Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 22. 1 juni 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 I DU N 1894
stater ha gjort lika mycket som Kansas, utan
att några som helst missljud försports där-
ifrån. Tagen därför allvarsamt i öfvervägande,
huruvida icke lika rösträtt för man och kvin-
na för framtiden bör utgöra nationens politik.
Hvad kostar en pariserfärd?
»Tre reslystna flickor» ha i förra numret af
Idun på afdelningen »Frågor och svar» begärt få
veta, hvad en resa till Paris på 6 à 8 veckor kan
kosta, hvilken väg som är lämpligast att välja för
att få se äfven andra platser än Paris och hvil-
ken tidpunkt är minst värmande. Då svar på
alla dessa frågor skulle bli för vidlyftigt för »Svar»-
afdelningen, ber jag att få yttra ett och annat upp-
lysande i Iduns textafdelning.
Den bästa tidpunkten för en lustresa till Paris
är redan öfver, ty den infaller under maj månad
och hellre i april än juni. Men för den reslystne,
som ej plågas af hetta, är äfven juni bra nog,
faslän september och oktober äro vida mera här-
liga månader i Paris, där hösten plägar vara för-
tjusande, ehuru ej så förtjusande som vårens
första veckor. Rötmånaden plägar vara kväfvande,
fastän jag ej blifvit kväfd där under augusti må-
nad. Den som vill gå på teatrarne bör föredraga
hösten framför juni, då de förnämsta aktörerna
pläga ha tjänstledighet. Säsongen i Paris anses
afslutad med den stora kapplöpningen på Long-
champs första söndagen i juni. Den som vill stu-
dera skön konst däremot, bör genast packa in och
resa dit, ty de båda stora konstutställningarna
stänga sina portar i medlet af juni.
Billigast blir — om man ej vill resa sjövägen
från Göteborg till Havre — att taga tur- och re-
turbiljett sjövägen från Stockholm till Lybeck.
Vill man fara på järnväg härifrån, får man köpa
direkt biljett från Stockholm till Paris för omkring
170 francs, vexlingarna i kostnaden beroende på
hvilken väg man väljer. Biljetten gäller en vecka,
vill jag minnas, och man har rättighet att hvila
ut på hvilken af de större stationerna under vä-
gen man behagar. Ett eller två dygn i Köpen-
hamn, ett i Hamburg, ett i Köln är att rekommen-
dera. Vägen går öfver Köpenhamn—Korsör—
Kiel—Hamburg eller Köpenhamn—Gjedser—War-
nemünde (endast en och tre kvarts timmes sjö-
resa) —Hamburg. Fortast kommer man fram, om
man tager kurirtåg till Malmö och därifrån far
till Stralsund, där tåget väntar. Denna väg torde
bli en smula dyrare. Noggranna prisuppgifter om
järnvägsresorna Stockholm—Paris finnas i tågtid-
tabellen (pris 25 öre), där äfven de stora routerna
på kontinenten äro upptagna.
Vill man passa på och se andra orter på hem-
vägen än dem, man besett på nedresan, så blir
det obetydligt längre väg och ökar resekostnaderna
föga, om man far från Paris till Bruxelles och
därifrån till Köln, i stället för att taga genaste
vägen Paris till Köln. Bruxelles är en mycket in-
tressant stad och ett par timmar därifrån ligger
Antwerpen, som är ändå mera intressant och där
det nu till på köpet är världsutställning. Från
Antwerpen kan man komma på ångbåt till Göte-
borg, men då bör man på förhand ha gjort sig
noga underrättad om turerna.
Kostnaderna bli naturligtvis betydligt olika för
olika personer. Resan Stockholm till Paris går,
möjliga uppehåll på vägen frånräknade, till vid
pass 200 francs minst för en person. Och i Pa-
ris? Mindre än 3 à 400 francs i’ månaden kan
ej ens den sparsamme beräkna, och skall han
eller hon gå på teatern eller köpa sig någonting
eller på minsta sätt extravagera, så är summan
otroligt snart fördubblad. Den som känner till
Paris, skaffar sig ett passabelt rum uppåt boule-
vard Clichy eller på Rive Gauche för vid pass
50—60 francs i månaden, hotellrum får man knap-
past för mindre än 3 fr. om dagen.
