Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 21. 25 maj 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1894 I DU N 163
lägre grad af sjuklighet. Man behöfver blott
påminna sig de magåkommor och andra på en
felaktig diet beroende sjukdomar, hvaraf ota-
liga individer i de mera burgna klasserna lida.
Den ene, den fattige, blir sjuk af för litet
mat och den andre, den rike, af för mycket,
men sistnämnda orsak torde utan tvifvel vara
den vanligast förekommande, då man verkligen
kan existera på bra litet och ändå vara frisk.
Anser man sig för ekonomiens och hälsans
skull ej behöfva eller vilja Undra sina öfver-
flödiga vanor, så är det dock ens skyldighet
att, så snart det finnes barn i familjen, från
början införa en enkel, sparsam matordning.
Detta är oundgängligen nödvändigt, om barnen
skola förblifva friska, ty mycket sammansatta,
kryddade, hetsiga födoämnen verka ej sundt
på deras näringslif. Men hvad lika illa är:
öfverflöd i mat och dryck verkar också demo-
raliserande på dem, ty de bli bortskämda och
fordrande samt rynka sedan pä näsan åt enkel
husmänskost och känna sig olyckliga, om de
längre fram i lifvet måste försaka, hvad de
genom en felaktig uppfostran vants att be-
trakta som lifvets nödtorft. Hur ofta händer
ej också, att sådana i vällefnad uppfostrade
barn vid fullvuxna år, om tillgångarna ej räcka,
falla i brott för att skaffa medel till bestri-
dande af det frän barndomen invanda lefnads-
sättet.
Hvad som således fordras, är en förenkling
i lefnadsvanor samt en förenkling i kosthållet. Tag
bort den dyrbara smörgåsmaten för barnen och gif
dem gröt och mjölk i stället. Inskränk vidare
bruket af kött, äfven för de fullvuxna, och ät
bröd till maten, det blir både billigare och
hälsosammare än det myckna onödiga köttätan-
det. Vi behöfva faktiskt ingen stor kvantitet
kött dagligen för att ändå erhålla den nödiga
mängden ägghviteämnen, isynnerhet som dessa
äfven finnas i många andra billigare närings-
medel.
Det är nästan otroligt, hur mycket som in-
besparas, om man minskar köttet och i stäl-
let mera använder ärter, bönor och dylika
ägghvitehaltiga vegetabilier i förening med
den nödiga mängden fett och stärkelsehaltiga
ämnen. Ej blott kassan, utan äfven magen
mår bra af en sådan kost. Hvad det sist-
nämnda beträffar, så har jag i bekanta fa-
miljer gjort den iakttagelsen, att barnen i
de hem, som förde ett rikt bord med
mycket kött, alltid voro sjukligare och klenare
än i de hem, där man af ekonomiska skäl
kunde bestå endast mycket knappa köttportio-
ner, men därför ej sparade på andra närande,
men billigare födoämnen.
Emellertid är det ej blott ekonomisk vinst
och hälsa, som uppnäs genom en dylik för-
enklad diet, utan äfven en andlig vinning
genom den tidsbesparing, som inträder, åtmin-
stone för husmoder och tjänare. Ty behöfver
man ej hafva Martas bekymmer största delen
af dagen, kan man mera, än nu brukar vara
fallet, ägna tid åt sin och de smås andliga
utveckling. En sådan praktisk förenkling och
tidsbesparing i köksarbetet kunna med eftertanke
och god vilja ganska väl åstadkommas, och
fär öfrigt finns det ju nu för tiden äfven böc-
kei*, där den, som vill göra sig mödan att
studera dem, kan finna ledning och upplysning.
Slutligen vill jag här blott tillägga en varm,
innerlig uppmaning till Sveriges husmödrar
att hvar i sin stad försöka införa enkelhet,
sparsamhet och högre, ädlare intressen i sina
hem.
