Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 19. 11 maj 1894
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 ! D U N 1894
»Man bör aldrig ge nt så mycket
som man får in.»
Nedanstående tabell ger en framställning af de
summor, man kan ge ut med en årlig inkomst af
från 300—5000 kronor — nota bene, sedan man
(som vår rubrik säger) lagt något å sido för kom-
mande dagar. — Tabellen kan ock användas för
att finna den hyra, man bar att betala pr månad
eller pr är. När hyran således är 300 kr. pr år,
blir den månatliga utgiften kr. 25,10, den dag-
liga kr. 0,82.
Med eu arltg inkomst
af
kau mao gitva ut pr
måuad pr dag c:a
300 25 10 0 82
400 3345 1.10
500 41 80 1 37
600 50.15 1.64
700 58 50 1.92
800 66 90 2.19
900 75.21 2.47
1000 83.65 2.74
2000 167.30 5.48
3000 250.90 8.33
4000 334.45 10 97
5000 418.15 13.71
Ur notisboken.
Från Rom afreste kronprinsessan Victoria i
tisdags och begaf sig direkt till Venedig, där hon,
i likhet med föregående år, ämnar uppehålla sig
några veckor, innan resan öfver Alperna företages.
* *
Vårt blifvande lärarinnehem. Den af
m:me R. Millet anordnade, af oss förut omnämnda
soarén å Hôtel Continental till förmån för bildande
af ett internationelt lärarinnehem i Stockholm in-
bragte i netto 1,072 kr. 6 öre.
*
Kvinnligt »digtergage». Af de medel —
6,000 kr. — som Svenska akademien årligen äger
att utdela bland förljänta svenska författare, ha i
år 500 kr. tilldelats fröken Mathilda Roos.
*
»Least dotter. Förlofning är tillkännagifven
mellan fröken. Valborg Wettergrund, dotter till
revisor W. Wettergrund och hans maka, den kän-
da författarinnan Lea, samt civilingeniör Ludvig
Nobel å Getå.
*
Från missionsfältet. Fröken Ingeborg von
Düben, lärarinna vid Svenska kyrkans missions-
station i Ekutuleni, har anländt till Sverige för
att till sin hälsas stäckande begagna sig af den
tjänstledighet, som blifvit henne beviljad. I frö-
ken von Dübens sällskap medföljde två barn, en
dotter till pastor Fristedt och en son till missio-
när Ljungqvist, för att i hemlandet erhålla upp-
fostran.
*
I lifvets höst. Nittio år fyllde den 2 dennes
änkefru Christina Hanell, född Hellgren, i Stock-
holm. Den vördnadsvärda gamla, som är född i
Nerike och varit gift med sekreteraren i statskon-
toret Carl Joachim Hanell, åtnjuter god hälsa samt
företager dagligen, då vädret så tillåter, små ut-
flykter i det fria. Sinnesförmögenheterna, så väl
som kropps- och själskrafterna, äro ovanligt goda,
och man skulle ingalunda kunna förmoda, att man
har en nittioåring framför sig, då man ser henne.
Fru Hanell, som ej har några barn eller andra
närmare anhöriga, vårdas af en systerdotter.
*
Till den stora hvilan. Den 2 d:s afled här-
städes i den höga åldern af 80 år änkefru Edla
von Holst, född Benedicks, änka efter hofmarskal-
ken, f. d. majoren Hans Gram von Holst. Den
aflidna, dotter af den på sin tid mycket kände
bankiren M. Benedicks, bief 1840 gift med d. v.
rytlmästaren vid Lifgardet till häst H. G. von
Holst, som förut varit gift med hennes äldre syster,
samt var änka sedan 1874 Närmast sörjes hon
af sonen, kammarherren, f. d. majoren Johan von
Holst, den bekante djurmålaren, och dottern Hanna,
gift med öfverceremonimästaren frih. Palmstierna,
samt styfdöttrarna Henriette och Amalia, Hen förra
gift med hofmarskalken fr.h. A. R. Kræmer och
den senare med grefve Sinclair å Lambohof i
Östergötland.
— Den 6 dennes afled i Nyköping uti den höga
åldern af 92’/z år doktorinnan Maria Lovisa Ek-
man, född Indebetou. Dotter af brukspatronen på
Forssa Daniel Indebetou och hans maka, ingick
hon 1842 äktenskap med den som fornforskare
bekante provinsialläkaren i Kalmar distrikt dr O.
Ekman i hans andra gifte och var sedan 1866
änka efter honom. Sedan en lång följd af år till-
baka var hon bosatt hos sin dotter i Nyköping.
Fru E. har äfven uppträdt såsom författarinna.
