Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 20. 18 maj 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 IDUN 1894
Från Iduns läsekrets.
Din nästas rygg.
Meningen med dessa rader är att i första rum-
met få säga ett tack. till »— den», som pekat på
»Ordets ansvar», och framhålla med ett exempel,
hur litet lättsinnet och tanklösheten fästa sig vid
»ansvaret».
En tid stod det hvarje dag i några tidningar:
»Ha alltid trapporna upplysta», »Begagna alltid
tilltalsordet ni», o. s. v. Det har mången gång
gifvit mig anledning önska, att alla tidningar hvarje
dag skulle med fetstil upprepa:
Låt bli din nästas rygg!
Ty mot den är det som lönnmördaren strafflöst
måttar med spetsen af sin förgiftade dolk, så fort
tillfälle gifves, och mången känner ingen läck-
rare spis än att äta af sin nästas rykte. Alla ha
vi glömt, hvad vi en gång kunde utantill: »Att
tänka och tala väl om vår nästa, dess fel och
svagheter öfverskyla, dess goda namn oeh rykte
försvara och allting till det bästa uttyda ...»
»— den» har visserligen rätt i, att de mildaste
kvinnor icke alltid kunna undantagas från en elak
eller tanklös pratsjuka, som syns förneka hjärtats
bildning ; men hela skulden böra de dock ej bära,
ty vi kunna ej med bästa vilja frikalla den andra
hälften af människosläktet för samma lyte. Och
som desse anses trovärdigare, göra de måhända
ännu mera ondt genom det öfvermod och tvär-
säkerhet, hvarmed de kolportera sitt »vetande»,
som mindre ofta får det föraktliga epitetet —
käringprat.
Själf hörde jag en gång en ung man i ett säll-
skap af 16 personer utropa: »Nå, mitt herrskap
har ni hört den sista skandalen?» Och så upp-
gaf han namn på sina offer. Icke jag, och ingen
annan heller, steg upp för att ge honom en örfil.
Man hörde blott det ovanliga mumlet, som dog
bort i hviskningar: »Ah —verkligen—hmhm,>
o. s. v. Andra dagen var »nyheten» bekant för
minst 32 personer, och så multiplicerades talet
dag efter dag, till dess opinionen hade sitt dråp
färdigt. Och denna grymhet endast för att få säga
en »rolig» elakhet! Offren hade ingen aning om
sin ryktbarhet, men fingo den slutligen af en ärlig
vän.
Följderna blefvo hvarken få eller små. Sådana
sår bli aldrig fullkomligt läkta. Våra älskvärda
medmänniskor sörja för att de hållas öppna. Jag
påminner mig just en farisé, som vid detta tillfälle
var närvarande, en af dessa, som »tacka Gud, att
de ej äro lika andra människor». Genast hade
han till hands en »lök att lägga på laxen» och
påbjöd sin lilla snälla, men kanske något enfal-
diga fru att vid den nära stundande julen, vid
afsändandet af korten, utesluta en medlem af fa-
miljen, en olycka som han trodde skulle förkrossa!
Straffdomen utfördes också. Egentligen borde en
sä plump ogrannlagenhet icke väcka annat än löje
— men det blef ej så; den träffade personer af
fin och ömtålig natur. Man skall säga, att det
var en tölp, men han hade fint kläde i fracken
och baud i knapphålet som bevis på — sin ridder-
lighet.
Några äldre damer togo vid samma tillfälle med
värma de frånvarandes parti, hvilket sanningsen-
ligt och rättvisligen måste erkännas, då just denna
kategori i olika fall icke brukar skonas, utan får
bära hela ansvaret och skulden.
Låt oss antaga, att den skvallersjuka till och
med tror det vara sanning hvad han kolporterar,
så är det dock alltid brott mot sedlighetens bud,
som förbjuder oss att förråda, baktala och illa be-
rykta vår nästa. Alla bud äro inför Gud lika heliga
och det åttonde ej mindre än de föregående eller
efterföljande. Men liksom genom en tyst öfver-
enskommelse tyckas, med undantag af femte och
sjunde budet, de åtta öfriga vara alldeles straftria.
Aldrig hör man någon förföljas för deras öfver-
trädelse. Hvadan?
Belackaren vet med sig själf, att han ej skulle
våga i vittnens närvaro säga till den förtalade,
hvad han säger om honom. Lagens 16 kap. 7 §
är kanske hindret; därför väljer han ryggen, som
utan näpst kan antastas.
Men kära välsignade människor, låtom oss städse
minnas, att vi alla äro fabricerade af samma lera
— som nog ej ear så alldelesfelfri. Hvarje män-
niska har sin goda sida, och vanligtvis äro de
goda flere än de dåliga. Låt oss komma öfverens
om att företrädesvis fästa oss vid de förra, som
vi med heder kunna föra ut i marknaden. Låt
oss minnas, hur Shakespeare klagar: »Det onda
människan gör ristas i stål — det goda i sand.»
Så är det än i dag!
Om vi med grannlagenhet och ömhet kunna
hejda den stapplande eller hjälpa upp den fallne
på denna slippriga lefnadsbana, där vi själfva,
vära barn och barnbarn måste vandra vägen ut
och ingen af oss vet, hvar »stötestenen» ligger
dold, hvem som skadelös skall gå den förbi eller
falla, så måste vi väl hålla samman som bröder och
systrar.
Måtte ni nu förlåta den gamle, snart åttioårige
gubben, som smugit sig in i »er egen tidning».
Han lofvar att aldrig komma åter, blott ni denna
gång öfverse med
Morbror Erik.
För patienee-amatörer.
Advokaten.
2:ne lekar.
Börjar med ess och slutar med kung samt går
i färg.
1) 4 kort utläggas i fyra rader, lämnas så ett
tomrum, och åter 4 kort i fyra rader utläggas, så
att det blifver 16 kort på hvar sida.
2) De sista korten i de åtta raderna läggas på
hvarandra i fallande, oberoende af färg; det är
dock alltid bäst att få i färg.
3) När det öfversta af de korten, som hållas i
hand, ej passa till esshögarne eller till det sista
kortet i de åtta raderna, lägges en talong, hvars
öfversta kort får användas. Blifver någon rad
tom, fylles den med ett kort från talongen eller
med det sista kortet i någon af de åtta raderna.
Så att på essen får i stigande och i färg läggas :
det sista kortet i någon af de åtta raderna samt
det öfversta kortet i talongen.
Up notisboken.
Drottningen, som för närvarande vistas i
Neuwied, fick den 9 d:s emottaga besök af stor-
hertiginnan af Baden, vår kronprinsessas moder.
Den 11 återvände storhertiginnan till Karlsruhe.
Svenskor pä studiefärd. De bekanta artister
na fröknarna Ellen Jolin och Ottilia Adelborg ha be-
gifvit sig till London i och för konststudier. Fröken
Jolin lär komma att vistas en tid i universitets-
staden Oxford, och man torde få motse några bil-
der från denna sköna stad. De bekanta främjar-
ne af svensk hemslöjd och konstindustri, fröknar-
na Giöbel och Hübner, vistas ock för närvarande
i den engelska hufvudstaden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
