Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 19. 11 maj 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1894 IDUN
förintelse rädda gamla traditionella mönster
och arbetsmetoder, med hvilka hvarje kvinna
i bygderna fordomdags var förtrogen. Att från
kistbottnarne uppgräfva gamla mönster var på
sin tid vanskligt nog, att sedermera skaffa
dessa mönster burskap bland textilindustriens
börsaristokrati var äfvenledes ett stycke styft
arbete, för att nu icke tala om de ofta mödo-
samma studierna och den insikt det kräfde att
återställa den genom generationers omskrifnin-
gar ofta bizarra och förvildade Ornamentiken
till en numera så förkättrad stiltrohet. Men
att åter sätta gummor och jäntor i väfstolarne
eller vid knypplingsdynan, ja, att förmå rike
mans döttrar att finna en stund ledig från
fransk grammatik och pianospelning för en
smaken förädlande sysselsättning, som fordom
ansågs såsom en af kvinnans vackraste dygder
— det var ett ännu styfvare verk.
Man må därför icke undra på, om Hand-
arbetets vänner, efter att ha fyllt en så stor-
artad mission, som till sin natur var reforma-
torisk och nödvändigtvis kräfde ett betydligt
forskningsarbete i mönstrens stilar och teknik,
småningom skulle förälska sig i sin med så
stor möda hopbragta mönsterskatt, bli en
smula stildoktrinär, konservativ och exklusiv,
ja, — må jag våga ordet! — akademisk.
Den mönsteraamling, föreningen tillhandahöll
allmänheten, var så korrekt, att en fackman
aldrig skulle kunnat upptäcka ett brott mot
den historiska stillagen. Sak samma med fär-
gerna. En diskret, efter spektralvalör afvägd
färgskala, inga bizarrerier eller pojkstreck, idel
harmoni med en sordinstämd ton! Med aktning
för alla dessa solida egenskaper kunde den,
som ser på tingen med konstnärsblick eller åt-
minstone önskar plats för fantasien, ej undgå
att anmärka, att vid föreningens i öfrigt lifs-
kraftiga verksamhet började fastna en liten
parasit, som gärna är oskiljaktig från all aka-
demisk växtlighet: tråkigheten.
Det har därför varit synnerligen uppfriskande
att under senare tid då och då se ansatser
till en något djärfvare fantasiflykt, till ett fritt
och själfständigt skapande, hvars första förut-
sättning är frigörelsen från det slafviska kopie-
randet. De mönsterkompositioner, som man
tid efter annan sett på Handarbetets vänners
utställningar af t. ex. fröknarna Gisberg och
Branting eller professorskan Clason, f. Petri,
hafva, om än anslutande sig till historiskt
gifna stilar eller redan befintliga själfständiga
modeller, ändå visat sådana afgjorda tendenser
till oafhängigt, fritt skapande. Som ett exem-
pel bland många ber jag att få påpeka det
förtjusande broderimönster på ljusblå sidenbot-
ten med hvita, skära och gula färger, som den
senare vid nyss afslutade utställningen expo-
nerade eller den delikata bordlöpare med vall-
mo-motiv på ljus botten, som komponerats af
fröknarna Videbeck och Västberg.
Men vida anmärkningsvärdare syntes mig
de bordduks- och kuddbroderier, som utförts
så att säga direkt, om än fritt och stiliseradt,
efter• naturen. De äga något af skissens ome-
delbara friskhet, som så lätt fördunstar i det
detaljerade, konstnärligt genomarbetade verket.
Och de synas mig rentaf anvisa en ny väg
för utvecklingen af handarbetets Ornamentik,
som hittills hållits väl mycket innestängd inom
traditionella råmärken.
