fru
Hwasser-Engelbrecht och hr Törnqvist. Ingen äl-
skare af stor och god konst bör försumma detta
tillfälle.
mr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
