Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 23. 8 juni 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1894 IDUN 181
aftonbön och koralen »Vår Gud är oss en väldig
borg» brusade genom rummet.
Den ena efter den andra af gummorna troppade
af. Härfveleu hade slitits och dragits emellan dem
hela aftonen. Den bven, gnällde och surrade, som
om den varit ursinnig att aldrig få vara i fred.
Härfva efter härfva hakades upp på dörrarnas
utstående gångjärn.
Gröna, blå och röda spinnrockar försvunno i
alla riktningar från prästgården uppåt torpen och
bergen. Utät kyrkvallen, ner för backarna på väg
till de stora byarna.
Solen kastade en sista, ännu leende blick öfver
åsryggsklippan. Den hade gjort ett godt dagsverk,
i dag, äfven den. De på morgonen små gråsvarta
fläckar, som tärde sig fram på åkertegarna och
vallarna, hade blifvit till stora ytor, genom hvilka
den gröna höstrågen eller den svarta trädesjorden
så vårfrisk och lofvande lyste fram.
Och elfven ! Is- och snöbandet i dess midt hade
smalnat af betydligt. Nu gick det öppet vid Björk-
näset. Där hördes ända här uppe vid prästgården
ett rassel af skör, sönderspringande is, af glatta
timmerstockar, som ville fram, ville lösgjorda och
fria kasta sig utför fall och forsar i väryrssel ut
till hafvet.
]VEagdaIena I^idensdiöIcL
Ett hundraårsminne.
För Idun tecknadt af Georg Nordensvan.
f
ör hundra är sedan vid denna tid af året
pågick som bäst den beryktade högmåls-
processen mot Gustaf Mauritz Armfelt,
fröken Rudenscböld och några andra »gusta-
vianer», anklagade för högförräderi. Natten
till den 18 december 1793 häktades på gan-
ska lösliga misstankar de af den frånvarande
Armfelts korrespondenter, som funnos i Stock-
holm — rättegången pågick sedan till in i
september månad året därefter.
Idun har ansett det lämpligt att som ett hun-
draårsminne meddela Magdalena Rudenschölds
porträtt och några anteckningar om hennes lef-
nadsöden. Hon är i mångt och mycket typisk för
den tid, då hon lefde, liksom hon blef ett offer för
denna tids seder och åskådningssätt. I)et
deltagande, som äguades henne redan under
rättegången, har ej svalnat efter hennes död
— om det ock hos dem, som lärt känna
hennes sorgliga öde under den tid, då hon
redan öfverlefvat sig själf och var död för
den värld, hon ditintills tillhört, blifvit af en
annan art än hos dem, som endast känna
legenden om »martyren» Malin Rudenschöld,
om henne, som led modigt för sin kärlek och
luttrades af olyckan.
Bland den gustavianska tidens personlig-
heter är hon en af dem, som väckt det stör-
sta och mest allmänna intresse.
Romanförfattare ha romantiserat hennes
person och hennes öden, biografer ha fram-
dragit den ena källskriften efter den andra
till belysning af hennes lefnadsförhållanden.
Som det ofta går, ha forskarne ganska obarm-
hertigt slitit sönder den slöja af romantik,
som mera fantasirika än djupt seende diktare
bredt öfver personen, men till ersättning ha
desse forskare i stället för den tämligen ab-
strakta och blodlösa romanhjältinnan gifvit
oss den verkliga människan med hennes fel
och förtjänster, full af lif och individualitet.
Så ofta som den Armfeltska högraålspro-
cessen, Armfelts öden under den tid, då han
förföljdes och räddades i Neapel, och de hän-
delser, som stodo i samband härmed, än blif-
vit behandlade i romaner, så har likväl ingen
gifvit en mera fängslande skildring än histo-
rikern, som berättar det sanningsenliga för-
loppet med ledning endast af historiska doku-
ment. Och hur romanförfattarne än kombi-
nerat omständigheterna vid fröken Ruden-
schölds fängslande och dömande, så har ingen
kunnat skrifva detta blad af hennes historia
så karaktärsfullt och med ett så skarpt blot-
tande af de medverkandes motiv, som hi-
storieforskarne lyckats utan att anlita dik-
tarförmågan. Jag uppmanar dem, som lärt
känna Magdalena Rudenschöld af Sylvias
roman, af Henrik af Trolles »Gustaf den tred-
jes testamente» eller af Ridderstads »Dra-
banten», att läsa Elof Tegnérs utmärkta ar-
bete »Gustaf Mauritz Armfelt» — af hvil-
ket en godtköpsupplaga för närvarande är
under utgifning. Jag tror ej, att någon skall
finna mindre intresse i frukterna af histori-
kerns arkivforskningar än i de »historiskt-
romantiska» skildringarna.*
Magdalena Rudenschölds öde stämplades i
verkligheten af en vida djupare tragik än den,
de romaner, som handla om henne, gifvit ut-
tryck för. Så som lifvet utvecklade henne,
har ingen diktare vågat låta henne utveck
las — antingen de känt till hennes lefnads
sista akter eller ej, ha de ej haft hjärta att
visa, huru frukten af hennes olyckor och
af hennes uppoffring knappast blef annat än en
förödd lefnad, ett förtrampadt människoöde.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
