Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 19. 11 maj 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1894
149
I DU N
Stor literär pristäfling
för
Iduns romanbibliotek.
Idan har, som kändt torde vara, gjort till
en af sina uppgifter att bland sin stora pu-
blik inom de skandinaviska ländernas bildade
klasser väcka intresse för och sprida värdefull
Originalliteratur. För detta ändamål bar tid-
skriften alltid låtit sig angeläget vara att in-
leda förbindelser med framstående manliga och
kvinnliga författare, och våra afslutade årgån-
gar prydas ock af ett stort mångtal af de
bästa literära namn. För att ytterligare öppna
tillfällen till värdefulla förvärf i denna väg ha
vi tid emellan anordnat skönliterära pristäflin-
gar, hvilka med intresse omfattats inom skrift-
ställarkretsar, och ur hvilka som resultat fram-
gått flere gedigna verk. Vi tillåta oss exem-
pelvis erinra om den som ett framstående ar-
bete allmänt erkända berättelsecykeln »Gösta
Berlings saga» af Selma Lagerlöf, hvilken först
framträdde som pristagande i en af Iduns lite-
rära täflingar.
Sedan Idun numera upprättat ett roman-
bibliotek, som med ett sextonsidigt tryckark
hvarje vecka medföljer till densammas samt-
liga abonnenter, ha tillfällena att framlägga äf-
ven jämförelsevis omfattande skönliterära verk
därigenom utvidgats. Vi ha därför ock beslu-
tit att i en större skala än tillförene anordna
en literär täflan och inbjuda härmed skönlite-
rära skriftställare och skriftställarinnor att del-
taga i densamma under följande bestämmelser:
För en originalroman på svenska språket,
med ett ämne och af en halt, som göra
den tilltalande för en bildad och vidsträckt
publik, samt till ett omfång af ungefär tre-
hundra sidor vanlig bokoktav, betala vi som
pris och honorar tvåtusen kronor. Härför
förbehålla vi oss endast rätt att i första
hand offentliggöra arbetet i Iduns roman-
bibliotek.
Utom det kontanta arvodet öfverlämna
vi åt författaren en bokupplaga på femhun-
dra exemplar i vårdad utstyrsel, öfver hvil-
ken han äger att efter godtfinnande förfoga.
De insända arbetena komma att bedömas
af en jury på fyra personer, och ha vi till
medlemmar af denna nämnd lyckats förvärfva:
Professorskan Fru Helena Nyblom,
Skriftställaren Herr Frans Hedberg,
Literaturkritikern Herr Hellen Lindgren,
Literaturkritikern Herr J. A. Runström.
— namn, hvilka borga för ett sakkunnigt
och samvetsgrant bedömande. Vid juryns
omröstning äger äfven Iduns redaktion en,
den femte rösten.
Samtliga täflande arbeten skola anonymt
vara ingångna till Iduns redaktion, Stock-
holm, före den 1 september detta år samt
åtföljas af en förseglad namnsedel, hvars
konvolut förses med ett motto, hvilket äf-
ven bör återfinnas å manuskriptet. Denna
namnsedel brytes endast för det arbete, som
prisbelönas.
Skulle prisnämnden anse, att ingen af de
insända täfiingsskrifterna besitter sådana egen-
skaper, att densamma bör tillerkännas det
utfästa priset, förbehåller redaktionen sig
rätt alt i samråd med den öfriga prisnämn-
den öfver detsamma förfoga.
Stockholm i maj 1894.
För redaktionen af Idim
Frithiof Hellberg.
Marie Sophie Schwartz.
mf
mm
i i % . v»
’■ iJJlå.
I måndags afled i hufvudstaden en i vida
kretsar ryktbar kvinna, den bekanta romanför-
fattarinnan, änkefru Marie Sophie Schwartz,
född Birath, uti en ålder af nära 75 år.
Redan 1889 — i sitt sista nummer för året
— lämnade Lea uti Idun en sympatisk och
uttömmande skildriDg af den begåfvade kvin-
nans personlighet och verk. Under det vi
hänvisa våra läsarinnor till denna, kunna vi
alltså nu inskränka oss till en helt kortfattad
notis.
Köpmansdotter från Borås upptogs Marie
Sophie Birath som eget bam af en familj i
hufvudstaden, där hon 1840 ingick äktenskap
med den bekante vetenskapsmannen öfverdirek-
tör G. M. Schwartz och hade med honom bl.
a. sönerna disponenten W. Schwartz och skol-
föreståndaren Eugen Schwartz härstädes.
Fru Schwartz hör, som bekant, till våra
mest produktiva och ännu i denna dag lästa
författarinnor och har utgifvit en mängd ro-
maner och berättelser, af hvilka flere äro öf-
versatta på främmande språk. Vi erinra om
de på sin tid mycket lästa »Mannen af börd
och kvinnan af folket», »Skuld och oskuld»,
»Arbetet adlar mannen», »Positivspelarens son»,
m. fl.