För den som vill se mera än den yttersta ytan
af det mest i ögonen fallande Paris, är stor spar-
samhet ej att tillråda. För att få se så mycket
som möjligt måste man ha tillräckligt med »små-
mynt», utgifterna löna sig i vidgad erfarenhet.
Att bo i pension — som kan vara bra för den
oerfarne eller för den, som vill lära sig språket
— är knappast att tillråda för den, som bar kort
tid på sig, man hinner se föga, om man måste
passa på de bestämda måltidstimmarna, och man
går miste om att studera en hel del af utelifvet.
Ju mera man kan vistas ute, dess bättre. Men
ett manligt stöd böra »tre reslystna flickor» taga
med sig, om de ämna titta på utlifvet i Paris.
Och för 8 veckors resa böra de ha minst 1,200
francs (800 kronor) med sig hvardera. Äro de ej
resvana, så böra de ha 1,200 kronor jämte en
extrakassa till teaterbiljetter och alltid litet i re-
serv dessutom för oförutsedda utgifter.
—n.
En sannsaga från kulisserna.
f
on hade växt upp mellan kulisserna.
Bakom den tidpunkt, då balettmästarens
taktkäpp obarmhertigt började stöta till
hennes små fötter och hans fingrar nypa hen-
nes magra skuldror, hade hon knappast ett
minne. Hennes blick kunde aldrig erinra
sig ha mött ett stolt fadersöga eller en mo-
ders hulda leende. Borta vid den stora sta-
stadens utkant bodde hon hos en gammal
madam, som hon kallade »moster», och som,
vare sig af medlidande eller beräkning, tagit
ett slags vård om den ensamma lilla.
»Sådana fula ungar det kan finnas till!»
sade balettmästaren för sig själf och såg för-
aktligt på den lilla flickan, som stod bakom
fonden bland de andra balettungarna, alla
klädda i »sida, hvita kläder» och ängla-
vingar.
»Nu är dödsduetten slut!» ropade regissö-
ren. »Passa på nu där i tablån! Upp!»
Och nu stod hon där bland de himmelska
härskarorna och stirrade ned på Edvard och
Kunigunda, som, den ene med gift i magen
och den andra med dolken i hjärtat, slutat
sin dödskamp i a-moll.
Så förflöt hennes lif, och hon stod inom
kort på gränsen mellan barn och jungfru.
Ren till håg och sinne var hon, trots allt
det lätta lefverne, hon dagligen såg omkring
sig. Det finns sinnen, hvilka hålla sig fria
från det orena, sinnen, hvilka likna den fag-
ra, snöhvita parnassian, som spirar upp midt
bland kärrets dy.
Känslorna och tankarna kommo och gingo
i oredig vexling. Baletten blef henne odräg-
lig. Alltid fick hon dansa å sekonden —
hen var ju så ful. Men i den värld, där
Valborg älskade, Julia glödde och Maria
Stuart led, lefde hon med större lif; och skå-
despelerskorna kunde ej ha någon mera hän-
gifven åhörarinna än den bleka flickan i snäf-
va klädningen, som af gunst och nåde fick
stå mellan tredje och fjärde kulissen.
En dag kom hon händelsevis in i elevsko-
lans rum, och hon hörde hur läraren läste
Andersens saga om den fula ankungen. Hon
lyssnade; i sitt hjärta jämförde hon sig med
det stackars kräket, som alla hackade på för
dess fulhets skull och som vankade kring,
oviss om sin bestämmelse och sitt öde. Hon
lyssnade vidare . . . Hur var det — den fula
ankungen fann sig ju i ett förvandlad till
svan, badande vingarne i strålande ljusflod!
Våldsamt häfde sig barmen, kinderna brän-
de och ögonen lågade — gudagnistan hade
flammat upp, och målet stod för henne klart.