* Mycket lämplig och praktisk är »Reform-
köket» af Icke Kock. Författ. anm.
Kom du åter, äkta glädje!
^fek, glädjen drifvits har på flykten
<_Af ledsnaden, ett gammalt troll
Som söker stämma hela lifvet
ö) den bedröfligaste moll.
jACär hon sin slöja kring tw<s hreder,
iVi knappt en glimt af solen få.
iK,är ut sin kalla hand hon sträcker,
jvcks hela världen mörk och grå.
Jbland hon söker sig förställa
sig glädjens min,
CMen munterheten blir så krystad
’Cch leendet förbyts i grin.
Skall denna fula, leda hexa
cAt våra barn väl gå i arf,
Sen hon na grundligt fått regera
LVårt fin de sieclc-tidehvarf?
SK,cj, kom du åter, äkta glädje
ÖMed grop i kind och ros i hatt,
fjch unna mulna män skobarnen
jStt riktigt friskt och hjärtligt skratt.
Snorre.
Kvinnonamn.
hör man från kvinnoläppar den vårds-
ladet löst framkastade anmärkningen: Mitt
namn är så fult,» eller »det är så vanligt» —
*om jag i stället hette så eller så» o. s. v.
Hvem vet om icke mänga af våra älskvärda
läsarinnor själfva låtit dylika anmärkningar und-
slippa sig och därigenom gjort sina föräldrar
eller faddrar en indirekt förebråelse. Om än
Göthe säger: »Name ist Schall und Rauch,»
så är detta likväl icke precis händelsen, ty
man uppdrar alltid en viss jämförelse mellan
namnet och dess bärare, och många släpa pä
sitt förnamn som en kedja. Huru löjligt skulle
ej ett Napoleon Pettersson eller ett visitkort
frän grefvinnan Petronella X. taga sig ut, och
sålunda inse vi, att förnamnet måste rik-
tigt komplettera familjenamnet. För- eller
dopnamnet har sålunda en betydelse, som ej
bör underskattas och som en ung världsmed-
borgares anhöriga böra lägga på hjärtat — de
allvarliga eller komiska följderna visa sig ofta
först, då är gått.
Om vi nu se bort från det manliga släktet
och tänka på det kvinnliga könets bestämmel-
ser, faller det af sig själft att ett flicknamn
bör väljas ytterst noggrant, ty det är det
enda, som hon får taga med sig i äktenska-
pet. Och hur ofta händer ej det att friaren stö-
ter sig på ett oskönt klingande förnamn ! Kan
ej ett namn ingifva sympati eller antipati?
Påminner det ej ofta om en kär eller misshaglig
person? Sålunda uppväcker hvarje namn, som
när vårt öra, tankar och idéassociationer af
mer eller mindre magisk kraft.
En blick i vår poetiska literatur visar oss,
huru mycket skalderna bemödat och bemöda
sig att gifva sina kvinnliga karaktärer de rätta
namnen. Kan ni tänka er Frithiofs Ingeborg om-
döpt till Greta? Emilia Galotti skulle aldrig kun-
na heta Aurora, en jungfru af Orleans aldrig
’Och taga på
Eulalia! Dylika exempel skulle vi kunna an-
föra i oändlighet, men vi öfverlämna åt våra
läsarinnor att vid sin romanläsning själfva göra
sina iakttagelser.
Många representanter för det s. k. svagare
könet ha kanske, trots sin beläsenhet för öf-
rigt, föga kännedom om betydelsen af sina
förnamn, eljes skulle de kanske lättare försona
sig med dem, äfven om de skulle förefalla
dem allt för vanliga, fula eller tillkrystade.
Våra fruntimmersnamn ha uppstått frän la-
tinskt, grekiskt eller gammalgermanskt ursprung,
ofta äfven från s. k. smeknamn ur de moderna
språken. Många äro af biblisk härkomst, andra
åter ha att tacka blommorna för sin tillvaro,
och icke blott helgonlegenden och mytologien,
utan äfven vetenskapen och konsten ha fått
släppa till namn, om hvilkas betydelse deras
bärarinnor knappast äro kunnigia.