»Hennes arbeten,» så skref Lea den gån-
gen i Idun, och vi anföra på nytt dessa träf-
fande ord, »ha väl lika litet som andras kun-
nat vara felfria. Men säkert är, att hon ej
sändt dem ut i världen »blof til lyst», utan
alltid genom dem vetat ställa fram en fost-
rande tanke, påpeka ett tryckande missförhål-
lande, sträfva för ett ädelt mål. Och däri
ligger hennes ära samt troligen också den egent-
liga grunden till hennes popularitet.»
Många varma och hjärtliga tankar gå också
i dag från svenska bygder och bem till den
gamla författarinnans vårsmyckade graf.
Med dagens nummer följa tvänne ark
af romanbilagan, det ena som ersättning
för det förra veckan nteblifna.
Från Iduns läsekrets.
Än en gång1 hushållsinköp.
Svar å genmälet i Idun ni 16.
Den lilla uppsatsen i Idun mr 13 var isynner-
het afsedd för dem, som ej ha de rymliga
kallare, skafferier och vindar, som ett hushåll »en
gros» fordrar. I nära tjuguåtta år har jag själf
förestått mitt hushåll och min erfarenhet är, att
jag bäst och billigast sköter ekonomien med små
förråd. Om jag använder 4 à 6 kg. hvetemjöl i
veckan, eller som medeltal 5 kg., räcker en
säck innehållande 100 kg. i 20 veckor, d. v. s. i
nära 5 månader; men under denna långa tid kan
lätt inträffa att mjölet unknar, och hvari ligger då
vinsten? Dessutom är aldrig skilnaden så stor i
mindre parti och säckvis som emellan 24 och 19;
den stora konkurrensen handlande emellan regle-
rar sådant nu för tiden.
Hvad den gamla seden att salta in en halfpart
af oxe om hösten vidkommer, så tänk blott huru
mycken näring som genom laken dragés ur köt-
tet och åtföljande vattenläggning för att draga ur
sältan! Hvarje vecka köper jag 2 kg. kött af yt-
terlåret och således benfritt ; gnider in det med
två teskedar salpeter och en matsked socker samt
en handfull salt och låter det 1 gsa öfver natten ;
påföljande dag kokar jag upp 3 ltr vatten och 66
cl. koksalt, slår det kokande öfver köttet, låter det
stå i obetäckt kärl i 3 dygn och kokar det i sam-
ma lake; detta blir det delikataste salta kött, som
ej förlorat sitt näringsvärde, och som kallt på
smörgåsbordet försvarar det sin plats som delika-
tess. Ett stycke högref på 3 kg. »med korta ben»
använder jag sålunda: haren lossas nätt från be-
nen och af denna får jag en biffpaj eller biffste-
kar eller rullader till en middag — så vänder jag
på köttet och tar från andra sidan ett par skif-
vor, som användas till en smörgåskarott köttbul-
lar eller frikadeller till soppan; den senare ko-
kar jag på benen med det kvarsittande köttet.
Det blir naturligtvis ej en »soupe royale» men en
god och närande köttsoppa. Benen sågas sönder,
brynas i något smör, hela rotsaker iläggas och
allt kokas tillsammans, och när soppan uppsilas,
har jag äfven ett godt buljongsflott att afskum-
ma, som kommer väl till pass i dessa dyra smör-
tider. Hade köttet varit saltadt, hade jag endast
fått salt kött och salt spad. Hos oss är skilna-
den på kött partvis och per kg. 15 öre, således
på 3 kg. kött 45 öre dyrare, men jag tror att med
sitt större näringsvärde blef det 45 öre billigare.
Smör för pengar får jag säkert, tack vare våra
ypperliga mejerier. Genom spridd kännedom om
smörtillverkningen veta vi numera, huru lätt smör
tar smak af omgifningen och blir mindre godt och
härsknar lätt och skämmer all mat och bak,
hvartill det användes; jag står hellre risken
att de tre vintermånaderna betala 50 öre mer pr
kg. — Som skånska är jag ej rädd att till stek-
ning använda god flottyr och föredrar den myc-
ket framför härsket smör.
Med trygahet går äfven jag i mitt hushåll.—
fast ej förråden äro så stora, Jag lagar, att jag
alltid har några brödlefvar och mjukt hvetebröd,
ty hvad hjälper mig mjölsäcken, om jag ej har
bakadt. När jag hvarje morgon öfversett tillgån-
garna och antecknat hvad som fattas, gör jag min
dagliga promenad på samma gång som uppköpen
ske — dessa senare hemsändas af herrar bandi,
och jag har ej förlorat någon tid med de dagliga
uppköpen — nytta och nöje ha förenats.
Penningfrågan — ja penningar behöfvas till
hushållet, men min man och jag ha i samråd de-
lat upp våra inkomster, och den del som kommer
på hushållet erhåller jag efter hand, som jag^ be-
höfver; jag får en viss summa för hvarje månad
— afslutar räkenskaperna sista dagen i hvarje
månad och framlägger dem för min man, att han
må se igenom dem och kontrollera om det »stäm-
mer». När han har så stort förtroende till mig,
vore .mer än illa, om jag ej af alla mina^krsfter
och allt mitt förstånd försökte ställa det så billigt
och bra som jag föimår, och intet slöseri får kom-
ma i fråga.
Skånska i Småland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