»Hvad går åt dig flicka, du är ju riktigt
vacker,» sade regisiören och hejdade henne,
där hon ilade fram öfver scenen.
»Nu eller aldrig» tänkte hon och såg frå-
gande på regissören.
»Hvad är det?» sade han.
»Jag har icke vetat, hvad jag velat förr
än nu» svarade hon, »men nu står allt i
ljus för mig: — jag vill debutera!»
Ridån gick upp.
Nyfikenhet var publikens första känsla,
förvåning den andra — och inom kort voro
efter hvarandra spänd uppmärksamhet, för-
tjusning, hänryckning rådande i den fullsatta
salongen. Det var ej en rädd nybörjerska,
som rörde sig på tiljorna, det var en inspi-
rerad kvinna, man såg gifva uttryck åt hvad
skalden känt ädlast. Eu högstämd ande lyfte
sig med de första, men starka vingslagen mot
det skönas urhem.
Sagan är sann, så länge sinnen finnas mäk-
tiga att fatta och återgifva det sköna, det
ädla och goda — så länge det står fast: löf-
tet till de renhjärtade.
Birger Schö/dström.
Skolungdom oeh sommarferier.
Ett ord till hemmen af Maria Nyström.
<|ftt tala om skoluagdomens öfveransträDgaing
just nu, då läseåret afslutas, förefaller väl
mången som att »kasta jästen efter brödet i
ugnen». Denna tid är ej så olämplig att upp-
taga frågan, som det synes. Reformer i skol-
programmet kunna ej företagas utan mogen
öfverläggning, hvarför förslagen, om de skola
hinna genomföras på hösten, nog böra vara
påtänkta redan nu, oafsedt att öfveransträug-
ningen ej så litet beror på en oförnuftig an-
vändning af ferierna.
Vid ett nyligen i Stockholm hållet möte
framhölls bland annat det isynnerhet flickorna
nu äro så klena, att de ej tåla vid några ansträng-
ningar. Oaktadt således all nutidens skolhygien
med afseende på både gymnastik, skolmateriel
och lokal, är ungdomen klenare än förr,
då likväl kunskapen vanligen inympades med
både »lugg» och slag och hela undervisnings-
metoden föreföll som det rysligaste barbari
gentemot nutidens humana uppfattning om lä-
rarekallet. Skolan har gjort allt sitt till för
att sörja äfven för barnens fysiska välbefinnande
— och det med ett så dåligt resultat! Felet ligger
då måhända hos hemmen? Helt säkert till
någon del (och därtill skola vi senare åter-
komma), men äfven skolan går ej, trots all
omsorg, helt och hållet fri. Saken gäller här
den småningom förändrade undervisningmetoden.
»Huru lyder: hvad är det till fjärde budet?»
var en ingalunda ovanlig fråga i de gamla goda
tiderna, likasom det i geometrien hette: »linjen
ab är lika med linjen cd enl. den och den
propositionen i den och den boken.» Utan alla
förklaringar slamrades lexan utantill, utan tanke
på om barnet förstod den eller ej. Reglerna
pluggades in, och det var sedan tiden förbe-
hållet att reda begreppen. Detta sätt att in-
hämta kunskaper var för barnet jämförelsevis
lätt, tack vare denna ålders utomordentliga
minnesförmåga. Man må blott betänka, huru
lätt barnen lära sig de vid deras lekar vanliga
räkningarna: »apale, mesale, mesinka, meso»
och dyl. utan tecken till menÎDg eller samman-
hang.
Småningom infördes de nya metoderna, med
hvilka man framför allt afser, och väl också med
rätta, att barnet skall förstå hvad detläser. Men
med denna metod måste ovillkorligt följa en
annan anordning af läroämnena på de skilda
klasserna. Aritmetiken t. ex., som förut, då
det blott gällde en mekanisk uträkning af
exemplet, väl lämpade sig äfven för lägre klasser,
blir nu ett alltför abstrakt ämne ; likaså kunde
säkert språkundervisningen, så snart den går
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
