Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 20. 18 maj 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 I D U N 1894
modet för dagen är en blandning af de mest vå
gade nyanser. Aldrig har man varit djärfvare och
aldrig har det hela verkat mera behärskadt, aldrig
har man på så vidunderliga vägar åstadkommit ett
intryck af harmoni. Man sätter grönt till violett
och blått till eldrödt och finner med förvåning,
att det är vackert; man har till och med utan
alla hänsyn till traditionen börjat pryda de ku-
lörta dräkterna med krusflor, och det kan icke
nekas, att det stundom tar sig mycket pikant ut.
Men man ger icke fart åt ett nytt mod, därige-
nom att man bär den sista skapelsen af en söm-
merska med rykte, man måste våra något, äga
ett namn — hvilket, därom är knappast fråga, ty
damen af värld delar banbryterskaus ära med ak-
trisen, med kokotten, med dansösen och ibland
äfven med modellerna. Dessa sen,are äro icke
svåra att urskilja, där de vandra vid en eller an-
nan ung konstnärs arm och leende dröja framför
taflan, som återger deras drag. De ha en artis-
tiskt skolad blick för det originella och karaktä-
ristiska i sitt yttre ; många bland dem förstå att
med en poetisk detalj i toaletten, en blomma, ett
ingenting, understryka hvad de äga af intimt, per-
sonligt i sin fägring, och säkert ha de i allmän-
het en säkrare kultiverad smak i sättet att kläda
sig än de kvinnliga artisterna af mejseln eller
paletten, hvilka långtifrån alltid förråda sig som
konstnärinnor i sin toalett.
Det är inom aktris- och dansösvärlden, som de
vackraste och framför allt mest slående toaletter
na böra sökas. Sarah Bernhard, som för ett
ögonblick besökte expositionen, hade en utsökt
klädning, i violett och lila, och operabalettens
stjärna, den förtjusande unga m-.lle Y., som, när
hon dansar i stora världen, fördunklar alla genom
den ungdomliga glansen af sin skönhet och den
osannolika dyrbarheten af sina diamanter, visade
sig i en beundransvärd, helsvart dräkt, som gaf
ett egendomligt, allvarsamt behag åt hennes strå-
lande aderton år. En annan af balettens stjär-
nor revolutionerade alla begrepp man hittills gjort
sig om en hatt. Klädd i en skimrande toalett af
gult siden, bar hon i sitt löst uppsatta bruna hår
en tingest, som såg ut som en bägare af guld, och
om den än var mera pikant än vacker, lyckades
den draga allas blickar till sig.
Det är likväl damerna af värld man har mest
nöje af att studera i deras diskreta och så noga
afvägda elegans, och bland dessa senare tog kan-
ske den sköna, unga irländskan, miss Maude Gön-
ne, priset. Hufvudet högre än allt folket, uppbar
den gröna öns Jeanne d’Arc, som tagit till sitt
lifs uppgift att göra sitt lands olyckor kända för
Frankrike, och hvars föreläsningar höra till världs-
stadens mest besökta, en mjuk blå dräkt, hvilken
ytterligare förböjde tjusningen af det hulda, bleka
ansiktet med de glansfulla, irländska ögonen,
hvilkas blick, när den gled öfver de trängselfyllda
salarne, verkade som en sorgsen folkviseton midt
i den yra och hvirflande melodien af en vals.
Där bortom.
(Ëir^ 9
-S-jjjM au var en liten knubbig pilt med säkra
ben och ett modigt hjärta, och han ha-
de satt sig i sinnet att gå till världens slut,
den länga, länga landsvägen upp till toppen
af den branta backen, ty där var målet, där
bortom fanns det intet mer. Det var varmt
och dammigt, han hade nära en half fjär-
dingsväg att gä, och han var bara fyra år.
Men han hade lyckats smyga sig bort frän
gården, och nu skulle han upp på backens
topp, till världens äDda, där han långsamt
rullade fram som ett litet mörkt klot i det
ljusa vägdammet. Men då hau nådde upp
till backens krön, såg han en vid dal under
sina fotter och en ny ännu längre väg,
som slutade borta vid en mörk skog; då lade
han sig ned och grät öfver att världen var
så stor, han själf så liten och hans små tjoc-
ka ben så hjälplöst trötta.