Sålunda utgaf hon 1881, fast 80-årig, ett litet häfte
»Några svenska drottningars släktledning från äld-
sta till närvarande tid».
— »Jungfru Lovisa>, den gamla, plikttrogna
gumman, känd utaf snart sagdt hela Östergötland
och kanske litet till, är ej mera bland de lefvan-
des antal. Hon slutade för några dagar sedan
sitt sträfsamma lif efter en kort tids sjukdom
(lunginflammation). Därmed ändades en lifsgär-
ning i det lilla, som dock med skäl kan kallas
stor. Hon var född 1815 i Skede församling af
fattiga föräldrar, som tidigt föllo ifrån, så att Lo-
visa och en hennes syster såsom ännu helt späda
kommo »på socknen». Då hon vuxit upp, kom
Lovisa i tjänst till Stockholm, där hon vistades
några år, tills hon på 1840-talet återvände till
Linköping och antog tjänst hos en fru Hallin,
som höll rum för resande. Där stannade Lovisa
i 15 år, eller ända tills fru Hallin dog år 1860.
Huru väl jungfru Lovisa skött sin plats där fram-
går däraf, alt hon genom subskription bland »ho-
tellets» stamgäster erhöll som gåfva två kannor
af rent silfver, hvilka hon allt sedan dess bevarat
som ett kärt minne. År 1860 började hon att för
egen räkning hålla rum för resande i den gård
vid Agatan i Linköping, där bon ända till sin död
varit en omtyckt värdinna. Med ringa medel har
den nu aflidna verkat mycket godt i tysthet, mät-
tat många hungrande och med moderligt hjärta
tagit sig an många fattiga små, som saknat stöd
i lifvet. »Jungfru Lovisas» fullständiga namn var
Lovisa Dahlgren.
*
Till frågan om kvinnans pensionsrätt.
1 fjol anmälde förste läkaren vid flottans station
i Karlskrona till pension genom flottans pensions-
kassa en ålderstigen kokerska vid flottans sjukhus.
Enär kvinna icke enligt reglementet för pensione-
ring af flottans och lotsverkets gemenskap vore i
pensionshänseende hänförlig till gemenskapen, fann
direktionen framställningen icke kunna bifallas.
Sökanden ingick då till k. m:t med en skrif-
velse, hvari hon framhöll, att hon tjänstgjort un-
der mer än 20 år, under hela tjänstetiden åtnju-
tit daglön samt uppfört sig redligt och väl. Hon
påpekade, att hon under tjänstetiden haft lika
rättigheter och skyldigheter som manliga daglö-
nare, samt framhåller det hårda uti att bon, en-
dast därför att hon är kvinna, icke skall kunna
påräkna pension.
Chefen för sjöförsvarsdepartementet har nu an-
modat direktionen för flottans pensionskassa att
efter verkställd utredning rörande de kvinnliga
daglönarnes antal samt det belopp, hvartill deras
pensionerande kan komma att uppgå, afgifva ytt-
rande och förslag i fråga om de förändrade före-
skrifter i samma reglemente, som kunna blifva
erforderliga, i fall detsamma skulle tillämpas äf-
ven på, kvinnliga daglönare.
*
Handarbetets vänner hade i måndags års
möte under fru Anna Wallenbergs ordförandeskap.
Af årsberättelsen framgick, att föreningens leda-
möter under 1898 voro 844. Arbetslöner och af-
löningar hade under året utgått med 44,869 kr.
Omsättningen i rörelsen utgjorde 92,924 kr. Be-
hållningen, som vid ingången af 1893 utgjorde
69,025 kr., hade under året ökats till 71,671 kr.
Syskolan hade varit besökt af 98 elever och
väfskolan hade haft 44. Båda skolorna hade haft
många elever från landsorten och sålunda främ-
jat föreningens uppgift att i allt vidare kretsar
verka för smakens och konstskicklighetens sunda
och allsidiga utveckling inom det kvinnliga konst-
industriella handarbetets alla arter.
Det för arbeterskorna afsedda årliga priset ha-
de 1893 tillerkänts fru L. Glosemeyer. Sofie Ad-
lersparres pris hade tilldelats direktrisen fröken
ken Agnes Branting som ett erkännande af den
skicklighet hon visat prof på genom alla de smak-
fulla och konstnärliga ritningar, med hvilka hon
riktat föreningen, samt såsom en tacksamhetsgärd
för hennes aldrig tröttnande nit till föreningens
bästa.
Årsberättelsen meddelar också en detaljerad re-
dogörelse för föreningens deltagande i Chica-
goutställningen, hvilken utvisade den betydan-
de verksamhet, som föreningen utöfvar. För-
eningens lokaler voro under året besökta af ovan-
ligt många utländingar, hvilka dels studerat före-
ningens skolor, dels tagit kännedom om dess öf-
riga verksamhet.
