Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 22. 1 juni 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1H94 I DU N 171
I sitt enkla skick den är en tolk
Af ett fattigt, härdadt, nordiskt folk.
Du i sockerrörets must får gömma
Hemligheten af ditt lefnadsmål-,
Vinet ur din lilla brustna skål
Du till män’skans glädje då får tömma,
När din purpur vid en stråles fall
Brytes mot en prisma af kristall.
Till C. W. Bottiger.
Ännu ett barn jag lyssnat mången gång
I stilla tankar till din första sång.
Du var en yngling då. — De rosor glödde
Som lifvet på din nya bana strödde.
Men när din hand kring lyrans strängar lopp,
Du lyfte re’n din blick mot himlen opp;
Du hade hämtat från de ljusa höjder
En återklang af evighetens fröjder.
Då satt jag lyssnande till Herdens röst,
Som lockade så ljuf, så full af tröst,
Ty barnet har ock sorger, om än korta;
»Här irra vi från hemmet fjärran borta.»
Nu är jag gammal, sägs det, men ännu
Jag är ett barn, och så är äfven du,
Jag tackar dig för dina sånger ljufva,
För månget vingslag lyjt af bönens dufva.
Guds frid härnere ! Du har hennes* graf,
Du har din lyra och din pilgrimsstaf,
Men du har mer: Du liar ett arf där hemma,
Och där i sången låt oss sammanstämma.
Det är dock icke ensamt inom poesiens
rosengård, som Charlotte af Tibell har
lustvandrat. Utom Here smärre berättel-
ser på prosa, hafva vi af henne en större
originalroman, kallad »Ester och Casten-
za», utgifven år 1872 på Sigfrid Flodins
förlag. Doktor Otto von Feilitzen yttrar
i företalet till denna bok bland annat:
»Ti hafva här framför oss taflor af ett
andligt lif, där mången frisk vårvind
frambryter och där en rik, varm fantasi
söker att med egen vunnen lefvande tros-
visshet åskådliggöra skiftningarna i olika
samhällsförhållanden.»–––»Den som
fördomsfritt genomgår detta ai’bete, skall
här finna djupa samhällslyten berörda,
ej för tillfredsställelsen att röra upp ett
redan grumligt vatten, utan i hopp att
kunna till eftertanke väcka från det rätta
irrande sinnen samt mana människovän-
nen till en kraftigare ansträngning i den
samhällsförbättrandekärlekenstjänst. Han
skall ock framför allt finna, att den he-
lande balsam, som bjudes, aldrig förr
pålägges det blödande såret, än detta
blifvit renadt.» — »Kojan synes för för-
fattarinnan lika bekant som salongen;
inom bådas väggar har hjärtat klappat
lika varmt i försvaret för en kärlek, mäk-
tig att offra allt eget. Icke otrogen sin
lyra, har hon mer än en gång i en full-
tonig hymn sammanträngt de känslor,
hvilka endast så kunna finna ett uttryck,
och har hon äfven i en enkel ballad vi-
sat sig förtrogen med detta hjärtat till-
talande språk.»
Dessa utdrag ur den kände litteratur-
granskarens förord torde vara nog för
att antyda bokens inneboende värde. Han
slutar med att »uppriktigt tillönska för-
fattarinnan glädjen att finna tillräckligt
många läsare, som vilja förstå henne, att
hon däraf må manas att i nya arbeten
af samma riktning utveckla en förmåga,
som, om den ock ännu behöfver mera
* Hans hustru var nyss död.
öfvas och pröfvas för att befinnas fullt
helgjuten, likväl alltid måste erkännas
såsom ganska ovanlig i skildringen af
det verkliga lifvet i dess sanna, eviga
belysning. »
Ett utmärkande drag för den blida
sångerskan har alltid varit hennes kärlek
till barnen. Ännu i sin ålders sena höst
är hon ett barn bland dem och kring I
henne samla de sig alla gärna, lyssnande
till hennes outtömliga förråd af berättel-
ser eller små lekande visor, till hvilka
hon själf satt både ord och musik. Hen-
nes allvarliga lifsåskådning har icke gjort
henne främmande för barnasinnets fröj-
der, lika litet som den undertryckt hen-
nes medfödda humor, och ännu händer
det understundom att hennes bref till
gamla vänner äro hållna i skämtsam vers-
stil. Betecknande för barnasinnets upp-
fattning af hernie är hvad en lärarinna
i en skola en gång kom att nämna. Tid
en bibelstund i skolan hade man talat
om hvad bibeln menar med »heliga», och
då lärarinnan frågade, om barnen trodde
att sådana ännu funnos på jorden, sva-
rade den minsta i klassen utan tvekan:
»Ja, fröken T.» I sanning ett skönt
vittnesbörd från ett barns mun.
En ihållande sjuklighet har under de
senare åren brutit hennes kraft, så att
hon endast undantagsvis kunnat stränga
sin lyra och då nästan uteslutande för
den trängre vänkretsen. Bosatt i den
lilla naturskönt belägna staden Trosa,
lefver hon ett undangömdt och tillbaka-
draget lif, dock äfven där ett föremål för
kärlek och vördnad.
Mycket kunde ännu vara att tillägga,
men utrymmet för denna lilla uppsats
är begränsadt, hvarför vi sluta med en
hjärtlig önskan, delad af många Charlotte
af Tibells vänner, att aftonen för henne
må varda ljus!