Och det var hans första märkliga lifserfa-
renhet. ‘
Men när den lille pilten vuxit upp till
yngling, tog han åter upp sin barnalek. Med
lysande ögon vandrade han en solig väg fram
till nöjets lustgård, och åter sade han tills ig
själf: där bortom finns intet. Han nådde
utan svårighet sitt mål. Glada kamrater
gjorde honom sällskap, och ingen ängel med
bart huggande svärd hindrade inträdet i den
fagra lustgården. Det var en värld af idel
jubel — fjärilar, fåglar, blommor och fruk-
ter, mjuka gräsmattor och ystra bäckar öfver
allt. Och han bröt blommorna, åt frukterna,
hvilade i gräset, drack af det klara vattnet,
och under tiden gingo stunderna som minu-
ter och ett lent skägg började krusa hans
kinder.
En läDgtan efter något obestämbart, något
att pröfva sina unga krafter på griper honom.
Han säg sig omkring efter ett värf, men i
nöjets lustgård fanns det ej något annat så-
dant än att roa sig — och nöjet var han
trött på. Då såg han en morgon vid en
öppning i en rosenhäck en ny väg, vid hvars
slut en ung kvinna ined skimrande ögon vin
kade honom. Han lämniade lustgården och
satte sig ett nytt mål före: kärleken, ty där
bortom fanns intet. Med smidig länd, hög-
hvälfdt bröst och manlig eld i blicken stod
han slutligen framför den unga kvinnan, och
hon smög sig intill honom, darrande af lycka
vid hans famntag. Och han sjönk till hen-
nes fötter, de skimrande ögone i blefvo hans
värld. Lifvet var ett eden, han begärde intet
mer af det; men en morgon voro de skim-
rande ögonen slutna, de hvita lemmarna stela,
det varma hjärtat kallt — då störtade han
med förtviflan bort utan steg eller mål.
Men medan han i mörkret irrade omkring,
flyende ’för sin smärta, såg han plötsligt ve-
tenskapens ljus skina med elektrisk glans vid
slutet af en lång väg, och åter började han
att vandra.
Mil efter mil, med tunga steg, gick han
framåt, höjd efter höjd nådde han, och allt
kyligare blef luften omkring honom. Slutli-
gen stod han vid målet med lager kring pan-
nan, men hans hår var grått, hans tinningar
voro insjunkna, och i hans blick låg ett trött
frågande uttryck. Den spejade omkring, som
om den ännu sökte något.
Då blef han varse vid slutet af en kort
stig en öppen graf.
Dit vandrade han,böjd,med stapplande steg.
Och då hau nått fram, sjönk haa utmattad
ned vid randen af grafven och satte sig att
stirra i det mörka tomrummet.
Och långsamt runno tårarne ned för hans
fårade kinder, medan han knäppte sina hän-
der till en sista brinnande bön :
»Du allvise Gud, gif att det finnes något
där bortom!»
Sigrid Elmblad.
(Toivo).
Amerikansk giftermålssvindel.
B
m en amerikansk tidning händelsevis ham-
_
_ nar på redaktionsbordet, kan man vara
viss om att man åtminstone ej under den närma-
ste kvarten behöfver ha tråkigt. Ty äfven den
allvarligaste tidning från hinsidan Atlanten
innehåller så mycken komisk naivitet och en
så gudomlig rättframhet, att vi här hemma
ej veta af maken.
Äfven i det fria Amerika spelar gifter-
målsförmedlingen precis samma roll som —
annorstädes. Det finns alltid män, som äro
för strängt upptagna eller ha för få fruntim-
mersbekanta för att själfva kunna företaga
ett ströftåg i gud Amors rike, och för resten
finns det äfven andra, som misstro »flirten»
och föredraga för3tåndsäktenskapet framför det
rena inklinationsgiftermålet. Hos damerna
åter finns det en viss ålder, då man börjar
bli otålig — redan tjugunio år och ännu in-
gen friare i perspektiv. Då inkastas i hast
en »advertisement», och »på detta icke längre
ovanliga sätt» knytes ett »förbund för lifvet».
För den, som har någon humor i kroppen,
skall alltid läsningen af giftermålsannonserna
bereda ett visst nöje. Man måste blott
förstå att läsa mellan raderna. Då är den
lilla maskeraden, som de giftaslystna anställa,
snart genomskådad, och det efter pengar och
försörjning törstande, brutala, egoistiska in-
tresset träder i dagen.
Det sätt, på hvilket »Amor», den i Chica-
go utkommande »internationella giftermåls-
tidningen», betjänar detta sträfvande efter att
göra rika partier, skiljer sig likväl ännu vida
från det i Europa brukliga. Med den röran-
de uppriktighet, som amerikanarne ådagalägga
i sitt geschäftsmakeri, upprepas här på hvarje
sida appellen till läsarne att öppna på
penningpungen. Alla möjliga kombinationer
förefinnas, alla slags likvider äro tillåtna. Vi
anföra ur detta sammelsurium följande:
En annons för herrar, kostar 3 cents ordet och
en annons för damer 1 cent ordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