Anmärkningsvärdt är det sträfvande, som
hos många djupt kännande och af tidsriktnin-
gens själ mera grundligt berörda konstnärs-
andar numera gör sig gällande, att söka fram-
kalla en Ornamentik, som förlänar uttryck åt
moderna och isynnerhet nationella ideal. Det
uppenbarar sig hos våra mera begåfvade arki-
tekter, som icke längre nöja sig med att ko-
piera antikens och renässansens ornamentmotiv,
hvilka dock i det längsta betraktats som ett,
symbolum i byggnadskonstens codex. Naturligt-
vis inspirera de skulptörer och målare. Och här-
till kommer nu tendensen hos det allra mo-
dernaste konstmåleriet att stilisera naturen, ett
sträfvande som är konstituerande för dekora-
tionsmåleriet.
För att taga ett par exempel från vår egen
milieu, vill jag i förbigående erinra om den
norske målaren Munthes högeligen intressanta
och ej minst för textilornamentiken lärorika
utställning i vintras här i Stockholm. Hvilken
djärf fantasiflykt, hvilken originalitet! Och från
Konstnärsförbundets utställning vid Västra Träd-
gårdsgatan vill jag hänvisa till ett litet, säkert
af de flesta opåaktadt, skulpturarbete af må-
laren Akke Andersson, en modell till vägg-
panel och dubbeldörrar, i hvilken nordiska
växt- och djurmotiv användts på ett så gra-
ciöst och originelt sätt, att detta lilla arbete
kunde vara ägnadt att göra ett alldeles nytt
uppslag.
Huru mycket smidigare och elegantare är
nu icke det material, öfver hvilket kvinnorna
förfoga vid sina handarbeten? Det lena silket
böjer sig utan ringaste motstånd till en blom-
stängels, en fin kvists graciösa kontur, och det
fina klädet låter sig med applikationssöm vil-
ligt formas till en stam, en gren, ett blad.
Och med formen gifver sig samtidigt färgen.
Och hvilken mångfald af färger sedan! Hvil-
ken frihet i afseende på uttrycksmedlen förlä-
nar ej broderiet! Det kringskäres, så vidt jag
kan förstå, icke af några andra stillagar än
teknikens. Och dess inlärande torde ännu
betraktas som en nödvändig del af kvinnlig
uppfostran.
Den modellvärld, som öppnar sig för det
kvinnliga handarbetets konst, är snart sagdt
oändlig. Ligger ej för detsamma öppet äogs-
och trädgårdsflorans härliga rike? Och jag
inser icke, hvarför den textila konsten nöd-
vändigt skulle behöfva en modeblomma eller,
hvad värre torde vara, ett traditionelt växt-
motiv. Är den icke en lika fri konst som
någon af de bildande konsterna, ja, väl ännu
friare ?
Är nu den värld, ur hvilken det kvinnliga
handarbetets konst är hänvisad att hämta sina
motiv, fri och allom öppen, så är fantasiens
gåfva icke mindre friboren. Som en sommar-
fjäril vill och skall den fritt svärma ut öfver
blomstrens väna släkte och de fagra örtesän-
gar eller — om denna bild med afseende på
arbetet och dess resultat är mera träffande —
som bien gästa blomkalkarne och samla honung
därur. Fantasiens sak blir alltid ett skapande,
ett arbete, i detta fall stiliseringen.
Jag vågar tro, att kvinnorna i allmänhet
ännu knappast ana, hvilken oändligt rik värld,
hvilken djup källa för fin och själsodlande
konstnärlig njutning, som ligger framför dem i
den textila konsten. Den har ännu oberäk-
neliga möjligheter till utveckling i och genom
ett nydaningsarbete inom dess Ornamentik.