Full ansvarsfrihet beviljades styrelsen. I tur
att afgå ur densamma voro friherrinnan F. Lil-
jencrantz, fröken M. Rohtlieb och fru S. Wising,
hvilka alla återvaldes. Fru H. Winge hade däre-
mot anmält sig vilja afgå, hvarför i hennes ställe
invaldes fru K. Clason. Till suppleanter valdes
fröken K. Cardon, fru E. Claëon, fröknarna J.
Levison och I. Lamm, fruarna A. Lilliehök, Grund-
ström och Petersén samt fröknarna Widmark och
Waldenström. Till revisorer återvaldes justitie-
rådet N. Claëson samt fruarna L. af Edholm och
A. Frestadius.
Friherrinnan S. Adlersparres pris tilldelades för
1894 fröken Maria Adelborg. Till sist höll fru
Wallenberg ett intressant föredrag om allmänhe-
tens och Handarbetets vänners ställning till hvar-
andra.
Teater och musik.
Kungl. operan är redan färdig med ytterligare en
nyhet och en ganska märklig sådan till och med.
1 afton gifves nämligen för första gången Saint-
Saëns’ 2-akts-opera »Fryne» med en så märklig
gäst i titelpartiet som fru Anna Pettersson-Norrie.
Få operaföreställningar hafva väl under de sena-
ste åren motsetts med sådant intresse som denna,
och tilldragelsen för osökt minnet några år tillba-
ka till en liknande, den nämligen, då fru Carolina
Östberg öfvergick från operetten till operan. Skall
fru Norrie slå sig igenom lika glänsande som fru
Östberg? Ja, det får aftonens föreställning gifva svar
på. Vi äro för vår del öfvertygade om, att den intel-
ligenta och framstående sångerskan skall varda en
lika erkänd storhet på den finare opera-comiquens
område, som hon hittills varit på operettens. Hen-
nes sångkonst står, som hvar man vet, synnerligen
högt, och då härtill kommer hennes eminenta ta-
lang som skådespelerska, har hon ju alla betin-
gelser för att lyckas.
— »Trubaduren» har uppförts ett par aftnar
med danske operasångaren Nordal Brun i titel-
partiet. Om han ock ej äger någon vidare vacker
stämma, så sjunger han dock partiet ganska mu
sikaliskt och njutbart. I »Leonoras» parti hade
signora Labia flere tillfällen att briljera med sin
vackra stämma. Hetmes koloratur föreföll dock
ännu något tung och outvecklad. Fröken Almati
förtjänar särskildt erkännande för sin Azucena.
För dylika partier och roller lämpar hon sig för-
träffligt. Hr Vallcnius sjöng grefve Luna, och i
intet föregående parti hafva vi hört hans stämma
så till sin fordel som i detta. Ferrando återgafs
korrekt af hr Nygren. Operan gick i söndags, då
vi hade tillfälle höra densamma, på det hela ta-
get ganska väl. Den just ej talrika publiken gaf
ofta sitt bifall tillkänna.
K. Dramatiska teatern har under den gångna vec-
kan framfört ett nytt svenskt originalstycke, Gustaf
af Geijerstams länge bebådade fyraaktsskådespel
»Högt spel». Den flitige författaren har här för
en gång lämnat det område, på hvilket han redan
vunnit flere afsevärda framgångar: lustspelets, och
gjort ett försök i den moderna dramens större
stil. I synnerhet sedan man så nyligen skådat
hans originela och äkt-svenska »Jan Anders och
Lars Anders och deras barn», kan emellertid ej
nekas, att »Högt spel» verkar tämligen främmande
och »gjordt» efter kändt franskt recept, ehuru för-
fattarens rutin afvunnit ämnet en viss spänning
och karaktärsteckningen i pllmänhet är god. En
tyngande bredd — som visserligen icke är fransk
— hvilar äfven öfver stycket, och borde det ha
vunnit på att sammandragas till en treaktare.
Utförandet var nog så förträffligt, och särskildt
förtjäna att berömmas: hr Hillberg] för framställ-
ningen af bolagsdireklören, nervöst bekämpande
sin hemliga inre ångest inför den hotande ruinen,
sitt hemlifs ohållbarhet och sin juridiska brotts-
lighet, fru Seelig-Lundberg för den innerliga och
fint nyanserade tolkningen af dotterns uppoffran-
de ömhet och fru Fahlman för ett väl afvägdt
spel i den otrogna hustruns, den beklagliga mo-
derns svåra och föga angenäma roll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:48 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1894/0154.html