L. S.
Kvinnans politiska rösträtt.
«iFgnfor Förenta Staternas senat föreligger
just en motion om den politiska röst-
rättens utsträckning äfven till kvinnorna, och
vid debatten härom utmärkte sig särskildt
mr Davis med ett längre, entusiastiskt an-
förande till häfdande af kvinnokönets rätt.
Dä vi tro, att äfven svenska läsarinnor böra
intressera sig för, hvad som i denna mo-
derna lifsfråga tänkes och uträttas i det fri-
sinnade Amerika, anföra vi efter The Wo-
man’s Tribune ett kortare utdrag ur mr Da-
vis’ tal:
Enligt mitt förmenande — sä yttrade sig
bland annat talaren — bör könet ej utgöra
något hinder, då det gäller att rösta. Man
och kvinna äro lika berättigade att respek-
teras, och båda ha personliga intressen att
tillvarataga.
Några mena, att kvinnorna ej kunna for-
dra att få deltaga i de politiska valen, eme-
dan de ej kunna föra vapen på slagfältet och
deltaga i sitt lands politiska försvar. Men
denna slutsats är falsk. Den hvilar på rå-
hetens lägsta etik, och den bör ej finna plats
i det civiliserade samhället.
Låtom oss framlägga några fakta, tydliga
för en hvar. Hvari består en nations för-
svar? All historia och filosofi ända sedan me-
deltiden svara: »nationernas och folkens för-
svarsstyrka hvilar i börsen lika mycket som
hos svärdet.»
Ryssland är en krigisk nation. Låtom oss
säga, att i hela ryska riket finnes en folk-
mängd af 100,000,000 invånare. På krigs-
fot mönstrar riket 3,000,000 soldater. Hvad
är procenten? Svärden uppgå till 3 procent
af befolkningen. Nittiosju procent af folket
ägna sig åt börsen, åt att beväpna, kläda,
föda, uppmuntra, betala, begrafva och er-
sätta soldaterna. Ena hälften af den pen-
ningförtjänande och arméuppehållande befolk-
ningen är kvinnlig; ena hälften af det ryska
kejsardömets armé hvilar sålunda på kvin-
nors hjärtan, armar och muskler. Bakom
hvarje beväpnad trupp på slagfältet finnes en
motsvarande arbetande befolkning. Och hvad
som gäller om Ryssland, gäller om hvarje
annat civiliseradt land. Hvarje väfstol och
spinnrock i en kvinnas ego är en krigsmakt.
England eröfrar mera med börsen än med
svärdet. Börsen hålles fylld af rikets kvin-
nor och icke af dess soldater. Svärdet är
knappt en procent af dess krigsstyrka. Her-
tigen af Wellington och kontinentens skick-
ligaste generaler kunde endast hålla Napoleon
i schack, Manchesters kvinnor och flickor
tillfångatogo honom, afväpnade honom och
sände honom i landsflykt.
I Förenta Staterna äro öfver tjugu millio-
ner människor öfver åldern 10 år upptagna
af att förtjäna pengar. Godt två tredjedelar
af dem äro odugliga till krigstjänst på grund
af ålder och kön, men lämna ändå sitt bi-
drag till nationens krigsstyrka. Skulle de
nu därför ej få röster, emedan de ej kunna
föra ett gevär? Hvar är mannens mångpri-
sade ridderlighet, att han skulle skjuta kulor
eller sticka bajonetter i ansiktet på sin mor,
syster, hustru, dotter eller fästmö, utan att
en annan man skulle vara ädel och ridderlig
nog att göra invändningar?
Kvinnan» behöfver valsedeln till sitt eget
beskydd. Skall en man bemöta henne med
mindre vördnad och ridderlighet, då han fin-
ner hennes valsedel nödvändig för gynnandet
af hans »manliga önskningsmål» ? Visar en
yngling sin flicka en mindre vördnad och
ridderligbet, då han på krä bekänner att
»hennes samtycke» är nödvändigt för hans
framtida lycka?
Det civiliserade samhället bör utgöra en
enhet af intellektuella och moraliska krafter;
mannens starka arm bör styras af kvinnans
varma hjärta. Nämn mig en samhällsinstitu-
tion, där mannen älskar att uppträda i säll-
skap med sin mor, syster, hustru eller dot-
ter, och jag skall visa er ett samhälle, som
sträfvar till civilisation. Nämn mig en in-
stitution, där mannen ej vill möta sin mor,
syster, hustru eller dotter, och jag skall visa
er ett samfund, som sträfvar till barbarism.
Visa mig den vallokal, där kvinnorna äro
uteslutna, och jag skall finna en plats, mot-
bjudande för de bästa elementen i samhället
och ofta i behof af polisuppsikt. Visa mig
en plats, där äfven kvinnan aflämnar sin val-
sedel, och jag skall mötas af raattbelagda
rum och blomsterprydda bord, där ingen polis-
uppsikt är behöflig.
Man bör gå försiktigt tillväga vid nya
experiment i ett lands regering. Hvarje steg
under marschen framåt kan först profvas i
liten skala och sedan antagas mera vidsträckt
eller förkastas. Staten Kansas har till stor
nytta för samhället antagit kommunal röst-
rätt för kvinnan. Det har nu föreslagits att
utsträcka rösträtten i denna stat till politisk
likhet för kvinna och man. Många andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