De flesta kvinnliga förnamn innebära vissa
egenskapar. I det följande bjuda vi på ett
urval af namn, som blott får tjäna som en li-
ten profkarta på alla de etymologiska och hi-
storiska ord, som förekomma bland de till tu-
sental uppgående fruntimmersnamnen. Den alfa-
betiska anordningen användes till tjänst för
de af vära läsarinnor, som kanske önska söka
sina egna namn bland vårt lilla florilegium.
Adelaid (forntyska Adalheit), den adliga», ädel
borna, var grundarinnan af Capetingernas här-
skardynasti och känd som sin tids konstrikaste
brodös; Adele och Ada äro likbetydande namn.
Agatha (grekiskt), den »goda», »saktmodiga».
Agnes (spanskt: Inez), den »världsoerfarua», allt-
så en oskuld från landet.
Anna, den »angenäma», »hulda».
Amalia, den »idoga», ett namn, som först un-
der medeltiden kommit till oss från Italien.
Angelika (latinskt), den »änglalika».
Augusta (latinskt), den »upphöjda». Augustus
var under det romerska kejsardömets kristna pe-
riod alla imperatorernas tillnamn.
Aurelia (latinskt), »gulddottern», sålunda egent-
ligen «ndast användbart för millionärsfamiljer.
Aurora (latinskt), »morgonrodnaden».
Barbara, den »råa», »vilda», pä franska Ba-
bette.
Beata (latinskt), den »lycksaliga».
Berta, den »ärofulla», hämtadt frän den ger-
manska gudasagan. Berchta var härskarinna
öfver molnen och vindarne, det kvinnliga arbe
tets beskyddarinna.
Blanka (italienskt: Bianca), den »strålande ren-
heten».
Birgitta, den »klart glänsande».
Cecilia (latinskt), den »blinda», efter legenden
om orgelns uppfinnerska, i katolska kyrkan kyrko-
musikens skyddspatronessa. Handel har kompo-
nerat ett Ceciliaode, Gounod en Ceciliahymn.
Camilla (latinskt), af fornromerskt ursprung,
gafs endast åt döttrar af stolt patriciersläkt.
Christina, den »kristligt sinnade». Många drott-
ningar ha burit detta namn.
Celestine (latinskt), den »himmelska», på fran-
ska Céleste.
Constance (latinskt), den »beständiga».
Emerentia (latinskt), den »prisvärda».
Emma, den »idoga», »flitiga».
Eleonora, den »milda».
Elisabet (hebräiska: Elischa), den »af Gud utlof-
vade . Detta namn har burits af flera kejsari-
nor och drottningar af England, Ryssland och
Österrike. Känd genom saga och dikt är den he-
liga Elisabet, landtgrefvinna af Thüringen, de fatti-
ges välgörarinna. Elsa, Elise, Elsbeth, Lisette. Bet-
tg och Bettina äro alla diminutiver af Elisabet
och ha samma betydelse.
Ernestine, den »allvarliga», »stränga».
Eugenie (grekiskt), den »högvälborna».
Felicitas (latinskt), den »lyckliga».
Fredrika, den »fredrika».
Gabriella (hebräiskt), »himmelens budbärarinna».
Gertrud, den »mycket älskade», ett tyskt namn.
Hedvig (polska: Jadviga), den »godlynta».
Helena (grekiskt), den »ljusrika».
Henriette, den djärfva».
Isabella (hebräiskt: Isebel), den kyska», »rena»,
Omtyckt namn för spanska drottningar, bland
dem Isabella af Castilien, den mäktiga gynnarin-
nan af Golumbi upptäcktsplaner.
Irene (grekiskt), den »fredsbringande», de gamle
grekernas fredsgudinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