När nu ett så lifligt intresse för handarbe-
tets konst är — till mycket stor del genom
Handarbetets vänners oförtrutna och insikts-
fulla verksamhet — väckt inom breda lager
af nationen, så torde det fortsatta arbetet på
denna konsts höjande och utveckling gå i rätta
riktningen, om det koncentrerade sig på ini-
tiativ till en mera själfständig och fantasirik
Ornamentik, ja, inläte sig på en nydaning i
detta hänseende. Jag kan i detta samman-
hang icke underlåta att påpeka, hvilka stora
förtjänster fröken Selma Giöbel i den vä-
gen inlagt. Fantasiens djärfhet i ett mön-
ster har icke afskräckt henne från att taga
unga, begåfvade förmågor i sin tjänst eller
gifva dem uppmuntran. Äfven i landsorten
har jag sett anmärkningsvärda ansatser i denna
riktning omhuldade. Ännu torde för Iduns läsa-
rinnor vara i friskt minne den öfverlägset
konstnärliga utställning af symboliska blomster-
illustrationer till Andersens sagor, som för föga
mer än ett år sedan i Stockholm och Göte-
borg anordnats af fru Emerentia v. Stocken-
ström, och som väckte ett så berättigadt upp-
seende. Med afseende på det här af mig ut-
talade önskemålet kan jag med glädje erinra
om denna broderisamling. Den nu pågående
utställningen af arbeten inom den tekniska
skolan för kvinnlig ungdom har att uppvisa en
stor rikedom af dylika mönster för broderi
och väfnad, där den individuella fantasien fått
ett stort spelrum, en samling, hvars betrak-
tande jag kan rekommendera både som ett nöje
och en instruktiv sysselsättning.
Härmed har jag på intet sätt velat bryta
stafven öfver ett fortsatt och inträngande stu-
dium af gifna, färdiga stilar, fastän jag velat
påpeka vådorna däraf. Tvärtom böra vi vara
tacksamma för hvarje tillfälle till sådana stu-
dier, hvilka erbjudas oss.
Den senaste utställningen af Handarbetets
vänner hade att uppvisa en afdelning, som
i detta hänseende var synnerligen anmärknings-
värd och enastående. Jag menar den af ama-
nuensen Martin anordnade expositionen af textil-
arbeten från Ryssland och Bukhara, hvilka
under hans resor där insamlats. Särskildt för
konstväfnaden syntes mig denna samling ovan-
ligt lärorik. Denna konstart är genom sin
teknik mera hänvisad till stilisering af model-
ler än broderiet. Och det lider intet tvifvel,
att den Ornamentik, som i Orienten — denna
konstarts hemland par préférence — under
årtusenden utbildats, nått höjden af fulländ-
ning. Men denna fullkomning utesluter inga-
lunda möjligheten af dess blomsters omplante-
ring under nordisk hemisfer. De traditionella
allmogekonstväfnaderna, såsom gobelin, duka-
gång, flossa, m. m. framvisa goda resultat af
en sådan acklimatisering. Jag ser sålunda
intet hinder för att t. ex. det högeligen pla-
stiska näckrosbladet eller blomman skulle kunna
ersätta det kraftiga röda blad och de exotiska
blommor, som så starkt framträdde på två
praktfulla, silkesbroderade mattor från Bukhara.
Äfven i detta hänseende har fantasiens fri-
het en stor betydelse för utvecklingen af hand-
arbetets Ornamentik.
Lefnadsregler.
1. Vänj dig vid snabba beslut! Man kan verk-
ligen så forcera sin tankekraft, att hon vid den för-
sta uppfordringen gifver det bästa hon har. Den,
som i tankarna ideligen söker genomlöpa alla möj-
ligheter, stannar ofta i stöpet, där det kommer an
på rask handling. Uppskjut ej hvad du kan göra
strax! Släpper du något, så tag genast upp det.
Vänjer man sig i obetydliga saker vid att handla
med raskhet, kommer detta en till godo i viktigare.
2, Kommer du i valet mellan sanning och osan-
ning, så tveka ej att besluta dig för den förra! Be-
gär någon sanning af dig och du på förhand vet,
att han icke skall tåla den, så vägra att svara ! Lof-
va litet, äfven i småsaker, dem du kan glömma!
Öfverlägg, om du l an hålla hvad du står i begrepp
att lofva ! Men håll hvad du lofvar! Förändra sig
förhållandena, har du orätt uppfattat dem eller själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
